Åsa Odell

Framtiden för lök- och morotsodling i Sverige är oviss. Orsaken är Sverige valt att gå före, och att den svenska odlingen kommer att sakna tillgång till ett effektivt växtskydd från och med nästa odlingssäsong.

Därför passade LRF Skåne på att i samarbete med LRF riks att bjuda in politiker från Miljö- och jordbruksutskottet och näringsutskottet till ett lökfält med försök hos Torsten Thuresson på Österlen .

Redan nästa år kommer odlingen av lök, morötter, palsernacka, och bruna bönor att sakna två viktiga ogräsmedel, Stomp och Tortril. Inga alternativa metoder har hunnit tas fram på den här korta tiden , därför blir det ett direkt hot mot den svenska odlingen.

Lökfältet vi besökte ingår i det sk. “Minor-useprojektet”. Ett samarbete mellan Jordbruksverket och näringen. Minor -use innehåller flera olika delar. Just i detta lökfält studeras olika strategier för ogräsbekämpning.

Lök med nu tillgängliga växtskyddsmetoder

Här har en "alternativ" strategi provats. Som synes mer ogräs som också pressat tillbaka löken.

Även Findus deltog, och kunde berätta om hur detta påverkar industrin, och övriga grödor. Drar man i en tråd får det följdverkningar på andra grödor och i industrin på ett negativt sätt.

Enar Magnusson, odlingschef Findus

Sammanfattningsvis: Det finns idag ingen som tar helhetsansvaret för att svensk odling skall kunna bedrivas med rimlig konkurrenskraft. Inga konsekvensanalyser är gjorda i samband med att Kemikalieinspektionen väljer att inte godkänna de berörda preparaten.

LRF kommer att forsätta att jobba med frågan om växtskydd i frilandsgrödor, både på kort och lång sikt. Vi har kommit långt i Sverige, när det gäller miljöförbättrande åtgärder.  Det vore att förlora dubbelt att nu slå undan förutsättningarna för produktionen i Sverige. Både för miljön och ekonomin.

Under vintern har vi i LRF Skåne arbetat med målbilder för De Gröna Näringarna i Skåne 2020.

Vi har försökt involvera många i processen. Allt i från politker, livsmedelsindustri, banker, föreningar, företag med intresse i och för lantbruket i Skåne.

En process som startade i omvärlden och landar i strategier för att möta de utmaningar vi ser framför oss.

Därför var det roligt och stimulerande att lyssna på hur politikerna ser på framtiden på vår stämma i tisdags.

Rubriken var framtiden för de hållbara gröna näringarna i Skåne 2020. Jag fick möjlighet att inleda med att presentera våra målbilder; stadsgården, kraftgården, functional farm, drive in gården, företagsbygården och livsgården. Alla är av visionär karaktär.

 Tänkbara eller inte, provocerande eller önskvärda, ja det är upp tillbetraktaren att själv ta ställning till.

Till vår hjälp att leda samtalet hade vi Annika Åhnberg, kanske mest känd som fd. jordbruksminister. Även publiken involverades i samtalet genom att kunna visa gröna eller röda lappar på vad man tror och tycker i olika frågor.

Vilmar Andersen v, Bo Bernhardsson s, Otto von Arnold kd, Eskil Erlandsson c, Staffan Appelros m Annika Åhnberg moderator

Här kommer några axplock från samtalet.

• Maten är för billig. Vi måste klara att kombinera liberalismen med god djuromsorg och miljö. Marknaden kan inte ensam fixa detta.
• Var tar konsumenternas pengar vägen?
• 3 miljoner måltider per dag äts i det offentliga Sverige. Politikerna uttryckte en vilja att ta tillbaka makten över maten, och bryta det oligopol som regerar där i dag.
• Den svenska primärproduktionen behöver öka
• Vi behöver ha en fortsatt gemensam jordbrukspolitik
• Men också ett jämnare gårdsstöd mellan olika länder i Europa.
• Utvecklingen behöver styras mot ett fossilfritt lantbruk.
• Etanol är en bra övergångslösning till nya intressanta biobränslen.
• Kossan går från att ha varit miljöbov till att bli miljöhjälte. Ett exempel på den många gånger smala miljödebatt som förs i Sverige.
• Det är viktigt med ett starkare skydd för åkermarken.
• Vi kommer att använda GMO 2020.

Läs även andra bloggares åsikter om jordbruksministern, LRF, GMO, upphandling av mat, livsmedelspriser, jordbrukspolitik,

I förra veckan drog LRF-arbetet i gång på allvar efter helgerna, det kändes som en rivstart på året, och var dessutom riktigt roligt. 

