Bloggar på LRF

Värva medlemmar genom svartmålning?

Det finns olika sätt att bedriva opinionsarbete. Man kan argumentera genom att lyfta fram styrkor och fördelar hos det man tror på. Man kan också göra tvärtom, leta fel hos och svartmåla det man inte tror på. LRF och skogsägarföreningarna väljer det första alternativet. Andra väljer det andra sättet. Eller vad ska man säga om den här ”reklamen” som många av våra tågsäten just nu är prydda med?

… så tycker jag att Naturskyddsföreningen ordnade sin konferens väldigt proffsigt. Programmet var varierande och intressant, tidsschemat hölls minutiöst (och som van arrangör av diverse större och mindre begivenheter ser jag det som en bedrift, särskilt som salen var knökfull) och trots den oroande framtidsbilden som målas upp blev det  ändå framtidstron och optimismen att vi klarar det som vann.

Tillbaka på Öland kan jag fortsätta njuta av en ovanligt varm höst. Jag kan fortfarande inte bedöma om det är min flytt ”söderut” som betyder mera eller vädret i sej. Men att det är viktigt att skilja på väder och klimat har jag fått lära mej. En varm höst är väder. En hundraårig trend mot varmare höstar är klimat.

Och ja, jag tycker vi ska ta klimathotet på största allvar. Och jag tror vi kan fixa det. Särskilt i Sverige med våra resurser av skog och goda jordar som vi kan bruka så mycket mera om vi vill. Men. Trots att min plats på jorden ligger mindre än en meter över havsytan, som ska förväntas stiga av smältande polarisar,  så har jag svårt att låta bli att tycka att vad vore det för fel om det blev lite varmare ….

Det är lätt att säga skydda eller bevara – om natur, och just nu på Naturskyddsföreningens konferens, om ekosystemtjänster. Bilder på Borneos palmoljeplanager och Grönlands smältande isar förskräcker. Men hur mycket hänger dom ihop?

Att det bara finns spillor kvar av rika miljöer som inte nyttjas effektivt för att försörja den växande befolkningen är i min värld naturligt. Hur ska vi annars kunna vara så många? Den vackra naturen kanske vi tycker är vacker just för att den börjar bli sällsynt, för att den är en rest från när det inte fanns så många människor som påverkade jorden.

Tricket är att markanvändningen måste vara hållbar, kunna försörja oss med mat, produkter och energi, och FUNGERA långsiktigt. Kalla det gärna ekosystemtjänster, men inte heller dom kommer att vara statiska. Vad är skönhet? På Öland ibland väderkvarnar…..

Sitter på en tillkämpad plats med möjlighet att förbruka energi på Naturskyddsföreningens konferens. Ström till datorn alltså. Med frågetecken för om den kommer från förnybar el. För att kunna blogga, som ”officiell” bloggare men utifrån min värld. I en fullsatt hörsal i Folkets hus.

Om en i grunden stor optimist som jag har lite fördomar om att få höra domedagsprofetior så går dom att höra – om man vill. Men det går faktiskt också att höra det jag vill höra – framtidstro. Att det går, att vi kan fixa ett jordklot som funkar för våra barn också.

Och då tillbaka till just det jag själv tycker jag jobbat med ett stort antal år – att bryta beroendet av fossil energi. Det är det som är grunden för att få ordning på klimatet – och det går dessutom att tjäna pengar på det. Ganska uppmuntrande för mej som fortfarande känner mej som företrädare för jord- och skogsbruket. Vi i Sverige, och särskilt LRF:s medlemmar, sitter på lösningen och en guldgruva, men våra goda odlingsbetingelser för både jord och skog!

fel fyr ... norra udden ...

Jag brukar aldrig vinna på lotteri. Fast lite blir det en självuppfyllande profetia när man säger så – för inte köper jag många lotter. Eftersom jag ändå aldrig brukar vinna …

Men nu vann jag. Eller hur man nu ska se det. Naturskyddsföreningen ordnade en tävling om att få bloggbiljett till deras höstkonferens den 23 november. Jag skickade in en motivering - och vann! Som en av fem tror jag det var. När den värsta chocken lagt sej blev jag väldigt glad. För visst måste det tyda på att det går att nå ut med åsikter som inte nödvändigtvis ligger i en mittfåra.

