Linda Hedlund

Vidja Grönkulla ... inte livsmedel

Fick ett uppdrag som gjorde mej lite ställd. Och jag hoppas jag har fel. Jag fick frågan om jag kunde hitta några namn på forskare som skulle kunna tänkas intressanta för en offert på en studie om den framtida livsmedelsförsörjningen i Kalmar län i ett 20-årsperspektiv. Självklart utifrån de gröna näringarnas perspektiv. Vad bör man satsa på i regionen, givet ett helhetstänk som utgår från hur det ser ut nu. Hur ska man tänka kring miljö, energi- och matförsörjning, småskaligt resp. import/export till regionen, arbetstillfällen och samlad nytta för regionen. Med fokus livsmedelsförsörjning.

Det borde väl krylla av forskare som jobbar med så viktiga frågor. Typ det mest väsentliga för vår gemensamma framtid.

Jag har inte hittat en enda. Och om man t.ex. googglar på livsmedelsförsörjning så blir träffarna nästan 100% krisrelaterade. Det verkar inte finnas nåt som heter livsmedelsförsörjning om vi inte drabbas av stormar, elavbrott eller krig.

Så det enda jag hoppas nu är att jag bara har missat nåt viktigt. Att jag får en massa kommentarer med tips om engagerade och bra personer ….

… brukar inte vara temat för mina bloggar. Kan bero på att jag är rätt marknadsliberal och skulle vilja se ett jordbruk helt på egna ben, och tycker egentligen att EU-budgeten borde krympa. Men ska det göras måste det göras lika för alla – Sverige måste alltid ”slåss” för svenskt jordbruk. Och vi har långt kvar till att jordbrukets mervärden som biologisk mångfald betalas på ICA. Det skulle behövas en helt annan politik för att ”fixa” det.

Men när jag läser Birgitta Ohlssons kommentar i dagens DN blir jag skogstokig. OM man nu ska minska EU:s budget så måste det väl vara just det som är grejen. Men nej, då slår man sej istället för bröstet för att det blir mera gemensamma pengar till forskning. Hallå! Visst är forskning viktig. Men knappast viktigare än mat. Och knappast lämpligare att besluta gemensamt över. Jag tror inte ens forskarna älskar det. Dom ser hellre mera nationell mera lättadministrerad forskningsfinansiering …

Som sagt, jag köper om man vill minska EU-budgeten. Men det som är viktigast att förvalta gemensamt torde väl vara att säkra vår livsmedelsproduktion! Precis det som EU:s jordbrukspolitik är tänkt för.

Att kunna välja att åka tidigt till stallet och köra mitt fina fjordhästpar en underbar septembermorgon, innan jag sätter mej vid datorn, det är lyx! Värt att offra tryggheten i en anställning med fast månadslön för! Fast egentligen skulle jag nog vänta ett år innan jag uttalar mej. Det kommer en vinter och frågan är hur det går med uppdragen och därmed inkomsterna…

Mera orolig är jag ändå för svensk jordbruksforskning. Det behövs rejäla satsningar på praktisk forskning med de förhållanden som råder i Sverige. Vi är faktiskt rätt unika när det gäller förutsättningarna för odling här, och kan därför inte dra på mycket av den forskning som görs i andra länder. Den mera grundläggande forskningen är säkert mera jämförbar mellan olika länder och förutsättningar. Medan det tillämpbara måste vara mera specifikt för vårt land. Liksom t.ex. växtförädling. En krympande verksamhet, där vi också är betjänta av ”svenska” sorter. Inte blir det bättre om klimatet dessutom förändras. Det ökar bara forskningsbehoven.

Jag hoppas alla beslutsfattare förstår att vissa saker måste vi göra i Sverige om det ska bli gjort. Annars är forskning väldigt internationell, en extremt globaliserad verksamhet. och det är jättebra, för alla ämnen som är jämförbara över världen ….

Jag läser att allmänhetens tilltro till forskare minskat. Och att det ses som oroande. Jag har varit inne på temat tidigare. Forskare som inte håller sej till sin roll, som går in i politiken. Självklart innebär det att tilltron till forskarna minskar, för då är det ju inte ”objektiv” forskning som redovisas utan tyckande.

Det är bra att forskare har åsikter och vågar dra slutsatser av sina resultat. Men det måste tydliggöras att det är just åsikter utgående från en expertkunskap. Och vi måste alla inse att en forskare som ”tycker” inom sitt ämne säkert har lite mera på fötterna än du och jag, men att det fortfarande är åsikter och inte fakta det handlar om.

Det är upp till dej och mej, att lära oss skilja mellan det ena och det andra, och det utan att förlora tilltron till forskarna när det verkligen handlar om nya ”objektiva” rön!

Jag sitter sen ett år som ledamot av Formas forskarråd. Det kan vara frustrerande, för det känns så viktigt och det är så många olika viljor som ska samsas. Forskningen är definitivt med och skapar vår framtid!

I handlingarna till nästa möte finns en lång lista på avslutade projekt som Formas finansierat. När jag läser den inser jag att det forskas på saker jag inte hade en aaaaning om, även inom fält som jag tycker mej ha hyfsad koll på.

Ett av skälen till att det inte blivit känt att vissa saker beforskas är säkert att det inte gick nåt bra. Att idéen visade sej inte hålla. Men just det är ju ett jätteviktigt resultat, för oss som sitter och ska ta ställning till vad som kan vara värt att satsa på inom ett fält.

Att få veta att ”det här går nog inte”, eller ”det här gick inte, men man skulle kunna pröva att göra så här istället, men det har jag inte pengar till just nu” kan vara minst lika viktigt som att få reda på vad som funkar.

Jag är lite orolig för att det saknas kanaler att kommunicera såna ”negativa” resultat.

Jag har varit på ett spännande möte om forskning om biologisk mångfald. En bra bit in i diskussionerna sa någon: talar vi om forskning om biologisk mångfald eller forskning om bevarande av biologisk mångfald? Nån som tycker det är samma sak? Absolut inte.

Möjligen är det första en förutsättning för det andra, men samma sak är det inte. I min värld blir dessutom bevarande av biologisk mångfald en motsägelse i sej. För biologisk mångfald är ju ett begrepp som förutom arter även innefattar processer och processer innebär förändring. Processer kan man bevara – det är nog ungefär det som börjar kallas att bevara ekosystemtjänster. Men processer är lika med förändring, och det innebär även förändringar i artstocken. Och då är vi tillbaka till det som de flesta håller synonymt med biologisk mångfald, nämligen arter, och med denna syn innebär bevarande av biologisk mångfald alltså förändring av antalet arter eller individer av arter.

Alldeles oavsett vad vi ska fortsätta forska om så är det bra synteser vi verkligen behöver, sammanställningar av olika forskares rön. För som det är nu får det fåtal forskare som engagerar sej i att föra ut sin syn till t ex politiker stort genomslag på bekostnad av merparten av alla forskare som inte intresserar sej för det. Det behöver naturligtvis inte vara fel, men det kan vara det.

Det betyder att vi i praktiken inte nyttjar merparten av den kunskap som vi betalar för att ta fram.