Linda Hedlund

Jag blir mer och mer irriterad över kommentarer och synpunkter som figurerar om den utredning om ”intensivodling” av skog som SLU gjorde. Synpunkter som att detta skulle vara förödande för naturvården eller öppna för ”invasiva främmande trädslag”.

Vad är ett ”invasivt främmande trädslag” i Sverige?! Tror man att det kommer att odlas nya trädslag som skulle kunna konkurrera ut gran och tall om de kom hit? Tacksam om någon kunde förklara detta för mej.

Som jag ser det är det så att utredningen egentligen inte föreslår nåt mer än god skogsvård enligt skogsvårdslagen idag. Visst, den tittar även på intensivare gödlsingsprogram, men det finns ingen ekonomi i det, så det kommer inte att bli något problem i närtid. Vi gödslar långt under vad som är tillåtet enligt skogsvårdslagen. När (om!) vi hamnar på gränsen kan man börja diskutera!

Ökad användning av klonat material är väl det enda av förslagen i utredningen som snabbt skulle kunna tillämpas med lönsamhet. Men ärligt talat: vem ser skillnad på en klonad granplantering och en ”vanlig” granplantering? Inte jag. Och jag tror inte andra djur gör det heller.

Jag funderar på det där med klimateffekten. Inte bara för att det är kallt (alldeles för kallt) utan också för att man läser mer och mer kritik mot IPPC – den internationella klimatpanelen.

Jag är helt övertygad om att vi inte kan hålla på att öka mängden koldioxid i atmosfären, för då kommer det att hända saker. Däremot är jag inte lika övertygad om att man kan förutsäga vad som kommer att hända. Men för mej har det ingen som helst betydelse – det är precis lika viktigt att minska koldioxidutsläppen ändå.

Läste om en kontrovers mellan forskare och fågelskådare om behovet av att spara tjäderns boplatser i skogsbruket. Forskarna hävdar att det inte behövs, fågelskådarna tvärtom. Ärligt talat, jag tror på forskarna för jag tror inte tjädrar är så dumma att dom skulle avstå från att spela (= skaffa ungar) bara för att dom är tvungna att byta spelplats i skogen (sen kan det ju vara nåt annat i skogsbruket som hotar dem, det vågar jag inte uttala mej om!).

Frågan är om logiken är samma. Avsändaren tror att man måste vara övertydlig. Om vi inte minskar koldioxidutsläppen smälter isarna och havet stiger! Och om vi hugger ner den skogen försvinner tjädern! Istället för ”vi måste minska koldioxidutsläppen för annars vet vi inte vad som händer”. Eller ”jag anser inte att den skogen bör huggas för det finns för lite gammal skog häromkring”.

Jag tror inte vi är så korkade att vi behöver den övertydligheten.

”Vattenfall satsar på fossil energi” kunde man läsa i Dagens Industri nyligen. Man kan ha olika uppfattningar om staten är en lämplig ägare av olika företag, men när man nu är ägare till Vattenfall så må man väl styra det. Ett stort strategiskt investeringsbeslut måste rimligen vara väl förankrat i Vattenfalls styrelse. Och i styrelsen till ett statligt bolag borde ledamöterna ha en känsla för svenska statens politik. Annars tycker åtminstone jag att regeringen, eller vem som nu utser Vattenfalls styrelse, gjort ett väldigt dåligt jobb i den rekryteringen.

Jag är övertygad om att ett antal oseriösa aktörer som inte tar klimathotet på allvar fortfarande har stora pengar att tjäna på gammal beprövad fossil teknik. Dit vill jag inte räkna Vattenfall. Tyvärr kommer stora delar av Europa som inte har varit förutseende och tidigt satsat på bioenergi att vara fossilberoende betydligt längre än vi i Sverige. Men det ska inte svenska staten sponsra. Tvärtom ska vi fortsätta gå före. Det är TACK VARE vår tidiga satsning på värmeverk som vi ligger så långt framme idag med förnyeslebar energi.

Och varför göra el av fossilt kol när det går lika bra med förnybart biobränsle?

Nu börjar jag tröttna på den här vintern. Längtar efter plusgrader och barmark.

Min stackars lilla häst som står i snö nästan upp till magen verkar istället anpassa sej. Ska det vara så här så är det så, tycks hon tänka. Springa måste man så då får man skutta. Hon kommer att få rejäla bakbensmuskler. Och hon lyfter frambenen i traven som värsta dressyrstjärnan.

Sen kan man fundera på vad vädret betyder för klimatdebatten. Jag betvivlar inte ett ögonblick att vi håller på att ödelägga jorden genom att släppa ut för mycket koldioxid, det är inte det jag menar. Men det är ju uppenbart att kritikerna till IPPCs prognoser får mera utrymme i media nu. Och det är inte bara här som vintern känns ”extrem”. Även i andra delar av världen, som nu i Vancouver, och i Washington, i Kina …

Jag misstänker att ”global warming” får sej en knäck. Men det betyder ju inte att koldioxidutsläppen blir mindre allvarliga, eller att klimatet är stabilt!

Var på ett alldeles utmärkt studiebesök på Ena Energi i Enköping. Bra diskussioner och föredrag, och en trevlig visning av anläggningen.

Enda haken var att vi var rätt många, så under visningen hörde man inget av vad som sas, om man inte hamnade närmast guiden.

Eftersom jag varit där förut kunde jag ge lite av informationen som jag antar sas vid ett av stoppen, nämligen det helt irrelevanta att pannan är döpt till Enar, eftersom den mycker påpassligt togs i drift på Enars namnsdag det året.

Min äldsta dotter bloggar också. Hennes inlägg för en tid sedan handlade om vad hon egentligen mindes från föreläsningsserien som föregick tentan hon pluggade till. Det var relevanta saker som bra och dåliga sätt att bränna hemma, att penicillinmolekylen innehåller en del som heter sex-apa, mm (det var alltså en kemitenta).

Jag kan därför bara hålla med min dotter. Varför minns man bäst sånt som egentligen inte är det minsta viktigt?

Var nyligen på nordiskt skogsägaremöte i Oslo. Vårt samarbete börjar kännas mer och mer unikt. På planet hem träffade jag en före detta kollega från regeringskansliet och blev påmind om allt nordisk samarbete vi ägnade oss åt före EU.

Då var våra nordiska möten den vanligaste formen av samverkan. Danmark, som ju redan då var med i EU, gav oss dessutom insyn i vad Centraleuropa hade på agendan. Vi pratade nordiska språk, ”skandinaviska”, och när det var övernattning så åt vi oftast en trevlig middag tillsammans.

Allt det där verkar ha försvunnit med EU. EU-mötena blir viktigare, allt färre orkar med det nordiska också.

Men skogsägarrörelsen hänger i. Vi har verkligen mycket gemensamt och stort utbyte av att hjälpas åt att dra. Jag tycker det är synd att inte andra kan få uppleva samma känsla. För visst har vi mera gemensamt med våra närmsta grannar än med spanjorer eller greker. Även om det är roligt och nyttigt att möta större olikheter också.