välanvänd ....

Om man flyttar söderut förväntar man sej att våren ska komma tidigare. Men denna våren känns nästan som den segaste våren jag upplevt sen den allra första våren jag tillbringade på Öland – 1984 … Då skulle jag göra fältarbetet till mitt examensarbete, vari bl.a. ingick att kolla när vattenödlorna vaknade ur sin vintersömn. Normalt i slutet av mars. Dock inte det året. Det blev till att vänta på våren. Och nu har jag inte kollat, men eftersom allt är fruset är jag övertygad om att vattenödlorna fortfarande sover i år också.

Då väntade en kurskamrat och jag ganska rastlöst på våren. Och vattenödlornas uppvaknande. Jag inser att jag faktiskt är betydligt mindre rastlös nu, även om det börjar klia i fingrarna att få stängsla hagen, fixa i trädgården, och köra med vagn ute … Och blev jag inte avskräckt 1984 så ska jag väl inte bli det nu heller. Våren kommer. Förr eller senare.

Ett säkert vårtecken är alla stämmor. Hade förmånen att få närvara på LRF Sydosts dito, en välbesök och mestadels trevlig tillställning. Och jag kan bara konstatera att det är som det alltid har varit – det som verkligen berör oss och som vi ibland har svårt att samlas kring är djur. Alltid djur. I detta fallet vildsvin.

Läser i DN om att det hittas en hel del rester av bekämpningsmedel i grödor. Finner dock artikeln ganska ointressant eftersom ursprunget på de produkter som kontrollerats inte anges. En tanke med ursprungsmärkning är väl att man ska kunna välja produkter efter t.ex. olika länders kemikalielagstiftning eller djurskyddsregler. Eller tänker jag fel?

För att göra det ännu mera ospännande låter man Naturskyddsföreningen kommentera resultatet. Skulle det gå att hitta någon vars syn på bekämpningsmedelsrester är mera förutsägbar? Om jag påstår att det vore betydligt intressantare att låta LRF kommentera, så kanske en och annan tänker att det är väl lika förutsägbart. Men jag kan inte ens gissa vad LRFs officiella uttalande skulle vara (har inte tjuvkikat på hemsidan så jag vet inte om det är kommenterat) och jag tror dessutom att det skulle kunna variera mellan olika personer som uttalade sej.

Eller varför inte låta någon med intressen i vår alltmer borttynande växtförädling uttala sej. Om hur bristande växtförädling och lagstiftning försenar en utveckling mot effektivare odlingsmetoder och sorter som skulle kunna minska bekämpningsmedelsbehovet. Mycket mera spännande, kanske för spännande …

Jag glädjer mej åt att läsa att Skogsstyrelsen har kollat sina egna inventeringar av hänsynskrävande skogsbiotoper och funnit att det kan skilja upp till 50% på vilka objekt två olika inventerare hittar. Det är naturligtvis helt fel att glädja sej åt det. Men så mycket skit som jag fick från Skogsstyrelsen när jag jobbade för LRF Skogsägarna och påpekade att det fanns godtycke i inventeringarna så tycker jag att jag har rätt att glädja mej. Vad-var-det-jag-sa, typ …

Dessutom påpekas att det är Skogsstyrelsen som har utvärderat sej själva. Om det hade varit en extern utvärderare kanske resultatet blivit ännu sämre. För även om inte Skogsstyrelsen medvetet försökt påverka utvärderingen så borde väl myndigheten ansträngt sej för att olika tjänstemän ska ha så lika syn som möjligt.

Vore klädsamt om detta togs upp av riksmedia också. När bristerna i skogen (som alltså sannolikt inte finns) påpekats har riksmedia inte varit sena att hänga på. Riksskogstaxeringens siffror visar istället genomgående på förbättringar.

