25
Nov

Det är vanligt att vara ovanlig

Många vitmossearter, men bara ett fåtal viktiga för ekosystemtjänsten vattenreglering

Är det vanligt att vara vanlig eller att vara ovanlig? Den frågan ställdes igår av en av våra föreläsare, Kristoffer Hylander, på en workshop om ekosystemtjänster. Svaret är att i naturen är det vanligt att vara ovanlig. Det är endast ett fåtal arter som det finns riktigt många individer av. De flesta är mer eller mindre ovanliga. Det stökade till det i min tankevärld. Vad innebär detta för vårt löfte att bevara alla arter? Om de flesta arter är ovanliga och dessutom utspridda så törs vi ju snart inte bruka naturen alls.
Och inte blev det enklare när Hylander visade ett exempel från våtmarker där vitmossor reglerar vattenflödena. Trots att det finns många, många vitmossarter där så är det troligen bara några få som är viktiga för den vattenreglerande funktionen. För ekosystemtjänsten vattenreglering vore det alltså betydligt värre att en vanlig vitmosseart minskar till hälften än att två vitmossearter försvinner. Hylander dristade sig till och med till att nämna tanken att de flesta arter kanske inte betyder något ur ett ekosystemtjänstperspektiv. Att bibehålla ekosystemtjänster och biologisk mångfald är alltså två olika mål som inte alltid drar åt samma håll.
På tunnelbanan grunnade jag återigen på det där med att det är vanligt att vara ovanlig. Tonåringar tycks ju sträva efter att se ut som alla andra tonåringar. Men om det är vanligt att vara ovanlig så borde alla se olika ut, men de ser ju lika ut. Naturens lagar gäller nog inte på tunnelbanan.

  • Maila artikeln!
  • Skriv ut artikeln!
Spara / dela
  • Facebook
  • del.icio.us
  • Pusha
  • Bloggy
  • Google
  • TwitThis
  • LinkedIn
Av:

Marianne Eriksson

Kategorier:

Okategoriserad

20
Nov

Det finns alltid en bättre lösning

Idag en av arbetsårets höjdpunkter – Anders Walls entreprenörsseminarium. Evigt unge Anders Wall inledde med att tala om vikten av att ha, och släppa fram, passion, glädje, drömmar och tro. En entreprenör hittar alltid en bättre lösning hävdade nästa föreläsare. Den som säger sig ha ”the one best way” har alltid fel. Kan det gälla i skogsbruket också?
I avsaknad av dragplåstret Petter Stordalen som tvingats lämna sent återbud dominerades dagen fullständigt av kvinnorna. Där var Julia som utan ärftlig belastning och branschbakgrund blev VD för Wetterlings yxfabrik vid 21 års ålder. Hon säljer inte yxor, hon säljer ett gott liv. Stina Honkamaa Bergfors, tidigare vd för Google, skakade om vår syn på internet. Visste du att det varje minut läggs in 300 timmars videofilm på nätet? Kolla in på ”You, me and Youtube”.
Vad sägs om ett duschsystem som använder 90% mindre vatten och 80% mindre energi än våra vanliga? Det kan man kalla innovation. 5 liter vatten räcker till en dusch, cirkulerar runt gång på gång. Påminner om den där snapsvisan ”tänk om jag hade lilla nubben uppå ett snöre i halsen. Jag skulle dra den upp och ner så att den kändes som många fler.”
Dagens leading lady var Tina Thörner (Ike kunde inte komma), som en gång i tiden ville bli stridspilot men inte fick för att hon var kvinna. Istället blev hon världens bästa rallykartläsare. Hennes framgångsrecept är att varje morgon bestämma sig för att idag ska jag göra mitt bästa i allt jag tar mig för. Numera är hon i kunskapsbranschen. I ”Ungt driv ger Enköping liv” bidrog hon till att höja andelen elever med godkända avgångsbetyg från 76 till 100%. Och snart lanserar hon School4youi 40 länder. Kunskap ger möjligheter!

Tina Thörners tydliga tips

 

  • Maila artikeln!
  • Skriv ut artikeln!
Spara / dela
  • Facebook
  • del.icio.us
  • Pusha
  • Bloggy
  • Google
  • TwitThis
  • LinkedIn
Av:

Marianne Eriksson

Kategorier:

Okategoriserad

13
Nov

Politisk synvända?

