Vem äger kunskapen om maskiner och teknik? Detta kunskapsområde som blivit i det närmaste essentiellt för att kunna driva ett modernt västerländskt lantbruk. I mitt examensarbete har jag sökt svar på frågan om hur kvinnliga lantbrukare använder maskiner, hur de tänker kring maskiner och om de traditionella genusuppfattningarna, där maskinrelaterat utomgårdsarbete anses vara männens arbetsområde, fortfarande består i det svenska lantbruket.
Min kvalitativa studie där fjorton (med något undantag) heltidsarbetande kvinnliga lantbrukare intervjuades visar att ansvaret för inköp och reparationer av maskiner likaväl som utförande av de maskinrelaterade arbetsuppgifterna fortfarande i hög grad vilar på männen. Att de kvinnor som ensamma drev sina gårdar ägnade betydligt mer tid och engagemang åt maskinerna är de som drev lantbruk tillsammans med sin make, visar med tydlighet att maskiner är ett område som hör samman med den manliga könsrollen. Finns det en man närvarande har han ansvar för maskinerna, är kvinnan ensam blir hon mer aktiv inom den biten.
Jag sökte ett svar frågan om vilka informella hinder som finns för kvinnor att tillgodogöra sig kunskap om och intresse för maskiner. Det handlar dels om subtila orsaker såsom relationen till föräldrarna, hur man blivit uppmuntrad i barndomen, eventuell närvaro av bröder. Kommentarer från grannar och den egna maken. Helt enkelt en uppfattning om vad man förväntas göra, förväntas vara intresserad av. Sådant som är svårt att sätta fingret på men som nog påverkas oss mer än vi vill tro. Sen finns också mer konkreta hinder för kvinnor att bli maskinförare. Ett är maskinernas utformning. Långa ben och armar, stora händer och en tung kropp i allmänhet är ibland en förutsättning för att kunna hantera en maskin på bästa sätt. Med flera inställningsmöjligheter av exempelvis stol och armstöd i förarhytten skulle dessa problem kunna minskas.
Så, är då denna könsuppdelning av arbetsuppgifter ett problem? Majoriteten av de medverkande kvinnorna i min studie uppgav att de inte höll på särskilt mycket med maskiner och att de heller inte hade en önskan att göra det. Jag anser trots det att frågan är värd att belysa och diskutera. Jämställdhet, enligt mig, handlar inte om att män och kvinnor i alla avseenden måste vara lika. Det handlar inte om att kvinnor måste göra precis samma saker som män för att få anses vara ”goda feminister”. Men det handlar om att män och kvinnor ska kunna vara lika. Att ha samma möjlighet att utveckla olika intressen och göra livsval. Och där är vi inte ännu. Inte inom lantbruket och inte i samhället i stort.
Stella Andermo
mark/växt-agronom