4
Feb

Ända in i kaklet

Klent bloggat har det blivit senaste tiden. En anledning är att jag håller på att gå i pension. Aldrig kunde jag väl tänka mig att det skulle vara så tidskrävande. Nu går det inte längre att skjuta upp allt det där som skulle ha gjorts i förrgår. Samtidigt är det ju så många spännande nya saker som händer. Idag kunde jag till exempel inte hålla mig ifrån en workshop om samverkan mellan olika skogliga kunskapswebbar.
Jag har i flera år känt mig frustrerad över den brokiga floran av skogswebbar, särskilt som vi från LRF Skogsägarna är med och finansierar tre av dem. Inom mig har misstankarna gnagt att vi dubbeljobbar och uppfinner hjulet gång på gång. Desto skönare känns det nu när arbetet är igång med att kartlägga vilka webbar som finns, för vilka målgrupper, med vilken finansiering och framförallt – vilka är samverkansmöjligheterna? Förhoppningsvis kommer det att leda till både bättre och kostnadseffektivare kunskapsförmedling.  Här är några exempel på olika webbar:
Skogsskötselserien, ”bibeln” med de främsta forskarnas främsta kunskap. Kunskap Direkt, skogsägarnas världsunika rådgivare på stubben.  Skogssverige, den för 20 år sedan epokgörande webportalen. Den sprillans nya Kunskapsbanken hos Skogforsk. Och på SYN-kurser finns de öppna delarna av Skötselskolan.
För mig som ägnat 30 år av mitt yrkesliv åt kunskapsförmedling är det här rena julafton. Och däri ligger förklaringen till att jag nu kör 100 knyck ända in i kaklet.

  • Maila artikeln!
  • Skriv ut artikeln!
Spara / dela
  • Facebook
  • del.icio.us
  • Pusha
  • Bloggy
  • Google
  • TwitThis
  • LinkedIn
Av:

Marianne Eriksson

Kategorier:

Okategoriserad

11
Jan

Ohyggliga hyggen?

Är hygget en "katastrof"?

Gynnsam placering av helgdagarna i jul- och nyår tycks, i brist på skidspår och andra vinteraktiviteter, ha lockat till att motionera tangentborden ute i landet. De skogliga debattartiklarna har varit fler än vanligt. En del lyfter skogens och skogsnäringens betydelse för klimatet och för att i framtiden kunna uppnå ett fossiloberoende samhälle, som härhär  och sedan tidigare även här. Andra skjuter in sig på hyggen, anser att hyggen fördärvar klimatet och möjligheterna till friluftsliv.
Att många tycker illa om hyggen vet vi sen tidigare. Vi som var med på 70-talet minns den flammande hyggesdebatten. Den var betydligt mer befogad då än nu. 70-talshyggena var STORA och fullständigt renrakade. Idag ser hyggena helt annorlunda ut. 8% av arealen lämnas kvar som kantzoner och andra vardagshänsyn. Medelarealen på familjeskogsbrukets hyggen är tre hektar.
Vi lever i ett fritt land där vi får tycka och torgföra vad vi vill. Men nog är det klädsamt om tyckandet har sin bas i fakta och ett visst helhetsperspektiv. Att se på hygget som en lösryckt företeelse håller inte. Det är en fas i skogens kretslopp, inte ett konstant tillstånd för tid och evighet. Och visst läcker ett nyupptaget hygge koldioxid när avverkningsavfallet bryts ner och inga träd hunnit växa upp. Mätningar i Småland på Gudrunhyggen visar dock att redan efter 7-8 år tar den nya trädgenerationen upp lika mycket koldioxid som avges vid nedbrytningen. Och sett över en hel omloppstid är skogen en stor koldioxidupptagare. När råvaran sedan används för att ersätta fossila råvaror kommer den verkliga klimatnyttan. Jag blir djupt oroad när jag ser okunniga utsagor om att hyggen är en klimatmässig katastrof från personer som borde veta bättre.
Att hyggen inte är någon höjdare för friluftslivet är ingen nyhet. Men att med detta som bas utfärda ett generellt rop på alternativt skogsbruk är som att skjuta mygg med hagelbössa. Merparten av svenska folket rör sig inte längre än 300 meter från bebyggelsen in i skogen. I dessa tätortsnära skogar ska vi anpassa skogsbruket efter de sociala behoven. Ute i skogsägarföreningar och -bolag jobbar man för att bli bättre på detta. Och här kan olika former av kontinuitetsskogsbruk vara bra metoder. Att däremot ute i landets vidsträckta skogar sänka tillväxten, och därmed även klimatnyttan, med kontinuitetsskogsbruk vore synnerligen oklokt (med undantag för vissa speciella ståndorter). Nej låt oss istället arbeta vidare för en god dialog mellan skogsägare, skogsentreprenörer och andra intressenter. Med insikt och förståelse för varandras verksamheter kan både skogsbruk, friluftsliv och turism samsas i skogen.

