24
Feb

Två kor = en bil

Så mycket energi finns det faktiskt i gödseln. Två (mjölk)kor producerar biogas till en svensk ”medelbilförbrukning” under ett år. Det är faktiskt ganska mycket energi, som idag inte tas tillvara. Inte nog med att den inte tas tillvara, den gör dessutom skada. Eftersom merparten ändå läcker ut och bidrar till klimateffekten utan att göra nytta.

Häromdan körde jag förbi där det röjdes allt från undervegetation till lite halvstora träd på kommunal mark. Ett stort bål var tänt där all prima energi som togs ner hamnade. Rakt upp som växthusgaser till ingen nytta. Och det var åtskilliga potentiella kubikmeter flis det handlade om, inte bara en liten röjning.

Energi måste vara för billigt eftersom vi inte tar vara på all den energi som finns utan tvärtom släpper den rakt ut. Vad är problemet? Att vi blivit så vana vid storskaliga energilösningar att vi inte ser att vi kan försörja oss på enklare medel? Att det inte lönar sej att ta tillvara energin om man inte kan stoppa in den i storskaliga satsningar. Med höga investeringskostnader.

Men lite märkligt är det. Ett stort vindkraftverk är inte billigt. Kanske går det drygt två stora på en biogasanläggning. Vindkraftverken slåss investerarna nästan om, och lägger ofta massor med pengar på att få tillstånd även där det finns motstånd. Biogasanläggningarna går knappt att finansiera. Ändå behöver vi massor av fossilfria drivmedel medan vi nästan kan exportera fossilfri el. Hur förklarar vi det?

  • Maila artikeln!
  • Skriv ut artikeln!
Spara / dela
  • Facebook
  • del.icio.us
  • Pusha
  • Bloggy
  • Google
  • TwitThis
  • LinkedIn
Av:

Linda Hedlund

Kategorier:

Marknad

20
Feb

Mera biogas

Hade möjlighet att vara med på ett studiebesök på More biogas norr om Kalmar igår. En enorm anläggning som nu långsamt börjar komma i drift, ägd och driven av 18 lantbrukare med djurproduktion i området. Totalsumman på investeringen kom sej ingen för att fråga om. Bara grunden för en biogasmack kostar 5 miljoner fick vi lära oss…

Det krävs entusiasm och framtidstro för att driva igenom ett sånt projekt. Och att kunna göra det tillsammans, så många, utan att tidigare haft affärer ihop. Jag tycker LRF:s energiprojekts stöd till grupprådgivning för gemensamma energisatsningar är bra. Men man kan ”bara” få 70% av kostnaden. Vem ska betala resten i inledningsskedet – när man inte vet vilka som ska vara med, vilken företagsform man ska ha, om det går överhuvudtaget, placering etc? Det är bara att inse, det krävs 100% stöd eller ideella krafter för att dra igång ett projekt som More biogas.

Jag hoppas verkligen att More biogas kommer att tjäna pengar snart. Avskrivningstiden på anläggningen torde bli lång, men ett resultat så pass bra att alla kan se att det kommer att gå räcker långt. Då kanske flera skulle våga satsa. För det behövs. Vi behöver fossilfria drivmedel och vi behöver ändå samla ihop och förädla gödseln (och alla andra produkter typ matavfall som också bör bli gödsel).

  • Maila artikeln!
  • Skriv ut artikeln!
Spara / dela
  • Facebook
  • del.icio.us
  • Pusha
  • Bloggy
  • Google
  • TwitThis
  • LinkedIn
Av:

Linda Hedlund

Kategorier:

Allmänt

14
Feb

Högsäsong för årsmöten

vinterläget just nu

Nu har jag också fått mej en dos lokalavdelningsårsmöten. Alltid jättespännande att träffa engagerade människor, och har man förmånen att få besöka flera årsmöten så kan man se både likheter och skillnader i angreppssätt och vad som engagerar mest.

En likhet upplever jag är en positivt stämning med god framtidstro. Har nästan känt mej lite ”gnällig” när jag pratat om näringspolitiska problem. Problem är till för att ta tag i och försöka göra nåt åt.

Om jag fick önska något så skulle det vara ett större intresse för biogas. Men jag har all respekt för att det är svårt att uppbringa. Det är stora investeringar och dessutom med fördel för gemensamma sådana med allt vad det innebär i nya lösningar för företag. Jag tror på biogas som en del i lösningen för en fossilfri fordonsflotta. Men lönsamheten behöver bli bättre.

