Linda Hedlund

Läser om Irlands ordförandeskap i EU, där man prioriterar naturresursfrågor. För att jordbruket är så viktigt för Irland. När får vi se Sveriges regering  prioritera naturresursfrågor, för att skogsbruket är så viktigt för Sverige? För övrigt tror jag att jordbruket kommer att bli viktigt för Sverige också, så det är ett lika så gott skäl.

Det är naturligtvis jättebra att det finns ett politiskt engagemang för skolfrågor, miljöfrågor, sjukvård … vad det vara månde. Men så måste vi ju försörja oss också, både som land och som enskilda invidider och företagare. Lite smakligt kan jag tycka att det vore med ett engagemang för konkurrenskraft i de grenar där vi kan vara konkurrenskraftiga.

När jag jobbade med skog i regeringskansliet förundrade jag mej över hur Sverige sågs som ett stort skogsland i hela världen utom i Sverige. Engagemanget för skogsbruk och skogsindustri på hög politisk nivå var närmast noll. Inget tyder på att det har förändrats. Vi tittade avundssjukt på Finland, där skogen betydde något. Ingenting har förändrats …

kor som gör nytta hela livet

Det har synts kampanjer om att vi ska äta mindre kött för att kött ger ett stort klimatavtryck. Nu har jag sett siffror som visar att det godis vi stoppar i oss i Sverige ger ett nästan lika stort klimatavtryck som det kött vi äter. Hm. Hur vore det att istället fokusera på att minska klimatpåverkan från godis, som är totalt onyttigt, eller rent av sluta äta godis? Till gagn även för folkhälsan. Istället för köttet, som ändå innehåller en hel del nyttigheter.

Kan det helt enkelt vara så att de som vill att vi ska äta mindre kött i själva verket är samma personer som inte tycker vi ska äta djur. Som istället för att använda sina verkliga bevekelsegrunder använder klimatskäl. Precis som det finns en massa trädkramare som inte tycker vi ska använda skogen, men istället använder klimat- eller artskyddskäl.

Zarembas femte artikel om skog i Dagens Nyheter väcker intressanta frågor. För vem skyddar vi skog? Och vem äger skogen?
 
I Sverige och större delen av Europa har vi en månghundraårig tradition av att mark ägs av privatpersoner. I Norden lite uppluckrat såtillvida att vi har allemansrätt. Stora delar av Europa har inte det, där är marken alltigenom privat. I många andra delar av världen finns inte den traditionen. Där är mark allmän egendom. Något som inom parentes ofta bidrar till problem för ingen tar riktigt ansvar för det ingen riktigt äger.
 
Naturvård är ingen svensk företeelse. Det är en global ide och delar av föreställningen om naturvård kommer från kulturer utan äganderätt, delar från kulturer med äganderätt.
 
När den naturvårdssyn som fortfarande är förhärskande i vårt samhälle grundades under sent 1980-tal var Sverige internationellt en stor u-landsvän, fortfarande i Olof Palmes skugga. Sverige stod bakom många tänkesätt som bottnar i mark som allmän egendom. Samtidigt som man i hela världen bedömt oklara ägandeeförhållanden som ett av de största hoten mot ett hållbart markutnyttjande.
 
Här nånstans skulle jag vilja börja diskussionen. Allemansrätten har varit flitigt debatterad, men vad betyder äganderätten av mark? Var går gränsen för markägarens beslutsrätt? Utan att gå in på paragrafer i skogsvårdslagen eller andra detaljer – hur ser du på det? Får man själv bestämma om man vill hugga ner sin skog eller inte?
 
Och naturvården. Var ska besluten fattas? Hos markägaren, hos de människor som valt att bo och leva i eller nära naturen, eller som nu av de människor som valt att bo i stan och bara nyttja naturen på fritiden eller inte alls.

För med vår syn på demokrati är det stadsborna som bestämmer över landsbygden – dom är så många fler!

Skogsstyrelsens kontrollmätningar av naturhänsynen vid avverkningar visar att i nästan hälften av fallen kommer man till ett annat resultat än den ursprungliga mätningen. Det är alltså den ursprungliga mätningen som visar att nästan 30 procent av avverkningarna inte blir ”godkända” enligt Skogsstyrelsens norm. En mätning som alltså har 50 procent fel…

Nu ska egentligen ingen skugga falla över Skogsstyrelsen. Där har man försökt tona ner resultatet, förmodligen därför att man – liksom vi – hela tiden anat att det är nåt som inte stämmer.

Det är inte logiskt att SLU:s mätningar över miljötillståndet i skogen visar på förbättringar samtidigt som Skogsstyrelsens mätningar visar på försämringar. Då kan man nästan säkert säga att någon bedömning är fel.

Skuggan ska istället falla över en samlad miljörörelse, som inte kollar fakta utan går ut och dömer ut skogsbruket på grunder som det inte krävs särskilt mycket faktakoll för att inse att det åtminstone är nåt lurt med.

Därmed inte sagt att man inte kan hitta hyggen som inte är riktig bra. Det kan man tyvärr. Särskilt körskador är ett problem i vårt allt varmare klimat!

I media, i nyheterna, blir det alltför ofta fokus på det som är dåligt, sämre än normalt, fel. Sällan på det som är bättre än snittet, eller bara går som det ska. Ska det som är bra hamna i nyhetsfokus, då ska det vara nåt alldeles extra ovanligt bra. Det är väl naturligt att det blir så. Men det betyder ju att man får en negativ bild av saker som man känner till dåligt. Eller tänker jag fel?

