Linda Hedlund

Med OSsilver i fälttävlan känns helgens övningar på SM för fjordhästar lite i skymundan. Till och med för en fjordhästnörd som jag. Och OS ter sej just nu riktigt spännande, för ”vi” har ju medaljchans åtminstone i hoppning också!

Det finaste man kan vinna på fjordSM är allround, som precis som fälttävlan innehåller både banhoppning och dressyr. Fjordhästar hoppar dock ”bara” 90 cm (själv har jag aldrig vågat hoppa så högt… döttrarna smyghöjde till 80 en gång när jag kom i godan ro mot ett hinder, men det är mitt rekord, dock inte hästens). Och därtill två körgrenar – brukskörning och precisionskörning.

Men har jag nu en blogg så måste jag få skryta om att mitt sto Vidjas pappa vann den prestigefyllda allrounden. En häst som kan allt. Och det tillräckligt bra. Eller bästa medelmåttan som nån sa …. Men inte är det så vi ser på tävlingar som innehåller flera moment!

Så kom sommaren på riktigt. I alla fall till mej. Det går att sitta ute på kvällen utan att ta fram ylletröjan.

Med värmebölja följer också nyhetstorka. Jag tror att vecka 29 och 30 är de veckor då den svenska semestern maxar. De enda veckor på året då inte min mailbox fylls i en rasande fart. Och blir det då dessutom fint stannar världen äntligen.

Men facebook och twitter håller ställningarna. Med i princip samma ”vänner” och ”följare” som annars är det tydligt att skillanden mot andra tider på året är liten. Ingen tar semester från sociala medier. På facebook kan jag fortsätta att läsa kloka inlägg från samma kloka människor som vanligt och reta mej på inlägg från samma korkade människor som vanligt (hur dom nu kom på min facebook? – men man måste ju vara liberal!).

Måste dock få säga att själv uppskattar jag mera den privata biten av facebook. För min del används det mest som fotoalbum på mina GULLIGA fjordhästar … Men jag inser, att oftast hittar jag en het nyhet först på facebook. Frågan är om det säger mest om mej eller om facebook!

… så debatterades den i DI i lördags. Per Kågesson, känd miljöforskare, berättar att vi aldrig kommer att få fram biogas så det räcker till vår fordonsflotta. Knappast något som behöver påpekas. Nej, vi kommer aldrig med kända tekniker att få fram tillräckligt med biogas för att ersätta alla fossila drivmedel. Ingen nyhet. Å andra sidan, vilket förnybart drivmedel finns idag med potential att ersätta alla fossila drivmedel? Inget skulle jag säga. Betyder det att vi inte ska satsa på förnybara alternativ?

Jag tror inte att ett förnybart drivmedel kommer att ersätta de fossila. Det kommer att vara en blandning av olika lösningar. Några kör på biogas, andra på etanol, biodiesel, metanol, el och kanske saker vi inte har riktigt koll på idag. Men just nu är biogas kanske det mest klimatsmarta biodrivmedlet som finns, och då måste vi självklart ta tillvara hela potentialen av biogas. Särskilt den biogas som ändå ger klimatpåverkan ”till ingen nytta” om vi inte ersätter fossila bränslen med den. Då tänker jag naturligtvis i första hand på den gas som görs av restprodukter – främst avloppsslam och gödsel.

Så låt oss därför med gemensamma krafter se till att all biogas från restprodukter faktiskt utvinns och kommer till nytta. Lönsamheten i att bygga en anläggning för att ta tillvara t.ex. gödsel måste bli bättre om målsättningen ska nås.

Men kanske är det inte läge att ändra pumplagen och tvinga alla mackar att tillhandahålla biogas. Efterfrågan på biogas är god idag, och kan man använda den effektivt utan att bygga alltför mycket ny infrastruktur så tjänar alla på det.

Biogas – en del av lösningen för en fossiloberoende fordonsflotta – men en väldigt bra del!

I Landsbygdsprogrammet har det gått att få investeringsstöd för gårdsbaserade biogasanläggningar – 30% av investeringen men max 1,7 miljoner. Nu kostar det ganska mycket att bygga en biogasanläggning, även en ganska liten sådan. 6 miljoner räcker inte långt.  Så takbeloppet på 1,7 miljoner, även om det bara gäller 30% av den totala investeringen, det var rätt lågt. Om man utgår från att det är 30% av investeringen som det ska gå att få stöd till alltså.

Företagare som går ihop och bygger en lite större biogasanläggning tillsammans gör en ännu större investering. Eftersom större anläggningar krävs för att det ska löna sej att uppgradera gasen till fordonsgas kan man säga att samhällsnyttan av biogasen ökar med lite större anläggningar. Men då var det fortfarande bara möjligt att få 1,7 miljoner eftersom inte var och en av de samverkande företagarna fick söka, eftersom det bara är frågan om en anläggning. En tolkning som dock varierat lite över landet.

