26
Jul

vatten

Rent vatten är en självklarhet för oss. Ändå är kanske just vatten ett av de största problemen globalt. Både tillgång och kvalitet.

Själva har vi egen brunn på östra Öland, som ”naturligt” innehåller vatten som i varje fall inte jag vill dricka. Vi har inte ens testat det. Även om det inte skulle vara farligt är det inte gott. Duger inte ens till kaffevatten. Att hämta dricksvatten när det kommunala vattennätet är så nära som här ser jag knappast ens som ett problem. Tar med en dunk när jag ändå cyklar till stallet, och jag cyklar dit oftare än maken och jag gör av med dricksvattendunkarna … Men visst vill jag ha kommunalt vatten! Främst för att slippa snåla på somrarna när brunnen inte räcker till, och för att få mindre kalk i dusch, disk- och tvättmaskin.

Men samtidigt kan jag inte låta bli att tycka att det är lite lyx att det kommunala vattnet alltid ska hålla livsmedelskvalité. Vatten där merparten används till sånt som inte kräver det. Jag skulle gissa att jag använder ungefär 100 gånger så mycket odrickbart brunnsvatten som dricksvatten. Till det kommer all industriell användning, bevattning … men visst, många verksamheter har speciella krav på vattnets beskaffenhet. Men vi lever med en lyx som inte är så vanlig i ett globalt perspektiv, men som vi tar för självklar.

Av:

Linda Hedlund

Kategorier:

Allmänt

25
Feb

Vatten

Vatten är livsnödvändigt. Och något som jag gärna återkommer till, något som vi är bortskämda med i Sverige. Att det alltid finns vatten av god kvalitet. Där jag bor har vi gott om vatten nio månader om året. Men vatten av med svenska mått mätt otjänlig kvalitet som dricksvatten. De resterande tre månaderna får vi ransonera och klara oss på ca 100 liter om dan. Det låter kanske inte så farligt. Men även en snålspolande toalett tar ett par liter, en tvättmaskin 50-60 och våran diskmaskin 15.

Som en förklaring till varför jag ofta tänker på det stora antalet människor på jorden som lever under andra omständigheter än vi.

Men nu tänkte vi försöka oss på en vattensamfällighet för kommunalt vatten. Till vår stora förvåning var kommunen positiv. Dyrt blir det. Men vatten är värt pengar. Så nu misstänker jag att jag kommer att få god nytta av allt jag lärt mej om samverkan inom LRF. Att ro iland ett miljonprojekt med ett antal intressenter med olika ekonomi och syn på lösningar lär bli en härlig utmaning! Inte lär vi få vatten till sommaren. Men kanske kanske om allt går vår väg till nästa sommar!

Av:

Linda Hedlund

Kategorier:

Allmänt

10
Jul

Översvämning eller torka?

Jag är förmodligen en av ytterst få svenskar som tycker lite regn vore helt ok. Vi har inte fått en droppe och det sjunker stadigt i brunnen. Snålversionen på all vattenanvändning har gått på.

Det är egentligen lite spännande. I Sverige är vi så vana vid att vatten inte är bristvara, utan det flödar fritt ur kranen. Att få tänka till, inte vrida på kranen i onödan, ransonera toalettspolningarna hårt, bada i sjön istället för att duscha, det leder till mera eftertanke. Hur har alla som måste bära allt vatten långväga från en gemensam brunn det? Om jag snålar på allt annat kan jag köra diskmaskinen och tvättmaskinen när de blir fulla. Så det är inte alls synd om mej.

Och så torrt är det inte. Gräset växer ännu och hästarna blir tjockare och tjockare. 

Det här är inte ett inlägg för att svenskar ska spara vatten. Bara att det kan vara värt en tanke. För vårt vatten går ju inte att spara åt andra. Vi kan lika gärna nyttja det som finns, bara vi återlämnar det i kretsloppet någorlunda rent.  Tvärtom skulle jag vilja säga. Bara för att andra har problem med vatten ska vi inte ta på oss nån tagelskjorta, utan ta vara på de fördelar gott om vatten ger, för att producera mat och andra naturresurser. Låt vara att det ibland blir lite mycket med vattnet för matproduktionen. Och då hjälper det kanske inte att tänka på alla fränder i andra delar av världen som skulle ge vad som helst för lite vatten …

Av:

Linda Hedlund

Kategorier:

Allmänt

30
Okt

Vatten – på gott och ont

Katuk Odeyo Gulley

Åter hemma på svensk mark efter två veckor i Kenya är det många tankar om vatten som skvalpar runt i huvudet. Regntunga oktoberskyar, dricksvatten ur kranen, grön el från Indalsälven, översvämmat Bangkok och många starka intryck från Kenya. Vattnet som bristfaktor för grödornas tillväxt, kampen för att ta vara på regnvattnet för att ge liv och växtkraft under längre tid. Vattnet som jordförstörande kraft när det ohämmat sköljer nerför bergssluttningarna och underminerar jordbruksmarken i Katuk Odeyo så att djupa ”gullies” bildas. På bilden står vi i utkanten av ”the valley of death” där hela gårdar har eroderat bort. Med hjälp av trädplantering försöker man, med skiftande framgång, att binda jorden i dalen. Det lindrar dock bara symptomen på ett problem som egentligen handlar om bristande kommunikation. Bönderna uppe i bergen avverkar skog för att istället odla jordbruksgrödor på marken. De drabbas inte av de ökade vattenmängder som sedan sköljer nerför sluttningarna och äter upp marken för bönderna i Katuk Odeyo. De olika regionerna förmår inte gemensamt ta tag i problemet och lösningen ligger därmed långt borta.

Av:

Marianne Eriksson

Kategorier:

Okategoriserad

FireStats icon Powered by FireStats