Arktis kan inte vara ett museum, stod det på ledarplats i SvD för en tid sedan. Appropå att Greenpeace ondgör sig över att Shell vill utvinna naturgas där. Men det finns människor i Arktis, och länder runt om, och alla vill ha utveckling och arbetstillfällen och inkomster.  Jag lägger inga synpunkter på huruvida det är lämpligt att utvinna naturgas i Arktis. Det är inte poängen. Personligen tror jag vi kommer att klara oss alldeles utmärkt på förnybar energi, inklusive drivmedel, bara alla bestämmer sej och satsar!

Men just så upplever jag skogsdebatten. Att de som inte vill bruka skogen vill ha den som ett museum. Visst, vi kan ha en hel del skog som museum. Men bara lite. Resten behöver vi bruka. Och att då utgå från att den brukade skogen ska se ut så lika den obrukade (museum-skogen) som möjligt, det tycker jag är fel tankesätt. Varför ska det vara så?

Inget motsvarande tänk finns för åkermarken, eller all mark som går åt till bebyggelse och infrastruktur. Där tänker vi utifrån funktion, estetik … Vad är det för skillnad på brukad skog? Varför inte forma den efter vad som är funktionellt för brukandet, och lite vad vi tycker är vackert? Sen måste vi hålla oss inom de ramar som ekosystemet ger, men det är en helt annan sak. Det är ingen skillnad på skog och andra naturtyper. Överallt måste ekosystemens ramar upprätthållas. Annars är vi illa ute.

Jag tror ingen nånsin tänkt på skog på det viset. I varje fall har inte jag sett något av det i debatten.