18
Sep

Vårt gröna stövelprydda lilla skrå

"Ut i skogen ska vi gå, exkursioner far vi på, fast vi redan varit på minst 22"

Föreningen Skogens höstexkursion är årets mötesplats för landets skogsfolk. Skogsnäringsveckan i all ära men det är när man är ute på exkursion som skogsmannakänslan odlas. Man vandrar från exkursionspunkt till exkursionspunkt, tittar på blädderblocksblad och planscher, på diagram och tabeller, får tidigare kunskap konfirmerad men även en del nytt som stjälper det gamla över ända. Och ändå är nog den stora behållningen det som sker längs vägen, mötena med gamla bekanta och i bästa fall någon ny förmåga. Man är bland gelikar, dunkar varandra i ryggen och känner sig så trygg.
Som kanske framgår av tonläget hyser jag nån sorts hatkärlek till skogsexkursioner. Där finns den trygga kontinuiteten, men också den självkonserverande skråandan. Samma människor möts år efter år. Människorna är mest män, i år 80% av deltagarantalet. Bland de föredragande var nog andelen män ännu större. 
Texten till Exkursionsvisan från en revy på Skogsstyrelsen i slutet av 80-talet finns kvar i mitt huvud. Refrängen slutar så här ”…exkursioner far vi på, för att hålla hög nivå, på vårt gröna stövelprydda lilla skrå, hej å´ hå!”

  • Maila artikeln!
  • Skriv ut artikeln!
Spara / dela
  • Facebook
  • del.icio.us
  • Pusha
  • Bloggy
  • Google
  • TwitThis
  • LinkedIn
Av:

Marianne Eriksson

Kategorier:

Okategoriserad

14
Sep

Ett val utan vinnare

Valvakor varar inte längre länge. Ny teknik gör att resultaten rullar in rasande snabbt. Rasande är förresten ett passande ord på detta val. Alliansens resultat var rasande, och rasande blir vi väl alla över att ett missnöjesparti blir landets tredje största parti.
Jag lyssnar just på Löfvéns tal där han försöker utmåla valet som ett segerval. Socialdemokraternas valsiffror är ungefär som förra valet, och då beskrevs det som ett katastrofval. Talet tycks vara skrivet långt i förväg, typ ”svenska folket har gjort sitt val, man vill ha en ny regering”.  Och folket har gjort sitt val, var åttonde väljare la sin röst på Sverigedemokraterna. SD framträder på TV-skärmen som vinnare av valet. Men om ingen vill ha med en att göra, kan man då vara en vinnare? Knappast. Det påminner mig om prästen som hade rymt från predikan till golfbanan och där gjorde hole-in-one men inte hade någon som såg det och inte kunde berätta det för någon.
Min tro på mänskligheten har fått sig en allvarlig knäck. Den här veckan kommer jag nog att trycka mig emot husväggarna och räkna ”ett, två, tre ….. åtta. Där är en sverigedemokrat”. Kanske bäst att jag håller mig hemma i min valkrets. Här finns inte så många husväggar att smyga längs och inte heller så många sverigedemokrater. Endast 2,8% röstade på dem här medan centerpartiet fick nästan 30% av rösterna. Stadspartiet Folkpartiet ligger i vår valkrets på rödlistan, kanske inte kategori utdöd, men säkerligen starkt hotad.
Nej det här valet har ingen vinnare, och den kommande veckan, och i värsta fall hela mandatperioden, blir en riktig rysare.

  • Maila artikeln!
  • Skriv ut artikeln!
Spara / dela
  • Facebook
  • del.icio.us
  • Pusha
  • Bloggy
  • Google
  • TwitThis
  • LinkedIn
Av:

Marianne Eriksson

Kategorier:

