Bloggar på LRF

De tusen sjöars land brukar man ju kalla Finland. De tusen skogars land tycker jag passar ännu bättre för denna skogsnation. LRF Skogsägarna har under två dagar haft finska kollegor från den skogliga delen av MTK (motsvarar LRF) på besök, både förtroendevalda och tjänstemän. Mycket är lika mellan våra två nordiska skogsländer men det finns en del olikheter också, tex:
- I Finland har man hittills haft en sorts obligatoriskt medlemskap i skogsvårdsföreningar. Det ska nu göras om till frivilligt medlemskap och man grunnar förstås på vad det kommer att innebära för medlemsanslutningen.
- Skogsvårdslagen omarbetas just nu i Finland. Den nya lagen kommer att bli mindre detaljreglerande och ge mer frihet åt skogsägarna.
- I Finland är det självklart att även lågproduktiva skogsmarker räknas med i avsättningar enligt Nagoya-avtalet, något som miljörörelsen i Sverige är helt emot.
- Metso heter finnarnas program för frivilliga avsättningar av skogar med höga naturvärden, dvs motsvarigheten till vårt KOMET-program. Metso är en succé som nu används i hela landet och ersätter reservatsbildningar. På köpet har man fått markägarna mer positiva till naturhänsyn.
Visst är det tänkvärt att Finland som varit så påverkat av sitt östra grannland nu går mot större frihet i skogsbruket medan vissa krafter i vårt mer liberala Sverige ropar på regleringar och sanktioner?
Även bland syskon i den nordiska familjen finns det konkurrens. Det handlar förstås om Finnkampen, fast i skoglig tappning denna gång. MTKs ordförande och vår egen Sven-Erik Hammar har redan utmanat varandra i Vasaloppet 2013. Allsång och solosång var två grenar som genomfördes redan under gårdagen, resultat 1-1. Breakdance var föreslaget som tredje gren men varken Finland eller Sverige lyckades mobilisera någon tävlande så den grenen fick utgå. Fortsättning följer nästa år.

I veckans Skogsland har Naturskyddsföreningen en debattartikel inne där man begär en ny skogspolitik. Den underblåses av en artikel på samma tema på ett annat ställe i tidningen. Helt fel tajming att komma med krav på ny skogspolitik nu tycker jag, därför att
- Vi har en pågående miljömålsberedning som måste få jobba färdigt.
- Det pågår också ett dialogprojekt för ökad samsyn vad gäller målbilder för miljöhänsyn i skogsbruket.
- KOMET-projektet, där markägare själva anmäler områden med höga naturvärden för avsättning, skickar positiva signaler men är ännu inte formellt utvärderat.  
- Skogsstyrelsens utvärdering av drygt en miljon hektar frivilligt avsatta arealer visar att mer än 600 000 hektar håller riktigt höga naturvärden (tidigare mål 450 000 ha).
- Riksskogstaxeringen visar att mängden död ved, grova träd, löv och äldre skog ökar.
- Framskrivningar av frivilliga avsättningar som görs idag pekar på att många av dessa om 20-50 år håller nyckelbiotopskaraktär.
- Snart har alla skogsentreprenörer Grönt kort och utbildningar på temat Skogens vatten är högaktuella.

Ja kort sagt så pågår det många konstruktiva och framåtsyftande insatser och vi börjar också se resultat av dem. Att i det läget ropa på ny skogspolitik är dålig tajming …….. eller är det helt enkelt så att man inte vill att insatserna ska nå framgång? 

Ett litet förtydligande:
Skogsland ingår i Land Lantbruk som är LRFs medlemstidning.
Naturskyddsföreningens medlemstidning heter Sveriges Natur.

Skogsstyrelsen och Naturvårdsverket har nu föreslagit försöksområden i KOMET-projektet. Det handlar om att där pröva kompletterande skyddsformer. Markägarna ska själva kunna föreslå skyddsvärda områden, i stället för att myndigheterna ska göra det. Allt blev kanske inte exakt så som vi velat ha det. Men å andra sidan kan man tänka sej att myndigheterna skulle tyckt det varit lite väl magstarkt att gå på våra förslag rakt av. Även om vi definitivt borde vara tyngsta parten i målet.

Nu blir det upp till bevis. Hur ska man genomföra KOMET i praktiken? Jag är övertygad om att det finns massor av skogsägare som vill skydda vissa områden, givet att de verkligen får vara med att bestämma t.ex. avgränsningen av området och vilka former för skyddet som ska användas. Men då gäller det att myndigheterna hittar andra och nya arbetsformer, så de får markägarna med sej och inte mot sej.

Och vi som drivit på i denna fråga måste hjälpa till. För nu har vi nästan fått det vi velat ha.