12
Maj

Lågvattenmärke i skogsdebatten

Jag trodde att jag hade sett de flesta skamgrepp som gick att ta i svensk skogsdebatt. Jag minns från de senaste åren särskilt:

  •        Hätska debattartiklar där Skydda Skogens företrädare spydde galla över skogsbruket. Ord som ”perversa”, ”groteska”, ”brutala”, ”sjukt” och ”rena lögner” anslog ett tonläge som omöjliggjorde konstruktiva diskussioner.
  •        Annonsen med den gråtande björnen som inte kunde hitta några blåbär i södra Sverige på grund av det ”oansvariga skogsbruket”. Dess glans falnade dock när fakta lyftes fram om att a) björnar normalt inte finns i södra Sverige och b) blåbärsriset inte minskade i Götaland.
  •        Annonskampanjen på SJ-tågen om ”Nils Holgerssons ganska värdelösa resa genom Sverige”. Den anspelade på att om Nils Holgersson skulle göra sin resa idag skulle han inte känna igen sig bland hyggen och en sönderhuggen skog. Ett historielöst grepp för på Nils Holgerssons tid,  i början av 1900-talet, var skogstillståndet rent miserabelt. Småland låg kalhugget, i Halland bredde ljunghedarna ut sig och i Bergslagen hade många masugnar kallnat på grund av att skogen var slut.
  •      Sen kom ”Sverige ser inte längre ut som du tror”. En film där Naturskyddsföreningens pilgrimsfalk sågs färdas över gigantiska kala hyggen ackompanjerad av nostalgisk dansbanemusik från västra Sveriges småbrukarbygder. Puuuh!
Ändå var inte botten nådd. Under våren 2016 kom det riktiga lågvattenmärket. Björn Olin gav tillsammans med Skydda Skogens Björn Mildh, tillika hedersmedlem i Naturskyddsföreningen, ut en film där man dels angriper Skogsstyrelsens nye generaldirektör Herman Sundqvist, dels uppmanar omvärlden till att bojkotta svenska skogsprodukter. Korta sekvenser ur en intervju med Herman Sundqvist upprepas och har klippts ihop med flygbilder över jättelika kalhyggen. Texter på engelska är inlagda i bilden. Där står bland annat att ”lögner och bedrägerier(el. villfarelser) är normen i svenskt skogsbruk”. Jag tycker snarare att det är filmen som präglas av villfarelser. Med ett sjaskigt grepp får man en klok persons uttalanden att framstå som falska. Jag tycker att Herman Sundqvists bloggreaktion på detta är synnerligen balanserad. Själv går jag i taket över dylikt fulspel.
Filmen avslutas med en uppmaning att undvika svenska skogsprodukter. Filmen finns på den här länken men jag rekommenderar den inte för dig som tror att den förnybara skogsråvaran är viktig för framtidens bioekonomi, särskilt inte om du redan innan har högt blodtryck eller känslig mage.
Av:

Marianne Eriksson

Kategorier:

Okategoriserad

14
Feb

Storebror ser dig

Storebror ser dig

Jag lyssnade tidigare i veckan på ett intressant seminarium om laserskanning i skogsbruket. En imponerande teknisk utveckling. Med laserskanning mäter man nu skogens stående virkesvolym med lika stor eller större precision än vid fältmätning. Är du ute i skogen när den laserskannas kan du säkert få ditt midjemått, eller i alla fall diametern, mätt. De ekonomiska skalfördelarna är stora så skogsbolaget som mätte sina egna skogar passade också på att skanna grannarnas skogar. Vad detta kommer att innebära för virkesaffärerna i området förtäljer icke historien.
Skogsstyrelsen är också med i ett projekt om laserskanning. Resultatet finns utlagt i form av olika kartor över skog och mark. Läs mer om detta här. Många bra-att-ha-uppgifter för skogsägaren finns där, tillgängliga för ALLA.
Miljörörelsen fick för dem bra-att-ha-uppgifter på Skogsstyrelsens webb Skogens Pärlor nu i februari. Utöver nyckelbiotoper, naturreservat, rödlistade arter etc läggs nu alla avverkningsanmälningar ut där. Avverkningsanmälningar är offentlig handling, men tidigare har miljöorganisationerna fått begära ut handlingarna från myndigheten inför sina inventeringsräder på enskilda skogsägares marker. Nu finns allt lättillgängligt på nätet. Som skogsägare kan man inte annat än uppleva det som en uppmaning från myndigheten till miljörörelsen att ge sig ut och inventera när man i sitt pressmeddelande säger så här: ”Vi är glada över att äntligen kunna presentera avverkningsanmälningar så att allmänhet och andra kan ta del av dem.”
Vart tar skogsägarens integritet vägen i den här utvecklingen?