Okategoriserad

8
Sep

Lök på laxen för branddrabbade skogsägare

Även skog som brunnit har en ägare som är värd respekt

Den här debattartikeln, skriven av ett gäng naturvårdsforskare, har upptagit en stor del av min arbetsdag. I artikeln föreslår man att  hela det branddrabbade området i Västmanland, 17 000 hektar, ska omvandlas till naturreservat. Skogsmarken där är så billig nu så det blir en god affär för staten hävdar man. Bristen på respekt för enskilda skogsägares äganderätt är upprörande. Flera skogsägare har hört av sig under dagen och känner sig djupt kränkta. Deras skogsägarkollegor i brandområdet har det tungt nog som det är. Att som lök på laxen få ett hot om tvångsomställning av sin skog till reservat  gör inte situationen lättare. När en spelare ligger svårt skadad på planen i en fotbollsmatch sparkar man ut bollen oavsett vilket lag man tillhör. Här tycks man istället välja att sparka på liggande spelare.
LRF och Mellanskog uttrycker i den här repliken till debattartikeln sin syn på saken. Mellanskogs ordförande Karin Perers har också varit ute i etern idag, lyssna t ex på Ekosändningen här. Även lokala företrädare för skogsägarna har uttryckt sin förtvivlan och ilska över förslaget i en replik på DN Debatt.
Sveaskog har lovat att göra ekopark av 1500 hektar som brunnit.  Bergvik och Stiftet upplåter 2100 hektar för reservat, mot att de får utbytesmark, smart byte när man är oförsäkrad. Räknar man även in de reservat som tidigare fanns i området så närmar sig den avsatta arealen 4000 hektar. Borde inte detta räcka för naturvårdsforskarnas behov? Nej, mycket vill ha mer. 17 000 hektar vill man ha som tummelplats.
En annan sak som upprör mig är när en katastrof som skogsbranden utnyttjas för politiska syften. Medan branden fortfarande rasade gick Miljöpartiet ut med en presskonferens om branden, klimatförändringarna och flygplan för skogsbrandbekämpning. Idag har Vänsterpartiets Jens Holm med glädje lyft fram att han minsann redan föreslagit att hela brandområdet ska göras till reservat. Och debattartikeln avslutas med att forskarna uppmanar de politiska partierna att ta denna reservatsbildning som sitt vallöfte.

  • Maila artikeln!
  • Skriv ut artikeln!
Spara / dela
  • Facebook
  • del.icio.us
  • Pusha
  • Bloggy
  • Google
  • TwitThis
  • LinkedIn
Av:

Marianne Eriksson

Kategorier:

Okategoriserad

4
Sep

Retoriskt valströssel

Valströssel?

Vart tog landsbygdsfrågorna vägen i valrörelsen? Under en period tidigare i år kändes det som att landsbygden var ”gängs”. (Gängs är ett bra ord som vi här i Jämtland oftast använder om unga  kvinnor/män som är eftertraktade på äktenskapsmarknaden.) Nästan alla partier lade fram någon form av landsbygdsprogram och vi på LRF vädrade morgonluft. Den luftströmmen sinade snabbt. Jag läste nånstans att Stockholm, Göteborg och Malmö tillsammans har egen majoritet i riksdagen. Dåliga odds för landsbygdsfrågorna alltså. Det verkar även debattörerna i den här och den här artikeln tycka.
Förra veckan fick skogen luft under vingarna ett tag. Socialdemokraterna gjorde ett utspel om miljardsatsningar på skogens gröna guld. 25 000 nya jobb skulle det bli, bl a genom satsning på nya drivmedel och grön kemi. Alliansen konstaterade surt att det mesta av detta var redan på gång och Skogsindustrierna kommenterade att det minsann är massa, papper och sågade trävaror som gäller, åtminstone fram till 2020.
När socialdemokraterna nu i veckan kom med sitt valmanifest stod de 25 000 nya jobben baserade på skogsråvara inte att finna däri. Var det bara retoriskt valströssel? Alliansens valmanifest  kom tidigare i veckan. Man talar där väl om skogens potential men är återhållsam med löften om långsiktig skattebefrielse för avancerade biodrivmedel, endast talldiesel nämns.
Tycker du som jag att det är svårt att sortera upp vad de olika partierna tycker i olika frågor som berör skogen så ta en titt på den här sammanställningen av vad respektive parti svarar på fyra viktiga frågor om skog.

  • Maila artikeln!
  • Skriv ut artikeln!
Spara / dela
  • Facebook
  • del.icio.us
  • Pusha
  • Bloggy
  • Google
  • TwitThis
  • LinkedIn
Av:

Marianne Eriksson

Kategorier:

Okategoriserad

30
Aug

Bland isländska skogsägare

Tjänsteresa till Island är inte så dumt. Är här för sista styrgruppsmötet inom utbildningsprojektet Kraftmeiri Skogur som är inspirerat av vårt eget Kraftsamling Skog. Det är också slutkonferens för projektets deltagare. Den har smart nog samordnats med de fem skogsägarföreningarnas gemensamma årsmöte. Restiderna är långa på denna stora och bergiga ö.