  • Maila artikeln!
  • Skriv ut artikeln!
Spara / dela
  • Facebook
  • del.icio.us
  • Pusha
  • Bloggy
  • Google
  • TwitThis
  • LinkedIn
Av:

Marianne Eriksson

Kategorier:

Okategoriserad

31
Dec

Skogsåret 2015

Gott Nytt Skogsår!

Sista dygnet med 2015. En tillbakablick minner om ett stormigt år, inte så mycket bokstavligt som skogspolitiskt.
- Artskyddsförordningens orimliga effekter framstod under 2015 i sin fulla klarhet. En obetänksam korsbefruktning mellan två direktiv som i ett nafs stryker ett streck över skogsägarens ersättnings- och äganderätt. Skogsbranschen gjorde gemensam sak i frågan. Resultat synes ännu icke.
- Statsministern talade upprepade gånger under 2015 om skogen som Sveriges gröna guld. Den ”ska bidra till jobb och hållbar tillväxt i hela landet samt till utvecklingen av en växande bioekonomi” står det i visionen för det nationella skogsprogrammet. Programarbetet har under året gått igång på allvar och än så länge hyser vi hopp om att det ska anta den helhetssyn på skogen som vi saknar.
- Skogens och skogsråvarans klimatnytta har under året ofta funnits på agendan i olika läger. Utmaningen för oss är att nå igenom den enögda kortsiktiga synen att skogen gör bäst klimatnytta där den står. Istället måste vi nå fram med de mer vidsynta och långsiktiga forskarnas budskap att det är genom ett aktivt brukande, hög tillväxt och substitution av fossila råvaror som skogen gör störst klimatnytta. Miljömålsberedningen har fått även klimatfrågan på sitt bord och jobbar febrilt för att leverera resultat under 2016. Och så avslutades ju året med ett globalt klimatavtal från Parismötet, visserligen mycket generellt men ändå ett steg framåt. Skogen nämns på flera ställen i avtalet.
- I Bryssel är det hållbarhetskriterier för skogen som är på allas läppar. Oljebolagen, som inte vill ha konkurrens från bioenergi, och miljörörelsen, som inte vill ha skogsbruk, har gått samman i en ohelig allians. Hindrande hållbarhetskriterier skulle hjälpa dem att  minska brukandet av skogen. Vi anser istället att nationell anpassad lagstiftning är vägen att hantera skogens hållbarhet.
- Året avslutades med att det kom direktiv för en översyn av skogsvårdslagen under 2016. Vad det resulterar i torde vi få se till nästa nyår. Naturskyddsföreningen är i alla fall så nöjda med direktiven att de nu går in i arbetet med det nationella skogsprogrammet. Översynen av lagen var deras krav för det. Man kan tro att det är en sandlådelek men så går det svenska skogspolitiska spelet till.

Det var förstås mycket mer än det här som hände under 2015 men timmen är sen och skribenten trött. Jag hade för ett år sedan ett antal nyårsönskningar, bl a att 2015 års ögon skulle öppnas upp för skogen som bas för vår hållbara välfärd, klimat, energi, samhällsekonomi, levande landsbygd och livsmiljö. Och visst har ögonlocken lyft sig lite grann men det behövs nog aktivt arbete även 2016 för att blicken ska klarna. Ett riktigt Gott Nytt Skogsår 2016 önskar jag er!

