Linda Hedlund

Läser Naturvårdsverkets årliga redovisning av miljöövervakningen ”Skog och mark”. Där kan man tydligt läsa att skogsmarken fortsätter att öka på bekostnad av jordbruksmarken. Man behöver inte vara Einstein för att av det begripa att de arter som hotas i jordbrukslandskapet är mera illa ute än de i skogslandskapet. Men inte av brukandet utan av brist på just detsamma.

En rubrik i rapporten är talande: ”Jordbruksfåglar blir skogsfåglar?” Med ett frågetecken.

Självklart ska vi bedriva ett hållbart skogsbruk. Men det är väldigt tydligt att den som värnar biologisk mångfald och vår svenska natur vore mer betjänt av att agera för bibehållen jordbruksproduktion i landet. Annars utarmas även skogsbruket, eftersom kantzoner och just landskapsvariationen har väldigt stor betydelse även för skogsarterna. Och till skillnad från mot skogen finns ett reellt hot mot odlingslandskapet – i att för många konsumenter inte är beredda att betala för t.ex. högre djurvälfärd.

Naturskyddsföreningen har räknat fel i sin rapport om hur mycket miljögifter fisk innehåller. Medvetet eller inte? Det intressanta är snarare att det blir en nyhet om Naturskyddsföreningen räknat fel. Om vi hade gjort detsamma undrar jag. Hade inte det bara tagits för givet att vi försöker vända saker till vår fördel? Varför tror man det om LRF men inte om Naturskyddsföreningen?

Noterar också att COOP protesterar mot WWFs listning av aktörer som inte väljer bort palmolja. COOP hävdar att man har ett eget kvalitetssystem som inte följer samma mall som WWFs och därför sablar WWF medvetet ner på COOP. Trots att COOP ligger på topp i miljöprestanda. Jag kan inte bakgrunden, men jag tror faktiskt på COOP:

Helt enkelt därför att jag vet att WWF gör på det sättet med skogscertifiering. Man talar bara väl om sitt eget system, och sablar ner på andra system som t.ex. PEFC som vi förordar (bl.a. för att det är mera transparent), trots att oberoende utvärderingar säger att systemen är i stort sett likvärda.

Dags för media att börja syna även miljöorganisationerna i sömmarna innan man tror på allt dom säger?

Säsongens kanske sista hopptävling för dottern är avklarad.

Det brukar vara typ snöstorm och väldigt vådligt körväder på sista tävlingen. Nu var det bara lätt regn i kombination med en hård parkering (alltså ingen lerig gräsplan att köra fast i) och välorganiserad tävling, vilket gjorde det hela till en riktigt trivsam begivenhet. En eloge till Heby ridklubb.

Resultatmässigt? Tja, Asse tyckte det var lite onödigt mycket glitter på ett hinder, annars var hon förvånansvärt oberörd av alla paket, snögubbar mm som banan smyckats med.

Dottern, 19, som jobbar på en av de större tankstationsfirmorna i landet hade funderingar kring hur ett samhälle som Heby kunde husera både en Statoil och en OK-mack som dessutom båda hade butik. Kan det gå runt?

Hon förhörde sej vidare om de höjda dieselpriserna och fick min version, förmodligen överkurs i jämförelse med instruktionen från arbetsgivaren om hur höjningen ska förklaras.

Stolt mor tänker att barn hör och tar in mer av sina föräldrar än man i sina svarta stunder tror …

Jätteroligt att våran Helena finns med i regeringens framtidskommission. Hon har en verkligt viktig roll där.

För om framtiden ska vara hållbar torde den biologiska produktionen av mat och energi och andra varor som vi behöver vara de absolut viktigaste frågorna. Särskilt om kommissionen ska ha ett globalt perspektiv, och ett solidariskt perspektiv.

För då måste man väl ändå lyfta frågor som hur hög nettoexporten av mat, energi och produkter från skogen behöver vara från vårt glest befolkade och bördiga land för att bidra till en rättvis värld.

Eller?

Jag var på ett möte och diskuterade Salixodling. Det finns efterfrågan, det finns lönsamhet, och ändå blir det inga arealer att tala om.

Det handlar om teknik, ekonomi och sociala faktorer. Och ekologi naturligtvis.

Vad gäller Salix så har vi koll på tekniken (även om det finns saker kvar att göra) och ekonomi (kanske inte perfekt, men hyfsat). Men människors drivkrafter och tyckanden om att byta odlingstekniker och maskiner och försäljningskanaler och landskapsbild har vi ingen koll på alls.

