Linda Hedlund

Nu har vi människor blivit fler än 7 miljarder. Takten i ökningen har minskat, men vi förväntas fortsätta öka ett bra tag till. Hur många tror att det är rimligt att jorden ser ut/ kommer att se likadan ut när en art ökar så kraftigt? Hur många tror att det rimligen måste ske på bekostnad av andra arter?

Utmaningen framöver kan inte vara att BEVARA allt utan att SKAPA någonting NYTT som kan ge oss alla ett drägligt liv. Och detta utan att föröda viktiga resurser eller förutsättningar för biologisk produktion.

Det enda alternativet torde vara att komma till rätta med befolkningsökningen, precis som vi försöker minska klimateffekten. Och jag är tämligen övertygad om att den vägen inte är framkomlig, i vilket fall inte inom ramen för en demokratisk process …

Vi har ägnat oss åt praktiskt energiarbete igen i helgen, lillhästan och jag. Dra ut vindfällen till bilväg, prima brasved. Det är så härligt när allt stämmer, när hon lyssnar och vi lägger av stocken exakt där jag tänkt mej, även om det blir lite trixigt på slutet bland alla mer eller mindre lyckat avlagda stockar …

Och lika arg blir jag när hon inte lyssnar alls utan envisas med att prova om inte hennes idé om hur det ska gå till är bättre än min.

Men det är ju det allt handlar om egentligen, kommunikation. Bloggkompisen Marianne brukar säga ”jag jobbar inte med skog, jag jobbar med människor”. Allt handlar om att kunna visa, förklara, berätta …

Frågan är om det är lättare eller svårare att kommunicera med hästar än människor? Men också om att lyssna, försöka förstå, sätta sej in i ”motpartens” värld. Det är ju det senare jag struntar i när det gäller Sparris – hon ska lyda mej! Så kanske är det bra om Sparris och jag lyckas varannan gång när jag har den inställningen? Hade hon varit en människa hade det nog inte gått alls om inte jag varit mera lyhörd

Nu kan jag inte hålla mej längre. Det där med miljöbilar. En kille från Gröna bilister stod inför ett intresserat auditorium och ondgjorde sej över att laddhybriden bara gick ca en mil på el och sen växlade över till flytande drivmedel, oklart vilket. Eftersom det inte var en ”smart” laddhybrid betydde det att killen, som bodde i Solna, körde på el på E4an och sen började släppa ut nåt därbak när han kom in i stan, vilket han tyckte var otrevligt.

Alltså, en miljöbil kör inte sträckan Solna – Stockholm city. Då är det inte en miljöbil. En miljöbil kör – enligt min mening – överhuvudtaget inte innanför tullarna i Stockholm annat än i särskilda situationer. Där ska man åka kollektivt, liksom överallt annars där kollektivtrafiken i rusningstid avgår varje halvtimme eller oftare.

Men tyvärr är det ju så att våra miljöbilsdefinitioner ”premierar” bilar som nästan bara kan köras i Stockholm city.

Nån mer än jag som skulle vilja omdefiniera begreppet miljöbilar?

Själv kommer jag fortsätta ta Volvon från Märsta till jobbet ibland när jag har bråttom. Men även om jag hade en liten miljöbil skulle jag inte förvänta mej att nån tycker det beteendet är miljövänligt.

Irriterar mej på hur några få får ta så mycket plats i debatten om skogsskydd. I vilken annan samhällsfråga får så få som står på ena kanten så stora uppslag som i Dagens Nyheter i går!? Som om deras åsikter vore norm!?

Om man räknar med även de skogar som producerar sämre och alltså av det skälet inte får avverkas (och det gör alla andra länder om man händelsevis skulle vilja göra en internationell jämförelse) så har vi faktiskt skyddat 25% av våra skogar. Då räknar jag med de dryga 5% som är frivilligt avsatta. Att inte göra det tycker jag är ett hån mot de skogsägare som sätter av 5% av sitt kapital till naturvård. Vilka andra företagare gör det?

Låt vara att merparten av detta (förutom frivilligt skydd som är jämt fördelat) är norröver och fjällnära, jag vet faktiskt inte hur stor andel det är. Men det är fortfarande en stor andel av våra skogar. Jag skulle vilja vända på frågan: Vad ska vi ha alla skyddade skogar till? Är det inte bättre att satsa på ett hållbart brukande, och om det då finns arter vi vill bevara som inte klarar det så får vi försöka hitta särskilda åtgärder för dem.

Sen finns det garanterat förbättringspotential i det hållbara brukandet, men det är en annan fråga!

Jag var borta en del i förra veckan, så då blev det lite stressigt att ta rätt på allt som kommer emellan – därav en något sen blogg men jag måste bara få lyfta Elmia. Eller ”hissa” för att sno Rix Morronzoos begrepp.

Förstår inte varför jag värjt mej för att hamna på Elmia under alla år hittills. Där finns ju en helt underbar mix som borde ge nåt för alla – stora maskiner, närproducerat och djur.

Och massor av människor. ”Alla” var där, kända som okända, och det blev många diskussioner om allt möjligt, och naturligtvis en del kritik också, men det är lätt att ta när nästa möte är positivt. Eller när man har en trevlig kollega inom räckhåll att dela upplevelsen med.