Så är då det politiska årsvarvet igång med nya politiska förutsättningar. En tredjedel av riksdagsledamöterna är nya på sin post. Den allmänna motionstiden har gått ut. På bloggen Skogssnack finns en förnämlig sammanställning av riksdagsmotioner med skoglig anknytning. De flesta av dem är kloka och framåtsyftande, men en och annan fick mina ögonbryn att fastna i högläge. Läs den om ”Naturens rättigheter”. Den går ut på att utreda om inte naturen borde anses som ett ”autonomt rättssubjekt” med ”oförytterliga rättigheter” och att miljöorganisationer, ortsbefolkning, lokala politiker och en lång rad andra aktörer kan föra naturens talan inne i rättssamhällets centrala instanser.
Markägarens rättigheter finns överhuvudtaget inte nämnda i motionen,  mer än när man konstaterar att gällande lagstiftning utgår från att någon äger naturen och ”inom vissa gränser fritt kan bruka den, vilket i praktiken ofta inneburit att den åsamkats skador”. En stilla undran från mig som läsare är – av vad skall vi leva? Vad ska vi bruka? Naturen, vår gröna motor och fabrik är basen för mänsklighetens överlevnad.  Motionärerna hänvisar till  helt andra delar av världen och vill applicera detta till svenska förhållanden.
Samma typ av politisk synvända, om än inte lika omvälvande, kan man ana i ett anförande i den allmänpolitiska debatten i riksdagen som du kan läsa på den här länken. Den här riksdagsledamoten skriver att skogen är viktig för ”virkesproduktionen och för växter och djur” och det är ju helt sant. Sen skriver hen att den  också är viktig för OSS MÄNNISKOR. Men vem är det då som har nytta av virkesproduktionen? Är det inte vi människor? Är virkesproduktionen ett ”autonomt rättssubjekt” kanske? Nej nu klarar jag inte fler synvändor.

  • Maila artikeln!
  • Skriv ut artikeln!
Spara / dela
  • Facebook
  • del.icio.us
  • Pusha
  • Bloggy
  • Google
  • TwitThis
  • LinkedIn
Av:

Marianne Eriksson

Kategorier:

Okategoriserad

7
Nov

Regionalt korkat klokt

Välj naturkork, för portugisernas och klimatets skull

Jag och min blogg  är på höstsemester i Lissabon (ja även maken är med). Nu vet jag vad det är det där ”det dom har, det har dom i Lissabon”. Det är kakelplattor, sardiner, portvin och kork. Och en stolthet, nästan i klass med jämtarnas, över sina regionala produkter.
Det där med korken väcker förstås liv i våra skogsgener. Portugal står för över hälften av världens produktion av vinkorkar. Gissa om de strider för sin produktion av naturkork nu när plastkorkar och skruvkorkar tränger sig på. Precis som skogsbruket i Sverige gör angående sin skogsproduktion så tar de fram klimatfördelarna med naturkork. Portugals korkeksskogar binder varje år 4,8 milj ton koldioxid. En skruvkork av aluminium belastar atmosfären med 24 gånger mer koldioxid än en naturkork.
Mina slutsatser efter dessa ”korkade” semestertankar är två:
1) Det är en himla tur att vi inte har en gemensam skogspolitik i EU. Våra förutsättningar och intressen mellan länderna är alldeles för olika för det.
2) Nästa gång jag köper vin kanske jag prioriterar ett vin med naturkork för att stödja de portugisiska korkodlarna.

  • Maila artikeln!
  • Skriv ut artikeln!
Spara / dela
  • Facebook
  • del.icio.us
  • Pusha
  • Bloggy
  • Google
  • TwitThis
  • LinkedIn
Av:

Marianne Eriksson

Kategorier:

Okategoriserad

1
Nov

Själarnas gemenskap

Några gånger i mitt yrkesliv har jag upplevt en känsla som måste vara det man kallar ”själarnas gemenskap”. Den där känslan när sändare och mottagare har samma våglängd. Det behövs inga preludier, inga förklaringar, fullständig tillit och trygghet råder. De gånger det hänt har det handlat om medelålders kvinnor med ungefär samma bakgrund som jag. Kaka söker maka. Döm om min förvåning när jag sedan insett att andra personer i min närhet inte alls upplevt situationen så, ingen själarnas gemenskap där inte.  Med åren har insikten klarnat om hur olika vi alla är. Det känns tryggt att ha gelikar omkring sig men det befrämjar ingen utveckling. 
Inom skogsnäringen känner nog många själarnas gemenskap, många tänker lika och känner sig trygga. Och där har jag flaxat runt i snart fyrtio år, i början ivrig att vara duktig flicka, sedan ivrigt predikande att skogsbranschen behöver fler kvinnor. Numera är jag sällan ivrig i dessa frågor. Jag gläfser möjligen till nån gång när man i själarnas gemenskap inte klarar att säga förtroendevald och riksdagsledamot istället för förtroendeman och riksdagsman.
Häromdagen blev jag dock lite ivrig igen. En gläfsande kollega mailade över en länk till ”Amazing women everywhere”. Amazing = häpnadsväckande, fantastisk. Om man lägger in en bild och motivering på en amazing kvinna där så skänker SCA en euro till Världsnaturfonden. Är det nån sorts avlatsbrev? Jag finner nog ingen själarnas gemenskap med den som kom på en sån amazing idé.