Kollegan Marianne brukar säga ”jag jobbar inte med skog, jag jobbar med människor”. Jag tror att om fler insåg det skulle vi komma längre. Det räcker inte bara med teknik och ekonomi. Eller ekologi och ekonomi. De viktigaste förutsättningarna, eller begränsningarna, finns inom oss. Landskapet måste ses som det ser ut inne i våra huvuden, inte som det ser ut på en karta.

Parallellt sitter jag med höstens forskningsansökningar till Stiftelsen Lantbruksforskning om bioenergi. Tyvärr måste jag säga att även om jag skulle få bestämma vilka som fick pengar skulle Salixproblemet inte stå närmare sin lösning. Det finns nämligen inte ens några ansökningar som adresserar det.

Maken sköter merparten av inhandlingen i familjen. Han har en hel del egen drivkraft, men både jag – av förklarliga skäl – och äldsta dottern, som läser till husdjursagronom, har en stark vurm för svenskproducerat. Men idag skulle det ätas fisk, och då kan man ju faktiskt kosta på sej norsk dito, eller hur?

Det handlade om torsk. Torsk som vi fick av en bekant från Norge, som varit hemma och köpt lite som hon trodde lokalproducerad fisk att ta med och ge bort till vänner.

Men när man öppnade förpackningen framgick tydligt att torsken varit i Kina och vänt, bara för att bli urbenad och filead.

Slutsatsen måste bli att transporter är alldeles för billiga. Eller så är det bara maten som är för billig? För om det lönar sej att skicka den frysta torsken till Kina för att filéa och bena ur den, då har vi långt kvar till ett hållbart samhälle.

Samtidigt förfasade jag mej över det hiskeliga dieselpriset när jag tankade idag. Men jag är rädd att jag inte kommer att köra mindre för det …

Noterar att Skogsstyrelsen diskuterar naturvård med FSC. Jag hoppas jag har fel, men jag får en känsla av att det handlar om att Skogsstyrelsen ser som sin uppgift att följa upp och bedöma om svenska skogsägare följer FSCs standard.

Men hallå!

Är inte FSC (liksom PEFC) en frivillig certifiering som ska gå längre än lagen kräver? Då ska väl inte Skogsstyrelsen följa upp den. Skogsstyrelsen ska kolla så skogsägarna lever upp till lagkraven (och i och för sej är det är väl ingen nackdel om myndigheten även noterar dem som gör mer än lagen kräver om det är vettiga saker och ger dem en guldstjärna i protokollet).

Men om en skogsägare lever upp till FSC-standarden eller inte ska knappast Skogsstyrelsen bekymra sej om. I min värld faller hela idén med ett frivilligt och fristående certifieringssystem då. Frågan om efterlevnad måste falla på systemet självt att verifiera.

Att leva upp till skogsvårdslagen är en sak. Att leva upp till certifieringskraven en helt annan sak. En mycket viktig distinktion tycker jag. Finns den inte – då kan vi antingen skrota skogsvårdslagen eller certifieringen. För om det ska var ”i princip” samman sak så räcker det ena!

Läser WWFs energivision. Sverige ska minska sin energiförbrukning med en tredjedel till 2050 och utan att minska produktion, tillväxt eller befolkning. Jag tror det kan funka. Faktiskt.

Fossilfritt ska det självklart vara också. I WWFs vision är det bara vindkraft och solenergi som ökar. Övriga förnybara energislag ligger kvar där vi är idag och oljan och övrigt fossilt fasas ut.

Som sagt jag tror det kan funka. Energieffektivisering kan göra jobbet. I varje fall för Sverige med den befolkning vi har idag och även med en måttligt ökad sådan. 9,5 miljoner människor?

Men var är visionoen för vår planet som helhet? Var är globaliseringen? Hur mycket mat och/ eller energi behöver produceras per hektar bördig jord (som vi har gott om i Sverige) för att föda alla människor på hela vår planet? Något mera än vi måste producera för att försörja den svenska populationen, skulle jag säga. Jag skulle till och med våga drista mej till att säga att det är en kraftig underestimering. Förmodligen handlar det om att producera ganska mycket mera per hektar än WWFs energivision förutsätter. Vem vågar sätta en siffra på hur mycket?

Inte WWF i alla fall verkar det som.