Bloggar på LRF

”Dags att utvärdera den svenska modellen för brukande av skog” var rubriken på torsdagens sammankomst på KSLA. KSLAs skogsskötselkommitté har under två år försökt bena ut om den svenska modellen fungerar eller inte. Första frågeställningen var vad vi egentligen menar med den svenska modellen, den som kännetecknar svenskt skogsbruk efter 1993 års skogspolitiska beslut. Jo det handlar om jämställda produktions- och miljömål, frihet under ansvar, dialog och samverkan samt tre varianter av miljöhänsyn; generell hänsyn vid alla skogsbruksåtgärder samt frivilliga och formella markavsättningar.
Den tolv personer starka kommittén med såväl skogs- som naturvårdsforskare och -experter landade i att det behövs en mer grundlig utvärdering av den svenska modellen än de haft resurser att göra. Miljömålets uppfyllelse är flitigt ifrågasatt i många sammanhang men kommittén kom också fram till att det är tveksamt om vi uppfyller produktionsmålet.  Dessutom är de sociala aspekterna liksom klimatfrågan åsidosatta. Kommitténs enhälliga rapport och förslag på hur en utvärdering skulle kunna läggas upp finns i KSLAs tidskrift nr 8 2012. Läs den, där finns ett koncentrat av uppgifter om de senaste 20 årens utveckling avseende både produktions- och miljöfaktorer.
Dagen avslutades med att miljömålsberedningens sju politiker reflekterade över det som presenterats under sammankomsten. I juni ska de ha sitt delbetänkande om markanvändning klart. Deras sinsemellan mycket olika reflektioner över dagen gjorde mig betänksam inför betänkandet. Kommer man att uppnå samsyn när man ser så olika på dagsläget?  KSLA är en mötesplats där mottot är ”med stöd av vetenskap och praktisk erfarenhet”. Jag hoppas verkligen att det också präglar miljömålsberedningens arbete.

Miljömålsberedningen försöker nå samsyn

Jag ska gå vidare såsmåningom, men måste få fortsätta med ytterligare ett nedslag i KSLA:s jubileumsseminarier Global Outlook. Professor Jan-Erik Nylund som studerat markanvändningen i Sydamerika. Där mycket av markanvändningen är storskalig, industriell och har trängt undan lokalbefolkningen, oavsett om odlingen handlar om sockerrör, soja eller eukalyptus. Men protesterna från bl.a. miljöorganisationer gäller endast eukalyptus.

Jan-Erik hävdade att han verkligen försökt förstå varför. Jämfört företagens beteenden, påverkan på lokalbefolkningen, ekonomin, miljön … Men det enda skälet till att eukalyptusplantager och inte soja eller sockerrörsplantager väcker harm tycks vara en kulturellt betingad negativ inställning till träd. Lite omvända världen mellan Sverige och Brasilien. Eller så är det nåt vi svenskar inte kan förstå.

Appropå kulturella yttringar – jag väljer två svenska föredragshållare att referera till. Majoriteten föredragshållare var inte svenska. Och flera av dem hade mycket intressant och för mej mera okänt att berätta. Skulle gissa på ytterligare en kulturell yttring – jag har lättare att förhålla mej till svenskar för vi har just samma kultur.

Vojne, vojne vilken vecka! Inledde med att inklämd i en balklänning avnjuta KSLAs högtidssammankomst i Blå Hallen i Stockholms stadshus. Fortsatte med två dagars skogsägarting på lantbrukskooperationens Mecka, Sånga Säby. Avslutade med att bevista Årets Talargala på Berns salonger där fyra olika ”Årets Talare” utsågs.
Nu sitter jag på Arlanda och försöker smälta veckans olika talarintryck. Högtidssammankomsten där varje talare inledde med Ers Majestäter. Vår ordförande Sven-Erik Hammars genuint ideologiska inledningstal på skogsägartinget och föredragshållarna med alla sina siffror och diagram. Skogsägardelegationen succéartade sångframträdande vid kvällens middag. Och till sist Årets Talare i kategorin Genombrott, Stefan Hyttfors, speedade och in i minsta millimeter excellenta tal om att gå in i framtiden med öppna sinnen. Alla har de satt sina avtryck i mitt huvud. I mitt hjärta finns de vars budskap kom från ett äkta engagemang, från viljan att göra något bra för det man tror på.
Det sägs att tala är silver och tiga är guld. Just nu känns det snarare som att tala kan vara guld.

Global outlook är namnet på Kungliga skogs- och lantbruksakademiens internationella seminarier med anledning av 200-års jubileet. Första dagen är avklarad, och lite klokare blev jag förhoppningsvis. Ett antal tankeställare blev det, och jag väljer att återge den som Elisabeth Gauffin levererade.