Därför fick vi Jordbruksverket att anmäla till Bryssel om att ta bort takbeloppet, och så skedde. Dock var vi medvetna om att utan takbelopp skulle stödet bli kraftigt översökt, för ja, det finns ett stort intresse för biogas. Någon diskussion om hur pengarna skulle fördelas fördes inte. Men om syftet med att ta bort takbeloppet är att en enskild anläggning ska kunna få en större summa, närmare bestämt 30% av investeringskostnaden, så utgick åtminstone jag från att enskilda anläggningar skulle få mera (men att färre anläggningar då skulle kunna få).

Nu verkar berörda länsstyrelser ha fördelat kvarvarande pengar jämt mellan dem som sökt. Vilket i praktiken betyder att en enskild anläggning har fått mindre än 1,7 miljoner. Om man då inte vågat bygga när det inte gått att få mera än 1,7 miljoner, vem tror då att någon bygger för ett lägre belopp? Visst, det blir hiskeligt orättvist om en företagare får 10 miljoner och en annan inte får nånting. Men då kanske det å andra sidan blir en biogasanläggning, och någon som kan göra anspråk på pengarna. Fördelar man mindre per anläggning är risken att det är ett säkert sätt att pengarna blir kvar …. Möjligen kan de då användas till något annat, men var det inte mera biogas vi ville ha?  

Om inte produktionen av biogas ökar snabbt riskerar fordonsgasen att närma sej ett innehåll av 50% fossilgas – och då kan man börja diskutera om den är hög- eller låginblandad!

Vi har 25 svalbon – hussvalor – på huset. Vårt bidrag till biologisk mångfald? Eller enfald, för det är bara hussvalor. Och dom bor bara hos oss. Förmodligen för att vi låter dem vara ifred. Och tålmodigt ”mockar” efter dem när de drar söderöver i augusti. Det är som ingen idé att ta sej an mockandet så länge dom är kvar. Att sitta utanför huset sker på egen risk. Det är svalor överallt. Men dom är gulliga och mysiga och låter trevligt. Utom tidigt på morgonen, då låter dom inte lika trevligt. Även om det förmodligen är mina öron som hör annorlunda, inte svalorna som låter annorlunda.

Lite så är det väl ofta med ”biologisk mångfald”. På lite håll är det bara positivt, men har man djuren för nära så passar de inte alltid in i vår vardag. Men var skulle hussvalorna bo om inte på hus? Det hörs ju på namnet …

Riktigt lika positiv är jag inte till sniglarna. Av varierande arter. Inte bara de spanska mördarsniglarna. Definitivt en mångfald arter. Men jag är för blöt för att göra som grannen, gå med saxen och klippa itu några hundra per kväll. Sniglarna får också vara. Och ska jag vara riktigt ärlig gör dom nog mindre ”skada” än hussvalorna. I varje fall här, där det ändå är för torrt för att odla något. Men till skillnad från svalorna räknar jag sniglarna som ”äckliga”. Fick jag välja skulle dom inte vara här. Detsamma gäller en massa andra djur – förmodligen en stor del av det som kallas biologisk mångfald – flugor, fästingar, getingar …

Fredagen den 13e och ännu har ingen katastrof inträffat. Tycker inte jag är vidskeplig, men tvekade ändå att rida unghästarna idag. Jag var inte ensam. Det är konstigt vilken makt vissa saker har. Trots att jag tror mej vara en upplyst människa som stödjer mina påståenden på forskning och andra vedertagna fakta.

Samtidigt som allt jag skriver och tar mej för färgas av mina åsikter. Det är jag övertygad om, även om jag naturligtvis tycker att jag är objektiv. Eller hur? Och dessutom färgas jag alltså helt uppenbart av skrock som jag inte ens vill kännas vid att jag bryr mej om.

Som kvällslektyr har jag just nu en antologi om elmarknaden. Kan tyckas trist, men det är det faktiskt inte. Just det där med antologi gör det så himla spännande. Samma historia, men berättad av olika människor med olika åsikter, partipolitiska, för eller emot kärnkraft, för eller emot vindkraft. Jag tror verkligen man måste lyssna på alla olika åsikter för att ha en rimlig chans att bedöma vad som är ”vedertagen sanning”. Samma historia om Sveriges elmarknad blir så otroligt olika berättade av en person som vill ha kärnkraft resp. en som inte vill det, även om texten inte alls handlar om kärnkraft ….

All ”kunskap” borde inhämtas via antologier?

Jag är förmodligen en av ytterst få svenskar som tycker lite regn vore helt ok. Vi har inte fått en droppe och det sjunker stadigt i brunnen. Snålversionen på all vattenanvändning har gått på.

