Från och med idag flyttar jag min blogg till en annan web-adress, http://marianne-eriksson.blogspot.com/ . Där fortsätter jag att blogga utifrån mitt liv med Kraftsamling Skog, som jag fortsätter att vara projektledare för. Välkommen dit , gärna med fria synpunkter om “skog, landsbygd och levande livet”.

Mer skåpmat i bloggtorkans tecken. Hittade i skåpet en bild på detta fiffiga datorfodral som en av mina manliga arbetskamrater gjort. Som synes är det gjort av en rutig skjorta. Karlar kan …. också sy. Det kallar jag en karl med ruter i/rutor på.

Jag har drabbats av en mystisk åkomma, saknar lust och aptit att tänka och skriva. Enligt Internet-doktorn tyder symptomen på att det är bloggtorkan som slagit till. I väntan på att jag ska tillfriskna får mina läsare nöja sig med en gammal bild från en konferens tidigare i vår. Då fick jag äntligen se vad skogsmännen, eller åtminstone den här mannen, har i sin portfölj. Jag har i alla år trott att dessa tjusiga portföljer innehåller viktiga handlingar av stor betydelse för landets BNP o.d. Döm om min förvåning när portföljen visade sig innehålla …….. två (2!) par skor. Den mannen kommer nog att gå långt.

Hade igår den stora äran att sitta i panelen på Skogsstyrelsens konferens ”Ökad produktion + God miljö = Sant?”. Skogsstyrelsen hade, trots det slitna temat, sytt ihop ett program med många nyanser på föredragen, inte bara svart-vitt. Begreppet ”miljö” är ju i dagens klimat- och energisituation så mycket mer än biologisk mångfald. Stilarna varierade från Kerstin Ekmans poetiskt målande språk till knastertorr information ”von oben”. Energimyndigheten levererade en hel del intressanta saker. Jag köper dock inte deras idé om ”bränsleinriktad ungskogsskötsel”. När Artdatabanken introducerade den hotade arten ”större piprensare” trodde jag att det var ett dolt skämt (typ 32-tandade brödgnagaren) men tji vad jag bedrog mig. Denna havslevande art måste väl ändå ha simmat in på fel konferens? Skogsstyrelsen avrundade med strategi för hållbar skogsproduktion och bjöd då på hämtpizza Grandiosa X-tra allt, dvs allt är möjligt och ökad tillväxt öppnar många dörrar.
Sammanfattningsvis ser jag tillbaka på en nyanserad konferens i gott samförstånd om viktiga frågor. Efter flera år i karantän känns vår skogliga myndighet åter som en positiv katalysator för en näring som har en gemensam vilja att utveckla samspelet mellan produktion och miljö. Skönt att känna att svenskt skogsbruk inte är någon museal verksamhet utan siktar på framtiden. Vi törs nog ta bort frågetecknet i konferensens tema ”Ökad produktion + God miljö = Sant”.

Det är lätt att instämma med Arja Saijonmaa efter två dygns intensivt umgänge i Tjeckien med representanter för Europas skogsägarföreningar (CEPF). Så olika förutsättningar vi har, och så viktigt det ändå är att vi kan göra vår enade stämma hörd. Våra mogna svenska skogsägarföreningar framstår som ett under av offensiv och vidsynt effektivitet i jämförelse med många av dem jag mötte där.
Protection, inte production, verkar vara modeordet nere i Europa. EUs Green Paper angående klimatet och skogen saknar perspektivet att skogstillväxt och träanvändning är en positiv pjäs i klimatspelet. Skogen ska skyddas, punkt slut.
Skogsexkursion i Tjeckien var häftigt. Ena stunden var vi uppe i 2-gradig dimma bland fjällgranar 1100 m.ö.h, i nästa stund nere i nyutslagen bokskog på 550 m.ö.h. Tillsammans med årsmötet i medeltida slottsmiljö skapade det minnen för livet. (Visst sjöng Arja nånting om det också….?)