Många som likt mej vuxit upp i Linköpings närhet har en positiv bild av försvaret. Jas och sånt ger bra med jobb … Men vad är det värt att kunna försvara Sveriges gränser, eller städer, om vi inte har en plan för hur vi ska klara livsmedels- och energiförsörjningen? Det borde vara steg 1. Först en plan för livsnödvändigheter som mat och energi, sen kommer övrigt. Att inte tänka på att mat är bland det viktigaste vi har är tyvärr symtomatiskt för vårt samhälle (”typiskt karlar” skulle min mamma säga), men energi borde ”dom” väl tänkt på?

För övrigt tvingades jag erkänna att jag kom lite sent till övningen. När det skulle brytas för lunch ställde sej alla upp. Tankar for genom huvudet, vad missade jag nu? Tyst minut för nån? Sen gick kungen med följe ut. Hade suttit på första parkett hela tiden ….

KSLA – Kungliga skogs- och lantbruksakademien – fyller 200 år i år. Det kommer att firas med en del pompa och ståt. Men det kommer inte bara att firas med att blicka bakåt och vara stolta över vad som åstadkommits. Nej det ska även blickas framåt.

En av de mera framåtblickande delarna fick jag ett litet smakprov på igår. Ett gäng ungdomar (nåja, ungdomar definierade enligt LRF, sådär 20-30 år …. ) med bas i SLUs studentkårer har  sedan i somras jobbat på sin bild av de gröna näringarna i Sverige år 2063. Alltså när KSLA fyller 250 år. Resultatet kommer att presenteras på konferensen Stundande skördar i juni. En höjdare, jag lovar!

En jämnårig kollega uttryckte vad vi som inte längre räknar oss som ungdomar kände. Att det roligaste blir för dem som får uppleva år 2063 och får facit. För även om framtidsspaningar är både roligt och nyttigt, så det enda som är säker att vi kommer inte att kunna gissa hur det kommer att se ut då. Det är bara att tänka tillbaka på min egen barndom ungefär lika långt bakåt i tiden för att inse.

I torsdags hade jag förmånen att vara moderator på ett framtidsspaningseminarium på KSLA – Kungliga skogs och lantbruksakademien. Och man kan säga att jag fick vatten på min kvarn. Den skepsis jag alltid känt inför alla framtidsscenarier som målas upp – de flesta hotfulla – verkar helt klart berättigad.

Om man tittar bakåt är det lätt att konstatera att merparten av det som bedömts som framtiden för 10, 20 eller 30 år sedan inte har inträffat. Och från forskarvärlden var budskapet att det enda som man någorlunda säkert kan bedöma framtiden efter är demografiska data. Dvs siffor på befolkningen. Hur många vi är och vår åldersstruktur ger en del ledtrådar. Nästan allt annat suddas ut av tekniksprång och annat som inte kunnat förutsägas.

Detta berättar jag inte för att jag tycker att vi ska strunta i klimatfrågan. Jag tycker vi ska göra allt som står i vår makt för att minska de klimatpåverkande utsläppen. Däremot tycker jag att det är onödigt att börja förbereda sej på att det blir 2 grader varmare. För det kan nog vara nåt helt annat som händer istället, just här. Själv har jag flyttat in i ett hus som knappt höjer sej över havsytan … kan möjligen ses som vågat. Ärligt talat skulle jag nog inte byggt ett hus här idag. Men när det redan står här - gilla läget!

Skogsnäringsveckan är igång. KSLAs skogsskötselkommitté ordnade idag ett seminarium med rubriken ”Fungerar den svenska modellen för brukande av skog?”
Svenska modellen förknippas ju med mycket annat än skog, t ex avtalsförhandlingar. Samverkan, samförstånd och konsencus är ledord. Där är vi inte just nu vad gäller skogen. Flera av föreläsarna påpekade att vi har olika målbilder. Jolmig skogsvårdslag och stelbent certifiering passerade också i luftrummet. I panelen satt inga hönor. En av dem, paneltupparna alltså, avrundade med att citera Kirkegaard ” Den som tror sig begripa helheten sätter sig upp mot gudarna.”
Seminariet var historiskt – jag startade nämligen min twitterkarriär där och då. Jag och Karin Ekerby kommer under Skogsnäringsveckan att twittra från de aktiviteter vi deltar på. Du hänger väl på?