Islands första skördare in action

Många därhemma skrattar när jag berättar att Island satsar på Kraftsamling Skog. Där finns väl ingen skog säger man. Nej, inte än! Nu är ca 1% av landet skogklätt men ambitionen är att det ska bli 5%. På vikingatiden var det 25%. På 60-talet började man på allvar att plantera skog. Vi såg häromdagen Islands första skördare gallra i ett 54-årigt sitkagransbestånd. Volymen var imponerande hög (4-800 m3/hektar) och den löpande tillväxten likaså. Av veden gör man en särskild sorts flis som används i ett smältverk för värdefulla metaller. Virkespriset skulle göra svenska skogsägare gröna av avund!
Den isländska skogsägarrörelsen är ung. Var och en äger hundratals hektar mark, men inte så mycket skog. En kommande utmaning blir att hitta kanaler till marknaden. Än så länge har man inte hunnit avsätta särskilt mycket virke. Intressant är att notera kvinnornas starka ställning i föreningarna. Här känns många män som ”medföljare”, i Sverige är det ju oftast tvärtom. Något förvånande för en svensk är också den täta kopplingen mellan statsskogarnas folk och privata skogsägare. Alla är här. Alla ser skogstillväxt som en möjlighet.

  • Maila artikeln!
  • Skriv ut artikeln!
Spara / dela
  • Facebook
  • del.icio.us
  • Pusha
  • Bloggy
  • Google
  • TwitThis
  • LinkedIn
Av:

Marianne Eriksson

Kategorier:

Okategoriserad

24
Aug

Sommar om Norrland

Läs den här boken om du vill tappa tron på framtiden

Sista semesterveckan målade jag uthus, nödvändigt men lätt själsdödande. Passade på att lyssna på en del Sommarprogram under tiden, ömsom vin ömsom vatten. Rent generellt kan jag nog instämma med den lyssnare som sa att ju äldre sommarpratare, desto intressantare program.
Extra noga lyssnade jag på Po Tidholm eftersom han i media framstår som den store uttolkaren av landsbygden, särskilt den norrländska. Dessutom har jag nyligen med stor möda kämpat mig igenom hans bok Norrland. Det tog mig ett år. Efter varje kapitel var jag så arg att jag lade undan boken minst en vecka. Po Tidholm vill göra en insats för landsbygden genom att synliggöra den. Det vill jag också. Där slutar likheterna.
Po målar i sitt Sommarprogram och sin bok upp en döende landsbygd med nedlagda affärer, igenväxande inägor och skövlande skogsbolag. Det enda som kommer att finnas i det framtida Norrland är arbetspendlare och lyxturister säger han. Ingen kommer längre att kunna leva på vanliga jobb (vad det nu är för jobb?). På twitter skriver han i samma veva att diverse exempel på entreprenörsskap är ”anekdotiska dimridåer”.  Med självinsikt konstaterar han i sitt sommarprogram att hans artiklar och föreläsningar genom åren gjort landsbygdsborna ledsna, arga och uppgivna. Men sen har de blivit nöjda över att Po ser deras situation och hur hopplös framtiden är. Ja, så kan man ju också försöka rädda landsbygden.
Jag läste häromdagen en  intressant artikel om pessimistiska miljövårdare som bara ser negativa saker. De blir själva frustrerade och deprimerade och sprider dessutom denna hopplöshet till omvärlden. Och utan hopp tappar människan lusten att anstränga sig att förändra saker och ting. Så fungerar den mänskliga hjärnan rent kemiskt. Negativa känslor utsöndrar negativa substanser som blockerar aktivitet och utveckling, och vice versa, något som man i idrottens värld tagit till sig och nyttjar. Parallellen till landsbygdsfrågorna ligger snubblande nära.
Jag funderar ibland över hur det går till när personer blir gurus inom olika områden. Jag förstår att en husdjursagronom som jobbar med fåravel hela sitt yrkesliv kan bli fåravelsguru. Men hur kan en  frilansande journalist och musikkritiker genom att bo i en Hälsingegård, göra reportageresor till norrländska samhällen och skriva deprimerande reportage därifrån bli landsbygdsguru? Vem har tolkningsföreträdet? Mediavärlden, med bas i Stockholm, öppnar gräddfilen för denna deprimerande landsbygdsbild. Kanalen för pistvaktsversionen av Norrland är i och för sig också öppen. Jag tycker illa om båda. Vem kan låsa upp en mediakanal för de positiva krafter som finns på landsbygden, de verkliga entreprenörerna som varken är anekdoter eller dimridåer? Tänk om Po Tidholm, som är en duktig skribent med gott anseende, kunde minska storleken på sin backspegel, putsa upp framrutan och bli ett positivt landsbygdslokomotiv. Vi LRFare bidrar gärna med tips om människor, byar och bygder med framtidshopp. Landsbygden kommer aldrig mer att se ut som den gjorde på 50-talet, men det betyder inte att det inte finns någon framtid där.

