Jag har grunnat på ett reservatsärende som ställer till problem ute i landet. Nämligen att regionala myndigheter egentligen försöker uppnå något annat än vad som är det officiella syftet med att tillskapa ett naturreservat. Det egentliga syftet försöker man dölja för såväl markägarna som för högre instanser. Jag vill inte peka ut någon eftersom principen i det här fallet är viktigare än person.
Att inte spela med öppna kort mot markägarna är tyvärr beprövad förhandlingsstrategi som tillämpas av alla i alla olika typer av förhandlingar. Det beklagliga här är att man överhuvudtaget ser det som en förhandling, och inte som ett samverkansprojekt med markägarna. Syftet ska ju vara att man ska komma överens om en vettig lösning för att uppnå ett bra mål. Men att tillskapa ett reservat kan aldrig vara ett mål i sej. Det är att skydda det som skyddas ska som är målet, oavsett hur!
Att däremot dölja sina bakomliggande tankar för högre instans vid ett överklagande är däremot synnerligen betänkligt. Staten regionalt mot staten centralt?
Ett sånt fall handlar det här om. Och jag hoppas det blir det sista!
Linda Hedlund