Vidja Grönkulla ... inte livsmedel

Fick ett uppdrag som gjorde mej lite ställd. Och jag hoppas jag har fel. Jag fick frågan om jag kunde hitta några namn på forskare som skulle kunna tänkas intressanta för en offert på en studie om den framtida livsmedelsförsörjningen i Kalmar län i ett 20-årsperspektiv. Självklart utifrån de gröna näringarnas perspektiv. Vad bör man satsa på i regionen, givet ett helhetstänk som utgår från hur det ser ut nu. Hur ska man tänka kring miljö, energi- och matförsörjning, småskaligt resp. import/export till regionen, arbetstillfällen och samlad nytta för regionen. Med fokus livsmedelsförsörjning.

Det borde väl krylla av forskare som jobbar med så viktiga frågor. Typ det mest väsentliga för vår gemensamma framtid.

Jag har inte hittat en enda. Och om man t.ex. googglar på livsmedelsförsörjning så blir träffarna nästan 100% krisrelaterade. Det verkar inte finnas nåt som heter livsmedelsförsörjning om vi inte drabbas av stormar, elavbrott eller krig.

Så det enda jag hoppas nu är att jag bara har missat nåt viktigt. Att jag får en massa kommentarer med tips om engagerade och bra personer ….

Snön på vägen - mellan stenmurarna. Vallarna snöfria

…eller just nu i alla fall. Snödrivorna är fortfarande gigantiska samtidigt som vallarna är i stort sett snöfria. Och i solen har temeraturen krupit upp så att jag just nu premiärsitter ute med datorn i knäet. Nästan i varmaste laget, fast då är jag välklädd! Kalla nätter gör det ganska behagligt, eller bedrägligt!, torrt i markerna.

Men med våren kommer kanske en sjunkande arbetsmoral. För datorarbete alltså. Jag vill ju röja hagen utanför huset och stängsla så Vidja och fölet kan gå där så fort det blir bete. Mocka vinterhagar börjar kännas som prioriterat arbete, och snart kommer Malins lamm …

Så nu har jag kommit på vad vintern är bra för. Min ekonomi. Tid att jobba. Känns bra att kunna se nån mening med snö.

...biodrivmedel ...?

Nu väntar vi med spänning – eller i alla fall jag väntar med spänning – på att regeringen ska lägga fram sitt förslag om kvotplikt på biodrivmedel. Ett förslag som förväntas säga att det blir obligatoriskt med en viss procents inblandning av biodrivmedel i all bensin och diesel som säljs till konsument. Men självklart med en baksida – det kommer att bli energiskatt på biodrivmedlet inom kvot – dvs. på den andel som måste blandas i. Logiskt ur ett finansdepartementsperspektiv, men eftersom det tyvärr fortfarande är dyrare att producera biodrivmedel än fossila drivmedel så betyder det dyrare bensin/diesel för alla.

Så långt inte så spännande för vi tror vi vet vad som kommer. Mera spännande är hur man kommer att hantera skattesatserna för biodrivmedel över kvotplikten. En skatt där skulle ju betyda att kvotplikten samtidigt blir ett tak för hur mycket biodrivmedel som kommer att blandas in. Eftersom det redan är dyrare att producera biodrivmedel än fossila dito. Möjligen också logiskt ur ett finansdepartementsperspektiv, eftersom vi i princip redan uppnåt målet med 10% fossilfria drivmedel, om man räknar in el-tågens andel. Alltså behövs inget mera.

Men då är vi där igen. Stuprörsperspektiv. Ingen helhetssyn. Av klimatskäl behöver vi minska andelen fossila drivmedel mera. Men eftersom Sverige och de gröna näringarna har väldigt goda förutsättningar att bli stora drivmedelsproducenter missar man också hela intäktssidan – jobb och skatteintäkter, landsbygdsutveckling … Kanske dags att lägga ner Finansdepartementet och integrera verksamheten i verkligheten?