  • Maila artikeln!
  • Skriv ut artikeln!
Spara / dela
  • Facebook
  • del.icio.us
  • Pusha
  • Bloggy
  • Google
  • TwitThis
  • LinkedIn
Av:

Marianne Eriksson

Kategorier:

Okategoriserad

17
Aug

Om bönders vis

 

Den pittoreska "bonde-söker-fru-bilden"

I fredags gästspelade jag i LRFs monter på mässan Gårdsbruk i Ljusdal. Föga anade jag när jag tidigare i somras satte rubriken ”Heta skogspolitiska frågor inför valet” att en stor skogsbrand skulle komma emellan och ändra innebörden av ”heta” frågor. Någon större dragningskraft fick rubriken dock inte. Kl 9.55, fem minuter före utsatt starttid, lyste fortfarande bänkarna tomma. Med lite lock och pock och slutligen också mutor lyckades jag få några utställare från grannmontrarna att agera publik. De höll masken och räddade dagens första föredragning från fiasko.
Jag var väldigt glad över att inte komma efter LRF Ungdomen i programmet. De hade nämligen gjort en himla bra föreställning som hette ”Tal till bönder om bönders vis”.  Med glimten i ögat skildrade de olika schablonbilder av bonden. Den sista bilden hette ”den osynliga bonden”, dvs det fanns ingen schablonbild. Budskapet var förstås att en bonde kan se ut hur som helst, det viktiga är att vara sig själv och inte fastna i någon bild av hur man SKA vara. Glädjande nog verkar man leva som man lär för en skogsmaskinförare  är numera ordförande för LRF Ungdomen i Örebro. Härligt att skogen tågar in även i LRF Ungdomen! Och härligt att  Ungdomen fortsätter att sticka upp och utmana etablissemanget.

  • Maila artikeln!
  • Skriv ut artikeln!
Spara / dela
  • Facebook
  • del.icio.us
  • Pusha
  • Bloggy
  • Google
  • TwitThis
  • LinkedIn
Av:

Marianne Eriksson

Kategorier:

Okategoriserad

10
Aug

Syndabockssyndromet

Människan är liten när naturkrafterna kommer lösa

Sveriges största skogsbrand i modern tid har präglat den senaste veckan. Kaosforskaren Edward Lorenz myntade för länge sedan begreppet ”fjärilseffekten”, då han menade att en fjärils vingslag i Sydamerika kan utlösa en orkan i Afrika.  Juli bjöd på extremt bra semesterväder, men det ledde också till extremt torra skogar. Med de förutsättningarna behövdes inga fjärilsvingslag för att skapa kaos. Det räckte med en liten gnista från en markberedare.
Med stor oro har vi väl alla följt mediarapporteringen från branden. Det började med rena lägesrapporter, men det dröjde inte länge förrän syndabockssyndromet slog till. Det är otroligt hur många sorters syndabockar man kan leta fram. Ena stunden är brandutvecklingen regeringens fel, nästa stund finns syndabockarna i kommunen för att inte tala om länsstyrelsen, skogsnäringen, polisen, militären, hemvärnet – ja finns det någon instans som inte valsat runt som halt och lytt i branddebatten? Skogsbranden tycks ha fått många opinionsbildare att öppna plånböckerna och vilja mångdubbla brandskyddsnivån så att naturkrafterna aldrig någonsin ska bli oss övermäktiga. Rent osmakligt tycker jag det var av det politiska parti som tidigt i veckan gjorde ett utspel om ökade satsningar, dessutom på sånt som man tidigare ställt sig avvisande till. Att försöka vinna egna politiska poäng mitt i pågående brandkris luktar illa.
Stolt är jag däremot över att jobba för folkrörelser som LRF och skogsägarföreningarna som varit snabba och alerta att få igång både praktiskt och psykosocialt stöd för de drabbade. Inga politiska utspel, däremot handfasta direkta insatser.