Mitt engagemang gäller också gödseln. Jag är jätteglad att bo i ett härligt djurtätt område, en djurtäthet som behövs för öppna landskap, som på Öland även en förutsättning för turismen. Lite för mycket gödsel blir det dock lokalt, och biogas behövs även för att ta hand om gödseln bättre. Ska man avvattna, separera eller vidareförädla gödseln med nån form av ekonomi måste den ändå samlas ihop, och biogas är i dagsläget enda sättet att hitta nån lönsamhet i det. Det finns så mycket att göra men det saknas oftast pengar. Det är valår i år. Får man önska då?

  • Maila artikeln!
  • Skriv ut artikeln!
Spara / dela
  • Facebook
  • del.icio.us
  • Pusha
  • Bloggy
  • Google
  • TwitThis
  • LinkedIn
Av:

Linda Hedlund

Kategorier:

Allmänt

4
Feb

Hur påverkar man ….

min fossilfria traktor

Fick en kommentar på min förra blogg som jag inte riktigt kan svara kort på. Hur påverkar man? Jag tycker LRF försöker, men hur långt kommer vi? Jag var på ett möte om fossilfritt lantbruk igår. Där var företrädare för tre gårdar som har ställt om, med lönsamhet. Kunniga företagare som visste vad de gjorde, helt klart. Men.

De körde alla maskiner på RME. När de frågade tillverkare/återförsäljare om dessa maskiner går att köra på RME var svaret nej. Men det går alltså utmärkt. Den som köper en buss, där alla efterfrågar förnybara drivmedel, får svaret att samma dieselmotor funkar utmärkt på RME. En lastbil, fortfarande samma motor, går ibland att köra på RME eftersom vissa åkare efterfrågar det. Jordbruksmaskiner, som också har samma motor, går inte att köra på RME för det efterfrågas inte. Konsumentmakten är uppenbarligen stor.  Kanske skulle det finnas jämförande bilder på danska o svenska suggor i butiken?

Avdelningen kuriosa. För hundra år sen räckte en häst för att bruka ca 7 ha åker. Dess fossilfria bränsle krävde 1 ha. 1 ha raps ger RME som räcker att bruka 14 ha åker. Vi har alltså fördubblat effektiviteten (o lite till, om man lägger till andra aspekter än bara areal). Men med tanke på hur relativt sett liten möda som lagts på denna utveckling torde vi kunna komma mycket längre i ökad effektivitet, om vi vill o tror på en fossilfri utveckling.

  • Maila artikeln!
  • Skriv ut artikeln!
Spara / dela
  • Facebook
  • del.icio.us
  • Pusha
  • Bloggy
  • Google
  • TwitThis
  • LinkedIn
Av:

Linda Hedlund

Kategorier:

Marknad

30
Jan

Svensk mjölk …

Idag blev jag riktigt ilsk. Hittade ett Coop jag aldrig besökt tidigare när jag var i behov av att snabbt köpa lite grädde. In i butiken och till mejeridisken. Där fanns endast Coops eget märke. Tittade noggrant, absolut inget annat. Tog skeptisk ut ett gräddpaket och läste. Tyskt. Inte så att det var helt tydligt, men eftersom något annat inte heller angavs så känner jag mej säker. Är det svenskt skriver man det.

Det blev ingen grädde. O den butiken lär aldrig mera få besök av mej. Det var i Kalmar, kan jag väl säga, hade det varit på Öland hade det varit ännu värre. Här torde produceras ett överskott av mjölkprodukter. Vilket borde spilla över på Kalmar också. Nu hade jag bråttom, skulle bara snabbt smita in o köpa grädde på väg till ett möte, annars hade jag tagit en diskussion, men tyvärr möter man ju oftast bara personal som har mycket lite med butikens profil och inköp att göra. Ungefär som att skälla på konduktören när SJ inte går.

Så hej alla LRF-kollegor – vad gör vi åt Coop? Nån form av valfrihet kan man väl begära när det normalt finns ett överflöd av märken att välja mellan i en livsmedelsbutik?

