Bloggar på LRF

Än en gång har jag följt en tidigare kollega till den sista vilan. Många känslor väcks när en stor och stark skogsman full av livskraft plötsligt inte finns bland oss. Som frusna svalor sitter vi gamla arbetskamrater tätt intill varandra i kyrkbänken. Minnen av många års insatser för traktens skogar och skogsägare rullar förbi. 70-80-talens robusta dikningar och högläggningar, ÖSI och avverkningsplikt. Övergången till ny skogspolitik, Rikare Skog, nyckelbiotoper och biologisk mångfald. Oavsett skogspolitik ledde han med lust och energi sitt distrikt mot uppsatta mål, alltid med respekt för skogsägaren. Vi hann aldrig prata om det senaste årets skogsdebatt, men jag är ganska säker på att han, liksom många andra skogsmän, tyckte att den var historielös. Att först vara med om att bygga upp ett skogsrike och sedan lyssna till en debatt som inte ser dessa insatser utan bara vill nedrusta skogsbruket  kan göra ont i skogssjälen. Skogssjälen känner dock skogens kretslopp och vet att det alltid växer upp nya träd, precis som i den trösterika psalmtexten:
Lär mig, du skog, att vissna glad
en gång som höstens gula blad:
en bättre vår snart blommar,
då härligt grönt mitt träd skall stå
och sina djupa rötter slå
i evighetens sommar.

Så här inleddes Skogsåret 2012

Varje tidning och TV-kanal med självaktning har vid årets slut någon sorts tillbakablick på året som gått så jag tänkte att även min blogg borde ha det. Skogsåret 2012, som inleddes i virkesbrötarna efter stormen Dagmars framfart, var också det år då jag bytte jobb från projektledare för Krafthandling Skog till kommunikationsansvarig på LRF Skogsägarna. Första arbetsuppgiften var att ta fram en strategi för hur vi skulle lyfta fram svenskt familjeskogsbruk i den lätta motvind som vi hade känt av under hösten och vintern. Den lätta motvinden övergick på valborgsmässoafton till en smärre tromb när Maceij Zarembas första artikel i DN publicerades. En artikel blev sex, totalt trettio helsidor i en av Sveriges största dagstidningar. Det kan man kalla scoop. I media rådde sedan styv kuling hela sommaren vad gällde skogsfrågorna. När vinden mojnade i tidningarna trädde istället Sveriges Radio in med 25-30 programinslag i P1 om den svenska skogen, de flesta kritiska till skogsbruket.
Blåsvädren i media under året var resultat av skicklig opinionsbildning. 2012 var ju ett skogspolitiskt viktigt år med den pågående miljömålsberedningen och politiker är känsliga för opinionsyttringar.  Första halvåret 2013 kommer att bli ännu viktigare. Nu är det upp till miljömålsberedningens politiker att väga ihop och balansera alla de intressen som kretsar runt skogen som råvaruproducent och livsmiljö.
Skogsåret 2012 präglades inte bara av skogsdebatt och -politik utan även av en svag marknad för svensk skogsindustri. Kombinationen av lågkonjunktur med minimalt byggande och en stark krona slog hårt mot vår exportnäring och tusentals anställda i skogsindustrin varslades. Tyvärr ser det ut att bli ytterligare ett magert år 2013.
Året avslutades med att Land Lantbruk, LRFs medlemstidning, utnämnde Maciej Zaremba till Skogens Konung, den som satt de största avtrycken 2012. Själv hade jag tidigare samma vecka varit med och utsett några personer som gjort bestående avtryck i svensk skogsnäring genom långsiktigt ansvarsfullt utvecklingsarbete under många år. Tyvärr får inte namnen offentliggöras ännu, annars hade jag gärna gjort det för att komplettera bilden av Skogens Konung.

Och så här slutade Skogsåret 2012, Zaremba utnämnd till Skogens Konung (foto J. Hildebrandt)

”Vem i hela världen kan man lita på?” sjöng Hoola Bandoola Band på 70-talet. Även om jag har vuxit ifrån den tiden så är låttiteln tidlös. Den känns extra aktuell i den pågående skogsdebatten. Med åren har jag blivit ganska luttrad när det gäller medias tolkning av de sakområden som jag själv behärskar. Det är ganska lätt att skilja fakta från tyckande om man kan ämnet.
Att privatägda media kan ha sina egna vinklingar av saker och ting har jag vant mig vid, även om det oroar mig hur många halv- och osanningar jag kanske går på inom frågor jag inte kan så mycket om. Betydligt värre tycker jag det är när offentligt finansierade mediakanaler bara belyser frågor från ett håll, väljer rapporter och siffror som passar dem, far med halvsanningar och undviker helhetssyn på saker och ting. Det anser jag händer i skogsdebatten nu.
Media sägs ju alltid ta den lilles parti. Följaktligen skjuter man nu skarpt på skogsbolagen. Effekten blir dock att även familjeskogsbruket svärtas ner. 330 000 enskilda skogsägare, varav de allra flesta älskar sin skog och känner ett stort ansvar för att lämna över den i gott skick till nästa generation, får höra att man skövlar och utarmar sina skogar. Jag känner så många rekorderliga, jordnära, seriösa skogsägare som nu är ledsna, sårade, arga, uppgivna …. you name it. Alla undrar de: Vem i hela världen kan man lita på?

