Linda Hedlund

På riksförbundsstämman debatterades i vanlig ordning skydd av åkermark. Bra åkermark hör definitivt till det värdefullaste vi har på denna jord. Samtidigt som jag brukar stå upp för äganderätten och markägarens egen rådighet över sin mark.

På mors dag följde jag med maken till hans favoritmarker. Vid vägen dit längs E4an (motorvägen) under Arlandas inflygningsbana passerade vi ett stycke fin åkermark som ska bebyggas, och där det blivit bråk om det ska vara åker eller industrimark. Maken var helt klar över att han inte skulle vilja äta något odlat just där. Risk för lite mycket utsläpp från infrastrukturen. Jag kan hålla med om det. Samtidigt som vi behöver energi också. Som ibland måste odlas på åkermark. Och då kanske lite avgaser inte gör så mycket.

Annars kände jag mej ovanligt dåligt förberedd för riksförbundsstämma när vår nya ordförande Helena intog scenen med orden ”jag ska klara det här, jag har mammas näsduk och vattenfast maskara”. Jag hade ingetdera. Men näsduk upphittades och maskaran höll hyfsat ….

Skogsskyddet fortsätter att debatteras i media.

Miljöpartiets senaste utspel är att lägga en naturbruksavgift på skogsbruket för att finanisera avsättningar. Ett bättre sätt att döda alla frivilliga ansträngningar att skydda skog i familjeskogsbruket har jag svårt att tänka mej.

Om staten behöver mera pengar till att skydda skog så tycker jag det är lämpligare att avgiften läggs på nyttjarna av skogen istället, dvs. allmänheten. De som vill ha helt skyddad skog. Inte dom som redan lägger minst 10% av omsättningen på sin verksamhet på naturvård (dvs. skogsägarna) och det är före skatt eller moms.

Om skogsägarna ändå ska betala så är en bättre metod att höja förväntningarna på skogsägarens frivilliga insatser med morötter. Jag undrar om inte morötter behövs redan för att behålla det frivilliga skyddet på nuvarande nivå (dvs dom minst 10 procenten …). För om man ändå bara får höra missnöje med vad man gör så tror jag det är lätt att istället satsa på ökade inkomster. Med risk att staten får betala för det man idag får gratis. Solklar logik?

Å andra sidan, om man tittar till statsbudgeten, så gissar jag att en särskild avgift för att finansiera skogsskydd kostar mera än den smakar. Ska vi ha generella skatter så tycker jag reservatsavsättningar, som förväntas vara för alla medborgare, är typexempel på vad skatter ska användas till.

Jag har länge varit engagerad i forskningsfrågor på olika sätt. Har liksom aldrig riktigt släppt taget efter min egen snabbt avslutade karriär i forskarbranschen. Nu sitter jag bl.a. i styrelsen för storsatsningen Framtidens skog – samverkan mellan SLU, Skogforsk och Umeå universitet.

En av flaskhalsarna som identifierades när projektet startades för några år sedan var bristen på ämnesövergripande forskning. Forskarna fördjupar sej gärna i det dom är experter på och jobbar med likasinnade. Alltså skulle Framtidens skog få ihop forskare från olika discipliner, som naturvetare och statsvetare, för att skapa möjligheter att lösa större problem i samhället.

Vi var flera som var lite skeptiska till om detta skulle fungera när projektet startade, men det har gått riktigt bra! Nu pågår jättespännande tvärvetenskapliga projekt om älgförvaltning, skogens vatten, att lära av historian mm.

Men framgången tydliggör ett annat problem. Nämligen att de som inte samarbetar är naturvårdsforskare och skogsskötselforskare. Det verkar som det är mycket lättare att få till tvärvetenskap mellan naturvetare och ekonomer eller statsvetare eller historiker än vad det är att få till tvärvetenskap inom naturvetenskapen.

Forskare sprungna ur samma naturvetenskapliga miljö tycks av olika – ideologiska ? – skäl välja olika inriktning på sin forskargärning och inte gärna beblanda sej med kurskamrater som valt en annan inriktning. I så fall är det illa. Och hur ska vi då komma framåt?