Måndagens möte med de skånska riksdagsledamöterna har jag redan skrivit om.

På tisdagen samlades LRF Skånes styrelse för att arbeta vidare med Målbilder för De Gröna Näringarna i Skåne 2020. Vi skall nu ta frågan vidare till branschrådet för att lyssna och stämma av. På vår stämma den 23 mars har vi bjudit in politiker till ett samtal om framtiden och våra målbilder. Boka dagen redan nu! Mer detaljer kommer längre fram.

I torsdags var det möte i Växjö mellan LRF- presidierna  i   Sydost, Jönköping, Halland och Skåne. En viktig fråga på agendan var hur vi kan utveckla samarbetet framåt. Redan i dag finns ett samarbete över regiongränserna inom vissa områden tex miljöfrågor.

Så blev det förflyttning ytterligare en bit norrut till Jönköping, där vi bjudit in sydliga LRFregioner till en workshop om landsbygdsprogrammet 2013. Vi ägnade dagen åt att med hjälp av processledning bearbeta olika frågeställningar med koppling till Landsbygsdsprogrammet. Syftet med dagen var att förbereda oss genom att identifiera viktiga frågor, vända och vrida på dem, kopplat till de utmaningar som lantbruket står inför. Jag och flera med mig hoppas jag, fick med oss en hel del tankegods som kan komma till nytta i utformningen av det nya Landsbygdsprogrammet.

Så skrev jag och Annika Unt Widell i den debattartikel som publicerades i Sydsvenskan i veckan.

“Kommunal matrevolution behövs”

Kommunerna måste våga ställa tuffare kvalitetskrav vid upphandlingar av skolmat. Sådana krav är förenliga med lagen om offentlig upphandling och kan öka andelen närproducerad mat som serveras i skolan. Det skulle ge både miljövins­ter och gladare elever, skriver Åsa Odell, regionordförande för LRF Skåne, och Annika Unt Widell, projektledare på Skolmatens vänner.

Medan småskaligt producerade livsmedel letat sig in i butikerna och på finkrogarna är det fortfarande en försumbar del som når kommunernas måltidsverksamhet inom skola och omsorg. Kartongsprättande, uppgiven personal uppmärksammas och skapar debatt i aktuella TV-serien Matakuten, där coachande stjärnkockar förfäras över matkvaliteten i skolorna. Tusentals inlägg på webben efter avsnitten visar allmänhetens ilska över kommunernas bristande engagemang.

Intresset för närproducerat är en trend vars varaktighet det är svårt att uttala sig om. Samtidigt finns många fördelar ur tillväxt- och miljösynpunkt med att skapa hållbara lokala leveranskedjor som kan leva vidare när trenden ebbar ut.

Det behövs en genomgång av rutinerna kring kommunala upphandlingar för att skapa förutsättningar för bra skolmat. Det krävs en kommunal matrevolution.

Finns det tillräckligt av det närproducerade för att räcka till skolmaten? LRF i Skåne och Halland har nyligen genomfört en inventering som visar att utbudet är tillräckligt stort i regionen. De dominerande kategorierna är grönsaker, kött och chark, frukt och bär samt bröd och mjöl. Men bara en försumbar del hamnar idag i skolluncherna för de skånska och halländs­ka barnen.

Intresset för att köpa mer svenskt och närproducerat är stort hos kommunala kostchefer, enligt en enkät genomförd 2009 av Skolmatens vänner. Ändå är andelen som köps in liten, motsvarande 7 procent. De som svarat upplever lagen om offentlig upphandling, LOU, som hinder för att köpa in närproducerade råvaror.

Åtskillnaden mellan kostkompetensen och inköpskompetensen i kommunerna gör det svårt för kostchefer att ställa och följa upp krav som skulle ge en större andel närproducerat. Uppdelningen gör också att upphandlingarna ofta präglas av hårda faktorer som volym och leveranssäkerhet, och att priset blir helt avgörande för beslut. Men mat kan inte jämföras med skruvar eller spik, matkvalitet är mer komplext.

Inte bara bland kostcheferna råder osäkerhet om vilka krav som faktiskt går att ställa inom ramen för LOU. Lagen har fått en stelbent tolkning, där inköpskriterier som definierar kvalitet många gånger uteslutits eftersom kommunerna tagit för givet att de inte skulle vara förenliga med lagstiftningen.

