Jämställdhetsakademin

Carin Holmquist

Här om dagen var jag på ett möte där vi bara var två kvinnor, jag och författaren till seminarieunderlaget. Resten av deltagarna var män. Kanske var det därför jag noterade det olikartade språkbruket. Den kvinnliga forskarens tal genomsyrades av ett förhållningssätt som inbjöd till diskussion. Hon använde flitigt uttryck som ”kanske”, ”jag tror”, ”möjligen” och ”jag tänker att”. De manliga forskarnas tal ville spika fast fakta. De använde flitigt uttryck som ”som visats”, ”teorin säger” och ”det är så att”. Hon talade i första person (jag), de talade i tredje person (man, det). Det här är väl belagt i forskningen sedan länge men jag upphör aldrig att förvåna mig över vilka effekter det får.

Å ena sidan är det kvinnliga öppnande och subjektiva sättet att uttrycka sig enormt stimulerande för en dialog – vetenskaplig eller annan. Genom att visa att hon som person är inblandad och att hon inte är tvärsäker så öppnar hon dialogrummet för andra, hon krattar så att säga manegen för en dialog. Det manliga sättet att uttrycka sig stänger mer genom att det betonar det generella och objektiva – den som vill ha en dialog på ett ”teorin säger” påstående måste ofta gå till direkt attack och ifrågasätta sanningshalten i påståendet. Å andra sidan gör det kvinnliga sättet att uttrycka sig lätt fel intryck – framförallt på en publik av män. ”Kanske”, ”jag tror” tolkas ofta mer som osäkerhet och okunskap än som öppnande av en dialog.

Jag känner mig alltid kluven till att påtala detta för unga kvinnor eftersom det kvinnliga sättet att uttrycka sig har så stora fördelar och borde ha en självklar plats. Men jag ser ständigt negativa effekter för just dessa kvinnor. Så jag gjorde som jag brukar, talade med henne efter seminariet och visade exempel på uttryck hon respektive männen hade använt flitigt. Gav henne rådet att uttrycka sig på ett annat sätt. Tyvärr på ett sätt som liknar det manliga. För henne som individ är jag säker på att det är ett gott råd, för dialogen – forskning eller annan – är jag lika säker på att det är ett dåligt råd. Dialogen tjänar nämligen alltid på öppenhet och att de som har dialogen inte är så fastlåsta i (förmenta) sanningar.

Carin Holmquist är innehavare av Familjen Stefan Perssons professur i entreprenörskap vid Handelshögskolan i Stockholm. Hon har där byggt upp Centrum för Entreprenörskap och Affärsskapande med forskning och undervisning inom entreprenörskapsområdet. Holmquist är pionjär inom forskningsområdet kvinnors företagande och har också under flera decennier arbetat med policies och praktiskt med att främja kvinnors företagande.

Jämställdhetsakademin fortsätter att tipsa om studier och rapporter som har med jämställdhet och företagande att göra.

Den statliga myndigheten Vinnova har i uppdrag att bland annat främja jämställdhet inom sina verksamhetsområden, och verka för genusperspektiv inom forskningen. Man har också haft ett särskilt Forsknings- och Utvecklingsprogram för detta, som heter Genusperspektiv på innovationssystem och jämställdhet.

I höstas släppte de en rapport som beskriver några av de forskningsprojekt som finansierades inom programmet. Ett av de projekten tittar på regionala program som stödjer innovationer, och konstaterar att mansdominerade branscher får betydligt mer stöd för att utvecklas. Forskaren Malin Lindberg lyfter fram hästnäringen som en tillväxtdrivande bransch och skriver följande:

Ett exempel på en bransch som är i stark tillväxt och där både kvinnor och män arbetar är hästnäringen. Det finns 300 000 hästar i Sverige, vilket gör Sverige till det näst hästtätaste landet i Europa efter Island. Hästbranschen omsätter 20 miljarder per år, plus spridningseffekter med en omsättning på upp till 26 miljarder. Branschen sysselsätter ungefär 10 000 personer heltid och kringverksamheterna upp till 18 000 personer.

Hon menar vidare att det faktum att hästföretag ses som tillväxtdrivande är ett exempel på  tankesätt som kan bryta upp kopplingen mellan innovationer och mansdominerade näringar.

Rapporten heter Från hantverkskilt till hästföretag och kan laddas ner här.

Som beskrivits tidigare så har Jämställdhetsakademin haft ett samarbete med studenter från Sveriges Lantbruksuniversitet. En av studentgrupperna tog sig an frågan ”Hur ser allmänhetens bild av en bonde/företagare inom de gröna näringarna ut?”

Studenterna har dels gjort intervjuer och dels gjort en medieanalys av Upsala Nya Tidning. Resultatet var att det fanns två tydliga bilder av bonden som målades upp av både media och av de intervjuade personerna.

Den ena kan sägas peka bakåt och visar upp en traditionell bild av en bonde, det är då spannmål, kött- och mjölkproduktion som definierar yrkesrollen. I denna bild framställs bonden som en man i blåställ och keps.

Den andra bilden beskriver bonden som mer ”modern” och affärsmässig genom att vara företagare med höga ambitioner och framåtanda – den bilden av bonden är också mer könsneutral.

Hela uppsatsen kan laddas ner här., och en PowerPoint-presentation kan laddas ner här.

