10
Jun

Jag tror på målstyrning

Det kommer inte särskilt många kommentarer på våra LRF-bloggar. Eftersom jag själv drar mej lite för att kommentera bloggar eller texter på väldigt ”synliga” ställen (dit jag definitivt räknar LRF:s hemsida!) så har jag inte oroat mej så mycket för det. Jag hoppas att det jag skriver engagerar – risas eller rosas – ändå.
 
Men min förra text om egna visioner för utveckling lyckades reta någon tillräckligt för att kommentera. Det tycker jag är intressant. Är vi så fruktansvärt enkelspåriga? Att var och en bara har en bild av verkligenheten. Om man antyder att det skulle finnas andra verklighetsbilder än den som för närvarande ”gäller”. Jag säger för närvarande, för jag är tillräckligt gammal för att ha sett att det går mode även i verklighetsbilder.
 
Jag tror på målstyrning. Man måste veta vart man vill och är på väg. Jag är rädd att vi är på väg mot en värld med åtminstone 9 miljarder människor. Då måste målet bli att försörja dem.

Eller?

Och om man därtill lägger lite rättvisa och moral så skulle man kunna räkna ut hur många människor Sveriges yta behöver försörja med mat och energi. Ett rimligt antagande torde vara betydligt fler än 9 miljoner. Utifrån det målar jag en vision om vårt svenska jord- och skogsbruk.
 

  • Maila artikeln!
  • Skriv ut artikeln!
Spara / dela
  • Facebook
  • del.icio.us
  • Pusha
  • Bloggy
  • Google
  • TwitThis
  • LinkedIn
Av:

Linda Hedlund

Kategorier:

Allmänt

2 Kommentarer

1
Jerker 13 juni, 2012

Jag tycker det är förbryllande och tråkigt att engagemanget inte är större. Vilka läsvärda tyckeribloggar finns det på lantbruksområdet? Det är du, SSB och frihetsportalen, fler finns det väl inte? Jämför med jägarnas bloggar och engagemang i rovdjursfrågan… Då kunde man ju tycka att de få som finns skulle dra till sig många kommentarer, mothugg och glada tillrop, men så är det ju inte heller. Det är konstigt.

När jag skriver om natursyn så kontrar du med målstyrning och verklighetsbild. Menar du att du ser ett motsatsförhållande där? Man brukar ju med en orienteringsmetafor säga att man måste veta var man befinner sig för att lägga ut en riktig kurs mot målet… Är det fel att tänka så?

David Eberhard har i en skarpsynt iakttagelse av begreppet trygghet skrivit: ”Det är nämligen omöjligt att argumentera mot ökad trygghet. Hur kan man säga att det kanske räcker bra som vi har det? Då blir man ju både bakåtsträvare och cynisk.” Han beskriver också samhällets disneyfiering som en följd av hela samhällets trygghetsnarkomani. Det är en intressant aspekt, men framför allt menar jag att naturbruket har sina egna motsvarigheter, begrepp som det förefaller omöjligt att värja sig mot och argumentera emot utan att framstå som bakåtsträvare.
Då har man två alternativ: endera jamsar man med i tidsandans huvudström, låter någon annan ha problemformuleringsinitiativet och försöker anpassa sig, eller så försöker man stå emot. Som P.J Rösiö sade – ”Tidsandan är bara en ohyfsad slyngel som skall tuktas!”

2
Linda Hedlund 15 juni, 2012

Va kul att du tycker min blogg är läsvärd! Som de flesta har jag mina käpphästar, men jag vill ju gärna sticka av lite för att reta lite och locka till läsning. Det som är helt enligt gängse norm är sällan intressant.

Om målstyrning och natursyn så sätter jag människans försörjning först, och då tror jag att vi måste vara beredda att anpassa natursynen – estetiskt, inte funktionellt, för naturen är ju basen för vår överlevnad.

Skriv en kommentar

(måste fyllas i)
(publiceras ej, måste fyllas i)
Vad är 5 + 14 ?
Please leave these two fields as-is:
Säkerhetsfråga för att bevisa att du är en människa.