29
Jun

Spårlöst i skogen

Dessa körspår växer igen på ett par år

Så kom då äntligen en positiv rapport om körskador vid avverkning, dvs inga körskador och med goda hänsyn till natur- och kulturmiljö. Rapporten kom från Skogsstyrelsen som inventerat 35 avverkningar väster om Vättern. Hoppas nu bara att det pressmeddelandet inte går spårlöst förbi utan får lika stor uppmärksamhet i media som när det uppstått körskador.
En hel del körskador går att förhindra med god planering och hjälpmedel. Förhoppningsvis ger de utbildningssatsningar som pågår detta resultat. För ett par år sen halverades andelen avverkningar där man körde över vattendrag efter en massiv utbildningssatsning på maskinförare och planerare. Vet man mer om vilka effekter körskador vid vattendrag kan ge så är man mer motiverad att tänka till och anstränga sig lite extra.
Att tro att det ska gå att avverka och köra ut virke helt spårlöst är dock naivt. Vi människor har valt att nyttja virkesresursen i skogen och då får vi, i dagsläget, också acceptera att det inte går helt spårlöst förbi. Fotot här intill är taget några veckor efter att virket från en avverkning körts ut. Kanske ser det för ett ovant öga ut som körskador men det är bara markvegetationen och humuslagret som skadats. Jag lovar att när det gått ett par år så är det grönt i spåren igen. Och längre ner längs vägen finns en bäck som maskinerna hade klarat att köra över utan några skador. Kunskap och attityd gör skillnad.

Av:

Marianne Eriksson

Kategorier:

Okategoriserad

3
Apr

Ut ur garderoben

 

Klimatnytta fotograferad av Anders Esselin

Igår var en stor dag för oss skogsmullar. Äntligen klev forskarna ut ur garderoben, tog bladet från munnen och flyttade upp skogsbrukets ljus på skäppans ovansida i klimatfrågan. Tomas Lundmark m fl från det tvärvetenskapliga forskningsprojektet Future Forests har tagit ett helhetsgrepp på skogsbruket och dess kolbalans. Här finns en länk till deras rapport i tidskriften Forests.
Bilden är solklar, ett aktivt skogsbruk och användning av skogsråvaran för att ersätta  fossila råvaror och energikrävande byggmaterial är på lång sikt det mest klimatsmarta. Varje skördad och använd kubikmeter virke gör en nettonytta på 470 kg mindre koldioxidutsläpp till atmosfären. Now we are talking!
Pressmeddelandet är flitigt spritt och kommenterat på sociala medier. Dock är det helt tyst från miljöorganisationernas sida. Är miljönytta som samtidigt är ekonomisk nytta inte värdig att kommenteras?
Idag kom det ut folk ur en annan garderob, närmare bestämt Skogsstyrelsens. Man har utrett vilka konsekvenser ett slopat toleransavdrag vid naturvårdsavtal skulle innebära. Förödande, verkar vara svaret. Och dessutom anser man att ”borttagande av avdraget bedöms inte påverka markägarnas vilja och intresse att ingå naturvårdsavtal i någon större utsträckning”. Undrar just om ett toleransavdrag på tjänstemännens lön skulle påverka deras vilja och intresse att jobba full arbetsvecka.
Jag avslutar detta blogginlägg med en länk till en debattartikel som jag hoppas kan vidga vyerna när det gäller hur vi ska ta hand om våra naturvärden på ett effektivare sätt än idag.  

 
Av:

Marianne Eriksson

Kategorier:

Okategoriserad

8
Dec

En nära-döden-upplevelse?

Några av skogsbrukets framtida utmaningar

Jag hade den gångna veckan äran att vara moderator på en av Skogsstyrelsens Skogsriketkonferenser. Deltagarskaran var tämligen homogen, dominerades av skogstjänstemän. Det föranledde en av föreläsarna att berätta om en annan skogskonferens och den ”nära-döden-upplevelse” han fick där i samband med deltagarnas synnerligen återhållsamma gensvar. Vårt skogsmannaskrå präglas ju inte direkt av spontanitet och ”wild-and-crazy”. Inte heller brukar vi beblanda oss alltför mycket med andra branscher och organisationer. Dock uttryckte den här skogskonferensens deltagare andra tongångar. I den avslutande paneldebatten om framtidens största utmaningar för skogsbruket hamnade nämligen punkten om att ”se, förstå och anpassa oss efter förändringar i omvärlden” högst på topplistan.

Av:

Marianne Eriksson

Kategorier:

Okategoriserad

25
Okt

Vem jobbar jag för?

 

Så här mörkt kan det kännas efter samtal med en energitjuv.