Bioenergi har smugit om oljan som största energislag skriver Dagens Industri. 32% av vår samlade energiförbrukning kommer från bioenergi, medan oljan stannar straxt under 30%. Och kärnkraft ligger på blygsamma 12% för den som är intresserad.

Egentligen är det väl bara som drivmedel vi fortfarande behöver fossila bränslen, allt annat skulle vi klara med förnybart. LRF:s mål om 70% förnybart till 2020 är fullt realistiskt.

Och som teknikoptimist så tror jag vi löser drivmedelsfrågan också. Men det måste till effektiva bränslen. För även biobränslen släpper ut koldioxid. Skillnaden mot fossilt är bara att skogen (eller andra växter) i närtid tar upp lika mycket koldioxid. Så använder vi inte bränslena så effektivt som möjligt kommer vi inte att fixa växthuseffekten trots biobränslen!

Det blev långkalsonger på när det bar av på körkurs i helgen. Trots det blev det en hel del frysande medan vi tittade på varandra. När man själv sitter på kuskbocken blir man av nån anledning varm. Anspänningen av att försöka pricka mitt i portarna på en precisionsbana utan att ”riva”? Eller av att få hästan att ta i och dra när det tar emot i terrängen?

Och bara gula hästar var det, om man i gula räknar in en gul häst som inte var fjordhäst och en fjordhäst som inte är gul utan grå. Den grå är för övrigt stjärnan i gänget, som TÄVLAR i körning. Jag vet jag är helnörd på fjordhästar. Och det är så härligt att det finns andra som är det också. Även om vi förmodligen är ett relativt begränsat antal.

Bilden från i somras, fotografering är inte min gren …. Nån av kurskompisarna som vill bistå?

Nu är det höst på riktigt. Har fått leta fram isskrapan i bilen. Höst + vinter = ökad energiåtgång.

Då känns det bra att sitta inne och läsa ansökningar till Stiftelsen Lantbruksforsknings höstutlysning i bioenergiprogrammet. Och tydligt se att det är fler än jag som har idéer om hur vi ska fixa energiförsörjningen framöver och samtidigt skapa bättre förutsättningar för våra gröna näringar.

Jag hoppas bara att första gången denna roliga syssla faller på mitt bord inte också blir den sista. För efter regeringens budget ser det lite mörkt ut för finansieringen av lantbruksforskningen.

Det behövs verkligen pengar till forskning och utveckling av de gröna näringarna. Inte minst på energiområdet, där småskaliga lösningar lätt kommer till korta mot kunskapen om större anläggningar.

Tyvärr är det ju så att det ofta är svårt att få pengar för att testa nya idéer, eftersom de på det stadiet ses som konstiga och omöjliga. Vilket naturligtvis en del idéer är (tyvärr även mina …) men hur ska man kunna vaska fram guldkornen om man inte börjar vaska!?

Läste med intresse Jenny Jewerts betygsättning i Dagens Nyheter av Andreas Carlgrens resultat som miljöminister. Nu tror inte jag (och det gör nog inte Jenny heller) att Andreas fick lämna på grund av dåligt resultat, utan snarare för att nya Centerledaren vill förnya ”regeringslaget”.

Jag fick i alla fall en aha-upplevelse. I hur miljöministern faktiskt ställt sej på lokalbefolkningens sida. Och lyssnat på de människor som bor i och lever av vår natur. Markägarna också, men inte bara markägarna, utan just lokalbefolkningen.

I internationella naturvårdssammanhang är just det viktigast. Att man aldrig kan bygga naturvård med motstånd från människorna som lever där, utan måste byggas av och med människorna som lever ute i bygderna. Och när det gäller just det så har faktiskt Andreas Carlgren drivit på.

Annars har jag ibland en känsla av att när det talas naturvård i Afrika eller Sydamerika är det viktigt att ha lokalbefolkningen med, och värna deras liv och försörjning, men i Sverige…

Ända sedan jag började på LRF, och vad jag förstår även LÅÅÅNGT innan dess, har det funnits en ambition att locka fler skogsägare att bli LRF-medlemmar.

Min tes om hur detta ska göras är och har alltid varit att det handlar om att få in fler förtroendevalda som ”bara” är skogsägare, för det borgar för att det pratas skog och handlar om skog i alla olika sammanhang. Och det ger skogsägarna en tydligare bild av att LRF också är för till dem. Sett ur det perspektivet har vi aldrig varit så nära som nu med två ”rena” skogsägare (nåja, nästan!) i riksförbundsstyrelsen.

Att göra något särskilt för skogen är ju heller inte fel, som nu när LRF lanserar en ny typ av skogsförsäkring bara för medlemmar.

Att det är If och inte Länsförsäkringar som tagit fram det bästa alternativet till skogsförsäkring grämer naturligtvis en gammal kooperatör som mej, men konkurrens är sunt och det som driver utvecklingen framåt, och det behövde verkligen hända något på skogsförsäkringsfronten.

Så det man kan hoppas på nu är ju att det kommer att komma flera varianter på skogsförsäkringar framöver.