  • Maila artikeln!
  • Skriv ut artikeln!
Spara / dela
  • Facebook
  • del.icio.us
  • Pusha
  • Bloggy
  • Google
  • TwitThis
  • LinkedIn
Av:

Marianne Eriksson

Kategorier:

Okategoriserad

26
Okt

Nu tar vi tagelskjortan av

Jag hörde på radion idag en besviken forskare från SLU beklaga sig över desinformation och bortförklaringar av forskningsresultat i miljödebatten. Han menade att det han och hans kollegor kommer fram till i sin forskning negligeras och bortförklaras av miljörörelsen som ”köpta resultat”. Nu handlade det om jordbruksfrågor men jag skulle kunna tänka mig att även en del skogsforskare har samma känsla.
Att diskussioner, utredningar och framför allt beslut baseras på fakta är förstås viktigt. I Sverige har vi sedan 1920-talet haft förmånen att få objektiva fakta om våra skogar från den landsomfattande skattefinansierade Riksskogstaxeringen. Om 2013 års resultat skrev jag för ett par veckor sen i blogginlägget ”Ord och inga visor”. Liksom tidigare år visar Skogsdata 2014 att viktiga element för den biologiska mångfalden, såsom gammal skog, död ved, lövrik skog och grova lövträd ökar. En numera pensionerad forskare påpekade i en kommentar till blogginlägget att trots att fakta från Riksskogstaxeringen säger annat så står det i sammanfattningen av uppföljningen av miljökvalitetsmålet Levande skogar 2014 ”Det går inte att se en tydlig riktning för utvecklingen i miljön.” Inte det? Titta här!
I veckan släppte Skogsstyrelsen bomben att de generella hänsynen vid avverkning, som tidigare ansetts ligga på ca 3%, troligen är betydligt högre. Hur mycket vet man ännu inte men det ryktas om det dubbla. Felet ligger i hänsynsytor vid avverkning. Dessa har tidigare ansetts finnas med i statistikbegreppet frivilliga avsättningar och har därför inte räknats in i generell hänsyn. När Skogsstyrelsen nu tittat närmare på och jämfört kartor över frivilliga avsättningar med de generella hänsynsytorna så visar det sig att de inte alls överlappar i den omfattning man trott.
Ska det nu vara så mycket att tjafsa om? Ja det är det. Att för lite skog avsätts för naturvård, har varit en av miljörörelsens stora angreppspunkter i skogsdebatten och viktiga utredningar de senaste åren. Vad har detta sakfel betytt där? Kombinerat med negligerande av Riksskogstaxeringens resultat? Tanken svindlar.
Gjort är gjort. Låt oss nu alla glädjas åt att vi har snart har svart på vitt att skogsbrukarna inte är de stora miljöbovar vi utmålats som. Det är dags att ta tagelskjortan av!

Hänsynsytor vid avverkning

  • Maila artikeln!
  • Skriv ut artikeln!
Spara / dela
  • Facebook
  • del.icio.us
  • Pusha
  • Bloggy
  • Google
  • TwitThis
  • LinkedIn
Av:

Marianne Eriksson

Kategorier:

Okategoriserad

20
Okt

Urbant tolkningsföreträde

”Inget ont som inte för något gott med sig” sägs det. Och onekligen har Sverigedemokraternas valframgångar medfört att landsbygden för en stund fått ögonen på sig.
I vintras trodde vi LRFare att landsbygdsfrågorna skulle placera sig högt bland valfrågorna. Nästan alla partier hade ju skrivit sig en landsbygdsstrategi.  Men tji fick vi! Landsbygden gled ut i periferin och skola, jobb och Förbifart Stockholm tog över debatten. Förbifart Stockholm kan man ju verkligen säga att vi har på landsbygden och det finns fortfarande jobb och en och annan skola. Av detta märktes dock inget i valdebatten. Hade det inte varit för grisknorrarna i juni så hade nog landsbygdsfrågorna helt ramlat bort.
I eftervalsdebatten har mediabilden av landsbygden flera gånger varit uppe till diskussion. Media är makt, och makten i media tycks finnas i Stockholm. Tolkningsföreträdet har urbaniserats och mediabilden av landsbygden är både skev och anorektisk. Ett av de bättre inlägg jag läst om mediabilden av landsbygden finns på den här länken. Rapporten Landsbygd i mediaskugga” är också läsvärd, finns även kortfattat beskriven här . 

