22
Dec

Hur mycket är nog?

Får våra skogsägare någon julefrid?

På väg mot julefrid …… trodde jag. Senaste tiden har dock inte varit någon höjdare sett ur ett skogsägarperspektiv. En skogsägare i Dalarna riskerar avverkningsförbud utan ekonomisk ersättning pga av att Skogsstyrelsen sett lavskrika på hans marker. Samma effekt kunde det ha fått om man sett talltita där, eller orre, eller jorduggla eller någon annan på den artlista som börjat tillämpas som nån sorts länk mellan Skogsvårdslagen och Artskyddsförordningen. Vad gäller skogsägarens möjlighet till ersättning hänvisas till en lag som inte finns! Den här soppan kan om den får fortsätta lägga en död hand över merparten av Sveriges skogar. Titta på artlistan, och fundera över om det finns några skogar där ingen av dessa arter finns.
Jag har i snart tjugofem års tid, alltsedan utbildningskampanjen Rikare Skog, arbetat för och trott på balans mellan naturhänsyn och virkesproduktion i svenskt skogsbruk. I början var det trögt att få gehör för ökad naturhänsyn men likt en atlantångare styr det nu över. Dit det bär dit bär det.  Var finns de makthavare med helhetssyn som ser vad som håller på att hända? Ska vi överhuvudtaget ha någon skogsproduktion i Sverige? Vem ser skogsproduktionens roll för klimatet och omställningen till ett biobaserat samhälle? Vem törs ställa frågan om våra miljömål är rätt utformade? Jonas Eriksson konstaterar i sin blogg att även om vi skulle satsa hela statsbudgeten, flera år i rad, så kommer vi inte att klara miljömålet Levande skogar så som kriterierna är uppställda idag.
Och vad är vår grundlagsskyddade äganderätt värd? Hur mycket ska våra skogsägare tåla? Hur får man som skogsägare julefrid i nådens år 2014?

  • Maila artikeln!
  • Skriv ut artikeln!
Spara / dela
  • Facebook
  • del.icio.us
  • Pusha
  • Bloggy
  • Google
  • TwitThis
  • LinkedIn
Av:

Marianne Eriksson

Kategorier:

Okategoriserad

14
Dec

Skogen ska brukas, viltet ska njutas

Skogen ska brukas, viltet ska njutas” sa Göran Persson när han talade på ett arrangemang i projektet Viltstammar i balans som drivits av LRF Sydost i samarbete med Södra och Jägarförbundet. Jag var inte med den gången men istället fick jag äran att vara med på projektets avslutningsseminarium i Kosta. Över 2000 markägare och jägare har under projekttiden deltagit i olika kurser och seminarier om bl a den viktiga balansen mellan fodertillgång och klövviltstammarnas storlek. Man var rörande eniga om att DIALOG är nyckeln till den balansen. Att markägare och jägare tillsammans tar del av ny kunskap och ser situationen ur flera perspektiv skapar insikt och förståelse. Det bäddar för konstruktiva lösningar på ett problem som i vissa delar av landet anses svårlöst. Ett smart grepp i projektet var att handledare från markägarorganisationerna och från Jägarförbundet jobbade tillsammans i par.
Gästföreläsare på seminariet var den legendariske fotbollsledaren Tommy Svensson. Jag säger bara VM 1994. Han visade sig vara en lågmäld och försynt man med många kloka synpunkter om hur man skapar vinnaranda i ett lag. Allt ledarskap handlar om relationer, att bry sig om människor var ett av hans budskap. Ska man bli vinnare måste man lära sig att tänka som vinnare, för hjärnan kan nämligen inte skilja på en tänkt och en verklig händelse. Vinnaren säger: det blir svårt men det är möjligt. Förloraren säger: det är möjligt men det blir för svårt. Vinnaren har en handlingsplan, förloraren en ursäkt. Han avslutade med att konstatera att ledarens viktigaste uppgift är att få andra människor att växa. 

