Under vår rundresa i Machakosområdet besökte vi också flera kooperativ, som också är involverade i FOPA-projektet.

Invigning av ett uppsamlingsställe för mjölk

Musik och dansande barn gjorde invigningen till en glad tillställning

Vi såg och hörde om flera samarbeten bönder emellan för att samla in och sälja sin mjölk genom ett kooperativ. Målet är att bönderna skall kunna gå från att sälja mjölken vid vägen till att kunna sälja processade produkter. Här finns utmaningar när det gäller kapacitetsbrist i mejerier, tankbilar, infrastruktur och att utveckla lagring och procesning av mjölk.

En kooperation där förnödenheter säljs

Granne med "Lantmännen" låg det här mejeriet som vi också besökte

Intrycken från våra två dagar i fält är genomgående starka, och tar sin tid att bearbeta. Vi träffade på kort tid väldigt många människor, bönder på deras gårdar, och företrädare för organisationer och kooperativ. Utmaningarna på landsbygden är stora och kan många gånger kännas oöverstigliga med torka och klimatförändringar, fattigdom, brist på mark och oklara ägarförhållanden av mark, och en utbredd korruption.

Men trots detta löper det som en röd tråd ett väldigt engagemang och en tro på framtiden. ”Det sitter i huvudet” sa en av de många framåt kvinnor som vi träffade ”det handlar om att bestämma sig för att börja plantera ett träd, eller att börja sälja sina produkter, att inte vänta på att någon annan skall lösa mina problem”.

Så lika och ändå olika!

Det som också ger framtidstro, trots alla utmaningar är att många projekt och utvecklingssatsningar börjar hos bonden därute, och drivs och utvecklas i lokala nätverk. Några exempel på det kan vara: kunskapsöverföring, väderprognoser som görs tillgängliga så att rätt gröda kan planteras vid rätt tidpunkt, eller dammar som grävs för att samla vatten.Det är underifrån perspektivet som verkar ge resultat, och som glädjande nog även myndigheter och biståndsorganisationer verkar ha anammat i stor utsträckning.

Nu är vi tillbaka i Nairobi igen. Vi fick många och starka intryck på våra två dagar i Machakosområdet, som ligger ungefär 7 mil från Nairobi. På vägen ut stannade vi till vid Kooperation utan gränsers och vi skogens kontor, för information om vilken verksamhet man bedriver i Kenya.

Carina Andersson chef för Kooperation utan gränser i Kenya tillsammans med George som också arbetar på kontoret

Nästa stopp var vid en grävd damm, som också fått support via Kooperation utan gränsers FOPA-projekt (Farmers organisations in poverty alleviation). Flera bönder har tillsammans grävt en damm för uppsamling av vatten.

Eldsjälarna bakom dammbygget berättar för oss om projektet

Lars-Göran och Helena planterar träd vid dammen

Därefter besökte vi fyra olika gårdar i varierande storlek, och med olika förutsättningar och livssituation. Intrycken från dessa fyra besök är starka, och något jag alltid kommer att bära med mig. På ett par av gårdarna var det kvinnorna som var drivande och de var också aktiva i FOPA-projektet. Kooperation utan gränser har identifierat genderperspektivet som ett av flera viktiga områden att lyfta, och det fick vi verkligen se det konkreta resultatet av!

Susan Mukami som har ett brinnande intresse för avel visar sina kor

I byggnaden mjölkas korna för hand

Hon producerar också biogas av sin gödsel för att använda till husbehov

Biogasbehållaren syns på marken, ledningen går in till bostadshuset.

Nästa besök var hos Alice Mwikali Wambua med familj

Hon har också mjölkproduktion, men i betydligt mindre omfattning, vilket innebär en produktion av 4200 kg mjölk 2009. Antalet kor i medel är ca 3 i Kenya med en medelavkastning om 4400 kg per år. Att gå från självförsörjning till att sälja är det stora och viktiga steget för många.

Sista gården den dagen var hos familjen Mutunga som har mjölkproduktion och en mindre mangoodling.

På lördag reser vi med LRFs riksförbundsstyrelse till Kenya. Med något års mellanrum brukar styrelsen göra en längre resa för att på plats fördjupa sin omvärldsspaning.

Programmet är intressant och intensivt de sju dagar vi är i landet. Nairobi blir vår fasta punkt, men vi kommer också att göra resor utanför staden bla.  till Machakos och Lake Nakuru.

