Jag funderar appropå Naturskyddsföreningens ”tågkampanj” mot svenskt skogsbruk om Naturskyddsföreningens företrädare lever som dom lär och åker tåg? I alla fall kan dom inte ha åkt Kustpilen, för den som åker Kustpilen mellan Kalmar och Linköping kan knappast ha några invändningar mot de vackra bondeskogar som syns utanför fönstren. Mycket löv, varierade skogar, men självklart skötta! Urskogar torde helt lysa med sin frånvaro i de ådalar Kustpilen trafikerar. Där har människor levt och haft sin utkomst bl.a. i skogen i tusentals år. Många små hyggen, ända fram till spåret så det skapar lite utsikt så man faktiskt ser skogen och inte bara trän.

Men det är klart, Kustpilen går ju på diesel så den kanske inte räknas till tåg i en miljöväns värld? Å andra sidan i ett behagligt tempo så man verkligen kan njuta av utsikten. Kan faktiskt rekommenderas, både för den som är intresserad av skog och den mera allmänt natur- och kulturintresserade. Sen säger mej min egen samlade erfarenhet hittills att det blir mycket driftsäkrare och punktligare med diesel än med el, men det är väl också som att svära i kyrkan….

blir bättre än sin mor?

Glädjer mej åt den debatt om ”GMO” som varit i lantbruksspressen den senaste veckan. Där man sett lite mera nyanserat på avel och förädling. Det är resultatet som räknas, inte vägen dit. Och det sägs rent ut att det som drivit debatten snarare är hur stora företag hanterat sina patent på nya sorter, och inte problem med växtförädlingen i sej. T.ex. fattiga bönder som inte får använda utsäde från patenterade sorter utan att betala, eller att förädlingen syftar till att tåla bekämpningsmedel som därmed ”överanvänds”.

Växtförädlingen har varit en förutsättning för att vi överhuvudtaget ska kunna försörja jordens befolkning idag. Och fortsatt växtförädling är nödvändig, både för att jordens befolkning kommer att växa ett tag till och för att klara anpassningar till ändrat klimat och andra nya förutsättningar.

Sen kan man ju fråga sej hur det ska gå för Europa om resten av världen går en väg och vi en annan. Det torde bli Europa som blir ”isolerat”. Vill vi det i en globaliserad värld?

Jag blir väldigt beklämd när jag läser Mariannes salva Svartmålning som metod. Ja, det finns rötägg. Det finns det i alla branscher. Men de allra flesta skogsägare som jag känner brinner för sin skog och vill göra nåt bra av dem. De flesta (men långt ifrån alla!) vill tjäna lite pengar på den också. Men samtidigt sköta den så att den kan lämnas över till nästa generation, gärna lite ”bättre” än nu. Till skillnad från de flesta andra verksamheter i vårt samhälle, med våra politiker i spetsen, där kortsiktig lönsamhet är fokus så tänker de flesta skogsägare långsiktigt, typ i ett 100-års perspektiv.

Dessutom försöker de flesta skogsägare hänga med och ta till sej nya rön och metoder. Inklusive om naturvårdande arbete.

Tänk istället om vi kunde vända på det, och få alla, inklusive politiker, att tänka som skogsägare. Att tänka i ett 100-årsperspektiv. Då skulle vi fixa alla miljö- och klimatproblem på nolltid, tro mej. Så istället för att misstänkliggöras borde bl.a. Naturskyddsföreningen ta skogsägaren som förebild i arbetet för ett hållbart samhälle!

ingår inte i köttproduktionen

Vår köttkonsumtion är fortfarande i fokus, och nu syns även en debatt om närproducerat är bra eller dåligt i media. Hela problemet är att problem alltid förenklas. Det finns alltid en massa om och men som gör att allt ”kött” eller allt ”närproducerat” inte kan generaliseras in i en fålla. Att producera kött är enda sättet att ”odla” mat på många marker, som t.ex. många av de strandängar som jag har förmånen att njuta av till vardags. Även om hästarna kanske hjälper till med några strån så skulle dessa marker inte se ut som de gör utan kor och får. Som betar på sommaren och äter den slagna vallen på vintern.

