Linda Hedlund

Ibland tror jag min blogg har massor av läsare. Som när jag öppnade DN på söndagsmorgonen och kollade deras ”5 punkter inför valet” på ledarsidan, denna gång om miljön.

Dom två första är mina käpphästar. Jag kunde nästan inte ha formulerat det bättre själv … Dels skogsskyddet – att vi måste tänka nytt och kunna bruka och samtidigt ha kvar de arter vi vill bevara. Dels snabbtågen – idiotiskt sätt att använda så mycket pengar. Det går att göra så himla mycket mera för den summa det kostar. T.ex. förbättra järnvägarna så vi kan köra mera gods på dem och ersätta långtradare.

Sen kommer ”bygg kärnkraft” och den delar jag å andra sidan inte. Jag har aldrig varit så ”mot” kärnkraft att jag inte vill ha den, men kärnkraft ger bara el (och värme som vi inte ens nyttjar i dagsläget), och om vi inte snabbt tänker konvertera hela vår fordonsflotta till eldrift eller börja värma hus med direktel igen så kan jag inte se att vi behöver mera el. Inte mera el än vi ändå kommer att få från skogen via värmeverken och massaindustrin. Och lite vindkraft. Dessutom finns det många nya idéer om att generera just el – sol och vågkraft t.ex. Nej, kärnkraft tror jag är som snabbtågen – kostar mycket mera än nyttan med dem.

Däremot behöver vi bättre drivmedel till våra fordon, oavsett om vi talar om bilar, lastbilar eller traktorer. Men då tror jag mera på gas, gärna producerad av restprodukter så att vi dessutom löser ett avfallsproblem, eller miljödiesel, kanske producerad ur skogen …

Tillbringade helgen på hingstpremiering och riksutställning för fjordhästar i Vetlanda. Trevligt, och bara för riktiga fjordhästfreaks som jag och min dotter.

Vi bodde på ett mysigt vandrarhem strax utanför Vetlanda. För att inte somna redan före middagen tog vi oss en promenad i det fantastiska höstvädret. Följde en mindre väg och blickade ut över vad vi trodde var en myr. Men det såg lite märkligt ut. Misslyckad stubbtäkt? I lövbestånden ner mot vattnet hade man inte tagit hand om vindfällena. Då blev det uppenbart att vi gick över ett gigantiskt stormfälle, sannolikt från Gudrun. På de uppryckta stubbarna kunde man se att där hade legat ett plockepinn av stammar när det begav sej.

Nu var det ett ganska trevligt område, mycket öppen mark ner mot en liten sjö. Och så mycket uppväxt att jag inte direkt insåg vilken förstörelse som gått fram här. Bitvis var hyggena även rensade från grenar så det gick fint att gå.

Gården vi kom fram till hade ny fin stängsling till korna. Så mycket kaos och jobb en stormnatt kan orsaka! Men det är härligt att se hur naturen reparerar och hur det växer, och att det finns en framtidstro.

Jag blir jätteirriterad när jag läser om mångmiljardsatsningar på snabbtåg. Eller hör politiker (och miljömuppar) säga att vi ska köra mera virke på tåg. Vet dom inte att det inte går att köra mera gods på tåg därför att spåren är fulla!? Eller det kanske är fel uttryck, men det finns flaskhalsar (t.ex. för godstågen på strategiska sträckor med enkelspår) som gör att inte flera tåg får plats. Ett annat problem är att tågen går olika fort (godstågen går mycket långsammare än persontågen) som gör det svårt att få plats med flera tåg på samma spår.

Alltså – strunta i höghastighetstågen tills vi fixat kraftigt ökad kapacitet för godstrafik på järnväg. Det torde vara mycket effektivare satsade skattemedel. Och sluta klaga på lastbilstrafiken tills järnvägarna faktiskt kan ta emot en ökad mängd gods!

Vad kostar det för övrigt, räknat i energi, att köra höghastighetståg? DET har jag aldrig sett några siffror på.