Skogsbruk från generation till generation

Så blev det då vardag igen. Efter att ha varit lös, ledig och dagavill i en månad ser jag nu arbetsveckorna ligga på rak rad många veckor framöver. Där ligger de och väntar på stordåd, ja kanske till och med något smärre underverk. Tänk om jag skulle ta och chocka omgivningen med att skriva rent något protokoll redan på mötesdagen – det vore ett underverk!
Stordåd levereras varje dag ute i landet nu. Våra skogsägare har vaknat till liv och häver upp sin röst i den skogsdebatt där de länge hukat och knutit handen i fickan. Se t ex här en som härsknat till av alla osakliga påhopp. En av våra mest erfarna skogsforskare har också gett sig in i debatten vilket gett debattnivån en välgörande höjning. Läs t ex hans debattartikel här, eller gå in på den här skogsbloggen och läs hans kommentarer i diskussionen där.
Skogsdebattens vågor har gått höga under sommaren. Skydda Skogen har haft den senaste sträckan i skogsbruksmotståndarnas stafettlag. Deras språk är mustigt, på gränsen till oförskämt, och man stöder sig på tre (3) undersökningar/rapporter. Vi ska inte låta oss luras in i snäva sifferchiffer och procentpiruetter. Ska vi kunna skapa ett hållbart samhälle i framtiden så krävs en helhetssyn på energi, klimat och förnyelsebara resurser. Ett ansvarsfullt brukande av våra skogar är en viktig komponent i det arbetet. Vårt förhållningssätt finns beskrivet i den här skriften. Läs den och sprid kunskapen till de behövande.

Sent skall syndaren vakna.

Ja, var går gränsen? Ni som hängt med i sommarens skogsdebatt i media tror kanske att detta blogginlägg kommer att  handla om var gränsen för ett vettigt debattklimat går. När den ena parten i debatten använder ord som ”svartskogsbruk, perversa, groteska, en sjuk sak, rena lögner” tycker nog de flesta att gränsen är passerad. 
Men det var inte den gränsen jag tänkte skriva om just nu. Jag har nämligen mer konkreta gränsdragningsproblem. Det handlar om igenväxta rågångar. Att som ”skogsproffs” erkänna detta ger förstås en rejäl plump i protokollet. Med ett sånt lik i garderoben kommer jag aldrig att kunna bli statsminister.
Någonstans på ”djungelbilden” du ser här finns vår rågång mot grannen. Naturens växtkraft är imponerande. ”Nyss” var här ett kalhygge, fast åren rusar ju fram numera så ”nyss” har ganska många år på nacken. Tyvärr är vi nog inte ensamma om att ha igenvuxna rågångar. Att  siktröja och underhålla rågångsmarkeringar är en typiskt bra göra-själv-grej som på köpet ger bra koll på skogstillståndet. Jag gjorde en gång på 80-talet en informationsbroschyr om alla fördelar med välskötta rågångar och alla fasor som oklara rågångar kan medföra. Broschyrens titel var just ”Var går gränsen?”

Emma - framtidens skogsägare

Observera att det inte stod ”hemma i Almedalen” i rubriken, för hemma skulle jag nog aldrig kunna känna mig i denna enorma vandrande skara av människor som ständigt söker efter viktiga personer att avfyra sitt budskap mot. Nej det står ”Emma i Almedalen” därför att idag berättade Emma, 13 år gammal, om sin syn på skogen i vårt skogsseminarium ”Det var vi som ärvde skogen”. Emma kommer en vacker dag att bli skogsägare och jag är övertygad om att hon kommer att klara det med glans.  
Det är många skogsseminarier i Almedalen i år, säkerligen på grund av den stora mediadebatt om skogen som vi haft under våren. Det är ungefär samma människor som pratar, fast i olika konstellationer beroende på arrangör. Har man inte fått en föreläsarroll så sitter man i publiken. Diskussionerna blir därefter, som en ping-pongmatch ungefär.
Så blev det inte när Emma talade. Vem kan säga emot en trettonåring som bjuder på sina njutningsfulla smultronställen i skogen? Vem kan säga emot en trettonåring som säger att det är viktigt att ha mål för sitt skogsbruk och förbereda sig för skogsägandet genom att skaffa sig kunskap? Vem kan säga emot framtiden?