Av:

Marianne Eriksson

Kategorier:

Okategoriserad

10
Dec

Rim och reson i artskyddet efterlyses

Dyra fåglar för skogsägaren!

Igår bevistade jag ett seminarium om de brännheta artskyddsfrågorna. Det var en skrämmande och klargörande upplevelse. (se webbsändning på den här länken)
Dagen inleddes med vittnesbörd från verkligheten. En markägare hade med hänvisning till artskyddsförordningen utan ersättning förbjudits att avverka 17 hektar skog som skulle ha inbringat en intäkt på 2 miljoner kronor. Anledningen var att det förekom tjäderspel i området. I övrigt hade området inga speciella naturvärden. Smaka på den prislappen!
Bollandet mellan myndigheter, Skogsstyrelsen och länsstyrelsen, var som lök på laxen för markägaren i det här fallet. Och det blev knappast bättre när Naturvårdsverkets representant på seminariet beskrev Artskyddsförordningens regler som ”intressanta och rafflande” och att det i princip är omöjligt att få dispens.
Vår svenska artskyddsförordning tillkom 2007 och har sin bas i EUs art- och habitatdirektiv, EUs fågeldirektiv och det nationella artskyddet (=fridlysta arter). Art- och habitatdirektivet har hårdare restriktioner, men bara för vissa utpekade arter. Fågeldirektivet är ”snällare” men gäller alla fågelarter. Nitiska, eller var de bara omedvetna, lagstiftare gjorde då så vid artskyddsförordningens födelse att man tog art- och habitatdirektivets restriktioner som gällande i hela artskyddsförordningen. Och vips så är du som skogsägare rättslös om det flyger en lavskrika, talltita eller annan fågel från ”fågellistan” genom din planerade slutavverkning och kan förväntas häcka där. Varsågod och avstå avverkning och ersättning för detta. Billigt för staten och ekonomiskt katastrofalt för skogsägaren.
Detta är ett brott mot den grundlagsskyddade äganderätten anser LRFs jurister. Om pågående markanvändning avsevärt försvåras finns rätt till ersättning. Miljörörelsens jurist hävdade istället att detta bara gäller vid ”laglig” markanvändning, och artskyddsförordningen sätter ribban för vad som är lagligt. Detta kan aldrig ha varit lagstiftarens avsikt säger vi som tror på rim och reson och sunt bondförnuft.
Min kollega Gunnar Lindén sammanfattade vad artskyddsförordningen innebär för skogsägaren så här: Onödigt – Kontraproduktivt – Rättsosäkert.

Av:

Marianne Eriksson

Kategorier:

Okategoriserad

6
Nov

Ska SKA15 skapa framtiden?

Igår presenterade Skogsstyrelsen SKA15, scenarier för den svenska skogens framtid. Ett gäng siffertörstande skogsnördar hade bänkat sig för att frossa i staplar, kurvor, kubikmetrar och procent. Det var sju år sen sist, SKA08, och vår längtan var stark.  Det påpekades dock noga från Skogsstyrelsen att det som presenterades var scenarier, inte prognoser. Men några siffror fick vi i alla fall. Prognoserna, f´låt scenarierna, baserade på ”dagens skogsbruk” (med detta avsågs skogsbrukssättet 2008-13) pekade utan klimateffekt på 10% högre tillväxt om ett sekel, med måttlig klimateffekt på 21% högre och med större klimateffekt på 40% högre produktion.
16,4% av den produktiva skogsmarken räknades som avsatt och i princip undantagen från skogsbruk. På återstående produktiv areal skulle en hållbar avverkningsnivå de närmaste  femton åren vara 95-100 miljoner kubikmeter per år. Idag avverkas ca 90. 3/4 av den potentiella ökningen av avverkningsvolymen sades bestå av löv. Vad gäller GROT skulle det gå att ta ut tre gånger så mycket som idag, främst i Norrland. Ja, nog för att det är kallt i norr, men det är glest mellan de frysande mänskorna. Och med sjunkande oljepriser, och GROT-priser därefter,  blir det nog ingen större affär av den potentialen.
Som tidigare Kraftsamling Skog-general saknade jag ett mer aktivt scenarium, ett scenarium med riktigt bra föryngringar och rätt trädslag på rätt mark, kanske till och med lite gödsling i lämpliga bestånd. Bara 10% ökning utan klimateffekt kändes defensivt. För som någon så klokt sa: att nyttja skogen är inte bara en möjlighet, det är ett ansvar.
Så till frågan i rubriken – ska SKA15 skapa framtiden? Nej givetvis skapas inte framtiden av siffror och scenarier. Däremot kan de vara till hjälp vid strategiska beslut som påverkar framtiden. Men det som avgör hur Sveriges framtida skogar ser ut är till syvende och sist de människor som brukar dem, eller inte brukar dem.