Minisemester i Prag. Inte helt lätt för en svensk skogsmulle. Svenskarnas insats i trettioåriga kriget var inte precis statushöjande för oss. Helt förståeligt kan jag tycka. Varför skulle svenskarna hit ner och kriga runt?
Hoppade en dag på en bussresa ut i landsorten tillsammans med tio personer från fyra olika kontinenter. När vi bekantade oss med varandra berättade jag med stolthet vad jag jobbade med. Det i mitt tycke så ädla uppdraget att öka skogstillväxten i familjeskogsbruket stod inte högt i kurs hos australiensare och amerikaner. Skogsbruk var för dem liktydigt med förstörelse av vatten, mark och klimat. Jag missionerade så gott jag kunde för vårt uthålliga skogsbruk men tror inte att jag lyckades omvända dem.
En kanadensiska i sällskapet skulle också vidare på konferens, dock inte skoglig. Hennes konferens var på temat ”Good sex, bad sex”. Vi diskuterade aldrig den globala nyttan av detta ämne.

Mitt förra blogginlägg slutade på en gropig grusväg. Det här inlägget handlar också om en gropig väg, fast mer bildligt. Vi har under drygt två år drivit ett landsbygdsprogramsprojekt som förstärkning till Kraftsamling Skog. Det var ett av de första projekten som Skogsstyrelsen beviljade i sin nya roll som filial till Jordbruksverket (filial vad gäller Landsbygdsprogrammet alltså). När jag blir pensionär kanske jag skriver en bok om tiden med detta projekt – en tragikomisk resa på gropig EU-väg. Just nu är jag dock fullkomligt nöjd över att ha skrivit en slutrapport som tillsammans med en kartong verifikationer är inskickad till Skogsstyrelsen. Med väl förrättat värv och hedern i behåll har vi kommit till vägs ände ….. för denna gång.

Man vet att det våras i Jämtland när
a) tre tjog tranor majestätiskt vandrar på de nytinade åkrarna
b) kärlekskranka storspovar pockande drillar efter sällskap
c) virket ramlar fram ur skogen och samlas längs vägarna
d) vägarna lämpar sig bättre för puckelpist än virkestransport

Det kom ett mail från en kollega. Det var ett kort mail, en länk till en tidningsartikel och ett enda ord – suck! I artikeln presenterar en forskare från Lunds Universitet en hypotes om att ökad skogstillväxt skyndar på klimatförändringarna. Förklaringen är, håll i er nu, denna: Med mer och tätare skog minskar den snötäckta delen av jordens yta. Istället för att solstrålar reflekteras mot snön och vänder ut i universum stannar energin kvar i de mörka träden vilket leder till en temperaturhöjning. Teorin är säkert riktig men hur är det med proportionerna? Finns klimatnyttan som den ökade tillväxten gör med i ekvationen? Att skogen är fattigmans tröja har folk vetat i alla tider utan forskningsinsatser. Tänk om dessa forskningspengar istället hade satsats på utveckling av teknik för att ta ut klenvirke som bioenergi för att ersätta fossilt bränsle. Det skulle ge verklig klimatnytta.
Här skulle det kunna vara en länk till artikeln men jag länkar bara till sånt jag tycker är läsvärt. I det här fallet hjälper det inte att tidningen kallar sig för Sveriges största miljö- och affärstidning för proffs och beslutsfattare inom det privata och offentliga näringslivet. Proffs och beslutsfattare behöver bättre underlag än det här.

Med hull och hår gav jag mig i år hän åt Skogsnäringsveckan.
Måndag kväll:
Inledde med ”gratis mingel”, som det stod i programmet. Träffade dem jag redan kände och några nya som jag redan glömt namnen på.
Tisdag morgon:
Kom blöt av svett fem minuter för sent till Föreningen Skogens årsmöte där jag var föreslagen som ny styrelseledamot. Behövde inte skämmas eftersom de två andra nya ledamöterna inte ens var där.
Tisdag förmiddag:
Högtidlig invigning av Skogsnäringsveckan. Imponerades av Hans Rosling, professor vid Karolinska Institutet, som höll ett invigningstal under rubriken ”Har världen blivit bättre?”. Gav en hel del aha-upplevelser och insikt om hur förlegad min egen syn på I- och U-länder är/var (vet ju bättre efter detta).

Onsdag förmiddag:
Modererade vårt eget seminarium ”Från Kraftsamling till krafthandling”. Ett 40-tal intresserade deltagare vandrade disciplinerat runt i vår Kraftsamlingsorientering för att sedan samlas till ett ordrikt och diffust soffsamtal om framtidens utbildning för skogsägare.
Onsdag eftermiddag:
Skogsnäringsveckan goodbye! Arbetsmöte på Sånga-Säby med Kraftsamling Skogs förstafemma – mindre snack och mera verkstad.