Vi kommer också att träffa KENFAP, Kenya National Federation of Agriculture producers, bondeorganisationen i Kenya.
Vi kommer också att besöka projekt som drivs av  Kooperation utan gränser

Kort om Kenya (2009)

• Befolkning 39 miljoner
• Sysselsatta i jordbruket 75%
• BNP 63 miljarder USD, varav jordbruk 20%, industri 17%, tjänster 62%
• Arbetslöshet 40%
• Styrelseskick republik

Källa: Internationella Perspektiv nr 26 2010

Kenyas flagga som antogs den 12 december 1963

Den svarta färgen står för frihetskampen för nationell självständighet, den röda för det blod som spilldes vid den koloniala frigörelsen och grönt för marken. De vita skiljelinjerna symboliserar fred. Mitt i flaggan finns en majssköld över två korslagda spjut som anknyter till Kenyas statsvapen.

Så här ser programmet ut i sin helhet:

Lantbrukarnas Riksförbunds styrelseresa till Kenya 6-14 november 2010

PROGRAM

Lördag 6 november
Avresa till Nairobi via Amsterdam

Söndag 7 november
Ankomst Nairobi
Besök på Karen Blixen-museet
Under eftermiddagen finns möjlighet att besöka hantverksmarknaden Masai Market vid Yaya Centre eller Nationalmuseet vid Museum Hill

Måndag 8 november
Besök på Kooperation Utan Gränser och Vi-skogens regionkontor.
Kort presentation av verksamheten i Kenya och regionen.
Besöka Kooperation Utan Gränsers FOPA-projekt (Farmers´Organisations in Poverty Alleviation) samt KENFAP i Machakos-området under två dagar.
Kooperation Utan Gränser och bondeorganisationen KENFAP presenterar sin verksamhet i Machakos samt fältbesök

Tisdag 9 november
Fältbesök

Onsdag 10 november
Mötesprogram arrangeras i samarbete med svenska ambassaden
Seminarium/workshop på Sankara Hotel med ledande företrädare för KENFAP och EAFF på temat: ”The North-South Dialogue; Swedish Farmer Leaders Consult with their Kenyan counter parts”.

Minister Josepth W. N. Nyagah, Ministry for Co-operative Development and Marketing, avslutar seminariet.

Torsdag 11 november
Mötesprogram arrangeras i samarbete med svenska ambassaden
Internt uppsummeringsmöte

Fredag 12 november
Avfärd mot Lake Nakuru National Park
Studiebesök längs vägen hos bonde med kommersiell storskalig produktion av snittblommor.
Game drive i Lake Nakuru National Park

Lördag 13 november
Hemresa

Läs även andra bloggares åsikter om Kenya, KENFAP, Kooperation utan gränser, LRF

Vi har sen flera år tillbaka pratat om att besöka Gotland. Nu blev det äntligen av i förra veckan. Under tre intensiva dagar besökte vi företag från Fårö i norr till Alva i söder, vi hann också med att besöka mitt föräldrahem i Levide där vi också hade styrelsemöte. En av kvällarna åt vi middag tillsammans med LRF Gotlands styrelse.

Vi började i Visby med en stadsvandring, ledd av Anna Ulmstedt, som jag hade som lärare i högstadiet. Hon berättade väldigt underhållande och mustigt om Gotlands och Visbys historia.

Anna Ulmstedt utanför Visby domkyrka

Därefter bar det av norrut till Fårö. Vi passade på att titta på raukfält och vandra i sanddynerna på Ulla Hau innan vi checkade in hos Birgitta på St. Gåsemora.

Langhammars raukfält

Nästa dag tog vi oss tillbaka till Gotland igen, för vidare färd mot Stenkyrka och Gotlandsägg, där Magnus Bolin tog emot oss.

Magnus Bolin VD Gotlandsägg

Äggpackning

Fria höns ger goda ägg

Karin Andersson vVD Ryftes grönsaker

Resan fortsatte nu till Ryftes grönsaker i Fole.Även här besökte vi ett expansivt företag. Hela familjen Andersson berättade om hur det hela började på 60-talet med jordgubbar och morötter, successivt har verksamheten utökats med vindkraft och packerier för grönsaker, och nu är nästa generation på väg att ta över verksamheten genom Karin och Erica Andersson.

Odd och Maud Norman Ejmunds Gård

Resan fortsatte söderut till Ejmunds gård i Björke. Familjen Norman har utvecklat ett eget varumärke, och alla djur man föder upp säljs under det. man köper in tjänster som slakt, styckning, förädling, transport mm. Här finns också ett samarbete med kockar för att ta fram nya produkter. Gården är öppen för besökare, och djuren går löst på djupströbäddar.

