Linda Hedlund

fossiloberoende?

…. har regeringen tillsatt en utredning om. För den som är oroad över politiska initiativ i ämnet kan jag berätta att ett av utredningens uppdrag är just att definiera vad en fossiloberoende fordonsflotta är. Tyder på dådkraft?

Idag var det en öppen riksdagsutfrågning om en fossiloberoende fordonsflotta och utredningen. Jag tänker inte referera eller ha synpunkter på drivmedel och styrmedel just nu. Utan bara förmedla två delvis relaterade saker som framkom vid utfrågningen och som jag tycker stämmer till eftertanke eller kanske snarare handling.

Svante Axelsson pratade för Naturskyddsföreningen. I hans värld var transportfrågorna inte det stora problemet ur klimatsynpunkt. Dom löser vi lätt enligt Svante. En betydligt större utmaning är jordbruket. Hur tänker dom där?

Nästan lika illa var Energimyndigheten, representerad av två olika personer. Som fick frågan hur man tänker kring transporter på landsbygden kontra staden. Och det var helt uppenbart att så hade man inte tänkt alls …

Min enda sammanfattning blir – LRF behövs. Mer än nånsin!

Noterar att jordbrukets konkurrenskraft ska utredas. Det är bra. Uppdraget kommer från landsbygdsministern. Inget ont om landsbygdsministern, men hade det inte varit roligare om uppdraget kommit från näringsministern?

Jag har ofta skämtsamt men med mycket allvar bakom sagt att det miljöfrågorna lider mest av är att vi har ett miljödepartement. Då kan andra luta sej tillbaka och lämna frågorna därhän. Miljöfrågorna blir ett särintresse. Ska miljöfrågorna genuint integreras i alla andra sakfrågor borde vi lägga ner miljödepartementet.

Nu har vi inte längre ett jordbruksdepartement utan ett landsbygdsdepartement. Men jordbruk som näring vilar tryggt i landsbygdsministerins händer. Till skillnad från andra landsbygdsnäringar, som t.ex. gruvnäringen. Bra eller dåligt? Säkert mest bra, men nog förtjänar frågan att funderas över i alla fall.

dotter med häst hämtad till mörket för helgfirande

Den enda gången jag ”brukar” summera året är när jag i egenskap av ordförande för skogsavdelningen på KSLA får göra det på KSLAs traditionella decembersammankomst. Men just nu känns det som att det har hänt väldigt mycket det här året.

Jag vågade ta steget att lämna en trygg anställning sen ett helt liv tillbaka och starta eget och flytta till mitt drömboende – mitt i en kohage där det är alldeles mörkt i december. Det var boendet som var det primära. Hade tänkt att visst borde jag kunna få ett jobb i Kalmar? Men när jag tittar mej omkring inser jag att jag är inte ensam om att välja en mörk kohage framför Stockholm. Så man får väl säga att det är tur att det ser ut som att  jag inte kommer att behöva söka jobb i Kalmar.

I skogspolitiken har Maceij Zaremba satt avtryck – även om jag håller med Marianne om att många gjort stora insatser som bör äras. Men kanske har ändå Maceij Zaremba gjort oss en stor tjänst – genom att vända skogsdebatten mot oss människor istället. För jag tror inte det är småkryp och lavar vi vill skydda när vi inte vill att skog ska avverkas. Det är skogen. Det personliga eller drömmen som skogen står för hos de flesta av oss. Och jag tycker alltid debatter blir rakare och ärligare om man nämner saker vid deras rätt namn. Kanske kommer flera att göra det i skogsdebatten framöver!

Ett antal forskare skriver idag på DN debatt om politikernas tillkortakommanden när det gäller att klara miljömålen. Listan på rimliga anledningar till att våra politiker har svårt att fatta beslut som leder mot ett hållbart samhäller är lång, och skulle säkert kunna förlängas ytterligare. Det är ett stort problem att kortsiktighet hindrar beslut som långsiktigt är nödvändiga.

Men en sak jag tycker man ändå måste fråga sej är: hur rimliga är målen? Iphonen var t.ex. inte uppfunnen när målen sattes, dvs. det har runnit mycket vatten under broarna sen dess. Dessutom tycker vi ofta att EUs mål är för lågt satta (för oss!) - dem når vi lätt. Sålänge vi importerar varor i den mängd vi gör nu styr det vårt ekologiska avtryck. Att försöka leva upp till mål som minskar produktionen i Sverige är alltså direkt kontraproduktivt. 