Av:

Marianne Eriksson

Kategorier:

Okategoriserad

29
Jun

Spårlöst i skogen

Dessa körspår växer igen på ett par år

Så kom då äntligen en positiv rapport om körskador vid avverkning, dvs inga körskador och med goda hänsyn till natur- och kulturmiljö. Rapporten kom från Skogsstyrelsen som inventerat 35 avverkningar väster om Vättern. Hoppas nu bara att det pressmeddelandet inte går spårlöst förbi utan får lika stor uppmärksamhet i media som när det uppstått körskador.
En hel del körskador går att förhindra med god planering och hjälpmedel. Förhoppningsvis ger de utbildningssatsningar som pågår detta resultat. För ett par år sen halverades andelen avverkningar där man körde över vattendrag efter en massiv utbildningssatsning på maskinförare och planerare. Vet man mer om vilka effekter körskador vid vattendrag kan ge så är man mer motiverad att tänka till och anstränga sig lite extra.
Att tro att det ska gå att avverka och köra ut virke helt spårlöst är dock naivt. Vi människor har valt att nyttja virkesresursen i skogen och då får vi, i dagsläget, också acceptera att det inte går helt spårlöst förbi. Fotot här intill är taget några veckor efter att virket från en avverkning körts ut. Kanske ser det för ett ovant öga ut som körskador men det är bara markvegetationen och humuslagret som skadats. Jag lovar att när det gått ett par år så är det grönt i spåren igen. Och längre ner längs vägen finns en bäck som maskinerna hade klarat att köra över utan några skador. Kunskap och attityd gör skillnad.

Av:

Marianne Eriksson

Kategorier:

Okategoriserad

3
Apr

Ut ur garderoben

 

Klimatnytta fotograferad av Anders Esselin

Igår var en stor dag för oss skogsmullar. Äntligen klev forskarna ut ur garderoben, tog bladet från munnen och flyttade upp skogsbrukets ljus på skäppans ovansida i klimatfrågan. Tomas Lundmark m fl från det tvärvetenskapliga forskningsprojektet Future Forests har tagit ett helhetsgrepp på skogsbruket och dess kolbalans. Här finns en länk till deras rapport i tidskriften Forests.
Bilden är solklar, ett aktivt skogsbruk och användning av skogsråvaran för att ersätta  fossila råvaror och energikrävande byggmaterial är på lång sikt det mest klimatsmarta. Varje skördad och använd kubikmeter virke gör en nettonytta på 470 kg mindre koldioxidutsläpp till atmosfären. Now we are talking!
Pressmeddelandet är flitigt spritt och kommenterat på sociala medier. Dock är det helt tyst från miljöorganisationernas sida. Är miljönytta som samtidigt är ekonomisk nytta inte värdig att kommenteras?
Idag kom det ut folk ur en annan garderob, närmare bestämt Skogsstyrelsens. Man har utrett vilka konsekvenser ett slopat toleransavdrag vid naturvårdsavtal skulle innebära. Förödande, verkar vara svaret. Och dessutom anser man att ”borttagande av avdraget bedöms inte påverka markägarnas vilja och intresse att ingå naturvårdsavtal i någon större utsträckning”. Undrar just om ett toleransavdrag på tjänstemännens lön skulle påverka deras vilja och intresse att jobba full arbetsvecka.
Jag avslutar detta blogginlägg med en länk till en debattartikel som jag hoppas kan vidga vyerna när det gäller hur vi ska ta hand om våra naturvärden på ett effektivare sätt än idag.  

 
Av:

Marianne Eriksson

Kategorier:

Okategoriserad

8
Dec

En nära-döden-upplevelse?

