Bloggar på LRF

En marknära myndighet.

Det var med glädje jag härom veckan läste den här debattartikeln där man klart tar ställning för Skogsstyrelsen som en egen fristående myndighet. I den nyligen framlagda regionutredningen föreslås Skogsstyrelsens lokala och regionala delar inordnas under länsstyrelsen. Jag var en gång med och ordnade en konferens med titeln ”En marknära myndighet i tiden” inom skogsvårdsorganisationen. Den marknära kopplingen kan vi titta i stjärnorna efter om Skogsstyrelsen läggs in i länsstyrelsen. Dels handlar det om den geografiska lokaliseringen, dels om den mentala inställningen.
Kanhända är jag att anse som part i målet efter att själv ha jobbat i skogsvårdsorganisationen i tolv år och dessutom ha både min make och syster där. Jag har dock inte alltid haft ett gott öga till Skogsstyrelsen. Perioden för några år sen när man av integritetsskäl skulle undvika att ”umgås” med skogsnäringen var ingen bra epok. Ska man nå resultat i skogen så måste man göra det via människor. Erfarna skogskonsulenter har lokalkännedom om både skogar och skogsägare och vet vilka knappar man ska trycka, och inte trycka, på för att få resultat. Med god rådgivning minskar behovet av lagtillsyn. Mycket av det som skrivits i media och naiva utredningstexter det senaste året är rena förolämpningar mot myndigheten och dess anställda. Istället vill jag uppmana alla att stå upp för Skogsstyrelsen som en självständig marknära myndighet.

Olika rådgivningsorganisationer på Vreta Kluster, LRF Konsult finns på plats men skylten är ännu inte uppe

Rådgivningskartan förändras, antalet produktionslantbruk, det vill säga de primära köparna av rådgivningstjänster, blir färre och färre. Detta får konsekvenser för organisationer och företag som på ett eller annat sätt erbjuder rådgivning åt lantbruksföretag.

Ett rådgivningsföretag har svårt att erbjuda kunderna en uppsjö av olika tjänster. Det måste finnas en viss kritisk massa av antalet sålda rådgivningstimmar inom varje kompetensområde för att kunskap och verktyg ska utvecklas till en rimlig kostnad.

Detta medför att ett rådgivningsföretag inte längre kan vara bra på allting, lika lite som en rådgivare ska kunna allting.  Smalare arbetsområde ger ofta högre kompetens och i förlängningen mer nytta för lantbrukaren. Varje organisation behöver hitta några områden där man ser till att bli riktigt, riktigt bra.

Istället måste rådgivarna och deras organisationer bli bättre på att samarbeta över kompetensgränser och över företagsgränser och i förlängningen förmodligen även över nationsgränser. Det gäller både samarbete kring kunder, samarbete kring projekt och kanske även  samarbete kring utbildning och marknadsföring.

Jag är övertygad om att vinnaren är den organisation och den rådgivare som är bäst på att samarbeta med andra rådgivningsorganisationer och rådgivare. Det är dit kunderna kommer att vända sig för då vet de att rådgivningen är av toppklass och att de köper rådgivningstjänster till ett vettigt pris.