Samma med närodlat. Hur lång transport grödan ”tål” klimatmässigt beror bl.a. av hur mycket energi det gått åt för att producera den. Olika produktionsmetoder använder olika mycket energi. Och ibland blir storskaliga, ”ensartade” odlingssystem väldigt energisnåla, och då kanske det är mera effektivt att producera så och sen transportera produkten. Något vi ska vara glada för om vi med gott samvete t.ex. vill fortsätta dricka kaffe och äta bananer. För om inte klimatförändringen blir väldigt extrem lär vi aldrig hitta närodlat kaffe i Sverige.

fossiloberoende?

…. har regeringen tillsatt en utredning om. För den som är oroad över politiska initiativ i ämnet kan jag berätta att ett av utredningens uppdrag är just att definiera vad en fossiloberoende fordonsflotta är. Tyder på dådkraft?

Idag var det en öppen riksdagsutfrågning om en fossiloberoende fordonsflotta och utredningen. Jag tänker inte referera eller ha synpunkter på drivmedel och styrmedel just nu. Utan bara förmedla två delvis relaterade saker som framkom vid utfrågningen och som jag tycker stämmer till eftertanke eller kanske snarare handling.

Svante Axelsson pratade för Naturskyddsföreningen. I hans värld var transportfrågorna inte det stora problemet ur klimatsynpunkt. Dom löser vi lätt enligt Svante. En betydligt större utmaning är jordbruket. Hur tänker dom där?

Nästan lika illa var Energimyndigheten, representerad av två olika personer. Som fick frågan hur man tänker kring transporter på landsbygden kontra staden. Och det var helt uppenbart att så hade man inte tänkt alls …

Min enda sammanfattning blir – LRF behövs. Mer än nånsin!

Så har hon då äntligen kommit, min dröm om lycka. Med mycket hög gosfaktor, alldeles lurvig som en teddybjörn. Och ännu så länge snäll och håller sej med mamma även om galoppcirklarna runt omkring redan tredje dan i livet ökat. Fjordhästföl måste höra till det sötaste som finns!

Jag har valt min livsstil för att kunna ha och ha tid att ägna mej åt mina hästar. Hållbart? Ja, ska man börja ifrågasätta det så handlar det om hela vår ”västerländska” livsstil, med resor, husdjur som inte bidrar till kosthållet, fritidshus, slit-och-släng, upplevelser … Kort sagt allt man kan unna sej om man har mera pengar än man behöver för att klara livhanken. Och som i sin tur är en förutsättning för försörjningen för oss alla. Jag har inte hittat nåt hållbart sätt att ifrågasätta grunden får vår ekonomi, och därmed väljer jag att se mina hästar som bidrag till ett öppet landskap … och min livskvalitet.

Och att tillräckligt många vill och väljer att bo på landsbygden så att vi kan få en levande landsbygd – DET är en förutsättning för livsmedelsproduktionen, och även övrig råvaruproduktion – dvs för vår överlevnad!

Fick en länk till en heltokig artikel i ansedda The Economist av omtänksamma kollegor. Läste och har sällan läst nåt med så mycket sakfel i en välrenommerad tidning. Handlar om hur vi i EU eldar upp prima virke i våra värmeverk, och dessutom importerat sådant. Det importerade avser bl.a. de barkborredödade kanadensiska skogarna som inte kan användas till annat än bioenergi. Och i Kanada nyttjas knappt bioenergi för uppvärmning, för gasen är för billig. Om detta står inget utan läsare lämnas att tror att vi importerar och bränner prima kanadensisk skog. Till detta kommer flera andra påståenden i samma klass – helt fel. Tänkte att detta borde besvaras.