  • Maila artikeln!
  • Skriv ut artikeln!
Spara / dela
  • Facebook
  • del.icio.us
  • Pusha
  • Bloggy
  • Google
  • TwitThis
  • LinkedIn
Av:

Marianne Eriksson

Kategorier:

Okategoriserad

23
Dec

Världens julklapp

Paris julklapp till världen - ett klimatavtal

Världens julklapp!!! – vad kan det vara? ÅRETS julklapp är tydligen robotdammsugaren, men för mig som har en man med körkort på dammsugare platsar inte robotdammsugaren som världens julklapp. Inte heller träningsarmbandet eller råsaftscentrifugen som utnämnts till Årets julklapp tidigare år. Fred på jorden, som toppar så många önskelistor, skulle förstås platsa som världens julklapp, men tyvärr verkar den inte vara inom räckhåll på ett tag.
Nej världens julklapp är för mig det nya klimatavtalet. Det må vara både fluffigt och luddigt i kanten, men det är ändå ett stort steg framåt att alla nationer på planeten Jorden enats om att uppnå balans mellan utsläpp och upptag av växthusgaser. Och skogen nämns flera gånger i avtalstexten, världen behöver mer skog, skog som växer mer och brukas hållbart. Det ger både klimatnytta och ekonomisk utveckling. Destruktiv avskogning utan återbeskogning måste upphöra. I Sverige har vi haft lagstadgad återväxtplikt sedan 1905. Någon har räknat ut att om skogarna världen över skulle skötas enligt den svenska modellen så skulle det kompensera koldioxidutsläppen från all världens förbränning av fossila råvaror.
Lägg därtill att Sverige förra veckan fick förlängd dispens på skattebefrielse för förnybara biodrivmedel till 2018 (biogas 2020). Visserligen bara en  tillfällig respit för att utveckla mer långsiktiga spelregler men ändå bättre än ingenting. Men nog är det överhuvudtaget en tankevurpa att belägga koldioxidneutral energi från skogsråvara med koldioxidskatt? Som om man skulle ha alkoholskatt på mjölk.
Jag önskar mina läsare en fin och energigivande jul med världens julklapp i åtanke.

  • Maila artikeln!
  • Skriv ut artikeln!
Spara / dela
  • Facebook
  • del.icio.us
  • Pusha
  • Bloggy
  • Google
  • TwitThis
  • LinkedIn
Av:

Marianne Eriksson

Kategorier:

Okategoriserad

10
Dec

Rim och reson i artskyddet efterlyses

Dyra fåglar för skogsägaren!

Igår bevistade jag ett seminarium om de brännheta artskyddsfrågorna. Det var en skrämmande och klargörande upplevelse. (se webbsändning på den här länken)
Dagen inleddes med vittnesbörd från verkligheten. En markägare hade med hänvisning till artskyddsförordningen utan ersättning förbjudits att avverka 17 hektar skog som skulle ha inbringat en intäkt på 2 miljoner kronor. Anledningen var att det förekom tjäderspel i området. I övrigt hade området inga speciella naturvärden. Smaka på den prislappen!
Bollandet mellan myndigheter, Skogsstyrelsen och länsstyrelsen, var som lök på laxen för markägaren i det här fallet. Och det blev knappast bättre när Naturvårdsverkets representant på seminariet beskrev Artskyddsförordningens regler som ”intressanta och rafflande” och att det i princip är omöjligt att få dispens.
Vår svenska artskyddsförordning tillkom 2007 och har sin bas i EUs art- och habitatdirektiv, EUs fågeldirektiv och det nationella artskyddet (=fridlysta arter). Art- och habitatdirektivet har hårdare restriktioner, men bara för vissa utpekade arter. Fågeldirektivet är ”snällare” men gäller alla fågelarter. Nitiska, eller var de bara omedvetna, lagstiftare gjorde då så vid artskyddsförordningens födelse att man tog art- och habitatdirektivets restriktioner som gällande i hela artskyddsförordningen. Och vips så är du som skogsägare rättslös om det flyger en lavskrika, talltita eller annan fågel från ”fågellistan” genom din planerade slutavverkning och kan förväntas häcka där. Varsågod och avstå avverkning och ersättning för detta. Billigt för staten och ekonomiskt katastrofalt för skogsägaren.
Detta är ett brott mot den grundlagsskyddade äganderätten anser LRFs jurister. Om pågående markanvändning avsevärt försvåras finns rätt till ersättning. Miljörörelsens jurist hävdade istället att detta bara gäller vid ”laglig” markanvändning, och artskyddsförordningen sätter ribban för vad som är lagligt. Detta kan aldrig ha varit lagstiftarens avsikt säger vi som tror på rim och reson och sunt bondförnuft.
Min kollega Gunnar Lindén sammanfattade vad artskyddsförordningen innebär för skogsägaren så här: Onödigt – Kontraproduktivt – Rättsosäkert.