Några av köttdjuren på Ejmunds

Sista dagen hann vi med ett besök hos Ilse Hallgren och Magnus Ahlsten vid Gudings i Alva.
de driver ett företag med äggproduktion, växtodling och vindkraft. De har också startat upp Biogas Gotland, som är ett helägt dotterbolag till Gudings gård. Satsningen på biogas kommer att bli intressant att följa, de har bla utvecklat en metod för efterbehandling av rötrester som ger mera gas och två olika näringskoncentrat. I planen ligger att bygga två anläggningar, gasen skall användas till fordon.

Magnus Ahlsten beskriver de olika stegen i den planerade anläggningen

Ilse serverar oss lunch

Tack alla för att ni tog emot oss, och så frikostigt berättade om era företag!! Vi fick många intryck med hos hem till Skåne.

Jag är nu utsedd för som ledamot i ytterligare en period i södra Östersjöns vattendelegation (SÖVD). I går var den nya något mindre delegationens första möte, den här gången förlagt till Skåne.

Vi är nu inne i ett nytt skede efter att alla beslut om åtgärdsprogram, miljökvalitetsnormer, och förvaltningsplan togs på decembermötet. Därmed har en ny 6-årscykel startat.

Aktuella frågor var för dagen hur återrapportering med anledning av de av vattendelegationerna beslutade åtgärdsprogrammen, från myndigheter och kommuner kommer att byggas upp.

Även översvämningsfrågor var på agendan. Det sker nu en samverkan mellan alla Länsstyrelser där en plan skall utarbetas för hantering av översvämningsrisker.

Efter lunch var det dags för studiebesök hos Gunnar Olsson som är lantbrukare med inriktning på växtodling,  mjölk- och grisproduktion. Det var inspirerande och intressant att höra hur Gunnar med familj byggt upp ett bärkraftigt företag, hur de ser på framtiden, och även hur de ser på miljöfrågornas problem och möjligheter.

Södra Östersjöns vattendelegation på gårdsbesök hos Gunnar Olsson

Vi besökte även kostallet

Läs även andra bloggares åsikter om Södra Östersjön, vattendelegationen, vattendirektivet,

Nu väntar vi och alla andra lantbrukare i området på att fälten skall bära igen. Väderprognoserna ser lite ljusare ut, kanske kanske  att vi vågar prova i dag?

Har också fått en dagsfärsk rapport från S. Åby lokalförening, som är en av flera viktiga aktörer på marknaden i området. 30% av maltkornet är skördat 1/3 av den volymen hade groddar. 7% av veten är skördad. Falltal tas nu regelbundet i fält för att ge stöd i när och vilka fält man bör tröska.

Lantmännen beräknade att tom igår var 30% av maltkornet tröskat och 15 % av veten. När det gäller oljeväxter är i stort sett allt skördat.

På måndag kommer Lars-Göran Pettersson att besöka området, det blir ett gårdsbesök hos Lars-Göran och Carina Jeppsson på Källadal. Därefter samlar vi Lantmännen, Hushållningssällskapet, Lokalföreningen mfl hemma hos oss för att få en bild av läget, men också för att diskutera vad som behöver göras framåt. Pressmeddelande och kontaktuppgifter hittar du här

Media har haft ett stort intresse för skördesituationen. Här är några axplock:

Inslag i Sydnytt från Södra Åby

Sydsvenskan

Ekot rapporterar att spannmålsskörden är en av de sämsta på många år

Läs även andra bloggares åsikter om Skörd, spannmål, korn, vete, tröska

Jag tänker fortsätta skriva ytterligare några gånger om min resa med KSLA till Svalbard.

Jag var inte riktigt medveten om att området är så strategiskt viktigt och intressant för så många länder som det faktiskt är. Här finns arktisk forskning,  bla genom Norska polarinstitutet och UNIS. Här är också en utmärkt lokalisering för att avläsa satelliter. Det finns också kol, även om de flesta gruvorna är nedlagda är några ännu i drift, inte minst för att försörja dagens befolkning med energi.

Före första världskriget var Svalbard ingen mans land. Där har aldrig funnits någon infödd befolkning. Många nationaliteter sökte sig därför till Svalbard för att säkra sina rättigheter för fångst och gruvdrift, och senare även forskning. Flera nationer försökte få suveränitet över området, men efter tuffa förhandlingar undertecknades slutligen Svalbardtraktaten den 9 februari 1920 i Paris av 9 stater. Idag har 39 stater undertecknat.

Traktatet ger Norge suveränitet över området. det är norsk lag som gäller, och den norske sysselmannen övervakar det mesta av all verksamhet som sker där. Det ger också alla anslutna staternas medborgare samma rättigheter att inom Svalbards landområden och territorialhav att besöka och etablera sig på Svalbard för att bedriva näringsverksamhet, men också att ägna sig åt jakt och fiske. Rättigheterna gäller även mineralrättigheter och forskning. Området är också en militär frizon.

