Linda Hedlund

Jag tycker ofta miljö- och energipolitiken sväljer mygg och silar kameler.

Det senaste är de gamla hederliga glödlamporna som snart är förbjudna. Helt klart drar dom alldeles onödigt mycket energi för sin lyskraft. Men inomhus i schysst värmda hus blir ju den energin värme och ersätter annan värme. (Gäller i Sverige större delen av året, men i Spanien kanske ganska sällan eller inte alls.)

Problemen är dock alternativen, de s.k.lågenergilamporna, och om det verkligen gjorts nån konskevensbeskrivning. De innehåller ju kvicksilver och andra mindre nyttiga eller sällsynta ämnen. Ibland tror jag att det är tillverkare som vill få oss att köpa nya saker som driver ”energipolitik” åt oss. Jag har åtminstone aldrig sett sen konsekvensanalys som tar hänsyn till alla effekter i tillverkningsled etc om man tex byter sin gamla frys mot en energieffektivare. Men jag blir bara glad om jag har fel! För om man nu ska tvingas använda stora farliga lampor som lyser sämre och alltid går sönder så hoppas jag ju att dom åtminstone är miljövänliga …

Hemma igen och med rätta trött efter årets upplaga av medarbetardagarna på Sånga-Säby.

Inspirerande och fantastiskt!

Vilka kollegor jag har!!!

Att syftet är att se alla möjligheter är solklart, och visst finns det möjligheter. Härliga gröna företagare som visar att allt är möjligt!

Rakt in i hjärtat på mej gick Helenas inledning och särskilt passusen om hur många människor använder ett miljöengagemang och tyckande och tänkande som egentligen inte kostar dem själva så mycket som ”avlatsbrev” för att fortsätta sitt liv ungefär som vanligt. Samtidigt som Helena och andra gröna företagare faktiskt gör något konkret åt en hållbar gemensam framtid på jorden, men ofta utsätts för kritik från dessa miljöengagerade stadsbor.

Det enda jag saknade på medarbetardagarna är egentligen ett forum att gnälla lite i. För visst behöver vi få gnälla lite också! Allt kan inte bara vara inspirerande och rosenrött. Och då skulle jag vilja gnälla över att det inte ingick nåt moment som underlättade att lära känna alla nya medarbetare, särskilt (ur mitt Stockholmsperspektiv!) ute i regionerna.

Lite frusterande att se sina 250 arbetskamrater och inse att det är så himla många jag inte känner igen. Sex år i firman är ändå en tid!

Läser Mariannes blogg om vikten av att det är lönsamt att ha kor, en syn jag helt delar.

Och jag glädjer mej åt att miljönyttan av det öppna betade landskapet faktiskt börjar diskuteras nu.

Jag tycker mej också notera att det blir fler får i landskapet. I varje fall har både mitt Ölandsstall och mitt Märstastall gett sej in i den branschen. Men då undrar jag; var är det svenska lammköttet i handeln? Och varför slänger man ullen, när inte bara jag gärna köper yllekläder, och skulle köpa av svensk ull om det gick.

Hästar bidrar också till det öppna landskapet. Men jag tycker ändå att mat är viktigare än hästar. Ett ”hållbarare” sätt att hålla marken öppen. Igår fick min häst (och hennes kompis, samåkning!) flytta hem till Märsta från sommarbetet på Öland. Samtidigt hade mitt Ölandsstall en liten (ja liten) dressyrtävling. Jag kan säga att världen verkar översvämmad av hästar om man åker ”mot strömmen” med hästtrailer på Öland …

Vardagen har återvänt, men den började lite försiktigt. Jag var lite undrande varför mina arbetskamrater på LRF Skogsägarna inte visat något intresse för att tacka av mej. Visst, jag stannar i huset, så det får man väl ta, men ändå. Något hade jag nästan förväntat mej.

Ändå förstod jag ingenting när Anna föreslog att vi skulle gå ner och hämta ”gott” kaffe på plan 4 inför ett sedan mycket länge planerat möte, och hela gänget stod där, inklusive de som pensionerats de senaste åren. Helt fokuserad på jobb och kaffeautomat som jag är ….

Värsta möhippefasonerna! Men det vittnar väl mest om att dom känner mej, hade dom frågat hade jag försökt avstyra, tona ner ….

Men TACK!!! för allt – det blev en minnesvärd kväll som bidrar till att det blir ännu roligare att fortsätta kämpa för LRF:s sak.