  • Maila artikeln!
  • Skriv ut artikeln!
Spara / dela
  • Facebook
  • del.icio.us
  • Pusha
  • Bloggy
  • Google
  • TwitThis
  • LinkedIn
Av:

Marianne Eriksson

Kategorier:

Okategoriserad

27
Nov

Trendbrott?

Trendbrott – ja han sa faktiskt så, Martin Green från Svensk Fågeltaxering, på seminariet om skogens biologiska mångfald på KSLA igår. Under åren 2002-2012 är det fler skogslevande  fågelarter som ökat än minskat. 31% av arterna har ökat, 19% minskat och 47% hållit sig stabila. Och den samlade bilden för de 16 arter som följs upp inom miljömålet Levande skogar är i stora drag oförändrad.
Trendbrott var det också med ett stort antal deltagare från Naturskyddsföreningen på en aktivitet där LRF Skogsägarna var en av arrangörerna. KSLAs anrika plenisal var fullsatt av mycket kompetenta skogs- och miljöföreträdare. Kompetenta var även föreläsarna, och dessutom synnerligen hovsamma. Inga braskande rubriker där inte. Till och med Artdatabankens försvar av rödlistan hölls i en ödmjuk ton. Några klara svar på frågan om det går uppåt eller nedåt för skogens biologiska mångfald var det ingen fler än Martin Green som gav. Mina tankar gick osökt till en av mina gamla lärare som besvarade de flesta frågor med ”det beror på”.
En ögonöppnare för mig var begreppen ”naturlighetskriterier” och  ”naturtyper” som ska rapporteras in bevarandestatus för enligt EUs habitatdirektiv. Naturbyråkratin växer och frodas. Ökar det den biologiska mångfalden?
Även den efterföljande debatten hölls i en hovsam och tämligen konstruktiv ton, vilket var ett välkommet trendbrott. Att den statliga myndigheten Naturvårdsverket agiterade hårt mot skogsbruket var däremot inget trendbrott. Läs gärna min kollega Gunnar Lindéns blogginlägg på detta tema.
De skarpaste skotten sköt förstås Djävulens advokat, alias Carl-Henrik Palmér, som var inbjuden i syfte att provocera. Han erbjöd sig på stående fot att korta rödlistan för skogsarter  med 30 % och därmed minska risken för politiska felprioriteringar. Han avslutade med följande ord:
”Man brukar säga att krig är för allvarligt för att överlåtas åt militärer.
Jag brukar i analogi med detta säga att skogsbruk är alldeles för allvarligt för att överlåtas åt jägmästare.
Och kanske är rödlistning för allvarligt för att överlåtas åt en liten krets engagerade biologer.”

  • Maila artikeln!
  • Skriv ut artikeln!
Spara / dela
  • Facebook
  • del.icio.us
  • Pusha
  • Bloggy
  • Google
  • TwitThis
  • LinkedIn
Av:

Marianne Eriksson

Kategorier:

Okategoriserad

6
Nov

Ska SKA15 skapa framtiden?