Det ska bli jättespännade att se vad som händer. Tyvärr var  jag tvungen att lura på en LRF-are som tänkt gå på höstkonferensen det andra uppdrag jag hade åtagit mej den dan. Så nån som har lust att se hur det går för mej och recensera? Programmet är spännande, med miljöminister och allt. Titeln ”Hur gör vi då – ekonomin, klimatet och framtiden” känns klockren för mej –  som trots allt tror på en hållbar framtid på en planet som ska rymma 10 miljarder människor – men kanske då en planet som kommer att se lite annorlunda ut än nu …

Almedalen fortsätter med mera biogas – idag i LRF:s lada – trångt, trevligt, lärorikt och med lagom het och seriös debatt.
 
Det är mera än vad man kan säga om det jag hört av skogsdebatten hittills. Jag blir så upprörd när människor envisas med att dra argument som dom själva vet inte är sanna. Även om någon tycker att sådana argument är sanna ”utifrån sin egen världsbild” så tycker jag det hör till god ton att medge att det finns andra synsätt.

Och det jag menar är polytaxinventeringen – igen. Att tjurskalligt hålla fast vid att en tredjedel av avverkningarna inte når upp till lagens krav är inte seriöst. Att säga det som ett faktum är inget annat än en medveten lögn, alldeles oavsett om man själv TYCKER att en tredjedel av slutavverkningsytorna är ”underkända”.
 
När sedan samma person fortsätter med att biologisk mångfald är en förutsättning för överlevnad (säkert helt sant) men ger begreppet innebörden att alla arter behövs för fungerande ekosystem. Därtill en person som presenterar sej som biolog. Då blir jag riktigt upprörd. All forskning visar motsatsen – att alla arter inte behövs. Allt har inte en ”funktion”. Däremot kan det ofta vara svårt att bedöma vad som behövs och vad som inte behövs. Men det är en annan sak.
 
Att Naturskyddsföreningen tycks ha tolkningsföreträde när det gäller vad folk i allmänhet och storstadsbor i synnerhet tror om naturbruk är beklagligt när dom konsekvent kör med medvetna osanningar.

"Svartskogsbruket"?

Jag hade tänkt blogga om plantor och skottskjutning och kanske avslöja receptet på mina syltade granskott idag. Innan jag hann dit snubblade jag dock över en annan slags skottskjutning på Twitter. ”Centern bli aldrig grönare än Erlandsson, Erlandsson blir aldrig grönare än Stridsman och Stridsman blir aldrig grönare än svartskogsbruket.” skriver Naturskyddsföreningens ordförande ikväll. Är det ett inlägg som anstår en seriös miljöorganisation? En livaktig debatt om skogsbruk behöver vi, men den här typen av argumentation behöver vi inte.
När Naturskyddsföreningen i våras lämnade det s.k. dialogprojektet deklarerade man att man nu istället skulle lägga sin tid och kraft på att dokumentera bristerna i dagens skogspolitik. Onekligen gör man sitt yttersta för detta. Tänk om den tiden och kraften istället kunde läggas på att tillsammans med oss i skogsbruket planera och ställa i ordning pedagogiska exempel på god natur- och kulturmiljöhänsyn vid avverkning. Vi har ett 60-tal demonstrationsgårdar över hela landet som går att utveckla med fler visningsytor. Skogsägare, skogstjänstemän och maskinförare, alla vill vi ta bra hänsyn men vi behöver också kunskap om vad som är bästa hänsyn. Förra året deltog nästan 2000 maskinförare i utbildningar om hur man undviker körskador vid avverkning och körning intill vattendrag. I den inventering Skogsstyrelsen gjort av tagna och otagna hänsyn (den där Naturskyddsföreningen säger att man mörkar lagbrott) visar det sig att andelen avverkningar där man kört över vattendrag har sjunkit från 43 till 19%. Ökad kunskap leder till förändring. Det är värt att lägga tid och kraft på!

Det har varit en skogligt händelserik vecka. Skogsstyrelsen skickade i  tisdags ut sina årliga inventeringsresultat av naturhänsynen. Där kunde man bl a se att antalet körningar över bäckar i samband med avverkning minskat med mer än hälften på ett år. En mycket glädjande utveckling som  måste vara en effekt av att nästan 2000 skogsmaskinentreprenörer senaste året deltagit i utbildningar om hur man förebygger körskador vid vatten. Och idag kom ytterligare en rapport från Skogsstyrelsen som visar att 647000 hektar av de frivilligt avsatta arealerna håller höga naturvärden redan idag och att ytterligare 143000 hektar kommer att växa in i höga naturvärden.