Så kom maken hem från ett besök hos sin mor i Västerås, och ställde lite frågor om hur hållbart det är att använda skogsråvara som bioenergi. Han hade läst en kritisk artikel i VLT. Jag nämnde helt appropå den vansinniga texten i The Economist. Ja, det var The Economist dom citerade i VLT, replikerade maken. Ridå.

Hur många läsare av The Economist, och alla andra tidningar som citerar den spektakulära artikeln har någon i sin närhet som kan berätta hur det egentligen är?

Jag läser om Skogsstyrelsens uppföljning av miljömålet Levande skogar, där det konstateras som ett faktum att skogsbruket inte når målet. Men när jag läser texten förstår jag faktiskt inte var skogsbruket missar målet. Att det inte  finns pengar att skydda tillräckligt mycket skog kan knappast skyllas på skogsbruket. De frivilliga avsättningarna är med råge uppnådda. Att alla kulturmiljölämningar inte klaras må delvis vara skogsbrukets fel, men har väldigt lite med miljö och biologisk mångfald att göra. Körskador kan man bli bättre på att undvika, helt klart, men mej veterligen finns ingen målbild för det i miljömålet. Och allt annat, död ved, gammal skog, löv … det som det finns en målbild för, där verkar ju uppföljningen peka på att vi når målen.

Så frågan återstår; vad ska skogsbruket göra för att nå målen? Är det bara slentrian, det har alltid varit så att målen inte ska kunna nås? Eller har jag missat nåt?

Inser att dagens datum är 1 april och att man om man är lika lättlurad som jag måste passa sej ordentligt. Dock kom jag på problemet genom att läsa Staffan Danielssons (riksdagsman c) blogg, om fördelarna med importerade livsmedel. Tydligare än så kan det inte bli. Självklart är det en fördel för miljön om vi i Sverige för att rädda Östersjön planterar gran eller salix i rejält tilltagna zoner runt Östersjön och istället importerar maten. Det kommer att läcka mycket mindre, kanske inte alls. Och på köpet blir det säkert mindre attraktivt att vistas längs Östersjöstränderna, så påverkan från enskilda avlopp och den belastning som turismen utgör kommer också att minska. Om flera svenskar reser utomlands på semester och färre kommer hit minskar vi ju också miljöbelastningen i Sverige..

Sen får vi passa oss för att importera maten från t.ex. Polen eller Danmark. Och istället se till att välja länder längre bort så inte Östersjön blir direkt drabbad av växtnäringsläckage från jordbruket. För Danmark och Polen släpper ut mera per producerat kilo livsmedel än det svenska jordbruket gör … Och, som Staffan så träffande säger, om vi väljer länder tillräckligt långt bort så har vi sämre koll på hur jordbruket bedrivs. Det kan ju rentav vara mycket bättre än vi tror!

välanvänd ....

Om man flyttar söderut förväntar man sej att våren ska komma tidigare. Men denna våren känns nästan som den segaste våren jag upplevt sen den allra första våren jag tillbringade på Öland – 1984 … Då skulle jag göra fältarbetet till mitt examensarbete, vari bl.a. ingick att kolla när vattenödlorna vaknade ur sin vintersömn. Normalt i slutet av mars. Dock inte det året. Det blev till att vänta på våren. Och nu har jag inte kollat, men eftersom allt är fruset är jag övertygad om att vattenödlorna fortfarande sover i år också.

Då väntade en kurskamrat och jag ganska rastlöst på våren. Och vattenödlornas uppvaknande. Jag inser att jag faktiskt är betydligt mindre rastlös nu, även om det börjar klia i fingrarna att få stängsla hagen, fixa i trädgården, och köra med vagn ute … Och blev jag inte avskräckt 1984 så ska jag väl inte bli det nu heller. Våren kommer. Förr eller senare.

Ett säkert vårtecken är alla stämmor. Hade förmånen att få närvara på LRF Sydosts dito, en välbesök och mestadels trevlig tillställning. Och jag kan bara konstatera att det är som det alltid har varit – det som verkligen berör oss och som vi ibland har svårt att samlas kring är djur. Alltid djur. I detta fallet vildsvin.