Om vi tar skogsbruk, som jag ändå tror mej känna till hyfsat, så behandlar media gärna det som är sämre än snittet. Eftersom en extra bra avverkning inte tycks ha något som helst mediavärde kommer aldrig motbilden till det som är ”dåligt” fram.

Det betyder att alla dom (tyvärr ganska många är jag rädd) som inte har några särskilda kunskaper om eller känslor för skogsbruk, får en bild av att skogsägare inte bryr sig om miljöhänsyn och att det huggs ner en massa skog med höga naturvärden.

Jag inser att visst görs det misstag ibland (och en ocn annan gör säkert ”fel” med flit också), men det mesta är väldigt bra. Många skogsägare gör mycket mera än vad som förväntas, både för naturvården och skogsproduktionen. Men det kan man möjligen se i den officiella statistiken. Det hamnar aldrig på DN debatt eller i Ekot.

Och då undrar jag – allt annat som jag inte vet något om annat än det jag läser i tidningen. Har jag en lika negativ bild av det som jag är rädd att många har om skogsbruk? Och hur skulle världen se ut om media rapporterade balanserat – lika mycket negativt som positivt?

Jag började skissa på vad jag åstadkommit under de dryga fem år som jag jobbat på LRF Skogsägarna. Och då kan man se att det hänt mycket. Jag har bland annat fått vara med om att både starta och se resultatet av vårt fantastiska projekt Kraftsamling Skog som pågick i fyra år.

Dessutom tycker jag vi gjort en riktigt bra resa för att få LRF mera skogligt. Jätteskillnad sen jag började tycker jag själv.

Men med vissa frågor har det inte hänt någonting. Polytaxen om miljöhänsyn vid avverkningar är en sådan. En gång om året publicerar Skogsstyrelsen nya resultat, och därefter blir det en debatt om hur vi får bättre miljöhänsyn vid föryngringsavverkningar. Och därefter ingenting. Förrän nästa år när processen upprepar sej. Och nu menar jag inte att skylla allt på Skogsstyrelsen, vi sitter alla i samma båt. Frågan blir aktuell, man tycker man tar tag i den, och sen händer det nåt annat som kräver ens fulla uppmärksamhet.

Ett av KG Burmans favorituttryck är ”håll i, håll ut”. Det skulle vi behöva lite mera av.

Det är så lätt att hela tiden hoppa på nya frågor, som är viktiga och man tycker att man måste. Men dygnet har 24 timmar, hur mycket jag än önskar mej bonusveckor regelbundet. Att prioritera är det svåraste som finns.

Så det är tur att många frågor ändå går framåt!

Jag har varit på regionstämma i Gävleborg.

Efteråt fick vi som rest upp från Stockholm kommentaren ”ja det här var väl inte så roligt för er”. Helt enkelt därför att alla motioner gick igenom i stort sett utan diskussion och utan några som helst ändringar i styrelsens förslag. Och ja, jag erkänner, motionsdebatterna är det jag normalt tycker är roligast på stämmor.

Denna stämma hade en annan trevlig punkt, nämligen styrelsens presentation av verksamheten. Alla kom till tals, inklusive ungdomen, kul bilder och allt gav en livfull beskrivning av ett år med LRF Gävleborg.

Styrelsens skogsansvariga visade på WWFs hemsida. Där finns faktiskt starkare texter om skogsbrukets betydelse för Sverige än vad vi själva kan uppvisa. Något att tänka på!?

Och sen blev det debatt om en motion som handlade om renbete. I Gävleborg!! Men slutklämmen blev ändå att renar har det positiva med sej att dom inte tycks kunna samexistera med varg …. Ingen uttryckte riktigt tydligt varför.

”Den svenska modellen” är ett begrepp för svenskt skogsbruk nästan så långt tillbaka jag kan minnas. Men vi vet alla att mannaminnet (även för kvinnor) är rätt kort!

Säker är jag i alla fall på att en av mina läromästare på den tiden jag var i departementssvängen tog med sej ett stort troll på ett europeiskt skogsmöte – för att ta fram som symbol när hon påpekade att vi har en lite annan syn på lite av varje hemma i Sverige. Det måste ha varit 1995. Så några år på nacken har ”den svenska modellen”.

Säkert är också att i övriga delar av västvärlden möttes den svenska modellen med mycket stor skepsis. Brukad skog har inget värde för naturvården, punkt. Det är skyddade områden som gäller.

Nu har det svängt. I många andra länder har man insett att det inte går att bevara biologisk mångfald genom skyddade områden, även om man avsätter 20-30 % av landytan (vilket jag gissar flertalet länder har problem med – i varje fall om man skulle avsätta produktiv landyta. Dom som tror att vi är udda i Sverige som avsatt en massa mark med lägre produktionsvärde – läs fjällen – har fel. I de flesta länder hittar man motsvarighet till ”fjällnatur” som dominerande vad gäller avsatt mark). Den svenska modellen är alltså inte längre bara svensk.

Men vad gör vi själva? Hur utvecklar vi idéen?

En del vill avsätta mera skog till fri utveckling, andra vill sköta delar av skogen för andra syften än maximerad virkesproduktion, och somliga vill ha större frihetsgrader för att ytterligare öka virkesproduktionen. Men dom flesta tror jag är rätt tillfreds med den svenska modellen, med produktion och naturvård på samma yta.

Och med tanke på den tid det tar för en skog att uppnå mogen ålder så kanske det är tur – skogspolitiken kanske ska vara lika långsiktig som skogen?