  • Maila artikeln!
  • Skriv ut artikeln!
Spara / dela
  • Facebook
  • del.icio.us
  • Pusha
  • Bloggy
  • Google
  • TwitThis
  • LinkedIn
Av:

Marianne Eriksson

Kategorier:

Okategoriserad

7
Dec

Olika ljus i advent

Uppfinningsrikedomen är stor i vårt avlånga land, även i adventstid. De här maffiga adventsljusen står på en gård i Vigge i Jämtland. Starkt gjort av bönderna att tända ljus i det mjölkmörker som tycks råda nu. 20 öres sänkning på mjölkpriset kom som en tidig, och oönskad, julklapp för ett tag sen.
Även Naturskyddsföreningen använder sig av tända-ljus-metoden. Varje ljus man tänder på sin hemsida är en önskning inför en ny  skogspolitik. ”De flesta av oss har en skog som vi älskar och som vi kallar vår egen.” Så står det på samma sida. Som vi kallar vår egen – är det en ny tolkning av äganderätten månntro? Naturskyddsföreningen har sju skogspolitiska ljus. Fyra av dem hann tändas före regeringskrisen. Tre återstår, tre ljus, tre månader med sittande regering.
Apropå advent så hänger du väl med på adventskalendern på vår facebooksida Vi som gillar skog?
Måndag 8 december öppnas LRFs nya hemsida. Min blogg kommer inte längre att finnas på förstasidan. Du som vill fortsätta att besöka den kan istället gå in på direktadressen http://blogg.lrf.se/marianne-eriksson/ . Väl mött även efter 8 december!

  • Maila artikeln!
  • Skriv ut artikeln!
Spara / dela
  • Facebook
  • del.icio.us
  • Pusha
  • Bloggy
  • Google
  • TwitThis
  • LinkedIn
Av:

Marianne Eriksson

Kategorier:

Okategoriserad

1
Dec

Buddha möter Fredrika

Buddha betraktar Fredrikas bygder

Ett dygns semesterresa ToR Vännäs gav i helgen bränsle åt både kropp och själ. Kroppen fick sitt av ett dignande  julbord och själen gick in i ett meditativt tillstånd under mil efter mil av skogar, myrar och sjöar. Den blyga novembersolen sken över det lättklädda vinterlandskapet och arbetsveckans stressknutor rann bort i de små och stora älvar vi korsade. Där rann också ett av 60-talets tillväxtmedel, vattenkraften. Den rinner fortfarande, men känner sig numera komma i skymundan av de mer spektakulära vindkraftsparkerna som dansar på skogslandets höjder.
Ja tiderna förändras och olika kulturer kommer och går. Det intrycket förstärktes när vi på en av höjderna längs vägen beskådade denna bautastora Buddhafigur i det klassiska norrländska skogslandskapet. Långt borta i horisonten kan den skarpögde se en vindkraftspark. Och de blankisade sjöar som tidigare var vinterns genvägar genom landskapet ligger orörda.  Inte ens en skridskoåkare i färgglad skaljacka över Houdinitröjan syntes till.

  • Maila artikeln!
  • Skriv ut artikeln!
Spara / dela
  • Facebook
  • del.icio.us
  • Pusha
  • Bloggy
  • Google
  • TwitThis
  • LinkedIn
Av:

Marianne Eriksson

Kategorier:

Okategoriserad

25
Nov

Det är vanligt att vara ovanlig

Många vitmossearter, men bara ett fåtal viktiga för ekosystemtjänsten vattenreglering