Vatten är livsnödvändigt. Och något som jag gärna återkommer till, något som vi är bortskämda med i Sverige. Att det alltid finns vatten av god kvalitet. Där jag bor har vi gott om vatten nio månader om året. Men vatten av med svenska mått mätt otjänlig kvalitet som dricksvatten. De resterande tre månaderna får vi ransonera och klara oss på ca 100 liter om dan. Det låter kanske inte så farligt. Men även en snålspolande toalett tar ett par liter, en tvättmaskin 50-60 och våran diskmaskin 15.

Som en förklaring till varför jag ofta tänker på det stora antalet människor på jorden som lever under andra omständigheter än vi.

Men nu tänkte vi försöka oss på en vattensamfällighet för kommunalt vatten. Till vår stora förvåning var kommunen positiv. Dyrt blir det. Men vatten är värt pengar. Så nu misstänker jag att jag kommer att få god nytta av allt jag lärt mej om samverkan inom LRF. Att ro iland ett miljonprojekt med ett antal intressenter med olika ekonomi och syn på lösningar lär bli en härlig utmaning! Inte lär vi få vatten till sommaren. Men kanske kanske om allt går vår väg till nästa sommar!

Noterar att jordbrukets konkurrenskraft ska utredas. Det är bra. Uppdraget kommer från landsbygdsministern. Inget ont om landsbygdsministern, men hade det inte varit roligare om uppdraget kommit från näringsministern?

Jag har ofta skämtsamt men med mycket allvar bakom sagt att det miljöfrågorna lider mest av är att vi har ett miljödepartement. Då kan andra luta sej tillbaka och lämna frågorna därhän. Miljöfrågorna blir ett särintresse. Ska miljöfrågorna genuint integreras i alla andra sakfrågor borde vi lägga ner miljödepartementet.

Nu har vi inte längre ett jordbruksdepartement utan ett landsbygdsdepartement. Men jordbruk som näring vilar tryggt i landsbygdsministerins händer. Till skillnad från andra landsbygdsnäringar, som t.ex. gruvnäringen. Bra eller dåligt? Säkert mest bra, men nog förtjänar frågan att funderas över i alla fall.

Jag läser med stort intresse DN och hur Maciej Zaremba nu tar sej an ett nytt ämne, sjukvården. Själv har jag väldigt liten egen erfarenhet av sjukvård (peppar peppar ta i trä). Det har hittills gått mer än fem år mellan mina erfarenheter av densamma. Men jag rycks med av artikeln och tenderar att tro att allt är sant.

Skog har jag däremot ganska stor erfarenhet av. Både yrkesmässigt och personligt. Jag är rätt ofta ute i skogen, kanske inte lika ofta sen Öland blev min fasta punkt, men tidigare nästan dagligen.

När jag läser om skog har jag nästan alltid synpunkter på innehållet, och tycker oftast att artiklarna innehåller rena felaktigheter.

Lärdom? Ut i skogen och kolla själv innan du tror på allt du läser?

… brukar inte vara temat för mina bloggar. Kan bero på att jag är rätt marknadsliberal och skulle vilja se ett jordbruk helt på egna ben, och tycker egentligen att EU-budgeten borde krympa. Men ska det göras måste det göras lika för alla – Sverige måste alltid ”slåss” för svenskt jordbruk. Och vi har långt kvar till att jordbrukets mervärden som biologisk mångfald betalas på ICA. Det skulle behövas en helt annan politik för att ”fixa” det.

Men när jag läser Birgitta Ohlssons kommentar i dagens DN blir jag skogstokig. OM man nu ska minska EU:s budget så måste det väl vara just det som är grejen. Men nej, då slår man sej istället för bröstet för att det blir mera gemensamma pengar till forskning. Hallå! Visst är forskning viktig. Men knappast viktigare än mat. Och knappast lämpligare att besluta gemensamt över. Jag tror inte ens forskarna älskar det. Dom ser hellre mera nationell mera lättadministrerad forskningsfinansiering …

Som sagt, jag köper om man vill minska EU-budgeten. Men det som är viktigast att förvalta gemensamt torde väl vara att säkra vår livsmedelsproduktion! Precis det som EU:s jordbrukspolitik är tänkt för.