För det mesta tycker jag att jag har ett fantastiskt jobb. I LRFs och skogsägarföreningarnas medlemskår finns så många kloka, positiva, jordnära visionärer. Dagligen fylls min energi på av dessa och av andra människor i min inre och yttre omvärld. Ibland slår dock någon rejäl energitjuv till. Samma tjuv har nu ringt mig två gånger på två veckor. Personen presenterar sig inte förrän jag uttryckligen ber om det. I ett stadigt stigande tonläge överöser han mig med skällsord för allt elände som Skogsstyrelsen, Bergvik och LRF  står för. Skogsstyrelsen lämnade jag för 17 år sedan och Bergvik har jag aldrig jobbat för men jag kan ju inte förneka att jag jobbar för LRF så därför försöker jag tålmodigt lyssna. Eftersom karln pratar och svär på både in- och utandning är det synnerligen svårt att själv komma till tals. Jag har dock lyckats lirka in frågan om medlemskap och förstått att han inte är medlem i vare sig LRF eller skogsägarförening. Då blev det lite lättare att uthärda samtalet. Jag jobbar ju inte för honom. Nästa gång han ringer kommer det att bli ett mycket kort samtal för då ska han inte få stjäla varken min energi eller den tid som ni medlemmar betalar för.

Av:

Marianne Eriksson

Kategorier:

Okategoriserad

4
Apr

Skogsbrukets miljömål

Jag läser om Skogsstyrelsens uppföljning av miljömålet Levande skogar, där det konstateras som ett faktum att skogsbruket inte når målet. Men när jag läser texten förstår jag faktiskt inte var skogsbruket missar målet. Att det inte  finns pengar att skydda tillräckligt mycket skog kan knappast skyllas på skogsbruket. De frivilliga avsättningarna är med råge uppnådda. Att alla kulturmiljölämningar inte klaras må delvis vara skogsbrukets fel, men har väldigt lite med miljö och biologisk mångfald att göra. Körskador kan man bli bättre på att undvika, helt klart, men mej veterligen finns ingen målbild för det i miljömålet. Och allt annat, död ved, gammal skog, löv … det som det finns en målbild för, där verkar ju uppföljningen peka på att vi når målen.

Så frågan återstår; vad ska skogsbruket göra för att nå målen? Är det bara slentrian, det har alltid varit så att målen inte ska kunna nås? Eller har jag missat nåt?

Av:

Linda Hedlund

Kategorier:

Skogsägare

12
Mar

Skogsstyrelsens inventeringar

Jag glädjer mej åt att läsa att Skogsstyrelsen har kollat sina egna inventeringar av hänsynskrävande skogsbiotoper och funnit att det kan skilja upp till 50% på vilka objekt två olika inventerare hittar. Det är naturligtvis helt fel att glädja sej åt det. Men så mycket skit som jag fick från Skogsstyrelsen när jag jobbade för LRF Skogsägarna och påpekade att det fanns godtycke i inventeringarna så tycker jag att jag har rätt att glädja mej. Vad-var-det-jag-sa, typ …

Dessutom påpekas att det är Skogsstyrelsen som har utvärderat sej själva. Om det hade varit en extern utvärderare kanske resultatet blivit ännu sämre. För även om inte Skogsstyrelsen medvetet försökt påverka utvärderingen så borde väl myndigheten ansträngt sej för att olika tjänstemän ska ha så lika syn som möjligt.

Vore klädsamt om detta togs upp av riksmedia också. När bristerna i skogen (som alltså sannolikt inte finns) påpekats har riksmedia inte varit sena att hänga på. Riksskogstaxeringens siffror visar istället genomgående på förbättringar.

Av:

Linda Hedlund

Kategorier:

Skogsägare

27
Feb

Stå upp för Skogsstyrelsen

En marknära myndighet.

Det var med glädje jag härom veckan läste den här debattartikeln där man klart tar ställning för Skogsstyrelsen som en egen fristående myndighet. I den nyligen framlagda regionutredningen föreslås Skogsstyrelsens lokala och regionala delar inordnas under länsstyrelsen. Jag var en gång med och ordnade en konferens med titeln ”En marknära myndighet i tiden” inom skogsvårdsorganisationen. Den marknära kopplingen kan vi titta i stjärnorna efter om Skogsstyrelsen läggs in i länsstyrelsen. Dels handlar det om den geografiska lokaliseringen, dels om den mentala inställningen.
Kanhända är jag att anse som part i målet efter att själv ha jobbat i skogsvårdsorganisationen i tolv år och dessutom ha både min make och syster där. Jag har dock inte alltid haft ett gott öga till Skogsstyrelsen. Perioden för några år sen när man av integritetsskäl skulle undvika att ”umgås” med skogsnäringen var ingen bra epok. Ska man nå resultat i skogen så måste man göra det via människor. Erfarna skogskonsulenter har lokalkännedom om både skogar och skogsägare och vet vilka knappar man ska trycka, och inte trycka, på för att få resultat. Med god rådgivning minskar behovet av lagtillsyn. Mycket av det som skrivits i media och naiva utredningstexter det senaste året är rena förolämpningar mot myndigheten och dess anställda. Istället vill jag uppmana alla att stå upp för Skogsstyrelsen som en självständig marknära myndighet.