Gamla Vallby radiostation har funnit ett nytt användningsområde  som landsbygdsföretag

Mediabilden av landsbygden har intresserat mig under många år, alltsedan studiebesöket på Aftonbladets redaktion där jag fick veta att de inte hade en enda reporter norr om Stockholm. Hösten 2008 arrangerade jag genom KSLAs landsbygdskommitté ett mediamöte för att ”belysa och färglägga bilden av den nya landsbygdens företagare”. Mötet var passande nog förlagt till gamla Vallby radiostation utanför Enköping som på 50-talet var centrum för Sveriges radiokommunikation med andra länder. Numera ingår den som konferensdel i ett lantbruksföretag med många ben. Dragplåster på mötet var bl a Sveriges då största importör av Islandshästar, Thilde Höök, Anders Wallstipendiat och sedermera rikskänd genom Bonde söker fru. Och visst kom media till mötet, lantbrukspressen och lokalmedia från Enköping och Uppsala. Men någon Stockholmsmedia såg vi inte röken av. Fem mil utanför tullarna var nog fem mil för mycket.
Jag avrundar detta blogginlägg med ett citat stulet från en Åre-politiker som på facebook beskrev hur hon vid buffébordet på Artipelag, två mil utanför Stockholm, råkade höra en besökare säga till en annan ”tänk att man bygger så här stora hus så här långt ute på landet”. Ridå.

    

  • Maila artikeln!
  • Skriv ut artikeln!
Spara / dela
  • Facebook
  • del.icio.us
  • Pusha
  • Bloggy
  • Google
  • TwitThis
  • LinkedIn
Av:

Marianne Eriksson

Kategorier:

Okategoriserad

14
Okt

Internationella Landsbygdskvinnors dag

Onsdag 15 oktober är det Internationella Landsbygdskvinnors dag. Och visst är de värda att fira – Eunice i Kenya, Anna i Sverige och alla deras systrar världen över. Eunice bedriver agroforestry på sin lilla gård och försörjer därmed familjen med både brännved, djurfoder och mat. Anna driver skogsbruk och hund- och jaktkurser i Norrlands inland och sprider med sin entusiasm den framtidstro som bygden så innerligt väl behöver. Eunice har fått sin utbildning i agroforestry genom Vi-skogen. Där vet man vikten av att investera i landsbygdens kvinnor för långsiktiga effekter. Och här hemma i Sverige ser vi att det ofta är kvinnorna som står för utvecklingsidéerna på landsbygden.

Rebecca och Fiona – hotshots on tour!?

Tre dagar i veckan jobbar jag i Stockholm, långt från landsbygden. På nätterna sover jag i ett rum i de kvarter där livsmedelsbutikerna annonserar om hummer istället för falukorv och stora stadsjeepar trängs längs trottoarkanterna. Kvinnor finns det förstås här också, fast inte direkt några landsbygdskvinnor. En kväll stötte jag på Rebecca och Fiona, eller rättare sagt deras bil (se bifogat bildbevis). Hotshots on tour!? Trots min tämligen höga ålder har jag aldrig stött på någon Rebecca eller Fiona tidigare. Av deras klädsel att döma jobbar de varken med agroforestry eller jaktkurser. En googling lärde mig att de är en känd discjockeyduo. Deras ansiktsuttryck får min kvinnosjäl att värka. Var är glädjen, stoltheten och självkänslan i denna bild? Senaste skivan heter i konsekvensens namn ”Beauty is pain” och duon har 130 000 gillare på facebook. Hur många av dessa är unga tjejer som söker förebilder?
Bilden av Rebecca och Fiona har etsat sig fast på min näthinna, en påminnelse om att vägen till jämställdhet är lång och krokig. Men onsdag 15 oktober, på Internationella Landsbygdskvinnors dag, ska jag istället försöka se Eunice och Anna framför mig, glada och stolta. Säkert har du också några landsbygdskvinnor i din närhet som är värda att fira och lyfta fram. Det finns ju bland annat 125 000 skogsägande kvinnor i Sverige.

