Linda Hedlund

… brukar inte vara temat för mina bloggar. Kan bero på att jag är rätt marknadsliberal och skulle vilja se ett jordbruk helt på egna ben, och tycker egentligen att EU-budgeten borde krympa. Men ska det göras måste det göras lika för alla – Sverige måste alltid ”slåss” för svenskt jordbruk. Och vi har långt kvar till att jordbrukets mervärden som biologisk mångfald betalas på ICA. Det skulle behövas en helt annan politik för att ”fixa” det.

Men när jag läser Birgitta Ohlssons kommentar i dagens DN blir jag skogstokig. OM man nu ska minska EU:s budget så måste det väl vara just det som är grejen. Men nej, då slår man sej istället för bröstet för att det blir mera gemensamma pengar till forskning. Hallå! Visst är forskning viktig. Men knappast viktigare än mat. Och knappast lämpligare att besluta gemensamt över. Jag tror inte ens forskarna älskar det. Dom ser hellre mera nationell mera lättadministrerad forskningsfinansiering …

Som sagt, jag köper om man vill minska EU-budgeten. Men det som är viktigast att förvalta gemensamt torde väl vara att säkra vår livsmedelsproduktion! Precis det som EU:s jordbrukspolitik är tänkt för.

Den europeiska miljörörelsen anser uppenbarligen inte att vi ska odla energi. Energi får bara produceras av vind, sol och ”restprodukter”. Allt enligt en nyproducerad rapport om ett grönt transportsystem i EU, dvs hur EU ska nå den enorma utmaningen att 10% av transportsektorn (nåja kanske lite ironi) ska vara förnybar 2020.

Vi har alltid odlat energi. I skogen. Fast skogen har kanske inte räknats som odling. Och kanske fortfarande inte gör det av miljörörelsen? Men å andra sidan får energi bara hämtas från skogens ”restprodukter” oavsett om den är att se som odling eller inte. Enligt miljörörelsen. Skogen har inga restprodukter. Enligt mej. Allt kan användas till olika saker, inklusive energi. Om man inte fick göra energi av skogen skulle det kanske bli en del restprodukter!

I min värld är det ingen skillnad att odla energi på åkern. Det handlar inte om energi eller mat utan om energi och mat. Sålänge man har mat kommer man att odla det som lönar sej bäst. Om man inte har mat torde man odla – mat. Men tyvärr tror jag inte europeiska bönders val av gröda löser fattigdoms- eller fördelningsproblemen i syd. De problemen måste nog lösas på plats. Oavsett vad vi odlar på svenska eller franska åkrar. Och då är det bättre att vi överhuvudtaget odlar nåt på våra åkrar – mat eller energi!

… kommer nu en ny anledning att irritera sej på EU-Kommissionens tilltag. I ett kommande direktiv behandlas ”indirekt markanvändning ” vid odling av energigrödor på jordbruksmark. Direktivet förväntas begränsa möjligheterna att framställa biodrivmedel av produkter som kan användas som mat. Dvs det sätts ett tak för hur mycket drivmedel som får produceras av vete, sockerrör eller raps. Däremot nämns inget om vad som händer om man istället använder samma jordbruksmark för att odla salix eller andra rena energigrödor.

Jag kan förstå att det finns ett samhällsintresse i att behålla goda jordar för livsmedelsproduktion, men det är inte riktigt det detta direktivet styr mot. Annars tycker jag personligen att det är upp till den enskilda företagaren både att avgöra vad han eller hon vill producera på sin mark, och att sälja produkten till den som betalar bäst oavsett vad kunden tänker använda vetet eller vad det nu är till. Särskilt det senare, att begränsa marknaden för råvaror som kan ätas, känns som ett ganska gravt ingrepp i rådigheten för enskilda företagare. Luktar planekonomi.

Bakgrunden till förslaget är att om man använder mat till energi så måste man odla motsvarande mängd mat nån annanstans. Då blir inte klimatvinsten av energiodlingen lika stor som om energin kom från något annat än mat. Sant att en växande befolkning behöver mera mat, men vi behöver energi också. Ska vi fasa ut vårt beroende av fossil energi måste vi odla både mat och energi. Att tro att vi kan göra energi endast från restprodukter och avfall ter sej ganska långsökt med nuvarande kunskap, tycker jag. Om användningen av sådant som kan ätas begränsas till att användas för att äta tar vi också bort en möjlighet att öka värdet i livsmedelskedjan, genom att hindra konkurrerande alternativa användningar av råvaran. Och öka värdet i livsmedelskedjan behövs – både för mat och energi!

Det pågår en skoglig mediadebatt just nu om den s.k. skogskonventionen, som handlar om en gemensam europeisk skogspolitik. Det finns dom som ser den som ett stort hot.