Av:

Marianne Eriksson

Kategorier:

Okategoriserad

31
Okt

Brutna dödlägen

Ett dödläge bröts förra veckan när Skogsstyrelsen i ett pressmeddelande tillkännagjorde att man kommer att ta bort det stelbenta begreppet LIT från uppföljningen av miljöhänsyn i skogsbruket. Med LIT har uppföljda avverkningar sorterats i fållorna godkänd eller icke godkänd. Skogsägaren har inte haft en chans att få veta vad man gjort fel och därmed inte heller kunnat lära något av uppföljningen. Ur LIT har siffran 37%, som skogsnäringen hatar och miljörörelsen älskar, kommit. Med LIT kan en avverkning på 3 hektar med goda generella naturhänsyn på 2,995 hektar men där man på ett litet ställe misslyckats och råkat skada t ex en kolbotten bli helt underkänd. Från 2014 ska uppföljningen istället redovisas hänsyn för hänsyn; kulturmiljö, vattendrag, kantzon mot myr etc var för sig. I och med  det så tillkommer också ett lärande i processen. Får man veta mer specifikt vad som är fel så ökar chansen att det blir rätt nästa gång. Den möjligheten gläder mig som gammal utbildare. Jag har en obruten tro på att kunskap är grunden till förändring. 
Ändringen av uppföljningsredovisningen är sprungen ur det arbete som görs i Skogsstyrelsens Dialogprojekt och har också varit ute på en remissrunda. Naturskyddsföreningen klev tidigare i år av dialogarbetet. Nu rasar man över Skogsstyrelsens förslag till uppföljning. Hade det inte varit bättre att stanna kvar i dialogarbetet och vara med i diskussionerna före istället för efter?

Skogsägaren Svarte Swartling lever för och av sin skog.

Ett annat dödläge bröts den här veckan. Efter en tämligen ensidig (80% miljö, 20 % skogsbruk) programserie om skog i P1 kom det i måndags ett lyhört och nyanserat program om en enskild skogsägare och hans syn på sin skog och sitt skogsbruk. Lyssna på programmet ”I min egen skog” här.

Av:

Marianne Eriksson

Kategorier:

Okategoriserad

5
Okt

Skyddad skog

Läser Naturvårdsverkets och Skogsstyrelsens rapport om läget för bevarandet av biologisk mångfald- en rapport om olika styrmedel för skydd av mark eller arter. Noterar också att rapporten ”gillas” av bla LRF och Skogsindustrierna, som en fyllig rapport som t.ex. tar upp frivilliga avsättningar på ett positivt sätt. Och det är bra.

Men jag noterar också att någon summering av hur mycket som är skyddat totalt sett görs inte. I summeringen räknas fortfarande det som kallats formellt skydd för sej, och det som kommer till i form av bla. frivilliga avsättningar för sej.

Att inte ens göra ett försök till totalsummering av hur mycket skog som är skyddad – det känns otroligt fegt! För det är ju där debatten står! Där vissa parter hävdar att bara 1-2 % av skogen är skyddad (för det är andelen reservat av produktiv skogsmark nedanför fjällområdet) medan andra hävdar att 25% av skogen är skyddad (för det är andelen av totala skogsmarken som är belagd med någon form av skydd) – och så säger man varken bu eller bä. Jag summerar så gott jag kan (det är inte lätt från sifforna i rapporten!) och nog torde det bli över 25% i alla fall. Men vem tror på mej, när nu inte våra statliga myndigheter sätter ner foten …

Av:

Linda Hedlund

Kategorier:

Skogsägare

30
Jun

Almedalen nästa

Skogsdebatten fortsätter. Det bådar gott inför Almedalsveckan – kan bli ett antal riktigt heta och spännande debatter där!
 
Det jag inte gillar är att Skogsstyrelsens polytaxinventering dras fram igen. Nu med förtecknen att Skogsstyrelsen ”mörkar” siffor. Skogsstyrelsen har föredömligt valt att inte exponera siffrorna därför att de inte är rättvisande. Det kallar jag inte att ”mörka”.
 
Vi har länge hävdat att det finns ett stort mörkertal i siffrorna – bl a får man ”underkänt” om man t.ex. sparat andra träd än de som Skogsstyrelsens tjänstemän tyckt är värdefullast, alltså en personlig prioritering.

Eftersom resultaten aldrig återkopplats till skogsägarna kan de omöjligt förstå varför en annan dunge än den han/hon valde att spara istället skulle fått stå kvar. Skogsägaren ifråga är inte ens medveten om att hygget fått ”underkänt”. Det kan mycket väl vara ett hygge som ägaren stolt visar upp för andra.
 
Visst finns det hyggen som med all rätt förtjänar betyget ”underkänt”. Men det är inte en tredjedel som polytaxinventeringens siffror visar, därom har vi och Skogsstyrelsen varit överens. Och därför jobbar Skogsstyrelsen för att hitta bättre mätmetoder.

Så jag tycker Skogsstyrelsen ska fortsätta ”mörka” felvisande siffror!

Av:

Linda Hedlund

Kategorier:

Skogsägare

FireStats icon Powered by FireStats