Nu har jag debuterat som formell KSLA-ledamot på en av årets två formella akademisammankomster. Det var lite stelt till en början men med hjälp av Snoddas Flottarkärlek tinade både jag och stora delar av skogsavdelningen upp.
Dagens gästartist var Eskil Erlandsson på tema Skogsriket. Han var för dagen flitigt uppvaktad av media, tyvärr inte angående Skogsriket. Det var istället hans stundande bröllopsplaner som lockade. (Apropå det så har Skogforsk en väldigt bra film som heter ”Bröllop i skogen”.) Tänk om man istället kunde skriva lika många spaltmetrar om Skogsriket, om vad skogsnäringen betyder för Sverige, om hur vi kan utveckla nyttjandet av skogen och vad det kan betyda för landsbygden.

I KSLAs djupa källarvalv

”Från tall till pall” och ”från stubbe till nubbe” är två av Eskils slogans när det handlar om ökat förädlingsvärde för skogsråvaran. Den senare skulle man kunna utveckla ytterligare, ”från stubbe till nubbe till gubbe”. Inspirationen till dessa bevingade ord fick jag från min munvige bordsgranne vid den efterföljande sillmackan i KSLA:s källarvalv där han konstaterade att skogsmannakulturen är etanoldriven.

P.S. Missa inte nästa Skogsriketmöte – onsdag 18 april kl 14-16 i Pelarsalen, Norra Latin, Stockholm. Då ska vi visa hur Skogsriket kan gå  från vision till verklighet. D.S.

Columella - tolv böcker om lantbruk

Jag var på biblioteket igår kväll tillsammans med yngsta dottern. Vi skulle låna några böcker inför hennes stundande fjällresa. Av en slump fick jag ögonen på en i mitt tycke fantastisk bok, kanske ”böckernas bok inom de gröna näringarna”.

Boken heter Tolv böcker om lantbruk och är skriven av Lucius Junius Moderatus Columellas (född 4 e.Kr., död ca 70 e.Kr.). Boken skrevs för nästan 2000 år sedan och är egentligen en lärobok för blivande lantbrukare.

Redan i första kapitlet slår Columella fast vad som krävs för att bli en framgångsrik lantbrukare.

” Den, som ägnar sig åt lantbruk, bör veta att följande egenskaper är särskilt viktiga att tillägna sig: kunskap inom området, möjlighet att göra investeringar, vilja att arbetet”

Columellas förklarar behovet av de tre egenskaperna enligt följande:

”Det har nämligen aldrig varit tillräckligt för någon att ha kunskaper eller viljan utan att ha förmågan att möta de kostnader, som arbetet kräver.
Å andra sidan har heller viljan att arbeta eller att göra utgifter gjort någon nytta utan sakkunskaper, ty det är det viktigaste på alla områden att veta, vad man skall göra, och detta särskilt inom lantbruket, där vilja och ekonomisk förmåga utan kunskap ofta medför slöseri för ägarna”

Det intressanta är att jag tror att det som gällde i Italien för 2000 år sedan även gäller i Sverige idag. För att bli framgångsrik företagare år 2012 krävs det kapital att investera, kunskap och vilja att arbeta.

Jag har precis börjat läsa boken och inser att det kommer att ta en god stund att läsa de över 600 sidorna. Jag lär behöva låna om boken på biblioteket. De kommande avsnitten i boken innehåller allt från vad man ska tänka på när man ska köpa en gård till hur man gör pesto.

Landsbygdsvägens Meeting Point

Skyltar med texten Meeting Point ser man lite här och där nuförtiden, på flygplatser, järnvägsstationer och andra ställen där mycket folk rör sig. Efter en titt i LRFs kalendarium konstaterar jag att det just idag, 15 februari, finns minst 52 Meetings Points ute i landsbygdssverige. Idag är det nämligen enligt LRFs stadgar sista dagen att genomföra årsmöte i lokalavdelningarna och på 52 ställen har man valt att vänta till just idag med detta. Bättre sent än aldrig. Ett bra årsmöte kan vara en verklig Meeting Point med utvecklande samtal om viktiga frågor. Ett dåligt årsmöte kan vara rent själsdödande. En gång åkte jag hem från ett årsmöte klockan tolv på natten och då hade man fortfarande inte kommit igenom den rena årsmötesformalian. Den mötesplatsen blev inte populär.
Härom veckan besökte jag en väldigt speciell Meeting Point– KSLA:s årliga högtidssammankomst. Där fick jag under högtidliga former motta mitt ledamotsbrev och avnjuta en superb middag. Njutningen grumlades dock av bävan inför det tal jag hade lovat att hålla å de nyinvalda ledamöternas vägnar. Jag valde att hålla talet just på temat Meeting Point. Trots både bävan och bihåleinflammation verkade talet gå hem. Vill du läsa om min syn på KSLA som Meeting Point så hittar du talet här.