Hästtramp i granskog sprider rotröta. Så är det nog. Men eftersom vi ryttare normalt håller oss till breda stigar i just granskog, av skäl som åtminstone den som normalt rider lätt förstår, så blir ändå problemet rätt lokalt. Det jag får problem med är om man samtidigt påstår att bökande vildsvin inte sprider rotröta. Förlåt, men då tror jag det snarare avspeglar markägarens inställning till respektive djurart. Men överbevisa mej gärna om jag har fel!

Jag försöker uppföra mej korrekt när jag rider, och vi har väldigt förstående markägare där jag har min häst. Men nåt litet övertramp händer det att jag gör just så här års. Just det, stubbåkrar! Magiska ting som man säkert kan galoppera fort fort över. Underbart! Vi får oftast rida på nån stubbåker, och jag skulle inte styra ut min häst på en där jag vet att jag inte får. Men ibland blir frestelsen för stor, när det är torrt så hovavtrycken knappt syns och en härlig stubbåker breder ut sej och man inte har frågat om lov på just den …

Ibland lämnar någon bonde en stubbåker över vintern som vi får rida på hela vintern. Det är lycka! Jag är faktiskt beredd att betala för det. Och det tror jag inte jag är ensam om. Dessutom har jag hört (erkänner, jordbruk är inte min gren!) att kväveläckaget blir mindre om man lämnar stubbåkern över vintern om man ändå inte ska så förrän till våren.

Om jag blir lycklig, bonden får en slant för stressfaktorn (?) att inte plöja upp åkern på hösten och Östersjön blir renare. Vore inte det en win-win-win-situation som många bönder borde satsa på…

Nästa vecka ska jag ut i verkligheten och träffa medlemmar/ skogsägare och inför dom mötena har jag haft anledning att återvända till regeringens proposition ”Hållbart skydd av naturområden” som offentliggjordes i juni. Jag gick igenom förslagen och samlade dem på tre bilder i en power-point-presentation.

Jag blev lite tagen av resultatet. De två första bilderna kunde varit vår egen önskelista över hur vi vill se naturvårdspolitiken utvecklas. Den tredje bilden innehåller förslag som vi är tämligen likgiltiga inför eller i nåt fall undrande över. Ingenting som jag kan säga att vi är ”mot”.

Nu är ju en proposition ”bara” regeringens förslag. Den ska behandlas av riksdagen och sen ska det skrivas uppdrag till myndigheter som ska genomföra förslagen. Mycket kan ju hända på vägen.

Det ska bli väldigt spännande att få presentera detta för våra medlemmar, och höra vad de som har levt med myndigheternas agerande i naturvårdsfrågor har att säga. Jag hoppas också få med mej en del tillbaka, så jag vet hur vi ska inrikta vårt arbete med att försöka påverka (och driva på!) genomförandet av regeringens förslag.

Men om jag inte har missuppfattat något så vill jag ändå sprida budskapet – nu har vi fått väldigt mycket, även om det bara är på pappret än. Får vi detta även i praktiken så hänger det på oss att förvalta det och visa förtroende tillbaka.

Kraftsamling Skog-ryggar, dock ej från Höstexkursionen

Föreningen Skogens höstexkursion drog även i år väldigt mycket folk. Vi från Skogsägarna hade naturligtvis våra Kraftsamling Skog-västar som vi är stolta över!

Mellanskog var markvärd och visade bl.a. upp naturvårdspolitiken i praktiken – hur skogsägare utan att på något sätt vara negativa till naturvård rundar regelverket för att slippa inskränkningar i bestämmanderätten över sin mark. Tyvärr är det mest skogsfolk på exkursionen så många av dem som skulle behövt budskapet saknades.

Men en viktig mottagare deltog – Naturvårdsverkets nya generaldirektör Maria Ågren.

I exkursionen deltog även Skogsstyrelsens ännu nyare generaldirektör Monika Stridsman. Det var hennes anförande som drog på sej vädergudarnas vrede. Mycket av vad hon sa dränktes tyvärr i hällregn och stördes av exkursionsdeltagare som snabbt försökte få på sej regnställ eller spänna upp paraplyer. Men så mycket hörde jag att jag kunde notera att Kraftsamling Skog lovordades – väldigt roligt!

Sen tog Maria Ågren, som pratade strax efter Monika, dagens poäng när regnet upphörde och hon berättade att hon närmast kom från SMHI …..