Observera att det är studenterna och SLU som svarar för innehållet i uppsatsen.

Som vi skrivit om tidigare så har Jämställdhetsakademin ställt forskningsfrågor till agronomstudenter från SLU, vilket har resulterat i tre olika uppsatser. En grupp har genomfört ett projektarbete som heter ”Bonde eller företagare?” som precis är klart.

Uppsatsen handlar om hur personer som är sysselsatta i de gröna näringarna betraktar sin yrkesroll, och om det finns någon skillnad mellan män och kvinnor i denna fråga. Studenterna har gjort 24 stycken intervjuer med medlemmar i LRF, samt en litteraturstudie om jämställdhet och företagande.

Resultaten visar att män i regel har betydligt större gårdar än kvinnor, och att de ofta fått sina lantbruk genom arv. Det är större andel kvinnor än män som arbetar med så kallade nya näringar, till exempel turism och livsmedelsförädling.

När det gäller just hur personerna ser på sin yrkesroll så visar det sig att det finns en del skillnader mellan kvinnor och män i undersökningen. De flesta män ser sig som företagare och lantbrukare (50 procent) , medan de flesta kvinnor ser sig som företagare och entreprenör (43 procent).

Uppsatsen kan läsas i sin helhet här. För dem som vill ha en snabbversion så finns det en PowerPoint-presentation kan laddas ner här som sammanfattar undersökningen.

Observera att det är studenterna och SLU som svarar för innehållet i studien.

En intressant bok för alla som är intresserade av jämställdhet och de gröna näringarna i ett historiskt perspektiv är Kvinnor och jord – Arbete och ägande från medeltid till nutid som kom år 2001. Bakom boken står en annan akademi, nämligen Kungliga Skogs- och Lantbruksakademien, tillsammans med Nordiska Museet och Sveriges Lantbruksuniversitet.

I boken diskuterar tio författare kvinnors situation i lantbrukssamhället, utifrån en rad olika synvinklar och under olika tider. Artiklarna belyser kvinnors arbete, kvinnors relation till jord- och skogsägande, deras position i äktenskapet och deras roll i familjejordbrukets generationsväxling.

Carin Holmquist är en av ledamöterna i Jämställdhetsakademin, och är professor i företagsekonomi på Handelshögskolan i Stockholm. Hon är, tillsammans med sin kollega Elisabeth Sundin vid Linköpings Universitet, en föregångare inom forskningsområdet kvinnors företagande. Carin och Elisabeth var de som påbörjade detta forskningsområde i Sverige, genom sin bok Kvinnor som företagare, osynlighet, mångfald, anpassning – en studie, som kom år 1989.

Den boken är väl värd att läsa även idag, 20 år senare, men den bok som vi vill tipsa om här är en annan bok som Carin och Elisabeth varit redaktörer för.  Det är boken Företagerskan, Om kvinnor och entreprenörskap som kom ut år 2002. I boken skriver åtta forskare om kvinnors företagande, ur olika aspekter. Alla forskarna var på något sätt verksamma inom forskningsprogrammet FEM (Female Entrepreneurship and Management) .

I måndags ordnade Esbri, Institutet för entreprenörskaps- och småföretagsforskning, ett seminarium om kvinnors entreprenörskap. Seminariet hette Women’s entrepreneurship – attitudes and role models.

Deltagarna på seminariet var Patricia Green, professor på Babson College i USA; Gunilla Thorstensson, programansvarig för Främja kvinnors företagande på Tillväxtverket samt Kristina Theander, VD och grundare av Middagsfrid.

För dem som är intresserade av frågan men som inte hade möjlighet att delta på seminariet så kan ni här kolla in videon från seminariet, samt även se PowerPoint-presentationerna som föreläsarna hade.  Ni kan också läsa blogginlägg om det från arrangörerna Esbri.

Nutek (numera Tillväxtverket) gjorde år 2007 en studie om hur de statliga finansiella stöden till företagare fördelas mellan män och kvinnor. Den övergripande slutsatsen i studien är att kvinnor i betydligt mindre utsträckning än män är mottagare av dessa stöd.

Studien har tittat på finansiella stöd från bland annat ALMI, Vinnova, Länsstyrelsen och Nutek och det är bara ett av stöden som till hälften går till kvinnor – ALMIs mikrolån. Resten av stöden går i mycket högre utsträckning till män.

Vidare visar studien också att det saknas lätttillgänglig information om könsfördelningen i de beviljade stöden, och att uppföljningen av stöden är bristfällig. Ett annat resultat av studien är att traditionella värderingar av vad som är hållbara affärsidéer ibland kan missynna kvinnor.

Studien är intressant, men har det något avskräckande namnet Utfall och styrning av statliga insatser för kapitalförsörjning ur ett könsperspektiv, och kan beställas eller laddas ner på Tillväxtverkets hemsida.

Studien

Sveriges Radio P4 Sjuhärad har gjort ett reportage om Jämställdhetsakademins arbete och studien Den osynliga entreprenören. I inslaget intervjuas både företagaren Sofia Eriksson och Jämställdhetsakademins projektledare Petra Pilawa-Podgurski.

I går hade TV4 Nyheterna i Halland ett nyhetsinslag med anledning av Jämställdhetsakademins rapport Den osynliga entreprenören. De intervjuar bland annat grisbonden Maria Cronquist i reportaget, som är värt att se.