Linda Hedlund

Sveaskog har enligt ATL fått dispens av FSC-certifieringen för att fortsätta använda kemiska plantskydd mot snytbaggar. Flera andra företag har inte fått dispens. Det jag tycker är upprörande är Sveaskogs tidigare annonskampanjer där man hävdat att man löst frågan om snytbaggeskydd och att ”gifter” inte behövs. Detta ifrågasatte resten av skogsbranschen med eftertryck, eftersom man bedömde att det inte var sant.

Det som är upprörande är egentligen inte att Sveaskog fått dispens, utan att det statliga bolaget hade mage att söka om det.

Annars tycker jag hela frågan om snytbaggeskydd är en icke-fråga som kostar miljoner. För den mängden ”gift” skogsbruket använder är mindre än den du och jag använder i våra trädgårdar. Och då menar jag du och jag. Inte alla villaägare. Om man jämför med alla villaägare är skogsbrukets förbrukning inte ens en spottloska. Vi använder förmodligen mera gifter på våra krukväxter inomhus …

För övrigt anser jag att man ska ta de miljöstrider som ger mest miljönytta för insatta pengar. Det tjänar framför allt miljön på. Med andra ord, sluta sila mygg och svälja kameler!

Bläddrade genom det senaste numret av tidningen från Det Stora Statliga Skogsbologet. ”Jämställdhet i fokus” säger den (manlige) vdn i ledaren. Sedan visar tidningens stora blickfångande bilder nästan bara män. Flera av bilderna är dessutom enligt mitt (kvinnliga) synsätt inte så lite ”macho”. Sist kommer en kvinna. I kontorsmiljö.

Funderar på att kontakta den (kvinnliga) informationschefen och höra hur dom tänker. Men då inser jag att det händer i alla fall nånting på jämställdhetsfronten. För jag undrar om inte manliga informationschefer börjar bli lika sällsynta som kvinnliga vdar.

PS Förlåt Sveaskog, men rubriksättningen i ledaren gjorde det oemotståndligt att skriva den här bloggen. Egentligen är jag inte säker på att vi är så himla mycket bättre själva. DS

Jag blir uppringd av en journalist som i förväg har bestämt sej för att jag ska vara upprörd över att Sveaskog ändrar reglerna för utförsäljning av mark till privatpersoner, så att flera får möjlighet att köpa, t.ex. människor som bor i en närbelägen stad. Jag är inte upprörd över det. Man kan möjligen ifrågasätta om Sveaskog följer sina direktiv från regeringen när bolaget ändrar reglerna, eftersom syftet är att stärka utkomstmöjligheterna på landsbygden. Men upprörd är jag inte.

Jag förklarar tålmodigt för journalisten att vi jobbar för alla skogsägare, även dom som bor i stan. Jag påpekar att många skogsägare tycker det är positivt med stor konkurrens om skogsmarken och därmed höga priser. Sen vill naturligtvis alla köpa så billigt som möjligt, vem vill inte det!

Däremot tycker jag att Sveaskog istället för att sälja mark till privatpersoner aktivt skulle använda marken för bytesaffärer med alla markägare som har mark som bör avsättas för naturvårdsändamål. Man skulle kunna vara proaktiv och erbjuda inbyten i olika regioner, och arrangera flerpartsbyten med de större skogsbolagen, som gärna vill byta in mark med höga naturvärden. På det sättet skulle det gå att få fram lämplig bytesmark nästan överallt där det finns familjeskogsbrukare som vill ha bytesmark för mark där brukningsrätten begränsas eller kan komma att begränsas av natur eller kulturmiljövärden. Men då skulle Sveaskog också frångå regeringens direktiv. Jag skulle inte uppröras då heller.

Men när jag läser intervjun med mig i Dagens Industri så går jag ”till storms mot Sveaskog”. Då blir jag lite upprörd.

Besökte Sveaskog i veckan och diskuterade deras projekt för att om möjligt sälja skogens tillväxt som utsläppsrätter. Dvs någon som vill släppa ut koldioxid kan kompensera sina utsläpp genom att ”köpa” tillväxthöjande åtgärder i skogen. Precis som vissa företag skriver i sin reklam att ”vi kompenserar vår klimatpåverkan genom att plantera träd i Afrika”. Här skulle vi göra det i Sverige istället.

Sveaskog bedriver ett försök i Övertorneå och det är LKAB som ”köper” utsläppsrätter av Sveaskog. Det man köper är extraordinära åtgärder för att öka skogstillväxten, sånt som en vanlig skogsägare inte skulle finna lönsamt eller mödan värt. Intensivgödsling t.ex.

Jag blev inte övertygad om att detta kommer att fungera rent praktiskt. Men det är som sagt ett försök, och det är väldigt bra att vända på alla stenar för att se vad det finns för möjligheter både att öka tillväxten i skogen och att hitta vägar att tjäna pengar på ökad tillväxt. Så jag ser med spänning fram emot att ta del av fortsättningen av försöket.

Att räkna utsläppsrätter i skogsbruk är lätt så länge det handlar om att nyplantera eller stoppa avskogningen, dvs. det man gör i många u-länder. T.ex. planterar träd i Afrika där det inte växer träd nu. Då handlar det om en långsiktig förrådstillväxt (vilket i klimatsammanhang blir detsamma som ökad kollagring) som är lätt att räkna in som kolupptag.

Men i Sverige är det knappast intressant att ytterligare öka förrådet av stående skog. Vi har aldrig i historisk tid haft så stora virkesförråd i skogen som vi har idag. Nej det intressanta är att få ut mera råvara genom ökad tillväxt och då blir det kolmässigt ingen ytterligare lagring utan ett nollsummespel (räknat på en skoglig omloppstid), men vi får mera förnybara produkter och grundar därmed för ett hållbart samhälle.

Hur räkna detta? Sveaskog har inte svaren, utan hoppas projektet ska ge svar. Det hoppas jag också. Skillnaden är främst att Sveaskog hoppas och tror att resultaten kommer att visa att det går, medan jag tror att det kommer att visa g att det inte går. Kortsiktigt kan det gå, för ökad tillväxt ger nästan med nödvändighet en förrådsökning till att börja med, även om det inte är det man eftersträvar. Men sen? Resultatet blir i vilket fall intressant