Linda Hedlund

Jag blir så glad åt all positiv feedback jag får för ”den nya” naturvårdspolitiken – som antogs av riksdagen i torsdags, Fokus ligger på att toleransavdraget försvinner, men viktigare tycker jag är att den genomsyrar en ökad respekt för äganderätten och en tilltro till markägaren. Den andas en tro på att människan trots allt är ansvarsfull och vill göra något bra. Att det sen finns rötägg kommer vi aldrig att komma ifrån, men om vi inte bejakar alla dom som har ett gott syfte så underminerar vi ju det goda som finns på sikt. För misstro föder misstro.

Problemet blir att få genomslag för just detta. Att få genomslag för konkreta saker som att ta bort toleransavdraget är lätt. Men att få genomslag för ett annat synsätt i en tjänstemannakultur på berörda myndigheter, det är svårare! Även om jag tror att både Skogsstyrelsen och Naturvårdsverket har ambitioner så handlar det om människor, och att ändra människors inställning och värderingar. Det gör man inte över en natt.

Nästa vecka ska jag ut i verkligheten och träffa medlemmar/ skogsägare och inför dom mötena har jag haft anledning att återvända till regeringens proposition ”Hållbart skydd av naturområden” som offentliggjordes i juni. Jag gick igenom förslagen och samlade dem på tre bilder i en power-point-presentation.

Jag blev lite tagen av resultatet. De två första bilderna kunde varit vår egen önskelista över hur vi vill se naturvårdspolitiken utvecklas. Den tredje bilden innehåller förslag som vi är tämligen likgiltiga inför eller i nåt fall undrande över. Ingenting som jag kan säga att vi är ”mot”.

Nu är ju en proposition ”bara” regeringens förslag. Den ska behandlas av riksdagen och sen ska det skrivas uppdrag till myndigheter som ska genomföra förslagen. Mycket kan ju hända på vägen.

Det ska bli väldigt spännande att få presentera detta för våra medlemmar, och höra vad de som har levt med myndigheternas agerande i naturvårdsfrågor har att säga. Jag hoppas också få med mej en del tillbaka, så jag vet hur vi ska inrikta vårt arbete med att försöka påverka (och driva på!) genomförandet av regeringens förslag.

Men om jag inte har missuppfattat något så vill jag ändå sprida budskapet – nu har vi fått väldigt mycket, även om det bara är på pappret än. Får vi detta även i praktiken så hänger det på oss att förvalta det och visa förtroende tillbaka.

Sista rycket inför semestern. Men först bär det av till Almedalen i Visby, för att visa politiker och andra var vi står i viktiga frågor. Temat blir även i år klimat och energi. Vi vill öka trycket och visa att vi vill gå längre än regeringen när det gäller möjligheter att använda förnybar energi. Vi vet att vi kan klara det. Och att våra medlemmar dessutom kan tjäna pengar på det!

Sen kommer det svenska EU-ordförandeskapet. För oss är det en möjlighet att visa vad vi står för. Och det behöver vi. Både när det gäller skog och jordbruk. Det finns tyvärr alltför många i andra EU-länder som ser vår svenska skog som Europas sista vildmark som ska bevaras och inte brukas. Det finns de som tror att vi hugger ner orörd naturskog. Människor som inte ser att stora arealer måste skötas för att behålla naturvärdena – att mycket av vår skog faktiskt är en kulturskog, påverkad av människor och betande djur sedan generationer.

Vår erfarenhet är att får vi bara en chans att ta ut människor i skogen och visa vad vi gör så ökar förståelsen. Till och med en granskog planterad i rader och gödslad blir en ”urskog” för en engelsman när den börjar närma sej avverkningsmogen ålder … Jag lovar! Och det är dessa människor vi möter i Bryssel när vi till exemepel ska diskutera den gemensamma naturvårdspolitiken.

Kollegan Anders tog ut en holländsk forskare i Roslagen, nån timmes bilresa från Stockholm, härom veckan. Hon tyckte hon hade hamnat ”in the middle of nowhere” och undrade hur det skulle gå om bilen gick sönder i denna obygd … I dessa oändliga skogar!