Jag ser det istället som en möjlighet, alltså att förhandla om en all-europeisk (alltså inte EU utan bredare) skogskonvention. Fördelen är att konventionen kan ge oss gemensamma definitioner och kriterier för vad ett hållbart skogsbruk är som underlättar för handel och annan samverkan.

Det ger också en möjlighet att få in flera länder, särskilt Ryssland, i vårt skogliga samarbete. En möjlighet att få fokus på skogsfrågor utgående från brukandet, och inte från handel, energi eller miljö som är fallet nu i EU-samarbetet.

Bara Sverige är emot. Alla andra är för, även om Holland och England vacklar. Då ska man ha i minnet att Holland och England är de länder i EU-samarbetet som brukar ha mest avvikande åsikt mot Sverige i skogliga frågor i EU, helt enkelt för att de importerar mycket trä från sydliga breddgrader och har situationen i Brasilien och Indonesien i fokus när de diskuterar skog.

Jag är rädd att Sverige nu ställer sej så långt från mitten att man inte får vara med och diskutera. Som i CAP.

Skogen är alldeles för viktig för det.

Vi var i Bryssel. Många. Jag tror att det är en viktig markering att visa att vi vill något med EU:s jordbrukspolitik även om nu inte våran regering vill det.

Lika viktigt är att vi blir flera som får en ordentlig insyn i hur EU fungerar. För det måste man ha om man konstruktivt ska kunna delta i debatten om hur vi ska driva våra frågor. Därför var det extra roligt att så många från LRF Ungdomen var med. Kanske nån blev avskräckt, men förhoppningsvis sporrar det flera att engagera sej ännu mera. Vi lever ju inte bara i Sverige längre. Om det inte redan var uppenbart för alla som var med så torde det ha blivit det!

Jag hoppas också att några blir sporrade att gå vidare, och lära sej hur våra kollegor i andra länder tänker. Vad som är grunden för deras ställningstaganden. För att vara aktiv i EU-arbetet räcker det inte alltid att veta hur det fungerar i Bryssel. Att kunna förstå varför de andra ländernas representanter resonerar och argumenterar som de gör är nästan lika viktigt för att nå framgång. Det är ju först då man kan hitta kompromisser som kanske kan fungera för båda.

Nu är EU:s regelverk för att stoppa handel med illegalt avverkat virke på plats. Det är ett typexempel på hur EU-beslut orsakar kostnader och byråkrati utan att göra någon nytta. Bara för att vi lobbyister, i det här fallet miljörörelsen, är framgångsrika.

Ärligt talat begriper jag inte vad EU och miljörörelsen anser sej ha vunnit.

Från början var det en helt bra idé. EU ville ha ett regelverk som gjorde det lättare för länder i Syd att komma åt problemen med avskogning och illegal avverkning eller med avverkningar där inkomsterna hamnar hos ”fel” mottagare. Att det skulle bli problem för europeiska familjeskogsbrukare med onödiga kostnader och byråkrati struntade man frankt i, eftersom dom tror att vi också skövlar våra skogar. Ingen vågade opponera sej för syftet var så heligt. På något sätt fick dom det till att var man ”mot” regelverket så var man ”mot” att stoppa avskogningen.

Jag tror alla är ense om att det regelverk som EU nu inför inte kommer att få någon som helst betydelse för problemen i Syd, eftersom det illegala timret nästan uteslutande har andra mottagare än Europa.

Däremot skapar det en kostsam byråkrati. Hur kostsam beror på hur varje land väljer att genomföra direktivet. Det är bara att hoppas att Sverige väljer en smidig väg med minsta möjliga krångel.

Och att man lär sej något av detta typexempel, så vi slipper fler historier där man blir smutskastad om man säger det alla egentligen vet.

En intensiv förra vecka avslutades med ett späckat program i Bryssel där vi hade möte med delar av vår skogsägaredelegation. Det är den rådsgrupp som skogsägareföreningarna har för att styra LRF Skogsägarna inom LRF och inte minst för att diskutera gemensamma angelägenheter.

Egna diskussioner i Bryssel blandades med intressanta externa möten med två parlamentariker, två viktiga kommissionstjänstemän och två andra intresseorganisationer. Dessutom hade vi genomgångar med våra egna duktiga tjänstemän på familjeskogsbrukets europeiska organisation CEPF.

Det är viktigt för alla som är näringspolitiskt engagerade att få en bild av vad som händer i Bryssel och EU. Vi svenskar är rätt udda när det gäller både skogs- och jordbruksfrågor (och många andra frågor!). Därför är det extra viktigt att som svensk tjänsteman och förtroendevald själv ta del av och få egna intryck av vad andra tycker. Det är först då man kan bidra konstruktivt i diskussionen om hur vi ska agera i EU-politiken. När man får en egen känsla av vilka krafter vi har ”mot” eller ”med” oss.

