Jämställdhetsakademin

Idag, fredag den 30 oktober, har LRFs ordförande Lars-Göran Pettersson en debattartikel med i tidningen Dagens Industri. Hela artikeln finns att läsa här nedanför.

LRF kvoterar i sina styrelser

Frågan om kvotering i bolagsstyrelser är onödigt kontroversiell. Många näringslivsföreträdare värjer sig mot fastställda mål och krav när det gäller en jämn könsfördelning mellan kvinnor och män i bolagsstyrelserna. Därmed väljer de aktiv att behålla en kultur där kön går före kompetens, där män via nätverk och personliga kontakter får ingå i styrelser medan kvinnor med kanske större erfarenhet och kunnande ställs utanför. Vilken framtid har egentligen sådana företag?

Inom LRF är vi övertygade om att det är gamla invanda normer och värderingar som gör att andelen kvinnor som är styrelseledamöter i svenska bolag är så låg som 18 procent. Det är givetvis ingen slump och ska därför inte hanteras som en sådan. Vi tar därför steget och inför kvotering i våra dotterbolags styrelser från och med nästa års bolagsstämmor. De sju företagen som tillsammans omsätter två miljarder kronor och har 2 400 anställda ska ha lika många män som kvinnor i sina styrelser. Vi är övertygade om att det inte kan vara särskilt svårt.

Det svenska näringslivet har många utmaningar framför sig, därför måste vi rekrytera absoluta toppkrafter. Och på samma sätt som vi sätter andra mål för våra företag måste vi också sätta konkreta och tydliga mål på jämställdhetsområdet. Kvotering ökar tillväxtmöjligheterna för företag och svenskt näringsliv. Kvotering handlar om svensk konkurrenskraft gentemot övriga världen.

Jag är säker på att de gröna näringarna, företag där jorden, skogen, trädgården och landsbygdens miljö är grundläggande resurser, har alla möjligheter att växa och behövs än mer i ett långsiktigt hållbart samhälle. För att ta tillvara utvecklingspotentialen och alla affärsmöjligheter måste vi ha toppkompetens i LRFs dotterbolag.

Vi måste också ge människor bästa möjliga förutsättningar att starta och driva företag inom de gröna näringarna. Därför har LRF också startat en jämställdhetsakademi som ska leverera ökad kunskap på de här områdena. LRF är i dag ingen jämställd organisation, våra näringar är varken bättre eller sämre än några andra när det gäller jämställdhet. Men vi har bestämt oss. För vi tror på framtiden.

Lars-Göran Pettersson, Förbundordförande LRF

Skogen är en viktig del av de gröna näringarna – och jämställdhet är en viktig fråga inom skogen. 38 procent av alla skogsägare i Sverige är kvinnor, det är 128 000 personer. Ändå förknippas oftast skogsbruk mycket tydligt med män och deras arbete. Jämställdhetsakademins studie Den osynliga entreprenören visar att kvinnor arbetat i skogen sedan lång tid tillbaka historiskt sett, men att deras arbete inte setts som arbete. Kvinnorna själva tyckte inte att det som de gjorde i skogen var arbete och de pratade sällan om sin vistelse i skogen. Kvinnor som är skogsägare hör alltså i allra högsta grad till de osynliga entreprenörer som Jämställdhetsakademins studie tar upp.

Vi är såklart inte de första som uppmärksammar detta faktum, utan det finns sedan en längre tid flera som engagerat sig och jobbat för denna fråga inom skogsnäringen. Ett viktigt bidrag i det arbetet är boken Kvinna & Skogsägare som skrevs av bland annat forskaren Gun Lidestav år 2000. Det är LRF Skogsägarna som står bakom boken, och man kan beställa den av dem här.

Boken lyfter fram skogsägande kvinnor och deras berättelser, och innehåller också faktadelar och praktiska förvaltningstips och driftsfrågor. Läsvärd för alla som är intresserade av skog och jämställdhet!

I förra veckan fattade LRFs riksförbundsstyrelse beslut om att från och med nästa år så ska styrelserna i LRFs dotterbolag bestå av hälften män och hälften kvinnor. Lars-Göran Pettersson, ordförande i LRF och i Jämställdhetsakademin, säger så här om detta beslut:

Jämställdhet mellan kvinnor och män är en av LRFs högst prioriterade frågor. Det här är ett både naturligt och nödvändigt beslut.

Den genomsnittliga andelen styrelsekvinnor i svenska börsbolag ligger på cirka 19 procent. Motsvarande siffra för LRFs dotterbolag är idag 37 procent. Lars-Göran säger vidare:

Genom att gå i bräschen för ökad jämställdhet inspirerar vi förhoppningsvis Sveriges övriga näringsliv att ta liknande beslut.

Det har också skickats ut ett pressmeddelande om detta, där också Jämställdhetsakademin nämns. Läs hela pressmeddelandet här.