Rysslands närvaro på Svalbard utgörs främst av den näst största tätorten på Svalbard, Barentsburg. Där bor ca 450 personer idag. De arbetar på tidsbestämda kontrakt för ryska staten i gruvor, turism, handel, sjukvård, grisuppfödning mm.

Vi besökte staden under vår båtresa på Isfjorden. Det var en stark upplevelse. Som ni ser på bilderna har underhållet stora brister. Det finns inga vägar, om de skall ta sig de 55 km Longyearbyen måste det ske med båt, helikopter eller snöskoter. Den bestående känslan för min del var att det kändes som ”ett glömt samhälle”.

På väg in mot Barentsburg

Lenin blickar ut över byn

Kyrkan i Barentsburg

Roland v Bothmer provar den första? telefonen i byn

Världens nordligaste svinuppfödning ca 200 grisar. Utgödsling rätt ut i Isfjorden.

När vi planerade vår resa till Svalbard var det stora orosmomentet att resan låg mitt i skörden. Vår mest hektiska tid på året. Vi hade säkrat upp med extra arbetskraft och instruerat en ny förare på tröskan. Han fick inte mycket att göra de fem dagar vi var borta. Under samma period fick vi ca 250 mm. Som mest ca 150 mm under en förmiddag. Mängderna är lite osäkra eftersom det gäller att tömma regnmäteren flera gånger.

Det verkar som att Söderslätt är det område som fick mest regn. Grannarna har pumpat vatten hela natten. Många hus står i stora sjöar och har vatten långt upp på husgrunden. Det finns en hel del sjöar även i fälten. Vi hoppas nu på uppbehåll, sol och vind.

Media har intresserat sig en del för detta. Här kan ni bla se ett inslag från Sydnytt igår.

Är på Svalbard sen i går. Vi är knappt 40 personer alla med anknytning till KSLA som under några dagar besöker Svalbard.

Idag besökte vi Global Seed Vault, under ledning av Roland von Bothmer. Han berättade för oss om bakgrunden till varför ett säkerhetslager behövs i permafrosten för världens fröbank. Ett enkelt sätt att beskriva det på kan vara exemplet att tre arter står för 60% av världens kaloriintag, nämligen majs, ris och vete. Ett internationellt samarbete är nödvändigt för att den framtida livsmedelssäkerheten är beroende av diversitet i våra kulturväxter.

Många genbanker runt om i världen är sårbara för hot som krig, interna strider, naturkatastrofer, medelbrist mm. Svalbard bedömdes vara en stabil och säker plats, med säkrast möjliga backup. Bara det att valven ligger i permafrost gör att det alltid är minusgrader oavsett vad som händer.

Ingången till Global Seed Vault

Först passerade vi genom en 120 m lång tunnel och ett antal dörrar och slussar. Efter det öppnades den frusna dörren.

Dörren in till frölagret

Inne i lagret hålls konstant -18 grader.

Fröna ligger i de svarta boxarna

Idag finns det frön från 226 länder. 714 släkter och 3710 arter. lagringen är kostnadsfri. Var och en äger sin egen box.  Norska staten äger och är ytterst ansvarig, medan Nordgen ansvarar för drift och verksamhet.

I går publicerades ett debattinlägg i Sydsvenskan ”se till att regeringen stoppar Shell”.  Vi är många organisationer som är engagerade i frågan om framtida utvinning av naturgas i Skåne.

I går arrangerades också en utfrågning av skånska riksdagsledamöter om hur de ser på frågorna om naturgas och minerallagen. Ni kan läsa vad politikerna ansåg i skånskan. Eller lyssna på radioinslaget.

Att säga nej till utvinning av naturgas på egen mark är i dag omöjligt. Som markägare står du utan möjlighet att hindra företag från att borra efter gas eller utvinna andra gruvmineraler ur marken. Detta är inte rimligt 2010 i Sverige.

LRF vill därför att regeringen tillsätter en utredning av minerallagen. Vi anser att markägaren skall ges vetorätt, men också att hänsynen till miljön måste öka. utredningen behöver också titta på om minerallagen skall upphävas eller som ett alternativ krympas.

Att utvinna och använda den fossila naturgasen i Skåne är fel väg att gå för att nå ett hållbart samhälle där målet är att minska koldioxidutsläppen. Det finns stora potentialer i förnybar energi, det är i stället där vi bör satsa våra resurser för att säkra framtidens energibehov.

Läs även andra bloggares åsikter om minerallagen, Shell, naturgas, LRF, riksdagspolitiker