Det som slår mej när jag analyserar vad jag varit med om under två dagar är hur svårt, för att inte säga omöjligt, det är att helt bli av med en fråga när den väl hamnat på agendan – och det oavsett hur viktig den är!. Det förstärker betydelsen av att vara med tidigt. Och inte minst att vara på plats och motverka att ”fel” frågor kommer på agendan. För gör dom det så kostar det både väldigt mycket tid och energi alldeles i onödan.

Problemet är alltså att även om en stor seger är att lyckas undvika att få en fråga på agendan, så syns inte en sån seger…

Jag är väldigt glad över vår insats vid EU:s energiministermöte i Åre. Särskilt glad är jag över alla duktiga och engagerade medarbetare och förtroendevalda som gjorde det möjligt. Ett jättetack till er – själv valde jag ju att prioritera viktigare saker eftersom svenska och nordiska mästerskapen för fjordhästar avgjordes på annan plats i landet samtidigt …

Det var roligt att se Kraftsamling Skog-västar i Rapport på TV. Intresset var uppenbarligen stort för våra frågor, men okunnigheten var samtidigt stor på sina håll. Franska energiministern ifrågasatte om det var möjligt att få ut 25 procent av landets energi från skogen på ett uthålligt sätt. Där kan vi ju faktiskt svara att till och med Naturskyddsföreningen anser att vi kan öka den andelen ytterligare – och fortfarande uthålligt!

Men slutsatsen blir ändå – vi måste informera, informera, informera! Ministrar och andra EU-tjänstemän som är med och fattar beslut av stor betydelse för svenska skogsägare vet knappt att man kan göra el av skog eller att skogsbruk faktiskt kan vara uthålligt.

Hur som helst – tack alla ni hos oss som lyfte fram skogen i Åre!

Sista rycket inför semestern. Men först bär det av till Almedalen i Visby, för att visa politiker och andra var vi står i viktiga frågor. Temat blir även i år klimat och energi. Vi vill öka trycket och visa att vi vill gå längre än regeringen när det gäller möjligheter att använda förnybar energi. Vi vet att vi kan klara det. Och att våra medlemmar dessutom kan tjäna pengar på det!

Sen kommer det svenska EU-ordförandeskapet. För oss är det en möjlighet att visa vad vi står för. Och det behöver vi. Både när det gäller skog och jordbruk. Det finns tyvärr alltför många i andra EU-länder som ser vår svenska skog som Europas sista vildmark som ska bevaras och inte brukas. Det finns de som tror att vi hugger ner orörd naturskog. Människor som inte ser att stora arealer måste skötas för att behålla naturvärdena – att mycket av vår skog faktiskt är en kulturskog, påverkad av människor och betande djur sedan generationer.

Vår erfarenhet är att får vi bara en chans att ta ut människor i skogen och visa vad vi gör så ökar förståelsen. Till och med en granskog planterad i rader och gödslad blir en ”urskog” för en engelsman när den börjar närma sej avverkningsmogen ålder … Jag lovar! Och det är dessa människor vi möter i Bryssel när vi till exemepel ska diskutera den gemensamma naturvårdspolitiken.

Kollegan Anders tog ut en holländsk forskare i Roslagen, nån timmes bilresa från Stockholm, härom veckan. Hon tyckte hon hade hamnat ”in the middle of nowhere” och undrade hur det skulle gå om bilen gick sönder i denna obygd … I dessa oändliga skogar!

Jag fick ett mail från en av våra regionordföranden. Det handlade om bristen på kandidater till EU-parlamentet som kan frågor om jord och skog, som ju är stora frågor  i EU-politiken.

Jag kan hålla med. I sittande EU-parlament har vi trots allt två svenska ledamöter, av tjugotvå, som är riktigt duktiga på våra frågor och som vi kunnat prata med och som lyssnat med stort intresse.  Jag undrar om 10 procent av våra riksdagsledamöter i Sveriges riksdag har samma engagemang…

Så vi ska nog inte misströsta. Det är inte värre i parlamentet i Byssel än i Stockholm. Det viktiga nu är att ta till sig åtminstone basfakta om valet, att rösta och kryssa för någon som visar engagemang för en levande landsbygd.  

Jag  har till exempel sett en undersökning som pekar på att andelen röstande inte är lägre på landsbygden utan tvärtom. Så med lite ökat engagemang har vi i de gröna näringarna chansen att påverka ännu mera.

Om du tycker att du kan för lite om EU-valet kan du läsa mer på http://www.europarl.se/