I Laholms kommun har turerna kring en upphandling av kött lett till en ny policy med krav motsvarande den svenska djurskyddslagen – som är hårdast i hela världen – avseende uppfödning och djuromsorg. Denna tolkning av LOU har också fått stöd från Miljöstyrningsrådet.

På andra håll tvekar kommunerna att ställa liknande krav. I denna förvirring krävs tydlighet från politiskt håll. I alltför många fall saknas strategiska mål för kommunens kost- och måltidsverksamhet, uttryckta i politiskt förankrade livsmedelsstrategier eller kostpolitiska­ program.

Efter beslut om mål för skolmaten behöver varje kommun ett praktiskt inriktat åtgärdspaket. Tjänstemännen behöver förbättra sina kunskaper på området och kan med fördel ta del av goda exempel, såsom Borlänge kommun. Där har man sedan tio år ökat andelen närproducerat i skolmaten, samtidigt som en rad miljövinster gjorts.

På Bladins skola i Malmö har den tidigare färdiglagade maten bytts ut mot mat som är närproducerad och lagad från grunden. Slutsatser från projektet, som pågått under ett år, är att de nya måltiderna ryms inom ordinarie budget. Det kräver mer arbete men har gett gladare barn som äter mer, samt nöjda föräldrar.

LOU erbjuder möjligheter att ställa krav på produkt och produktion som kan skapa mer likvärdiga villkor även för lokala producenter utan att man frånträder lagens krav på ursprungsneutralitet. Detta är något som kan utvecklas i samverkan med kommunernas upphandlingsansvariga, eller de upphandlingsbolag som många kommuner idag samverkar genom.

För att skapa hållbara leveranskedjor för närproducerat krävs åtaganden från kommunernas sida, genom livsmedelspolicyer och kostpolitiska program. Kvalitetssäkring behövs som uppföljning av kostprogrammen. Det skulle tydligt signalera till de lokala odlarna och bönderna att upprätthålla ett bra utbud.

Så skapar vi möjlighet att byta den åksjuka maten mot en godare och mer klimatsmart mat. För barnens och framtidens skull.

ÅSA ODELL                            ANNIKA UNT WIDELL

Läs även andra bloggares åsikter om LOU, kommunal upphandling, ursprungsmärkning, skolmat

EUs jordbrukspolitik berör och väcker starka känslor hos många. En del är insatta och kan mycket, andra reagerar mer med någon slags ryggmärgsreflex, det senare såg vi allt för mycket av i samband med EU-valet.

Det är många som skall komma överens, och kompromisser gör att vägen framåt kantas av både kurvor och backkrön.

Mjölkspridningsprotest

Aktuellt i förra veckan var att mjölkbönderna nu efter omfattande demonstrationer pressade Mariann Fisher-Boel till att ge ytterligare 280 miljoner Euro i stöd. Det råder ingen tvekan om att det är lönsamhetsproblem hos mjölkbönderna, frågan handlar i stället om vilka åtgärder som är bäst att sätt in i en situation som denna. Dessutom vilken signal detta ger till andra branscher inom jorbruket. Kommer spannmåls- och grisbönder också att få extra pengar när de anser sig behöva det? Vilken signal ger det till skattebetalare och konsumenter?

Ytterligare ett steg i samma riktning tar den nya tyska koalitionsregering, som redan hunnit besluta att satsa 500 miljoner Euro i ett “gräs-mjölkprogram“. Vad innebär det för konkurrensen på den inre marknaden i EU?

Från allt fler höjs rösterna om en mer långsiktigt hållbar politik. Ett exempel är debattören Gunnar Lindstedt. Den förda jordbrukspolitiken är långsiktigt ohållbar. Det är en tes som Gunnar Lindstedt driver i sin bok “Svart Jord”, utgiven 2008. “Vi har inget val. En radikal kursomläggning beträffande jordbruket måste ske! En omläggning som samtidigt rymmer möjligheter”.

Många debatterar utifrån hållbarhetsbegreppet, men troligen finns det väldigt många tolkninger vad begreppet hållbarhet egentligen innebär. Vem äger problemformuleringen? eller vem tar ägandet av problemformuleringen?

Samtidigt läcker nyheten ut att komissionen vill se

“betydande minskningar av den totala andelen av EUs jordbruksstöd”.

Medel som man vill frigöra till andra områden tex. sysselsättning, klimat och energi.

Några exempel på händelser i en tid då vi står inför ett byte av jordbrukskomissionär, samtidigt som en budget och därmed säkert också förändringar i jordbrukspolitiken är att vänta 2013.

