En intensiv förra vecka avslutades med ett späckat program i Bryssel där vi hade möte med delar av vår skogsägaredelegation. Det är den rådsgrupp som skogsägareföreningarna har för att styra LRF Skogsägarna inom LRF och inte minst för att diskutera gemensamma angelägenheter.

Egna diskussioner i Bryssel blandades med intressanta externa möten med två parlamentariker, två viktiga kommissionstjänstemän och två andra intresseorganisationer. Dessutom hade vi genomgångar med våra egna duktiga tjänstemän på familjeskogsbrukets europeiska organisation CEPF.

Det är viktigt för alla som är näringspolitiskt engagerade att få en bild av vad som händer i Bryssel och EU. Vi svenskar är rätt udda när det gäller både skogs- och jordbruksfrågor (och många andra frågor!). Därför är det extra viktigt att som svensk tjänsteman och förtroendevald själv ta del av och få egna intryck av vad andra tycker. Det är först då man kan bidra konstruktivt i diskussionen om hur vi ska agera i EU-politiken. När man får en egen känsla av vilka krafter vi har ”mot” eller ”med” oss.

Det som slår mej när jag analyserar vad jag varit med om under två dagar är hur svårt, för att inte säga omöjligt, det är att helt bli av med en fråga när den väl hamnat på agendan – och det oavsett hur viktig den är!. Det förstärker betydelsen av att vara med tidigt. Och inte minst att vara på plats och motverka att ”fel” frågor kommer på agendan. För gör dom det så kostar det både väldigt mycket tid och energi alldeles i onödan.

Problemet är alltså att även om en stor seger är att lyckas undvika att få en fråga på agendan, så syns inte en sån seger…