För LRFs del så är frågan om varför man ska jobba med jämställdhet som en ideell organisation en enkel fråga att besvara. Vi arbetar med jämställdhet för att utveckla vår organisation och göra den än mer demokratisk, dynamisk och kraftfull. I detta arbete, som i allt annat vi gör, handlar det om att ge mesta möjliga medlemsnytta liksom att förverkliga vår vision om tillväxt, lönsamhet och attraktionskraft för de gröna näringarna.

Eftersom vi både har kvinnor och män som medlemmar i LRF krävs att vi ser de skilda förutsättningar som vi fortfarande har på en rad områden. Alla medlemmar, oavsett kvinna eller man, ska känna att de har LRF i ryggen när de förverkligar sina drömmar och ger liv åt sina företagsidéer. Alla ska också känna sig välkomna i vår organisation och känna att de kan bidra på lika villkor.

Detta är också beslutat av den högsta demokratiska nivån i LRF, vår riksförbundsstämma har beslutat att LRF ska vara en jämställd organisation, som ser och tar tillvara såväl kvinnors som mäns intressen och engagemang som medlemmar och företagareVi jobbar med jämställdhetsintegrering, det vill säga att jämställdhet ska finnas med som ett perspektiv i all vår verksamhet. Jämställdhetsintegrering är den metod som används generellt används för att jobba strategiskt med jämställdhet, och rekommenderas bland annat av FN. Det är inte lätt, och vi är inte framme än, men det är ett viktigt arbete som vi jobbar med inom hela organisationen.

LRF är också Sveriges största företagarorganisation och vi har tagit ett nytt initiativ när det gäller jämställdhet och företagande. Vi har instiftat en Jämställdhetsakademi, som ska jobba för att kvinnor och män ska ha samma möjligheter att starta och driva företag. Jämställdhetsakademin är en tankesmedja som ska ge nya idéer och förslag på åtgärder, och finansiera forskning om jämställdhet och företagande.

Detta inlägg har först publicerats på tankesmedjan Sektor 3:s idédebattblogg.

Jämställdhetsakademins och LRFs ordförande Lars-Göran Pettersson brukar säga att jämställdhet är nödvändigt för att vi ska nå LRFs vision om tillväxt, lönsamhet och attraktionskraft. Jämställdhet är en tillväxtfråga helt enkelt – för att vi ska få mer tillväxt i de gröna näringarna så behöver vi använda alla resurser – och då funkar det inte att sätta krokben för kvinnor som företagare. Det är en av anledningarna till att Jämställdhetsakademin startades.

Det är fler som håller med om detta resonemang, att jämställdhet är nödvändigt för långsiktig tillväxt. I förra veckan ordnade Sverige, som ordförandeland i EU, ett högnivåmöte (det vill säga med ministrar och liknande höjdare) om jämställdhet och tillväxt. Där var man överens om att

långsiktig tillväxt kräver ökad jämställdhet

En annan slutsats som man var överens om på mötet var

Jämställdhet mellan kvinnor och män är en motor för att åstadkomma ekonomisk tillväxt i Europa. Fler kvinnor i arbete bidrar bland annat till ökad köpkraft och ökade skatteintäkter för vår gemensamma välfärd.

Som underlag för diskussionerna hade det tagits fram ett par olika rapporter som handlar om just kopplingen mellan jämställdhet och tillväxt. Rapporten ”Gender equality, economic growth and employment” har skrivits av Åsa Löfström vid Umeå universitet.  En annan rapport heter ”Analysis note: the economic case för gender equality” och har skrivits av Mark Smith och Francesca Bettio.

Jag tror att det är ett strategiskt fullständigt avgörande beslut, säger jag samtidigt som jag slänger en blick på klockan och inser att jag inte har en chans att hinna till dagishämtningen om jag inte drog för fem minuter sedan. Drar på mig kavajen och är halvvägs ut genom dörren från konferensrummet där fem kollegor sitter kvar, när jag ropar:

”Sätt på konferenstelefonen så hänger jag med på resten av mötet via mobilen.”

På tunnelbanan lyssnar jag i mobilen, medan blicken irrar. Inser att hela dagen varit precis sådan här. Kommit lite för sent, gått lite för tidigt från varje möte. Alltid för sen, alltid springande.

Sladdar trots allt in cykeln framför dagis bara femton minuter efter utlovad tid, och de vänliga fröknarna lovar att detta spelar ingen som helst roll. Och barnen är trots allt glada och påminner mig dessutom om det som jag förstås hade glömt, att det är fotografering i morgon. Ägnar kvällen åt att städa, diska och prata i telefon med alla de som jag inte hann prata klart med under dagen. Innan jag kraschar i säng. Morgonen efter prövar jag helt nya argument i mitt föräldraskap.

”Visst ska det bli spännande att äta frukost i vagnen på väg till dagis?”