• Vilka krafter är starkast protektionism eller en friare marknad?
• Hur vill svenska politiker se den gemensamma framtida jordbrukspolitiken i EU?

Läs även andra bloggares åsikter om Jordbrukspolitik, EU, Mjölkbönder, Mariann Fisher-Boel

Money, money, money....

Det var intressant att lyssna på ekots lördagsintervju med jorbruksminister Eskil Erlandsson.

Flera områden avhandlades, inte minst EU´s och Sveriges hållning i fiskeripolitiken.  Ekots  Tomas Ramström ställde många frågor om subventioner i fisket, vad det leder till, och  hur EU skall kunna klara av att utveckla en ny politik på området.

Ett annat mycket viktigt område som berördes är var pengarna i livsmedelskedjan tar vägen. Vilket också uppmärksammades i Ekots nyhetssändning

Jordbruksministern har nu, tillsammans med regeringarna i Sveriges europeiska grannländer, begärt en undersökning av var i livsmedelskedjan pengarna stannar. Själv misstänker Eskil Erlandsson att en del blir kvar hos butiksägarna.

– Jag tror att en del av pengarna tar vägen dit. Vi såg och noterade häromveckan att till exempel Ica har tjänat väldigt mycket pengar under sista året. Det är ett bevis för att någon tagit pengarna som är emellan.

Bekräftar Erlandssons undersökningar att hans misstanke om bristande konkurrens på livsmedelsmarknaden är förklaringen till att matpriserna hålls uppe är han inte främmande för att tvinga fram ökad konkurrens.

– Då finns det lagstiftningar som säger att man får dela upp marknaden, man får splittra företag. Det har vi sett exempel på när det gäller oljebranschen till exempel, att vissa företag har fått sälja av verksamheter så att det har uppstått och blir bättre konkurrens, så att vi konkurrenter får vettiga priser, säger jordbruksminister Eskil Erlandsson.

Det är välkommet att detta uppmärksammas!!

Under tiden kommer mycket att hända, det enda vi vet är att vi inte kan sitta still i båten, för då sjunker den….

Nya initiativ behövs i livsmedelskedjan för att kunna möta konsumenternas efterfrågan. Jag har tidigare skrivit om de starka förändringarna som sker inom livsmedelsindustrin i Sverige.

Det är tydligt att det behövs nya initiativ, nya samarbeten och konstellationer för att kunna möta konsumenternas efterfrågan i framtiden. För att svenskt lantbruk skall kunna växa med lönsamhet krävs det att pengarna  i  livsmedelskedjan även kommer bonden till del.

Läs även andra bloggares åsikter om jordbruksministern, livsmedelspriser, livsmedelsindustrin, konsumenter, lantbrukare

Sen några år tillbaka har LRF Skåne ett samarbete och utbyte med våra systerorganisationer i Polen Västpommerska Lantbrukskammaren och Bauernverband Uecker-Randow i Tyskland.

Vi besöker varandra, diskuterar aktuella frågor för lantbruket i våra regioner, och utvecklar samarbete och utbyte runt några utvalda områden.

I går var det dags för den Tysk-Polska bondedagen, denna gång i Pasewalk i Tyskland. Vi var en liten delegation från Skåne som deltog i en intressant konferans, temat var “Management för vatten och näringsämnen”. 

Bondedagen i Pasewalk, "Management för vatten och näringsämnen"

Vi fick också en aktuell lägesbeskrivning för lantbruket från respektive land. Det är alltid intressant att höra hur kollegor i andra länder ser på marknadssituationen, politik, finansiering och andra viktiga frågor som påverkar lantbruket. I delar av Tyskland har man bärgat en rekordskörd i vissa fall upp till 30% över normalskörd, många lantbrukare har aldrig upplevt något liknande!

Men precis som här hemma har det varit dåliga priser, raps tex -30% och höga kostnader +50-90%. Läs mer om förutsättningarna för tyskt lantbruk på den här intressanta hemsidan.

På bondedagen visade flera intresse för utökat utbyte av erfarenheter när det gäller rådgivning och Greppa Näringen.

Dagen avslutades med en diskussion om hur vi  utvecklar vårt samarbete vidare. Det gäller Östersjön, ungdomsutbyte, rådgivning, och en hel del andra ideér.

Det känns bra att det nu finns så stort engagemang kring mat, kvalitet och upphandling. Nu äntligen lossnar det på flera områden samtidigt.