Är det vanligt att vara vanlig eller att vara ovanlig? Den frågan ställdes igår av en av våra föreläsare, Kristoffer Hylander, på en workshop om ekosystemtjänster. Svaret är att i naturen är det vanligt att vara ovanlig. Det är endast ett fåtal arter som det finns riktigt många individer av. De flesta är mer eller mindre ovanliga. Det stökade till det i min tankevärld. Vad innebär detta för vårt löfte att bevara alla arter? Om de flesta arter är ovanliga och dessutom utspridda så törs vi ju snart inte bruka naturen alls.
Och inte blev det enklare när Hylander visade ett exempel från våtmarker där vitmossor reglerar vattenflödena. Trots att det finns många, många vitmossarter där så är det troligen bara några få som är viktiga för den vattenreglerande funktionen. För ekosystemtjänsten vattenreglering vore det alltså betydligt värre att en vanlig vitmosseart minskar till hälften än att två vitmossearter försvinner. Hylander dristade sig till och med till att nämna tanken att de flesta arter kanske inte betyder något ur ett ekosystemtjänstperspektiv. Att bibehålla ekosystemtjänster och biologisk mångfald är alltså två olika mål som inte alltid drar åt samma håll.
På tunnelbanan grunnade jag återigen på det där med att det är vanligt att vara ovanlig. Tonåringar tycks ju sträva efter att se ut som alla andra tonåringar. Men om det är vanligt att vara ovanlig så borde alla se olika ut, men de ser ju lika ut. Naturens lagar gäller nog inte på tunnelbanan.

  • Maila artikeln!
  • Skriv ut artikeln!
Spara / dela
  • Facebook
  • del.icio.us
  • Pusha
  • Bloggy
  • Google
  • TwitThis
  • LinkedIn
Av:

Marianne Eriksson

Kategorier:

Okategoriserad

20
Nov

Det finns alltid en bättre lösning

Idag en av arbetsårets höjdpunkter – Anders Walls entreprenörsseminarium. Evigt unge Anders Wall inledde med att tala om vikten av att ha, och släppa fram, passion, glädje, drömmar och tro. En entreprenör hittar alltid en bättre lösning hävdade nästa föreläsare. Den som säger sig ha ”the one best way” har alltid fel. Kan det gälla i skogsbruket också?
I avsaknad av dragplåstret Petter Stordalen som tvingats lämna sent återbud dominerades dagen fullständigt av kvinnorna. Där var Julia som utan ärftlig belastning och branschbakgrund blev VD för Wetterlings yxfabrik vid 21 års ålder. Hon säljer inte yxor, hon säljer ett gott liv. Stina Honkamaa Bergfors, tidigare vd för Google, skakade om vår syn på internet. Visste du att det varje minut läggs in 300 timmars videofilm på nätet? Kolla in på ”You, me and Youtube”.
Vad sägs om ett duschsystem som använder 90% mindre vatten och 80% mindre energi än våra vanliga? Det kan man kalla innovation. 5 liter vatten räcker till en dusch, cirkulerar runt gång på gång. Påminner om den där snapsvisan ”tänk om jag hade lilla nubben uppå ett snöre i halsen. Jag skulle dra den upp och ner så att den kändes som många fler.”
Dagens leading lady var Tina Thörner (Ike kunde inte komma), som en gång i tiden ville bli stridspilot men inte fick för att hon var kvinna. Istället blev hon världens bästa rallykartläsare. Hennes framgångsrecept är att varje morgon bestämma sig för att idag ska jag göra mitt bästa i allt jag tar mig för. Numera är hon i kunskapsbranschen. I ”Ungt driv ger Enköping liv” bidrog hon till att höja andelen elever med godkända avgångsbetyg från 76 till 100%. Och snart lanserar hon School4youi 40 länder. Kunskap ger möjligheter!

Tina Thörners tydliga tips

 

  • Maila artikeln!
  • Skriv ut artikeln!
Spara / dela
  • Facebook
  • del.icio.us
  • Pusha
  • Bloggy
  • Google
  • TwitThis
  • LinkedIn
Av:

Marianne Eriksson

Kategorier:

Okategoriserad

13
Nov

Politisk synvända?