Okej, det har varit tre ganska absurda veckor, eftersom min fru varit bortrest och jag därmed testat livet som singelpappa i karriären till dess absoluta gräns.

Men när jag landade på en jämställdhetsdebatt i regi av LRF häromdagen [Bondbrudar, BNP och big business] var det med en stor suck som jag slog fast min nya sanning:

Det största problemet för de i min generation som vill leva jämställt är att det inte finns några sätt att lyckas. Det finns inga framgångsbilder.

Fråga en 30-någonting, man eller kvinna, i karriären med barn om hur läget är och jag kan garantera er att ni får ett svar som innehåller prat om pusslande, logistik, stress, ständig känsla av att inte räcka till någonstans, vare sig på jobb eller som äkta hälft och förälder. Fråga dem om hur de anser att det perfekta livet ser ut, så beskriver de en omöjlig bild. För det absurda är att i jakten på balans i livet försöker vi lägga lika tungt på båda sidor av vågens skala.

Så klart går det inte, så klart knäcks den balansakten på mitten. Men någonstans pratas det inte så mycket om det. I karriären är det självklart att privatlivet inte ska inkräkta på prestationen. Och i privatlivet är det självklart att inte jobbambitioner ska stå i vägen för jämställdhet, tid med varandra och tid med barnen.

Vi pratar om allt det där, men vi pratar om det som ”warstories” om hur tufft vi har det, men inte som en diskussion om hur vi ska lösa ekvationen, att ambitionerna på vardera sidan faktiskt påverkar den totala prestationen. Säg mig en person som är en förebild i att klara just den balansgången? Nej, just det. Det finns ingen.

Panelen jag satt i handlade om entreprenörskap. Att starta eget kan mycket väl vara en lösning på det problemet. Att få lite mer kontroll och tid. Men det kan också vara det motsatta: en ännu större ambition att kapitalisera på din talang professionellt. I debatten sa jag att det förstnämnda är ett sätt att reducera entreprenörskapet, ett argument som framför allt används om kvinnors företagande.

Nu är jag inte lika säker längre. Kanske är det i entreprenörsvärlden som vi hittar personerna som just gjort de rätta prioriteringarna, som klarar balansen hjälpligt.

Oavsett är just jakten på moderna framgångsbilder det som tar störst plats i min hjärna just nu.

Jag skulle kunna berätta mer om det.

Men dagis stänger om 43 minuter.

Pontus Schultz, ledamot i Jämställdhetsakademin

Inlägget har också publicerats på Pontus blogg på Veckans Affärer.

Jämställdhetsakademin presenteras i en folder som går att ladda ner här.

Det går också att beställa den, mejla bara till petra.pilawa@lrf.se och meddela hur många exemplar som du vill ha.

Carin Holmquist är ledamot i Jämställdhetsakademin och professor på Handelshögskolan i Stockholm. Handelshögskolan fyller 100 år i år och har därför några jubileumsföreläsningar. På onsdag den 21 oktober är det dags för en av dessa, och den är det Carin Holmquist som håller.

Rubriken för föreläsningen är Kvinnors företagande – kan och bör det öka? Samtalspartner för Carin under föreläsningen är näringsminister Maud Olofsson. Läs mer om föreläsningen här.

Tidigt i morse, 05.40 närmare bestämt, var det ett inslag om Jämställdhetsakademin på programmet Vaken som sänds i Sveriges Radio P3 och P4. Projektledare Petra Pilawa-Podgurski intervjuades, och fick bland annat frågor om varför LRF har startat en Jämställdhetsakademi och varför kvinnor som är företagare i de gröna näringarna är osynliga.

Var du inte uppe så tidigt i morse? Eller hade du annat annat att göra än att lyssna på radion? Gå in och lyssna i efterhand här. Klicka på ”Lyssna” uppe i högra hörnet, och sen får du spola fram till del 7  av programmet, och där startar sen inslaget 03.30 in.

Idag, den 15 oktober, är det Internationella dagen för kvinnor på landsbygden (World Rural Women’s Day). Dagen är till för att uppmärksamma dessa kvinnor, som alltför ofta är osynliga runt om i världen. Det visade ju också Jämställdhetsakademins studie Den osynliga entprenören. Faktum är att kvinnor på landsbygden utgör en fjärdel av hela jordens befolkning – så det är ingen liten minoritetsgrupp vi pratar om.

Temat för årets uppmärksammande av dagen är ”Rural women at the heart of innovation”. Med det menar man att kvinnor på landsbygden ofta ligger bakom nya innovationer och uppfinningar. Man lyfter också fram det faktum att kvinnorna står för 80 procent av matproduktionen i fattiga länder som är drabbade av svält och undernäring. Kvinnor måste därför finnas med när man försöker hitta lösningar till dessa problem.

World Rural Women’s Day är instiftad av IFAP, som är den internationella bondeorganisationen och dagen har också antagits av FN som en särskild dag för kvinnor på landsbygden.  Läs mer om dagen här.