Det är ofta det som skall till för att lyckas åstadkomma en förändring. Många vill samtidigt att det skall bli lättare för kommunerna att speca vilken mat de vill köpa.

Två av flera som vill göra det lättare för kommunerna är Cecilia Widergren m och Ulrika Carlsson c, vilka båda motionerar i frågan. Kommunerna måste få lov att prioritera svensk mat när de köper in livsmedel. Även konkurrensverket har varit aktiva i debatten, men är väldigt “försiktiga” i sina uttalanden. Man får snarare intrycket att de håller med danskarna i frågan.

ATL  sammanfattade nuläget på ett bra sätt i fredags och avslutar ledaren med:

Miljöstyrningsrådet och Konkurrensverket har varsin uppfattning. Gemensamt har de att de tycker att frågan borde prövas i domstol.

Jo, en sådan prövning borde ske. Fast något annat resultat än att kommunerna har rätt att ställa krav på svensk lag skulle vara orimligt. Nog ska en köpare få ha en ­kravspecifikation. Hur fri är konkurrensen om den ene tyngs av extra krav och kostnader men inte den andre? Är det den svenske eller danske producenten som är diskriminerad? Hur kan en kommun hävda att skolbarn och gamla ska äta mat producerad med metoder som är förbjudna i Sverige?

 

 

Öresundsbron

Hur skall Malmö växa? var frågan som några politiker fick i Sydsvenskan idag. läs deras svar här. Svaren och visionerna om HUR varierar. Men frågan är större och har fler dimensioner än vad som blir belyst i artikeln.

FAO samlar i dagarna 300 deltagare för att diskutera framtidens försörjning av livsmedel “How to feed the world in 2050“då vi beräknas vara fler än 9 miljarder människor på klotet. Ekot uppmärksammade rapporten i P 1 morgon. Där man också tar upp frågan om tillgång till, och konkurrens om åkermark.

Länsstyrelsen har nyligen presenterat en ny rapport om “Bostadsläget i Öresundsregionen”. I rapporten förväntas  Öresundsregionens befolkning öka med 250 000 personer inom 15 år. Huvuddelen av dessa väntas bosätta sig i Skåne. I praktiken innebär det att “ett nytt Malmö” behöver byggas i sydvästra Skåne, helst inom pendlingsavstånd till Köpenhamn.

Tillväxt för en region är i grunden positivt. Samtidigt vill vi värna den bördiga åkermarken och det vackra landskapet i sydvästra Skåne. Det är därför intressant och värdefullt att reflektera kring hur tillväxten ska ske.

T ex. finns en studie genomförd av företaget Trivector i samarbete med Chalmers Tekniska Högskola, som visar på att det finns mycket goda möjligheter att förtäta i tätorterna, utan att parker och grönområden tas i anspråk.

Jag har tidigare skrivit om den intressanta debatt som varit kring svenska och danska grisars väl & ve.

Danskarna har tappat marknadsandelar i Sverige och har nu gått vidare till konkurrensverket, där de i ekot fick visst medhåll i lördags.

Alternativet för danskarna borde vara att producera det kunden efterfrågar istället!!! Det vill säga föda upp grisar som möter de djurskyddskrav som svenska kunder vill ha.

Även Miljöstyrningsrådet har yttrat sig i frågan om att ställa krav på kött i offentlig upphandling.

Miljöstyrningsrådet anser att det bör finnas goda möjligheter att ställa sådana krav som syftar till att skydda djurs hälsa och liv. För närvarande råder det dock olika uppfattningar om hur krav på god djuromsorg kan ställas och det saknas rättsfall på området. Det kvarstår ett antal frågeställningar som bör undersökas vidare. Miljöstyrningsrådet har kontaktat Jordbruksverket och fortsätter att utreda frågan.

Glädjande är att det nu kommit positiva siffror om konsumtionsökning för svenskt kött. Den totala konsumtionen av kött har minskat något i Sverige, men det svenska köttet har tagit marknadsandelar, mest på nötkött, men även en liten skärv på gris.

Det var på tiden!!

Vi får nu hoppas att konkurrensverket funderar en vända till hur man skall förhålla sig till vilka krav man får ställa i offentlig upphandling. Får inte kunderna lov att själva välja vilken kvalitet man önskar, går det heller inte att ha ett differentierat regelverk för produktionen mellan olika länder. Det måste även jordbruksministern förhålla sig till. Det går inte att både äta kakan och ha den kvar.

Vilket skall vi välja?