Intensiv skogsdebatt pågår. Skogsstyrelsen, 15 tunga forskare från Sveriges Lantbruksuniversitet, en skogsentreprenör och Naturskyddsföreningen uttryckte häromdagen sina åsikter på DN Debatt.  
Naturskyddsföreningens artikel med krav på ny skogspolitik har LRF och LRF Skogsägarna tidigare besvarat, se här. Det vore dock mycket värdefullt om du som tror på det svenska skogsbruket ginge in på DN Debatt och skrev kommentarer till debattartiklarna. Hittills är inläggen nämligen mycket ensidiga. Stå upp för den näringsgren som finns i våra hjärtan och är en förutsättning för så många landsbygdsföretagare. Berätta om din vardag, om hur du arbetar för att bruka utan att förbruka. Berätta om skogsbrukets kretslopp, hur skogsplantor blir till träd. Berätta om livet i din bygd, om människorna som direkt eller indirekt har sin försörjning från skogen. Berätta om dina förfäder som fick skog att växa på de skogsmarker som lämnats kala efter bruksepoken. Berätta om vidderna som finns utom synhåll från de asfalterade vägarna. Fråga om dessa marker ska ligga i träda i väntan på att någon av de boende på Söder ska söka sig dit på retreat. Glöm inte att berätta om dina och naturens smultronställen, dom som du lämnar orörda när du avverkar. Sjung ut om din stolthet över att bruka den viktiga förnyelsebara resurs som stavas s k o g.
P.S. Här kan du se vad Arne i Västerbotten skrev. D.S.

Skogsskyddet fortsätter att debatteras i media.

Miljöpartiets senaste utspel är att lägga en naturbruksavgift på skogsbruket för att finanisera avsättningar. Ett bättre sätt att döda alla frivilliga ansträngningar att skydda skog i familjeskogsbruket har jag svårt att tänka mej.

Om staten behöver mera pengar till att skydda skog så tycker jag det är lämpligare att avgiften läggs på nyttjarna av skogen istället, dvs. allmänheten. De som vill ha helt skyddad skog. Inte dom som redan lägger minst 10% av omsättningen på sin verksamhet på naturvård (dvs. skogsägarna) och det är före skatt eller moms.

Om skogsägarna ändå ska betala så är en bättre metod att höja förväntningarna på skogsägarens frivilliga insatser med morötter. Jag undrar om inte morötter behövs redan för att behålla det frivilliga skyddet på nuvarande nivå (dvs dom minst 10 procenten …). För om man ändå bara får höra missnöje med vad man gör så tror jag det är lätt att istället satsa på ökade inkomster. Med risk att staten får betala för det man idag får gratis. Solklar logik?

Å andra sidan, om man tittar till statsbudgeten, så gissar jag att en särskild avgift för att finansiera skogsskydd kostar mera än den smakar. Ska vi ha generella skatter så tycker jag reservatsavsättningar, som förväntas vara för alla medborgare, är typexempel på vad skatter ska användas till.

Det har varit fokus på skog i media i helgen, men på ett lite tråkigt sätt tycker jag.

För mej som har jobbat med skogsfrågor i över 20 år så tycker jag det är extra tråkigt när man säger att det har blivit sämre i skogen. Ni som gör det – vet ni vad ni talar om? Minns ni inte hur hyggena såg ut på 80-talet? Mannaminnet är kort, det vet jag, men nu tror jag vi slår rekord.

Vi går i rätt riktning när det gäller de flesta miljömålen. Mängden död ved har ökat så mycket att nu tror jag snarare att det är skogsskyddet vi måste diskutera. Lövandelen har ökat markant. Körde några mil genom skog i nordvästra Uppland igår och konstaterade att den skog man såg från vägen mest var björk …

Och jag skulle vilja säga att hyggena ser mycket bättre ut idag än för 20 år sedan. Och framför allt är dom MYCKET MINDRE. Det senare har jag knappt sett i statistiken. Vad betyder det?

Däremot har vi huggit ner mera urskog procentuellt än Brasilien, ja. Men det är gamla synder som knappast går att reparera. Och vi är inte sämst i klassen. Hela Europa var skogstäckt för 1000 år sedan. Den urskogen finns det inte mycket kvar av. Om vi ser till vår egen utveckling tror jag vi ska vara väldigt glada för det. Men det är också det dåliga samvetet som många av våra EU-vänner vill döva genom att spara skog i Sverige, för att vi har trots allt skog, och vet man inte hur en urskog ser ut så kan än 60-80 årig skog se rätt gammal ut …