  • Maila artikeln!
  • Skriv ut artikeln!
Spara / dela
  • Facebook
  • del.icio.us
  • Pusha
  • Bloggy
  • Google
  • TwitThis
  • LinkedIn
Av:

Linda Hedlund

Kategorier:

Marknad

25
Jan

En bra dag helt enkelt

Igår nåddes vi av en positiv nyhet – Miljööverdomstolens beslut att tillåta en grisgård här nere i våra trakter att utöka. Det är i sej väldigt roligt – att det fortfarande finns företagare som vill och törs satsa i ett land där det i mörka stunder känns som om många människor tycker livsmedelsproduktion är nåt som inte behövs. Därtill kommer det principiella i domen – att tillåta spridning av stallgödsel även på jordar som har en hög fosforklass – så länge man ändå totalt sett minskar fosforförrådet i jorden. Dvs skörden ska ta bort mera fosfor än vad som tillförs.

Ett annat utfall av domen hade betytt att det kunnat bli förbjudet att sprida stallgödsel på fosforrika jordar – dvs en inte obetydlig del av våra goda åkerjordar. Klokt? Knappast om man vill se ett hållbart kretsloppssamhälle. I ett slutet kretslopp måste näringen återföras till de växande grödorna – oavsett om den kommer från djur eller människor. Den utmaningen har vi framför oss, och att då gå åt ”fel” håll skapar bara ännu sämre förståelse för livsmedelsproduktionens villkor.

Min slutsats är att med vårt sätt att räkna måste livsmedelsproduktion bli negativ för miljön. Annars kan den inte ske. Då infinner sej frågan – kanske skulle vi räkna på ett annat sätt? Om vi ser människan som en del i naturen så ingår livsmedelsproduktionen i naturen. Lika självklart som att de vilda djuren ibland orsakar oönskade effekter med sitt ätande – jag säger bara vildsvin, men det går att hitta flera exempel! Problemet är väl att hur vi än ser på världen så ser vi den ut ett mänskligt perspektiv - för att vi är människor och inget annat är möjligt då.

  • Maila artikeln!
  • Skriv ut artikeln!
Spara / dela
  • Facebook
  • del.icio.us
  • Pusha
  • Bloggy
  • Google
  • TwitThis
  • LinkedIn
Av:

Linda Hedlund

Kategorier:

Allmänt

17
Jan

Förändrat klimat

Januari 2014

Hade möjlighet att diskutera klimatförändringar och vårt behov av att anpassa oss till sådana med ett antal duktiga och engagerade personer häromdan. Även om viljan och engagemanget till klimatanpassning finns är det svårt att veta vad man ska göra. Att agera för att försöka minska klimatförändringen är en sak – det vet vi hur vi ska göra. Där är det väl snarare viljan att förändra invanda beteenden som saknas.

Även om vi tror oss ha tillräckligt goda prognosverktyg för att bedöma hur det kommer att bli är det svårt att veta hur vi ska ”skydda” oss. Visst, stigande havsnivåer kan man ha en strategi för – men blir inte den viktigaste konsekvensen ändå de strömmar av människor som kommer att tvingas flytta i andra delar av världen?

Om det nu blir blötare vintrar och torrare somrar – vad händer då i skogen t.ex.? Jag tror inte det räcker med att förstå hur träden reagerar – vi måste också veta hur svampar och andra för ekosystemet och tillväxten livsviktiga organismer reagerar. Och hur den sammanlagda konsekvensen blir. Ärligt talat tror jag inte vi klarar att förutse den ekvationen.

Min slutsats är densamma som förut – vi kan inte förutse vad som väntar oss. Och i min värld är då det viktigaste att jobba på säkerhet. Jag skulle vilja prioritera livsmedelssäkerhet. Inför risken (eller möjligheten?) att många fler människor kommer att söka sej till vårt land så behöver vi åtminstone producera mat så det räcker till oss själva nu … och helst mera!

  • Maila artikeln!
  • Skriv ut artikeln!
Spara / dela
  • Facebook
  • del.icio.us
  • Pusha
  • Bloggy
  • Google
  • TwitThis
  • LinkedIn
Av:

Linda Hedlund

Kategorier:

Klimat

12
Jan

Vinter!