En tidning noterade att det hittats rester av ett i Sverige förbjudet bekämpningsmedel i fänkål. Den fick därför inte säljas. Det skulle kunna leda till brist på fänkål, tills importen från Holland kom igång. I Holland är dock det aktuella bekämpningsmedlet tillåtet, och halterna i den importerade fänkålen är därför minst lika höga som de halter som hittats i den svenska, men det rör sej inte om några halter som är farliga för människor.

Allt detta enligt tidningen. Nu ska man ju inte tro på allt som skrivs i tidningar. Men jag ställer mej ändå några frågor:

Vilken konsekvensanalys gjordes innan den aktuella substansen förbjöds i Sverige? Och vari ligger nyttan för miljön eller folkhälsan att förbjuda den? Och vari ligger nyttan att plocka bort fänkål från handeln som ändå inte innehåller mera av den förbjudna substansen än den utländska fänkålen?

När det finns regler ska dom självklart följas, och upptäcker man regelbrott ska de beivras. Det tycker jag är OK. Men här undrar jag. Möjligen är tanken att vi inte ska äta fänkål, men jag frågar mig också om situationen för fänkål skiljer sej så mycket från andra grödor…

Temperaturen har dippat till chockartade 15 grader. Och mailfloden strömmar in. Då är det snart höst. Dags att mera seriöst börja ägna sej åt jobbet igen. Och det just som jag börjat vänja mej vid att ta det lite lugnare, småjobba lite när det är lä på västsidan av vårt sommarhus på kvällarna. På östsidan funkar inte internet, så när det blåser väst eller när det regnar (altanen är också på östsidan) så blir det inte så mycket gjort.

Lillhästen Sparris har börjat vänja sej vid den vackra gamla landån jag fått låna att köra med. Järnbeslagna trähjul låter lite mera än gummidäck på gruset (dagens understatement) men nu tycker hon det är rätt ok.

Inte ska det väl bli höst då?

Men det finns mycket kul att ägna sej åt för den som är arbetssugen. Landsbygdsministern har lanserat Skogsriket och nu antyds rent av lite pengar i potten.

Servera har förlorat i ett mål om krav på svenskt djurskydd i upphandlingen, så nu kan jag hoppas att min hemkommun Sigtuna också vinner i slutändan. Allemansrätten kommer förhoppningsvis att fortsätta vara i fokus och så även energi- och hållbarhetsfrågorna.

Nya friska tag helt enkelt!

Nu börjar det likna nåt! Noterade att kreosot kommer att fortsatt vara tillåtet som träimpregnering inom EU ett tag till. För det finns inga vettiga alternativ. Fast visst borde branschen ha hittat ett alternativ, eftersom det länge varit känt att kreosot inte är särskilt nyttigt.

Men sen kommer poängen. Kemikalieinspektionen anser att eftersom inga alternativa metoder finns så måste man titta på vad som händer om man skulle förbjuda kreosot. Jo då skulle sannolik t ex stål användas istället – och då blir miljöskulden betydligt större, enligt en livscykelanalys som även inkluderar människors hälsa.

Jämför vårens debatt om lökodlingen, där man inte tittade på alternativen förrän LRF:s effektiva arbete tvingade fram en sån analys.

Det glädjer mej att man tittar på helheten, och människans behov. Och börjar jämföra trä mera med alternativa material också, inte bara tittar på själva träets hållbarhet.

Sen hoppas jag och tror att vi snart hittar en bra ersättning till kreosot så vi slipper handskas med detta tämligen giftiga ämne!

Nu är det sommar och nu har jag badat bara för att det var skönt och riktigt badkarsvarmt i vattnet. Tidigare har jag badat för att

1) man måste bada, när det hunnit bli juli utan att man varit i spaat så måste man bara (maken som är 10 år äldre än mej har lämnat såna krav bakom sej, jag tror faktiskt inte han badat än i år)

2) jag behövde göra mej ren och vi hade ont om vatten i brunnen eller

3) jag var svettig för att jag ridit, joggat eller jobbat med nåt ansträngande.

Men nu har vi gott om vatten i brunnen (efter allt regnande) och det mest ansträngade jag gjort idag var nog att köra bil, och jag badade ändå, alldeles ensam och alldeles frivilligt bara för att det var varmt och skönt.

Enda haken var att sen när jag gick bort till maken som stod bakom en av sina favoritsjöbodar och kikade på fågelsträck så var han inte ensam. Och jag menar: baddräkt är för fjooortisar. Inte för tanter som vill ta sej ett bad i ensamt majestät…

Annars föredrar jag försommaren. Den bästa tiden är medan nätterna fortfarande blir ljusare och ljusare. När ska vi börja sälja vårt underbara ljus i maj och juni till turister? Ett fält öppet för entreprenörer…