  • Maila artikeln!
  • Skriv ut artikeln!
Spara / dela
  • Facebook
  • del.icio.us
  • Pusha
  • Bloggy
  • Google
  • TwitThis
  • LinkedIn
Av:

Marianne Eriksson

Kategorier:

Okategoriserad

4
Aug

Rikare Skog på loppis

 

Rikare Skog – vilket loppisfynd!

Vilken sommar vi har! Heta dagar, badvarma sjöar och tropiska nätter. Sent en ljummen kväll cyklade vi makligt hemåt. Vid sidan av vägen stod ett litet stånd, en sorts ”help-yourself-loppis”. Uppförsbacke, trötta ben och ren och skär nyfikenhet gjorde att vi stannade till en stund. Där fanns de klassiska loppisprylarna, porslinsfigurer i märkliga poseringar, udda koppar och grälla blomkrukor. Bland de tummade pocketböckerna stod en prydlig, till synes oanvänd, vit bok som fick mitt hjärta att slå extraslag – Rikare Skog.
Den boken var 1990-talets skogliga bibel. Det var den första rejäla utbildningssatsningen på naturhänsyn i skogsbruket för skogsägare. Studiekampanjen pågick 1990-93 och nådde drygt 100 000 deltagare. Jag var kampanjledare i Jämtland och provkörde studiematerialet i  ”Cirkel nr 1″. Vi höll till i en kvarterslokal nära min bostad för att jag skulle hinna hem och amma vårt tredje barn under kafferasten.
Rikare Skogs budskap var svårsålt till en början. Skogsägarna ville hellre prata kubikmetrar än knappnålslavar. Skogsvårdsorganisationen, som jag då jobbade för, fick tåla en hel del sura kommentarer. Jag fick titt som tätt ta fram det gamla talessättet ”att tänka annorlunda idag än igår är det som skiljer den vise från den envise” till försvar. Så småningom ändrades attityderna.
Ja det loppis-stoppet väckte många känslor. Är Rikare Skog nu mogen för loppis? Jag lade en tia i burken men lämnade boken kvar i hopp om att den ska komma till någon bättre behövande.

  • Maila artikeln!
  • Skriv ut artikeln!
Spara / dela
  • Facebook
  • del.icio.us
  • Pusha
  • Bloggy
  • Google
  • TwitThis
  • LinkedIn
Av:

Marianne Eriksson

Kategorier:

Okategoriserad

29
Jul

Ständig förändring

Krokomsviken svämmar över av vitkindade gäss

När jag 1996 började jobba på LRF Jämtland var canadagässen ett stort problem för bönderna runt Storsjön. De betade de nygrodda grödorna och skitade ner med sin avföring. Ibland hände att någon enstaka vitkindad gås fanns med i flockarna av canadagäss. Idag, knappt tjugo år senare är det den vitkindade gåsen som dominerar gåsflockarna runt Storsjön. Vid en cykeltur ikväll skrämde vi upp en koloni på nästan hundra vitkindade gäss från stranden.
Onekligen väcker den här typen av förändringar funderingar. Canadagåsen inplanterades i Sverige på 1930-talet. Att inplanteringar kan leda till obalans i populationsekolgin finns det många andra exempel på. Den vitkindade gåsen verkar dock inte vara inplanterad utan har blivit svensk häckare av egen kraft. Ändå har det uppstått en obalans. Jag tänker inte djupdyka i de olika gässens utveckling, och eventuella orsakssamband med jakt, jordbruksgrödor, klimatförändring etc. Ikväll nöjer jag mig med att konstatera att naturen inte står stilla utan är stadd i ständig förändring. Utbredningsområden förändras, populationer går upp och ner. I Jämtland vallfärdar vi till Offerdals sydväxtberg för att titta på en kvarlevande alm från tider med varmare klimat. I Skåne är almen vardagsmat, eller har i alla fall varit innan almsjukan spred sig. En sommarpratare från Dalarna beskrev härom veckan sin fascination över att äntligen få möta en lavskrika i sin skog. Här uppe i Jämtland behöver man inte sitta länge i granskogen innan de fladdrar runt en. Den som ropar på en statisk natur utan hänsyn till omgivande förutsättningar har missat något i biologikursen.

  • Maila artikeln!
  • Skriv ut artikeln!
Spara / dela
  • Facebook
  • del.icio.us
  • Pusha
  • Bloggy
  • Google
  • TwitThis
  • LinkedIn
Av:

Marianne Eriksson

Kategorier:

Okategoriserad