Två dagar på SLU:s skogskonferens i Uppsala. I år med temat skogsskador. Lärt mej en del men också fått en del nya tankar.

Vad ska vi skydda oss mot och varför?

Varför är kanske lättast. Klart vi vill ha kvar våra träd, både av ekonomiska och estetiska skäl. Men när väljer vi att bekämpa en skada och när väljer vi att låta naturen ha sin gång?

Någon sa att vi behöver strategier för när vi ska bekämpa hot mot sådant vi vill bevara. Alltså hot mot natur- eller kulturmiljövärden. I Småland ville naturvårdarna låta granreservaten dö av granbarkborren efter stormen Gudrun för att det är ”naturligt” med utbrott av granbarkborrar efter stormar. På Gotland satsar man resurser på att rädda almarna från almsjukan med natur- och kulturmiljövärden som förtecken.

Två olika slutsatser med samma kärnvärden.

Skadegörare som inte finns i landet och som vi åtminstone kan hoppas att vi kan skydda oss mot, som t.ex. tallvedsnematoden, är vi väl helt överens om att vi ska försöka skydda oss mot. Att skydda så länge det är försvarbart att skydda rent ekonomiska värden är förmodligen också okontroversiellt.

Men naturmiljövärden? Då landar frågan i ”vad är naturligt”? Skadegörarna är också ”naturliga”. Självklart är även dom påverkade av mänskligt danande av naturen, men varken mer eller mindre än träden eller andra arter. Klimatförändringen, med massor av arter som kommer till och lika många som försvinner av ”naturliga” klimatologiska skäl, kommer att ställa saken på sin spets …