Några av skogsbrukets framtida utmaningar

Jag hade den gångna veckan äran att vara moderator på en av Skogsstyrelsens Skogsriketkonferenser. Deltagarskaran var tämligen homogen, dominerades av skogstjänstemän. Det föranledde en av föreläsarna att berätta om en annan skogskonferens och den ”nära-döden-upplevelse” han fick där i samband med deltagarnas synnerligen återhållsamma gensvar. Vårt skogsmannaskrå präglas ju inte direkt av spontanitet och ”wild-and-crazy”. Inte heller brukar vi beblanda oss alltför mycket med andra branscher och organisationer. Dock uttryckte den här skogskonferensens deltagare andra tongångar. I den avslutande paneldebatten om framtidens största utmaningar för skogsbruket hamnade nämligen punkten om att ”se, förstå och anpassa oss efter förändringar i omvärlden” högst på topplistan.

Av:

Marianne Eriksson

Kategorier:

Okategoriserad

25
Okt

Vem jobbar jag för?

 

Så här mörkt kan det kännas efter samtal med en energitjuv.

För det mesta tycker jag att jag har ett fantastiskt jobb. I LRFs och skogsägarföreningarnas medlemskår finns så många kloka, positiva, jordnära visionärer. Dagligen fylls min energi på av dessa och av andra människor i min inre och yttre omvärld. Ibland slår dock någon rejäl energitjuv till. Samma tjuv har nu ringt mig två gånger på två veckor. Personen presenterar sig inte förrän jag uttryckligen ber om det. I ett stadigt stigande tonläge överöser han mig med skällsord för allt elände som Skogsstyrelsen, Bergvik och LRF  står för. Skogsstyrelsen lämnade jag för 17 år sedan och Bergvik har jag aldrig jobbat för men jag kan ju inte förneka att jag jobbar för LRF så därför försöker jag tålmodigt lyssna. Eftersom karln pratar och svär på både in- och utandning är det synnerligen svårt att själv komma till tals. Jag har dock lyckats lirka in frågan om medlemskap och förstått att han inte är medlem i vare sig LRF eller skogsägarförening. Då blev det lite lättare att uthärda samtalet. Jag jobbar ju inte för honom. Nästa gång han ringer kommer det att bli ett mycket kort samtal för då ska han inte få stjäla varken min energi eller den tid som ni medlemmar betalar för.

Av:

Marianne Eriksson

Kategorier:

Okategoriserad

4
Apr

Skogsbrukets miljömål

Jag läser om Skogsstyrelsens uppföljning av miljömålet Levande skogar, där det konstateras som ett faktum att skogsbruket inte når målet. Men när jag läser texten förstår jag faktiskt inte var skogsbruket missar målet. Att det inte  finns pengar att skydda tillräckligt mycket skog kan knappast skyllas på skogsbruket. De frivilliga avsättningarna är med råge uppnådda. Att alla kulturmiljölämningar inte klaras må delvis vara skogsbrukets fel, men har väldigt lite med miljö och biologisk mångfald att göra. Körskador kan man bli bättre på att undvika, helt klart, men mej veterligen finns ingen målbild för det i miljömålet. Och allt annat, död ved, gammal skog, löv … det som det finns en målbild för, där verkar ju uppföljningen peka på att vi når målen.

Så frågan återstår; vad ska skogsbruket göra för att nå målen? Är det bara slentrian, det har alltid varit så att målen inte ska kunna nås? Eller har jag missat nåt?

Av:

Linda Hedlund

Kategorier:

Skogsägare

12
Mar

Skogsstyrelsens inventeringar

Jag glädjer mej åt att läsa att Skogsstyrelsen har kollat sina egna inventeringar av hänsynskrävande skogsbiotoper och funnit att det kan skilja upp till 50% på vilka objekt två olika inventerare hittar. Det är naturligtvis helt fel att glädja sej åt det. Men så mycket skit som jag fick från Skogsstyrelsen när jag jobbade för LRF Skogsägarna och påpekade att det fanns godtycke i inventeringarna så tycker jag att jag har rätt att glädja mej. Vad-var-det-jag-sa, typ …

Dessutom påpekas att det är Skogsstyrelsen som har utvärderat sej själva. Om det hade varit en extern utvärderare kanske resultatet blivit ännu sämre. För även om inte Skogsstyrelsen medvetet försökt påverka utvärderingen så borde väl myndigheten ansträngt sej för att olika tjänstemän ska ha så lika syn som möjligt.

Vore klädsamt om detta togs upp av riksmedia också. När bristerna i skogen (som alltså sannolikt inte finns) påpekats har riksmedia inte varit sena att hänga på. Riksskogstaxeringens siffror visar istället genomgående på förbättringar.

Av:

Linda Hedlund

Kategorier:

Skogsägare

FireStats icon Powered by FireStats