Så är då det politiska årsvarvet igång med nya politiska förutsättningar. En tredjedel av riksdagsledamöterna är nya på sin post. Den allmänna motionstiden har gått ut. På bloggen Skogssnack finns en förnämlig sammanställning av riksdagsmotioner med skoglig anknytning. De flesta av dem är kloka och framåtsyftande, men en och annan fick mina ögonbryn att fastna i högläge. Läs den om ”Naturens rättigheter”. Den går ut på att utreda om inte naturen borde anses som ett ”autonomt rättssubjekt” med ”oförytterliga rättigheter” och att miljöorganisationer, ortsbefolkning, lokala politiker och en lång rad andra aktörer kan föra naturens talan inne i rättssamhällets centrala instanser.
Markägarens rättigheter finns överhuvudtaget inte nämnda i motionen,  mer än när man konstaterar att gällande lagstiftning utgår från att någon äger naturen och ”inom vissa gränser fritt kan bruka den, vilket i praktiken ofta inneburit att den åsamkats skador”. En stilla undran från mig som läsare är – av vad skall vi leva? Vad ska vi bruka? Naturen, vår gröna motor och fabrik är basen för mänsklighetens överlevnad.  Motionärerna hänvisar till  helt andra delar av världen och vill applicera detta till svenska förhållanden.
Samma typ av politisk synvända, om än inte lika omvälvande, kan man ana i ett anförande i den allmänpolitiska debatten i riksdagen som du kan läsa på den här länken. Den här riksdagsledamoten skriver att skogen är viktig för ”virkesproduktionen och för växter och djur” och det är ju helt sant. Sen skriver hen att den  också är viktig för OSS MÄNNISKOR. Men vem är det då som har nytta av virkesproduktionen? Är det inte vi människor? Är virkesproduktionen ett ”autonomt rättssubjekt” kanske? Nej nu klarar jag inte fler synvändor.

  • Maila artikeln!
  • Skriv ut artikeln!
Spara / dela
  • Facebook
  • del.icio.us
  • Pusha
  • Bloggy
  • Google
  • TwitThis
  • LinkedIn
Av:

Marianne Eriksson

Kategorier:

Okategoriserad

7
Nov

Regionalt korkat klokt

Välj naturkork, för portugisernas och klimatets skull

Jag och min blogg  är på höstsemester i Lissabon (ja även maken är med). Nu vet jag vad det är det där ”det dom har, det har dom i Lissabon”. Det är kakelplattor, sardiner, portvin och kork. Och en stolthet, nästan i klass med jämtarnas, över sina regionala produkter.
Det där med korken väcker förstås liv i våra skogsgener. Portugal står för över hälften av världens produktion av vinkorkar. Gissa om de strider för sin produktion av naturkork nu när plastkorkar och skruvkorkar tränger sig på. Precis som skogsbruket i Sverige gör angående sin skogsproduktion så tar de fram klimatfördelarna med naturkork. Portugals korkeksskogar binder varje år 4,8 milj ton koldioxid. En skruvkork av aluminium belastar atmosfären med 24 gånger mer koldioxid än en naturkork.
Mina slutsatser efter dessa ”korkade” semestertankar är två:
1) Det är en himla tur att vi inte har en gemensam skogspolitik i EU. Våra förutsättningar och intressen mellan länderna är alldeles för olika för det.
2) Nästa gång jag köper vin kanske jag prioriterar ett vin med naturkork för att stödja de portugisiska korkodlarna.

  • Maila artikeln!
  • Skriv ut artikeln!
Spara / dela
  • Facebook
  • del.icio.us
  • Pusha
  • Bloggy
  • Google
  • TwitThis
  • LinkedIn
Av:

Marianne Eriksson

Kategorier:

Okategoriserad

1
Nov

Själarnas gemenskap

Några gånger i mitt yrkesliv har jag upplevt en känsla som måste vara det man kallar ”själarnas gemenskap”. Den där känslan när sändare och mottagare har samma våglängd. Det behövs inga preludier, inga förklaringar, fullständig tillit och trygghet råder. De gånger det hänt har det handlat om medelålders kvinnor med ungefär samma bakgrund som jag. Kaka söker maka. Döm om min förvåning när jag sedan insett att andra personer i min närhet inte alls upplevt situationen så, ingen själarnas gemenskap där inte.  Med åren har insikten klarnat om hur olika vi alla är. Det känns tryggt att ha gelikar omkring sig men det befrämjar ingen utveckling. 
Inom skogsnäringen känner nog många själarnas gemenskap, många tänker lika och känner sig trygga. Och där har jag flaxat runt i snart fyrtio år, i början ivrig att vara duktig flicka, sedan ivrigt predikande att skogsbranschen behöver fler kvinnor. Numera är jag sällan ivrig i dessa frågor. Jag gläfser möjligen till nån gång när man i själarnas gemenskap inte klarar att säga förtroendevald och riksdagsledamot istället för förtroendeman och riksdagsman.
Häromdagen blev jag dock lite ivrig igen. En gläfsande kollega mailade över en länk till ”Amazing women everywhere”. Amazing = häpnadsväckande, fantastisk. Om man lägger in en bild och motivering på en amazing kvinna där så skänker SCA en euro till Världsnaturfonden. Är det nån sorts avlatsbrev? Jag finner nog ingen själarnas gemenskap med den som kom på en sån amazing idé.

  • Maila artikeln!
  • Skriv ut artikeln!
Spara / dela
  • Facebook
  • del.icio.us
  • Pusha
  • Bloggy
  • Google
  • TwitThis
  • LinkedIn
Av:

Marianne Eriksson

Kategorier:

Okategoriserad

26
Okt

Nu tar vi tagelskjortan av

Jag hörde på radion idag en besviken forskare från SLU beklaga sig över desinformation och bortförklaringar av forskningsresultat i miljödebatten. Han menade att det han och hans kollegor kommer fram till i sin forskning negligeras och bortförklaras av miljörörelsen som ”köpta resultat”. Nu handlade det om jordbruksfrågor men jag skulle kunna tänka mig att även en del skogsforskare har samma känsla.
Att diskussioner, utredningar och framför allt beslut baseras på fakta är förstås viktigt. I Sverige har vi sedan 1920-talet haft förmånen att få objektiva fakta om våra skogar från den landsomfattande skattefinansierade Riksskogstaxeringen. Om 2013 års resultat skrev jag för ett par veckor sen i blogginlägget ”Ord och inga visor”. Liksom tidigare år visar Skogsdata 2014 att viktiga element för den biologiska mångfalden, såsom gammal skog, död ved, lövrik skog och grova lövträd ökar. En numera pensionerad forskare påpekade i en kommentar till blogginlägget att trots att fakta från Riksskogstaxeringen säger annat så står det i sammanfattningen av uppföljningen av miljökvalitetsmålet Levande skogar 2014 ”Det går inte att se en tydlig riktning för utvecklingen i miljön.” Inte det? Titta här!
I veckan släppte Skogsstyrelsen bomben att de generella hänsynen vid avverkning, som tidigare ansetts ligga på ca 3%, troligen är betydligt högre. Hur mycket vet man ännu inte men det ryktas om det dubbla. Felet ligger i hänsynsytor vid avverkning. Dessa har tidigare ansetts finnas med i statistikbegreppet frivilliga avsättningar och har därför inte räknats in i generell hänsyn. När Skogsstyrelsen nu tittat närmare på och jämfört kartor över frivilliga avsättningar med de generella hänsynsytorna så visar det sig att de inte alls överlappar i den omfattning man trott.
Ska det nu vara så mycket att tjafsa om? Ja det är det. Att för lite skog avsätts för naturvård, har varit en av miljörörelsens stora angreppspunkter i skogsdebatten och viktiga utredningar de senaste åren. Vad har detta sakfel betytt där? Kombinerat med negligerande av Riksskogstaxeringens resultat? Tanken svindlar.
Gjort är gjort. Låt oss nu alla glädjas åt att vi har snart har svart på vitt att skogsbrukarna inte är de stora miljöbovar vi utmålats som. Det är dags att ta tagelskjortan av!

Hänsynsytor vid avverkning

  • Maila artikeln!
  • Skriv ut artikeln!
Spara / dela
  • Facebook
  • del.icio.us
  • Pusha
  • Bloggy
  • Google
  • TwitThis
  • LinkedIn
Av:

Marianne Eriksson

Kategorier:

Okategoriserad