Det kommer inte särskilt många kommentarer på våra LRF-bloggar. Eftersom jag själv drar mej lite för att kommentera bloggar eller texter på väldigt ”synliga” ställen (dit jag definitivt räknar LRF:s hemsida!) så har jag inte oroat mej så mycket för det. Jag hoppas att det jag skriver engagerar – risas eller rosas – ändå.
Men min förra text om egna visioner för utveckling lyckades reta någon tillräckligt för att kommentera. Det tycker jag är intressant. Är vi så fruktansvärt enkelspåriga? Att var och en bara har en bild av verkligenheten. Om man antyder att det skulle finnas andra verklighetsbilder än den som för närvarande ”gäller”. Jag säger för närvarande, för jag är tillräckligt gammal för att ha sett att det går mode även i verklighetsbilder.
Jag tror på målstyrning. Man måste veta vart man vill och är på väg. Jag är rädd att vi är på väg mot en värld med åtminstone 9 miljarder människor. Då måste målet bli att försörja dem.
Eller?
Och om man därtill lägger lite rättvisa och moral så skulle man kunna räkna ut hur många människor Sveriges yta behöver försörja med mat och energi. Ett rimligt antagande torde vara betydligt fler än 9 miljoner. Utifrån det målar jag en vision om vårt svenska jord- och skogsbruk.
Linda Hedlund