  • Maila artikeln!
  • Skriv ut artikeln!
Spara / dela
  • Facebook
  • del.icio.us
  • Pusha
  • Bloggy
  • Google
  • TwitThis
  • LinkedIn
Av:

Marianne Eriksson

Kategorier:

Okategoriserad

9
Okt

Ord och inga visor

Det växer så det knakar i våra skogar

Som sann naturvetare gillar jag fakta. Eftersom jag också gillar skog så är det rena julafton när Skogsdata kommer. Skogsdata är en årlig sammanställning av Riksskogstaxeringens resultat. Gamla kära rikstaxen som pågått kontinuerligt sedan 1920-talet och gett oss objektiva fakta om det svenska skogstillståndet.
Skogsdata 2014 har tema Biologisk mångfald, dvs man tittar extra på mätvärden som betyder mycket för mångfalden. Det handlar t ex om död ved som 39% av Sveriges rödlistade skogslevande arter är beroende av. Mängden hård död ved minskade fram till 1990 men har nu fördubblats sedan mitten av 1990-talet. Totalt finns det 7,8 m³ död ved per hektar, hälften hård och hälften mer nedbruten. Med detta följer också ökad mängd vedsvampar.
Samma trend har arealen gammal skog, minskade fram till 1990 men har sedan dess ökat. Med gammal skog menas i norra Sverige skog äldre än 160 år, i södra Sverige 120 år. I södra Sverige har det sedan 1990-talet skett en markant ökning av äldre lövrik skog. Antalet grova träd har också ökat.
Dessa förändringar har alltså skett efter den nya skogspolitikens införande 1993. Som en papegoja upprepar jag att förändring tar tid i ett så långsamt system som skogen. 1993 års skogspolitik ger resultat. De som ropar på ny skogspolitik kan inte ha läst Skogsdata.
50% av de rödlistade skogslevande arterna finns i ädellövskogarna. Ädellövskogar utgör knappt 1% av våra skogar, men har ändå ökat sedan mitten av 1980-talet när ädellövskogslagen infördes. 5% av våra skogar är monokulturer med bara ett trädslag, 11% består av fem eller fler trädslag och resterande 86% har 2-4 trädslag.
Och sist men inte minst ska vi komma ihåg att det står över 3 miljarder m3sk virke i våra skogar och det blir mer och mer för varje år eftersom vi bara avverkar 2/3 av tillväxten.
Tycker du att dessa fakta kommer fram i skogsdebatten? Det tycker inte jag. Där är det mest bara klagovisor. Men i Skogsdata är det ord och inga visor.

  • Maila artikeln!
  • Skriv ut artikeln!
Spara / dela
  • Facebook
  • del.icio.us
  • Pusha
  • Bloggy
  • Google
  • TwitThis
  • LinkedIn
Av:

Marianne Eriksson

Kategorier:

Okategoriserad

3
Okt

Mer Värd Mat

Det var med Mer Värd Mat det började

Häromdagen slank jag in för en sen lunch på By:fiket, LRFs nyöppnade matställe i Stockholm. Där stötte jag ihop med systrarna Brydling. (Ulrika och Carina heter de, men jag kan inte för mitt liv lära mig vem som är vem.) Systrarna Brydling fanns tidigare i kocklandslaget och har nu designat menyn på By:fiket. Deras tema är Hållbar måltid.
Det blev ett glatt återseende. För snart femton år sedan startade LRF Jämtland det stora projektet Mer Värd Mat. Syftet vara att öka lönsamheten i den jämtländska livsmedelsproduktionen. Projektet spände över hela kedjan från jord till bord, över branschgränserna och innefattade såväl stor som liten. Det här var några år innan LRF gjorde sin stora nationella matsatsning som jag nu glömt vad den hette.
I Mer Värd Mat var systrarna Brydling en viktig ingrediens och dragplåster, dels för att de var så himla duktiga, dels för att de var så himla trevliga och lätta att jobba med. Det är ju inte alltid de egenskaperna sammanfaller. Deras goda egenskaper verkar finnas kvar och vi hade en trevlig pratstund om gamla minnen. Då sa Ulrika/Carina dessa bevingade ord: ”Det var med Mer Värd Mat det började.” Och hon menade med det hela mathajpen. Wow wow wow! De orden kommer jag att leva länge på. Glömda är alla sena kvällar med trilskande projektansökningar, samarbetsovana grupperingar och övernitiska handläggare på myndigheterna. För första gången i mitt liv fick jag uppleva det som vi så ofta sätter upp som en målbild – ”Det var med xxx det började.”

  • Maila artikeln!
  • Skriv ut artikeln!
Spara / dela
  • Facebook
  • del.icio.us
  • Pusha
  • Bloggy
  • Google
  • TwitThis
  • LinkedIn
Av:

Marianne Eriksson

Kategorier:

Okategoriserad