Jag tycker man snarare bör lyfta fram att det trots allt går åt rätt håll med många av miljömålen, och ta som ett utmanande nyårslöfte att fatta beslut som är lönsamma långsiktigt – inte kortsiktigt. Och politiker är vanliga människor – därför, om nåt ska hända, så gäller det oss alla!

Ibland blir det märkligt tyst om viktiga rapporter. Som en granskning som Riksrevisionen gjort av statens transportpolitik. Som tydligt visar det som jag tror är syntomatiskt för mycket av politiken – man tar inget helhetsgrepp. Besluten fattas utan att konsekvensanalyser görs inom närliggande områden. Att beslut om transportpolitik borde stämma med klimatpolitiken kan tyckas självklart, men så är det tydligen inte. Inte ens det …

Man kan tycka att nån borde ta upp tråden till debatt. 500 miljarder handlar det om som beslutats utan att t.ex. klimatpolitiken beaktats. Allt enligt Riksrevisionen. Problemet är kanske att frågan blir för stor. För det är säkert samma sak med jordbrukspolitiken, livsmedelspolitiken, skogspolitiken … Konsekvenser inom närliggande områden kommer inte upp för diskussion. En sak i taget – helhetsgrepp saknas?

sista parkörningen för säsongen om jag inte skaffar släde?

Jag älskar nyhetsvärdet i att ”nu har det både kommit snö och blivit kallt och det har bara varit mindre störningar i tågtrafiken”. Det har alltså ett nyhetsvärde att tala om att tågen går nästan helt bra på vintern. Detta i ett land med i princip minst fyra månaders vinter om året. I min värld berättar nyheten att snarare att vi har långt kvar innan man kommer att kunna lita på att kommunikationerna fungerar … (dessutom har jag varit ute i tågtrafiken och jag är inte säker på att jag skulle rubricera läget som bara ”mindre störningar”)

Men annars har jag ett upprop inför kommande regeringsbeslut. Igår gjorde jag (förmodar jag eftersom jag lämnat min gamla tjänst och blivit min egen) mitt sista möte med Formas forskarråd (styrelse). Nya regeringsutsedda representanter ska utses till nästa år. Rent teoretiskt skulle jag kunna få en period till, medan kollegan i gänget Eva Pettersson (LRF – SLF när hon utsågs) har suttit sina maximalt 6 år. Finns alltså risk att de gröna näringarna blir utan om ingen ny är på gång in … Helt klart en maktposition värd att bevaka, även om det handlar om att livfullt debattera med forskare om vetenskaplighet och nyttoaspekter på forskning! 

Bara för att konsekvent fortsätta skriva ett inlägg helt utan röd tråd – appropå bilden – kanske måste jag skaffa släde?

I brist på drivmedel ...

Lite oklart vad regeringen egentligen har för ambitioner om biodrivmedel. Beroende på hur man läser budgetpropositionen kan man tolka det som att alla biodrivmedel kommer att beskattas. Att den andel biodrivmedel som kommer att ingå i kvotplikten (kravet på att 5% av dieseln och 10% av bensinen ska bestå av förnybart drivmedel) skulle beläggas med skatt var väntat. Det är ju därför regeringen vill ha kvotplikt. Om det är krav på 5 eller 10 % inblandning av biodrivmedel så kan man ju beskatta det – för det måste blandas i. Helt logiskt? 

Att blanda i mera än det lagen kräver borde vara eftersträvansvärt om målet är en fossiloberoende fordonsflotta. Men om man då beskattar även biodrivmedel utöver kvotplikten, så blir kvotplikten i praktiken ett tak för andelen biodrivmedel. Eftersom det  i dagsläget är dyrare att producera biodrivmedel än fossila drivmedel. Och om höginblandade drivmedel som E85 beskattas, ja då lär både produktionen och marknaden dö direkt.

Så frågan är – vill regeringen överhuvudtaget ha en fossiloberoende fordonsflotta?

… kommer nu en ny anledning att irritera sej på EU-Kommissionens tilltag. I ett kommande direktiv behandlas ”indirekt markanvändning ” vid odling av energigrödor på jordbruksmark. Direktivet förväntas begränsa möjligheterna att framställa biodrivmedel av produkter som kan användas som mat. Dvs det sätts ett tak för hur mycket drivmedel som får produceras av vete, sockerrör eller raps. Däremot nämns inget om vad som händer om man istället använder samma jordbruksmark för att odla salix eller andra rena energigrödor.

