Jag var på LRF Mälardalens regionstämma. Det nästan bästa med den stämman är att jag kan gå till jobbet, för den hålls traditionsenligt i Arlandagymnasiets aula i Märsta, på bekvämt gångavstånd hemifrån. Yngsta dottern Linnea går andra året där. Äldsta dottern Susanna gick där tidigare.

Linneas kommentar på morgonen var: då kanske vi får bättre mat idag, om ni ska vara där. Jag svarade att det åtminstone borde bli svenska råvaror, nåt annat kan väl inte gärna avätas på ett LRF-möte. Dream on, sa Linnea. Och jag erkänner, dottern och jag SMSade under dagen för att kolla läget med just skolmaten.

Det visade sej att vår lunch, och även skolelevernas, var en specialare i samverkan mellan LRF och skolan. Samma för oss och eleverna. Självklart svenska råvaror. Maten var helt bra, och det tyckte även Linnea. Som dock hävdar att maten normalt har en allt annat än acceptabel kvalitet.

Jag har varit på samma stämma tidigare. Minns när Susanna gick sista året: ”Åh, då kanske man kan äta lunchen idag, om ni är där!”

Ska det vara så? Kanske borde LRF konsekvent lägga sina möten så att kök som normalt bara tittar på prislappen för maten får sej en tankeställare.