Linda Hedlund

Har fortfarande förra veckans regionstämma i ljust minne. Jag hade länge sett fram mot att få komma på en regionstämma i Östergötland, mina hemtrakter. LRF Östergötlands ordförande känner jag stor respekt för. Han lyckas balansera på slak lina och hålla ihop frågor som splittrar medlemmar och få till nån form av linje som det går att enas om. Och det i flera ämnen. Dessutom är han underhållande som ordförande på en stämma!

Vindkraften är en fråga som landar på mitt bord. Tycker att det blåst mycket mera i mitt liv sen jag lämnade Östergötland, men uppenbarligen blåser det tillräckligt där i alla fall. Både i bra vindlägen och i debatten. Jag tycker vindkraft är en utmärkt energiform, som dessutom både är lönsam och ger ett bra tillskott förnybar el. Men jag måste erkänna att det finns ställen (i bra vindlägen) där jag inte gärna skulle se ett verk …

Så jag har stor respekt även för för balansakten.

Stora tankar tänks och skrivs om vårt oljeberoende. Kanske var det Folk och försvars seminarium här om veckan som fick fart på debatten.

Att krisberedskapen är dålig anade väl de flesta. Det verkar inte finnas någon bra plan på hur Sveriges befolkning ska få mat om oljeleveranserna stryps. En grundförutsättning för en sån plan torde också vara hur mycket mat vi producerar i landet! Och även för att producera mat krävs olja…

Däremot bär tankarna iväg när det gäller ”peak-oil” och hur länge oljan kommer att räcka. Inte bara räcka rent fysiskt utan hur länge det kommer att finnas lönsamhet i att utvinna den. En del av återstående lager består tydligen av ”oljesand” där utvinningen är långt kostsammare än i traditionell oljeutvinning.

Som jag ser det är det både positivt och negativt. Negativt för att oljan kommer att bli dyrare och kanske till och med bristvara snarare än vi förutsett. Men positivt för att alternativen kanske blir lönsamma på egna meriter tidigare. Och dom alternativen bör våra gröna näringar ligga i framkant på att ta fram. Både mat och biodrivmedel borde rimligen vara Sveriges största framtidsbranscher!

Det är nästan så att jag börjar tro på våren. Särskilt som lillhästan delar ut riktiga lerpussar. Hon leker gris och letar rötter i smältvattenpölarna i hagen.

Annars är det högsäsong för regionstämmor så här års. Och då går vi på riks och väntar med spänning på vilka motioner som ska gå vidare till riksförbundsstämman… Ja, och så lyssnar vi på hur diskussionerna går ute i landet också. Själv ska jag (peppar peppar) för första gången åka på regionstämma ”hemma” i Östergötland.

Om nu någon som brukar läsa mina skrönor fått för sej att jag kommer från Öland så är det väl en rätt naturlig gissning. För där har jag numera mitt hjärta (och en liten fastighet). Men mina rötter har jag i Östergötland, och ganska mycket hjärta finns kvar där. Så det ska bli kul, och extra kul för att jag tror det är den stämma som har mest energimotioner också.

Folkpartiet går från klarhet till klarhet. Nu ska dom bli miljöparti också. Och börjar med att ge sej på svenskt jordbruk.

Om nu 80 % av kadmiumet som hamnar på åkermarken (och på all annan mark) kommer från luften i form av nedfall, så undrar jag hur man tänker sej att minska kadmiumtillförseln till jordbruket genom att minska gödslingen med ”icke-förnybar” gödsel.

Tänker man händelsevis på att det luftnedfallna kadmiumet tyvärr ackumuleras i annan materia också, t ex ”förnybar” gödsel? Eller vill man helt enkelt helst lägga ner jordbruket, så vi får en garanterat högre kadmiumhalt i maten, vilket torde vara fallet med merparten av importerad mat eftersom det är få som kan konkurrera miljömässigt med vårt svenska jordbruk.

Det bästa sättet att rädda Östersjön torde vara att få andra länder att satsa lika mycket som Sverige på att minska läckagen i sitt jordbruk. I stället för att som Folkpartiet komma med förslag som ytterligare försämrar konkurrenskraften för vårt jordbruk som faktiskt är ”bäst i klassen” runt Östersjön.

Samma måtto som alltid – rädda Östersjön – ät svenskt!

En av LRF:s viktigaste uppgifter är att träffa politiker. Att påverka. När jag träffar politiker så uppfattar jag att de tycker att jordbruket är viktigt, en framtidsnäring. Men det är naturligtvis ett väl valt urval politiker jag träffar, nämligen de som vet nåt om jordbruk. Eller är intresserade av det.

Sen finns det en massa andra politiker som inte skulle välja att prata med mej, eller nån annan LRFare heller, för dom är helt enkelt inte intresserade. Och det kommer dom undan med. För jordbruk ses inte som en stor och viktig bransch rent generellt.

Då blir man lite avundsjuk när man läser om Frankrike. För att ha en chans att bli vald till president där måste man flörta med bönderna. Trots att antalet bönder där inte torde vara en så himla mycket större andel av befolkningen än här. Men jordbruket är viktigt, en modernäring!

Tillika i Norge. Nu kanske ingen vill ha den norska landsbygdspolitiken, som verkligen bygger på stöd. Men folk bryr sej om att ha en inhemsk matproduktion.

En teori jag hört är att vi som inte drabbades lika hårt av andra världskriget har tappat bort säkerhets- och därmed självförsörjningsfrågorna. Till skillnad från länder som drabbades hårdare. Jag vet inte, men om man ser på energiförsörjningskedjorna och hur bräckliga dom är och hur små lager som finns, så tycker jag att vi skulle må bra med lite mera säkerhetstänk!

Jag har just tagit mej igenom en forskningsrapport som ifrågasätter miljönyttan av att förgasa grot till ”biogas” – eller förnybar gas kanske man snarare ska kalla den i detta sammanhang. Det som ifrågasätts är inte att använda grot som bioenergi. Utan det handlar om hur man effektivast använder groten som bioenergi. Och då är det enligt forskningsrapporten inte att förgasa den.

Själv ifrågasätter jag inte rapporten. Och jag ifrågasätter inte heller värdet av en diskussion om hur vi effektivast använder de begränsade resurser som vår planet ger oss. Men det blir svårt om man ska dra konsekvenserna. Det finns förmodligen alltid effektivare sätt att använda allting. Effektivare sätt att använda råolja, effektivare sätt att producera livsmedel, bättre energieffektivitet i motorer. Bara för att ta några exempel.

Debatten känns mera som en häxprocess mot just förnybara drivmedel. Plötsligt har vi en produkt som ska vara 100 procent perfekt för att duga. Kanske ska vi först syna resten av våra produkter och satsa på att göra dem 50 procent perfekta …

Eller är det helt enkelt oljelobbyisterna som ligger bakom?