Jag kan förstå att det finns ett samhällsintresse i att behålla goda jordar för livsmedelsproduktion, men det är inte riktigt det detta direktivet styr mot. Annars tycker jag personligen att det är upp till den enskilda företagaren både att avgöra vad han eller hon vill producera på sin mark, och att sälja produkten till den som betalar bäst oavsett vad kunden tänker använda vetet eller vad det nu är till. Särskilt det senare, att begränsa marknaden för råvaror som kan ätas, känns som ett ganska gravt ingrepp i rådigheten för enskilda företagare. Luktar planekonomi.

Bakgrunden till förslaget är att om man använder mat till energi så måste man odla motsvarande mängd mat nån annanstans. Då blir inte klimatvinsten av energiodlingen lika stor som om energin kom från något annat än mat. Sant att en växande befolkning behöver mera mat, men vi behöver energi också. Ska vi fasa ut vårt beroende av fossil energi måste vi odla både mat och energi. Att tro att vi kan göra energi endast från restprodukter och avfall ter sej ganska långsökt med nuvarande kunskap, tycker jag. Om användningen av sådant som kan ätas begränsas till att användas för att äta tar vi också bort en möjlighet att öka värdet i livsmedelskedjan, genom att hindra konkurrerande alternativa användningar av råvaran. Och öka värdet i livsmedelskedjan behövs – både för mat och energi!

Nu måste jag få ta ett ämne som möjligen ligger lite utanför – men jag blir så trött på politiker och andra som försöker ta poänger på snabbtåg. Vad tusan ska vi med snabbtåg till om inte punktligheten på tågen förbättras först? Spelar roll om det går en halvtimme fortare på några enstaka sträckor om man inte kan lita på att man kommer fram vid den tid som sätts ut i tidtabellen.

Nej, steg ett måste vara att få till en punktlighet på tågen, så att man törs åka tåg utan att ha flera timmars marginal även om man har viktiga tider att passa. T.ex. genom kraftigt förbättrade resegarantier så att det dels blir mera förmånligt för resenärerna och kanske mera ”värt” att missa nåt viktigt, och samtidigt mycket kostsammare för operatörerna att inte vara i tid. Underhåll och kanske extra personal i reserv fall nåt händer måste löna sej mera!

Steg två som jag ser det är att förbättra för godstrafiken på tåg. Så att det blir möjligt att föra över mera transporter från lastbil på längre sträckor.

När vi sen har punktliga tåg där ingen drar sej för att åka för risken att inte hinna i tid, och inga flaskhalsar som hindrar godstransporter, DÅ kan vi börja prata om snabbare tåg. Men det är väl inte lika coolt att prata om mindre förseningar som om snabbtåg ….

… så debatterades den i DI i lördags. Per Kågesson, känd miljöforskare, berättar att vi aldrig kommer att få fram biogas så det räcker till vår fordonsflotta. Knappast något som behöver påpekas. Nej, vi kommer aldrig med kända tekniker att få fram tillräckligt med biogas för att ersätta alla fossila drivmedel. Ingen nyhet. Å andra sidan, vilket förnybart drivmedel finns idag med potential att ersätta alla fossila drivmedel? Inget skulle jag säga. Betyder det att vi inte ska satsa på förnybara alternativ?

Jag tror inte att ett förnybart drivmedel kommer att ersätta de fossila. Det kommer att vara en blandning av olika lösningar. Några kör på biogas, andra på etanol, biodiesel, metanol, el och kanske saker vi inte har riktigt koll på idag. Men just nu är biogas kanske det mest klimatsmarta biodrivmedlet som finns, och då måste vi självklart ta tillvara hela potentialen av biogas. Särskilt den biogas som ändå ger klimatpåverkan ”till ingen nytta” om vi inte ersätter fossila bränslen med den. Då tänker jag naturligtvis i första hand på den gas som görs av restprodukter – främst avloppsslam och gödsel.

Så låt oss därför med gemensamma krafter se till att all biogas från restprodukter faktiskt utvinns och kommer till nytta. Lönsamheten i att bygga en anläggning för att ta tillvara t.ex. gödsel måste bli bättre om målsättningen ska nås.

Men kanske är det inte läge att ändra pumplagen och tvinga alla mackar att tillhandahålla biogas. Efterfrågan på biogas är god idag, och kan man använda den effektivt utan att bygga alltför mycket ny infrastruktur så tjänar alla på det.

Biogas – en del av lösningen för en fossiloberoende fordonsflotta – men en väldigt bra del!