Bloggar på LRF

Barkpellets - koldioxidneutral energikälla

”Dirtier than coal” skriver Greenpeace i ett internationellt dokument om användning av skogsråvara för energiändamål. De flesta såg nog ut som fågelholkar i ansiktet när de läste detta. Skogsbrukets kretslopp är ju i det långa perspektivet klimatneutralt. Koldioxid tas upp i fotosyntesen, lagras i trädet och frigörs igen när träråvaran bryts ner, t ex genom att eldas. Balansen går att påverka på ett för klimatet positivt sätt genom att öka tillväxten under ett antal år och då ta upp och lagra mer än vad som bryts ner och genom att bygga in det avverkade virket i varaktiga konstruktioner. Stenkol är ju egentligen växtdelar som lagrats under mycket, mycket lång tid. När det används för energiproduktion frigörs den lagrade koldioxiden. En mycket negativ kolbalans för klimatet alltså. Genom att använda koldioxidneutral träråvara istället för kol gör man enligt logiskt matematiskt tänkande klimatet en tjänst, eller hur? Men se det tycker inte Greenpeace och deras kompanjoner ”Friends of the earth”. I logotypen för ”Friends of the earth” står också ”see things differently”. Det stämmer verkligen, de ser saker annorlunda. Kanske var de också inblandade i Body Shops plastkassar för ett antal år sedan. På dem stod den dummaste slogan jag sett innan jag såg ”dirtier than coal”. ”Save a tree, use PVC” stod det på dem.
LRF Skogsägarna har samlat sina ståndpunkter angående skogen och klimatet i en agenda som du hittar här.

Fick en länk till en heltokig artikel i ansedda The Economist av omtänksamma kollegor. Läste och har sällan läst nåt med så mycket sakfel i en välrenommerad tidning. Handlar om hur vi i EU eldar upp prima virke i våra värmeverk, och dessutom importerat sådant. Det importerade avser bl.a. de barkborredödade kanadensiska skogarna som inte kan användas till annat än bioenergi. Och i Kanada nyttjas knappt bioenergi för uppvärmning, för gasen är för billig. Om detta står inget utan läsare lämnas att tror att vi importerar och bränner prima kanadensisk skog. Till detta kommer flera andra påståenden i samma klass – helt fel. Tänkte att detta borde besvaras.

Så kom maken hem från ett besök hos sin mor i Västerås, och ställde lite frågor om hur hållbart det är att använda skogsråvara som bioenergi. Han hade läst en kritisk artikel i VLT. Jag nämnde helt appropå den vansinniga texten i The Economist. Ja, det var The Economist dom citerade i VLT, replikerade maken. Ridå.

Hur många läsare av The Economist, och alla andra tidningar som citerar den spektakulära artikeln har någon i sin närhet som kan berätta hur det egentligen är?

Gratis GROT är gott

Gratis GROT utannonserade jag på Facebook förra helgen. Det var mest menat som ett skämt. Efter att ha avverkat några risrika blågranar, eller mer exakt Engelmanngranar, på tomten låg två gruvsamt stora rishögar och väntade på borttransport. Marknaden för pyntegrönt är ju inte precis på topp i februari. Hur många vändor med släpvagn det skulle bli vågade vi inte ens tänka på.  Det hela fick en lyckad upplösning för oss för nu tycks GROT-värdet vara så högt att det till och lönar sig att hämta granris på en villatomt. Vi slapp kostnaden för borttransporten och lastbilsåkaren fick förhoppningsvis en slant för riset.
Jag förvånas gång på gång över hur snabbt och obemärkt den svenska övergången till biobränsle gått. Minst en tredjedel av Sveriges totala energiförbrukning kommer från bioenergi och merparten, 85%, av detta kommer från skogsråvara. Där finns potential för den  gröna ekonomin ……. inklusive några blå granar.

min utsikt - fast snön har faktiskt försvunnit helt ....

Jag glädjer mej åt att det nya året börjar positivt – jackpot för LRF:s nya energiprojekt med bl.a. ett antal demonstrationsföretag spridda över landet. Dessa väljs så att de redan ligger redan i framkant men kommer att få stöd att utvecklas ännu mera. Tillsammans med andra som förhoppningsvis har intresse av att följa efter eller gå sin egen väg. För det finns så mycket mera att göra, både när det gäller att producera förnybar energi, men kanske ännu mera kring resurseffektivisering.

Det känns också som ett förtroende som Jordbruksverket visar LRF. Att bevilja så mycket pengar under den korta tid som är kvar på innevarande landsbygdsprogram. Att LRF är bästa partnern för att få fart på energiföretagandet bland de gröna företagarna. Mat är viktigt, men vi behöver energi också. Bla för att producera maten … Och vi behöver använda den energi som produceras så mycket effektivare!

Nu är det höst på riktigt. Har fått leta fram isskrapan i bilen. Höst + vinter = ökad energiåtgång.

Då känns det bra att sitta inne och läsa ansökningar till Stiftelsen Lantbruksforsknings höstutlysning i bioenergiprogrammet. Och tydligt se att det är fler än jag som har idéer om hur vi ska fixa energiförsörjningen framöver och samtidigt skapa bättre förutsättningar för våra gröna näringar.

Jag hoppas bara att första gången denna roliga syssla faller på mitt bord inte också blir den sista. För efter regeringens budget ser det lite mörkt ut för finansieringen av lantbruksforskningen.

Det behövs verkligen pengar till forskning och utveckling av de gröna näringarna. Inte minst på energiområdet, där småskaliga lösningar lätt kommer till korta mot kunskapen om större anläggningar.

Tyvärr är det ju så att det ofta är svårt att få pengar för att testa nya idéer, eftersom de på det stadiet ses som konstiga och omöjliga. Vilket naturligtvis en del idéer är (tyvärr även mina …) men hur ska man kunna vaska fram guldkornen om man inte börjar vaska!?