Nu kom vintern. Den liksom bara kom. Maken och jag bestämde oss efter söndagslunchen för att ta undan julen, dvs kasta ut julgranen (som slutade dricka vatten för ungefär en vecka sen och följaktligen var en tickande barrbomb) och plocka undan alla tomtar. De numera vuxna barnen kommer hem och ”tar fram julen” – dvs ställer tomtar överallt. Nåja, jag får tillstå att de har god smak, det blir ganska tilltalande. Men de är inte sena att påpeka att det är härligt att göra jul när de vet att de slipper plocka undan det själva …

Åter till den röda tråden så hade vi packat ner julen i två stora lådor som skulle bäras ut i förrådet. Granen hade redan förpassats utomhus. Tänkte att bäst jag passar på att gå ut nu, medan solen skiner. Hann inte mer än tänka så började det snöa, och vinden röt plötsligt runt knutarna. Gå ut, nej tack. Hästarna fick naturligtvis sitt, men lådorna står kvar. Väderleken är inte tjänlig för att gå ut till våran lillstuga (30 m) som är som förråd. Att världen så plötsligt bara kan gå från mild, nåja lerig, grön vinter till snöstorm. Återstår att se vad vi vaknar till imorron.

Bilden är från förra året – årets vinter har inte låtit sej förevigas än ….

  • Maila artikeln!
  • Skriv ut artikeln!
Spara / dela
  • Facebook
  • del.icio.us
  • Pusha
  • Bloggy
  • Google
  • TwitThis
  • LinkedIn
Av:

Linda Hedlund

Kategorier:

Allmänt

6
Jan

Om förändringsbenägenhet

Jag har självinsikt nog att avstå från nyårslöften. Skulle vara sådana av det positiva slaget då. Annars inser jag att jag är för gammal att ändras på. Jag önskar att jag skulle våga mej på något löfte i stil med att hålla det lite mera välvårdat omkring mej, men jag vet att det aldrig kommer att infrias. Putsa fönster tex. Skulle sitta fint.

Att flytta till ett mindre hus med en lättskött naturtomt mitt i våran hästhage hjälpte lite. Endast eltråden gör att man kan skilja tomten från hagen så här års, och det är definitivt mera välansat i hagen… Fjordhästarna kombinerat med de ”inrymda” kvigorna har gjort ett bra jobb. Det handlar alltså bara om att jag nu kan lägga mindre tid på närmiljön och ändå få ett något bättre resultat.

Det tråkiga är att jag inte tror jag är särskilt unik. De flesta av oss är fast i våra vanor och ovanor, och det är därför nyårslöften så ofta inte hålls. Och det är därför som ”någon annan” ofta måste bestämma åt oss om det ska bli någon ändring. Därför behövs tydliga styrmedel, både för att vi ska producera mera förnybar energi, och för att vi ska spara energi. För mej blir det extra tydligt när jag som nu nyss besökt mina döttrar, den ena i lägenhet med varmhyra och den andra med kallhyra. Gissa om det är skillnad på beteenden när det gäller användning av varmvatten och el/värme … Undrar hur mycket energi vi skulle spara i Sverige om alla hade kallhyra?

  • Maila artikeln!
  • Skriv ut artikeln!
Spara / dela
  • Facebook
  • del.icio.us
  • Pusha
  • Bloggy
  • Google
  • TwitThis
  • LinkedIn
Av:

Linda Hedlund

Kategorier:

Allmänt

30
Dec

Mera fossilfritt

Julkul med fossilfria drivmedel

När till och med Miljörapporten gör en sammanställning och konstaterar att flera satsningar för att ta fram fossilfria drivmedel mera storskaligt i Sverige lagts på is för att man inte ser någon lönsamhet med gällande spelregler, hur fel kan det då vara att föreslå lite säkrare villkor för just det? Vilket är precis det den statliga utredningen om en fossilfri fordonsflotta gör. Men som dess belackare försöker förhindra.

Jag har all respekt för att företag, stora som små, vill ha så bra garantier som möjligt för att göra miljardinvesteringar. Jag tycker även det ligger i samhällets intresse att det är så. För samhället får alltid kostnader för misslyckade stora projekt, om inte annat i form av runtomkringliggande infrastruktur och service. Alltså ligger det i allas vårt intresse att känna sig trygg i att kunna räkna hem ett positivt resultat inför en stor investering.

Vill vi ha fossilfria drivmedel så måste spelreglerna förbättras – och varför missa en sån möjlighet till tillväxt för Sverige - där vi har råvaran?

  • Maila artikeln!
  • Skriv ut artikeln!
Spara / dela
  • Facebook
  • del.icio.us
  • Pusha
  • Bloggy
  • Google
  • TwitThis
  • LinkedIn
Av:

Linda Hedlund

Kategorier:

Politik