Observera timmerbröten i andrakammarsalen

Dessa positiva signaler gillas dock inte av alla. Det framgick vid det skogsseminarium som Folkpartiet igår anordnade i gamla riksdagshuset med deltagande av bl a kulturjournalisten Maceij Zaremba och Naturskyddsföreningens vice ordförande Karin Åström. Kravet på en ny skogspolitik upprepas som ett mantra oavsett vilka förbättringar vi från skogsbruket kan visa upp. Att riksskogstaxeringens siffror tydligt visar att lövandelen i våra skogar ökar avfärdas  som ”uppskattningar”.  Hur seriös är man om man kallar en årlig inventering av 20 000 provytor  för ”uppskattning”?
Sammanfattningsvis så var det ett seminarium med väl förberedda föredragande, en duktig moderator och mycket kvalificerad publik. Ändå tyckte jag inte att seminariet ledde många steg framåt. En av åhörarna uttryckte det så här: ”det var bara en radda monologer”. Ordförande i Folkpartiets miljögrupp sammanfattade det hela som en samsyn om att det behövs en renässans för naturvården. Den samsynen märkte då inte jag något av.
Samtidigt som vi satt där i den gamla andrakammarsalen var tiotusentals personer samlade i Rio för den globala konferensen Rio+20 som handlar om att klara utmaningarna hållbar utveckling och utrotandet av fattigdom, hur vi genom att använda förnybara resurser kan uppfylla humana behov. I det perspektivet känns det onekligen som att vi plaskar runt i en liten ankdamm i vår svenska skogsdebatt.

Enligt Wikipedia kommer ”dialog” från grekiskan och betyder ”genom samtal”. Motsatsen till dialog är ”debatt” som kommer från franskan och kan översättas med ungefär ”slå sönder”. I dialogen söker man kunskap och försöker förstå varandra. I debatten är den egna agendan drivkraften.
Jag har funderat en del över detta den senaste tiden, bland annat efter ett intensivt twittrande som slutade i ett förtäckt hot. Jag minns också som i ett förklarat ljus ett Skogsriketseminarium för en månad sen där syftet var att lyfta fram möjligheter till landsbygdsjobb baserade på skog. Två personer i publiken lyckades ”slå sönder” det seminariet med att bara, bara, bara prata kontinuitetsskogsbruk resp Änok-fallet. De följde sin, eller kanske sin organisations, egen agenda. Är det ”slå sönder” som är metoden även i det skogliga ordflödet som pågår i media just nu? Någon dialog är i alla fall svår att upptäcka.  
Skogsstyrelsen har bjudit in till ett Dialogprojekt för att bland annat uppnå en gemensam målbild vad gäller naturhänsyn i skogsbruket. Jobbigt, men förhoppningsvis givande på sikt.  Naturskyddsföreningen har valt att kliva av den dialogen. På samma sätt har man lämnat certifieringsorganisationen FSC. Jag hoppas att det inte beror på att man väljer metoden ”slå sönder”  istället för ”genom samtal”.

Intensiv skogsdebatt pågår. Skogsstyrelsen, 15 tunga forskare från Sveriges Lantbruksuniversitet, en skogsentreprenör och Naturskyddsföreningen uttryckte häromdagen sina åsikter på DN Debatt.  
Naturskyddsföreningens artikel med krav på ny skogspolitik har LRF och LRF Skogsägarna tidigare besvarat, se här. Det vore dock mycket värdefullt om du som tror på det svenska skogsbruket ginge in på DN Debatt och skrev kommentarer till debattartiklarna. Hittills är inläggen nämligen mycket ensidiga. Stå upp för den näringsgren som finns i våra hjärtan och är en förutsättning för så många landsbygdsföretagare. Berätta om din vardag, om hur du arbetar för att bruka utan att förbruka. Berätta om skogsbrukets kretslopp, hur skogsplantor blir till träd. Berätta om livet i din bygd, om människorna som direkt eller indirekt har sin försörjning från skogen. Berätta om dina förfäder som fick skog att växa på de skogsmarker som lämnats kala efter bruksepoken. Berätta om vidderna som finns utom synhåll från de asfalterade vägarna. Fråga om dessa marker ska ligga i träda i väntan på att någon av de boende på Söder ska söka sig dit på retreat. Glöm inte att berätta om dina och naturens smultronställen, dom som du lämnar orörda när du avverkar. Sjung ut om din stolthet över att bruka den viktiga förnyelsebara resurs som stavas s k o g.
P.S. Här kan du se vad Arne i Västerbotten skrev. D.S.