Nu är årets bästa tid tycker jag. När allt går alldeles för fort. Hinner inte med!

Hade i alla fall turen att få vara ute på vift i slutet av veckan. Träffade en företagare med betande köttdjur (KRAV) av rätt ovanligt slag. Inte djuren kanske, men bonden. Kor ska äta gräs, bara gräs, om köttet ska bli bra sa han åtskilliga gånger. Tillväxtsiffror för nöt säger inte mej jättemycket, eftersom kor inte är min specialitet precis, men till och med jag begrep att dom här korna växte långt under snittet.

Nästa diskussionspunkt blev EU-stöden. Maxat betesstöd utkvitterades för de vackra hagarna ner mot havet. Men stödmottagaren hävdade att det var ett helt tokigt system. Att vi betalar maten på skatten istället för direkt i affären.

Den tämligen lärda skaran som deltog i besöket började snabbt räkna, och resultatet landade på att avräkningspriset skulle om inte behöva fördubblas så närapå för att kompensera stödet.

I media, i nyheterna, blir det alltför ofta fokus på det som är dåligt, sämre än normalt, fel. Sällan på det som är bättre än snittet, eller bara går som det ska. Ska det som är bra hamna i nyhetsfokus, då ska det vara nåt alldeles extra ovanligt bra. Det är väl naturligt att det blir så. Men det betyder ju att man får en negativ bild av saker som man känner till dåligt. Eller tänker jag fel?

Om vi tar skogsbruk, som jag ändå tror mej känna till hyfsat, så behandlar media gärna det som är sämre än snittet. Eftersom en extra bra avverkning inte tycks ha något som helst mediavärde kommer aldrig motbilden till det som är ”dåligt” fram.

Det betyder att alla dom (tyvärr ganska många är jag rädd) som inte har några särskilda kunskaper om eller känslor för skogsbruk, får en bild av att skogsägare inte bryr sig om miljöhänsyn och att det huggs ner en massa skog med höga naturvärden.

Jag inser att visst görs det misstag ibland (och en ocn annan gör säkert ”fel” med flit också), men det mesta är väldigt bra. Många skogsägare gör mycket mera än vad som förväntas, både för naturvården och skogsproduktionen. Men det kan man möjligen se i den officiella statistiken. Det hamnar aldrig på DN debatt eller i Ekot.

Och då undrar jag – allt annat som jag inte vet något om annat än det jag läser i tidningen. Har jag en lika negativ bild av det som jag är rädd att många har om skogsbruk? Och hur skulle världen se ut om media rapporterade balanserat – lika mycket negativt som positivt?

Det har varit fokus på skog i media i helgen, men på ett lite tråkigt sätt tycker jag.

För mej som har jobbat med skogsfrågor i över 20 år så tycker jag det är extra tråkigt när man säger att det har blivit sämre i skogen. Ni som gör det – vet ni vad ni talar om? Minns ni inte hur hyggena såg ut på 80-talet? Mannaminnet är kort, det vet jag, men nu tror jag vi slår rekord.

Vi går i rätt riktning när det gäller de flesta miljömålen. Mängden död ved har ökat så mycket att nu tror jag snarare att det är skogsskyddet vi måste diskutera. Lövandelen har ökat markant. Körde några mil genom skog i nordvästra Uppland igår och konstaterade att den skog man såg från vägen mest var björk …

Och jag skulle vilja säga att hyggena ser mycket bättre ut idag än för 20 år sedan. Och framför allt är dom MYCKET MINDRE. Det senare har jag knappt sett i statistiken. Vad betyder det?

Däremot har vi huggit ner mera urskog procentuellt än Brasilien, ja. Men det är gamla synder som knappast går att reparera. Och vi är inte sämst i klassen. Hela Europa var skogstäckt för 1000 år sedan. Den urskogen finns det inte mycket kvar av. Om vi ser till vår egen utveckling tror jag vi ska vara väldigt glada för det. Men det är också det dåliga samvetet som många av våra EU-vänner vill döva genom att spara skog i Sverige, för att vi har trots allt skog, och vet man inte hur en urskog ser ut så kan än 60-80 årig skog se rätt gammal ut …