Linda Hedlund

Vardagen har återvänt, men den började lite försiktigt. Jag var lite undrande varför mina arbetskamrater på LRF Skogsägarna inte visat något intresse för att tacka av mej. Visst, jag stannar i huset, så det får man väl ta, men ändå. Något hade jag nästan förväntat mej.

Ändå förstod jag ingenting när Anna föreslog att vi skulle gå ner och hämta ”gott” kaffe på plan 4 inför ett sedan mycket länge planerat möte, och hela gänget stod där, inklusive de som pensionerats de senaste åren. Helt fokuserad på jobb och kaffeautomat som jag är ….

Värsta möhippefasonerna! Men det vittnar väl mest om att dom känner mej, hade dom frågat hade jag försökt avstyra, tona ner ….

Men TACK!!! för allt – det blev en minnesvärd kväll som bidrar till att det blir ännu roligare att fortsätta kämpa för LRF:s sak.

Jag började skissa på vad jag åstadkommit under de dryga fem år som jag jobbat på LRF Skogsägarna. Och då kan man se att det hänt mycket. Jag har bland annat fått vara med om att både starta och se resultatet av vårt fantastiska projekt Kraftsamling Skog som pågick i fyra år.

Dessutom tycker jag vi gjort en riktigt bra resa för att få LRF mera skogligt. Jätteskillnad sen jag började tycker jag själv.

Men med vissa frågor har det inte hänt någonting. Polytaxen om miljöhänsyn vid avverkningar är en sådan. En gång om året publicerar Skogsstyrelsen nya resultat, och därefter blir det en debatt om hur vi får bättre miljöhänsyn vid föryngringsavverkningar. Och därefter ingenting. Förrän nästa år när processen upprepar sej. Och nu menar jag inte att skylla allt på Skogsstyrelsen, vi sitter alla i samma båt. Frågan blir aktuell, man tycker man tar tag i den, och sen händer det nåt annat som kräver ens fulla uppmärksamhet.

Ett av KG Burmans favorituttryck är ”håll i, håll ut”. Det skulle vi behöva lite mera av.

Det är så lätt att hela tiden hoppa på nya frågor, som är viktiga och man tycker att man måste. Men dygnet har 24 timmar, hur mycket jag än önskar mej bonusveckor regelbundet. Att prioritera är det svåraste som finns.

Så det är tur att många frågor ändå går framåt!

LRF Skogsägarna skrev ett brev till landsbygdsministern. Ett ganska hovsamt, på gränsen till tråkigt, påpekande av vikten att Skogsstyrelsen samverkar med skogsnäringen och inte helt lämnar vissa saker till oss. För även om vi gärna tar på oss mycket, och tar del i mycket, så kan vi (tyvärr!!!) inte säga att vi representerar alla skogsägare. Och det är ju viktigt att det finns stöd till dom som inte vill söka det stödet hos oss.

Ibland när vi skriver brev till statsråd eller myndigheter så tar vi aktivt kontakt med media för att försöka få lite uppmärksamhet kring en fråga. Just det här brevet bedömde jag som för tekniskt, inte möjligt att få nån uppmärksamhet kring.

Därför blir jag först rätt irriterad när jag ser en stor rubrik i ATL – Skogsägarna skäller på Skogsstyrelsen – eller nåt sånt. Dessutom var det ju fel. Så trots att nån sa ”all publicitet är bra” kändes det inte bra.

Men sen.

Det har varit massor av skriverier om detta brev, mera korrekta än den första artikeln, och vi har fått mycket beröm från många – inklusive Skogsstyrelsen – för att vi står upp för verksamheter som Skogen i Skolan och Säker Skog.

Sällan har vi lyckats så bra att nå ut med ett budskap!

Vi har tackat av Christer Segerstéen, våran Christer, som varit ordförande för LRF Skogsägarna sen Skogsägarnas riksförbund fusionerade med LRF och LRF Skogsägarna bildades för snart 11 år sen.

Christer och jag har jobbat nära ihop några år. Han är den jag upplevt som min chef. Förlåt Anders och KG, men Christer har hela tiden påverkat mina dagliga göranden på ett helt annat sätt än ni har.

Vi har en liknande grundinställning till skogsägande och skogsbruk. Vi tror båda stenhårt på det vi kallar den svenska modellen, med ett brukande som samtidigt klarar naturvården, och som ställer ganska stora krav på skogsägaren eget ansvar även för allmänna intressen.

Men vi har haft många och intensiva diskussioner, jag vill inte kalla det gräl. Oftast har det slutat med att en av oss, efter nån timma eller några dagar, sagt: Ok, jag tror du har rätt. Och trots att den som då ”haft rätt”, ganska barnsligt har mästrat den som fick ge sej, så tror jag ingen av oss egentligen haft svårt att säga dom där orden. Kreativt samarbete när det är som bäst? För visst har diskussionerna utvecklat vårt tänkande.

Var sak har sin tid. Nu stundar nya spännande samarbeten.

Tack, Christer!