Varför engagerar EU-valet så få svenskar? Hur kan så många som väljer att rösta i riksdagsvalet avstå från att rösta i EU-valet, när grunden för merparten av politiken läggs i Bryssel? När det är EU-politiken som i allt högre grad styr den svenska politiken?
Nån skojade för inte länge sen om att Sverige fortfarande inte har gått med i EU. Är det det som är problemet? Att vi fortfarande inte accepterat den stora förändringen som EU-medlemskapet innebar?
Jag är just nu på möte i Vindeln och i bilen från Umeå diskuterades kontinuitetsskogsbruk. Jag sällar mej till dem som undrar vad det är för fel med kalhyggen. Dom må kunna diskuteras av både biologiska och skogliga skäl, men ingen har ännu lyckats få mej bort från ståndpunkten att det finns ett huvudskäl till att så många ogillar kalhyggen. Nämligen människans inneboende rädsla för förändringar. ”Här har det alltid stått skog under min livstid.” Jag är helt övertygad om att det är grundproblemet. För det motsatta finns ju också, även om det är lite mera smygande: ”Här har alltid varit öppet och nu skymmer granarna utsikten …”. Sen kan man klä sitt ogillande i biologisk mångfald eller ekonomi, allt efter intresse och smak!
Nån som säger emot?
Linda Hedlund