Det är egentligen lite spännande. I Sverige är vi så vana vid att vatten inte är bristvara, utan det flödar fritt ur kranen. Att få tänka till, inte vrida på kranen i onödan, ransonera toalettspolningarna hårt, bada i sjön istället för att duscha, det leder till mera eftertanke. Hur har alla som måste bära allt vatten långväga från en gemensam brunn det? Om jag snålar på allt annat kan jag köra diskmaskinen och tvättmaskinen när de blir fulla. Så det är inte alls synd om mej.

Och så torrt är det inte. Gräset växer ännu och hästarna blir tjockare och tjockare. 

Det här är inte ett inlägg för att svenskar ska spara vatten. Bara att det kan vara värt en tanke. För vårt vatten går ju inte att spara åt andra. Vi kan lika gärna nyttja det som finns, bara vi återlämnar det i kretsloppet någorlunda rent.  Tvärtom skulle jag vilja säga. Bara för att andra har problem med vatten ska vi inte ta på oss nån tagelskjorta, utan ta vara på de fördelar gott om vatten ger, för att producera mat och andra naturresurser. Låt vara att det ibland blir lite mycket med vattnet för matproduktionen. Och då hjälper det kanske inte att tänka på alla fränder i andra delar av världen som skulle ge vad som helst för lite vatten …

Almedalen är en riktigt häftig företeelse. I vilket land kan man gå omkring på en liten yta och garanterat träffa riksdagsledamöter och med lite tur ett statsråd, och till och med kunna växla några ord med dem? Var har man 1800 seminarier, de flesta av hög kvalitet, att välja och vraka mellan under en vecka inom alla upptänkliga ämnen?

Jag är förvånad att inte flera tar chansen att helt enkelt vidareutbilda eller utveckla sej själva gratis under en vecka. Under trevliga former och med möjlighet till massor av stimulerande debatter med kända och okända människor.

Allt gratis. För som nån sa, sporten är att dessutom inte behöva öppna plånboken utan att äta och dricka gratis …. Utom boendet. Det kostar och måste bokas långt i förväg. Men om man kan tänka sej att bo en bit utanför Visby är det ”normala” sommarpriser.

Med några års erfarenhet av företeelsen Almedalen tycker jag dessutom att det har blivit seriösare och bättre. Mera sakfrågor och mindre partipolitik. Mera kunskap och fakta och mindre påhopp och spektakulära utspel. Helt enkelt en väl använd vecka. Professionellt eller för en aktiv semester!

Eller mat och skog. Två debatter i LRF:s lada i Almedalen idag. Skillnad som natt och dag. På en relativ skala är vi helt eniga med Naturskyddsföreningen när det gäller mat (och jordbruk). Obs på en relativ skala. Det betyder inte att vi är eniga i allt. Det hettade till en stund mellan vår ordförande och Naturskyddsföreningens generalsekreterare.

När det gäller skog är vi på total kollisionskurs.

Jag förstår egentligen inte vad som är den stora skillnaden. Det borde vara lika mycket känslor inblandade i mat, lika mycket tyckande, lika mycket ovetenskap till följd av just känslor och tyckande.

Den enda skillnad jag ser är att skog jämförs mot nån form av ”naturtillstånd”. Som som jag ser det inte finns, för människan är en del av naturen. Och har dessutom ”danat” skogen ganska exakt lika länge som jordbruk har bedrivits. Medan i mat/jordbruksfrågan går det inte att ta bort människan. Och det är uppenbart för alla att vi inte klarar oss utan mat. Men utan skogsbruk kan vi klara oss så länge vi tär på de ändliga ”fossila” resurserna?

Almedalen fortsätter med mera biogas – idag i LRF:s lada – trångt, trevligt, lärorikt och med lagom het och seriös debatt.
 
Det är mera än vad man kan säga om det jag hört av skogsdebatten hittills. Jag blir så upprörd när människor envisas med att dra argument som dom själva vet inte är sanna. Även om någon tycker att sådana argument är sanna ”utifrån sin egen världsbild” så tycker jag det hör till god ton att medge att det finns andra synsätt.

Och det jag menar är polytaxinventeringen – igen. Att tjurskalligt hålla fast vid att en tredjedel av avverkningarna inte når upp till lagens krav är inte seriöst. Att säga det som ett faktum är inget annat än en medveten lögn, alldeles oavsett om man själv TYCKER att en tredjedel av slutavverkningsytorna är ”underkända”.
 
När sedan samma person fortsätter med att biologisk mångfald är en förutsättning för överlevnad (säkert helt sant) men ger begreppet innebörden att alla arter behövs för fungerande ekosystem. Därtill en person som presenterar sej som biolog. Då blir jag riktigt upprörd. All forskning visar motsatsen – att alla arter inte behövs. Allt har inte en ”funktion”. Däremot kan det ofta vara svårt att bedöma vad som behövs och vad som inte behövs. Men det är en annan sak.
 
Att Naturskyddsföreningen tycks ha tolkningsföreträde när det gäller vad folk i allmänhet och storstadsbor i synnerhet tror om naturbruk är beklagligt när dom konsekvent kör med medvetna osanningar.