Igår presenterade Skogsstyrelsen SKA15, scenarier för den svenska skogens framtid. Ett gäng siffertörstande skogsnördar hade bänkat sig för att frossa i staplar, kurvor, kubikmetrar och procent. Det var sju år sen sist, SKA08, och vår längtan var stark.  Det påpekades dock noga från Skogsstyrelsen att det som presenterades var scenarier, inte prognoser. Men några siffror fick vi i alla fall. Prognoserna, f´låt scenarierna, baserade på ”dagens skogsbruk” (med detta avsågs skogsbrukssättet 2008-13) pekade utan klimateffekt på 10% högre tillväxt om ett sekel, med måttlig klimateffekt på 21% högre och med större klimateffekt på 40% högre produktion.
16,4% av den produktiva skogsmarken räknades som avsatt och i princip undantagen från skogsbruk. På återstående produktiv areal skulle en hållbar avverkningsnivå de närmaste  femton åren vara 95-100 miljoner kubikmeter per år. Idag avverkas ca 90. 3/4 av den potentiella ökningen av avverkningsvolymen sades bestå av löv. Vad gäller GROT skulle det gå att ta ut tre gånger så mycket som idag, främst i Norrland. Ja, nog för att det är kallt i norr, men det är glest mellan de frysande mänskorna. Och med sjunkande oljepriser, och GROT-priser därefter,  blir det nog ingen större affär av den potentialen.
Som tidigare Kraftsamling Skog-general saknade jag ett mer aktivt scenarium, ett scenarium med riktigt bra föryngringar och rätt trädslag på rätt mark, kanske till och med lite gödsling i lämpliga bestånd. Bara 10% ökning utan klimateffekt kändes defensivt. För som någon så klokt sa: att nyttja skogen är inte bara en möjlighet, det är ett ansvar.
Så till frågan i rubriken – ska SKA15 skapa framtiden? Nej givetvis skapas inte framtiden av siffror och scenarier. Däremot kan de vara till hjälp vid strategiska beslut som påverkar framtiden. Men det som avgör hur Sveriges framtida skogar ser ut är till syvende och sist de människor som brukar dem, eller inte brukar dem.

  • Maila artikeln!
  • Skriv ut artikeln!
Spara / dela
  • Facebook
  • del.icio.us
  • Pusha
  • Bloggy
  • Google
  • TwitThis
  • LinkedIn
Av:

Marianne Eriksson

Kategorier:

Okategoriserad

22
Okt

Skogsägarhjärtan i Litauen

Ekplantering på nedlagd odlingsmark i Litauen

Besökte förra veckan Litauen, det nu lilla landet som på medeltiden var en europeisk stormakt. Träffade skogsägarförening och statstjänstemän. Skuggan av Sovjettiden fanns i rummet.  1920 var 64% av skogsmarken privatägd, 1952 0%. Efter frigörelsen 1990 har en landreform lett till att 39% nu är privatägd. I vissa kretsar ses fortfarande det enskilda skogsägandet som ett hot.  Som fysisk person får man äga högst 300 hektar åker. Skog får man ha mer av, men man har inte jakträtt på sin egen mark. Att vara svensk skogsägare kändes i jämförelse ganska lättsamt.
Störst intryck under resan gjorde dock besöket ute hos en skogsägare. Det var en entreprenör ut i fingerspetsarna som börjat med 10 hektar skog och nu hade 1200 hektar skog och ett sågverk.  Vi vandrade i rask takt genom bestånd på bestånd. Ur det vi här hemma ser som oöverstigliga konfliktbestånd lät han röja fram blandskog med gran under olika lövträd, t ex klibbal. Övergiven jordbruksmark planterades med bland annat ek. Landskap av ”Brösarps-backar-typ” omvandlades till skog. Och hyggesplöjning backade man inte för. Svenska miljöorganisationer skulle ha fått blodstörtning om de varit med.
På sågverket gjorde man lastpallar, men också den finaste lindpanel. Jag rekommenderar inte Arbetsmiljöverket att besöka sågen.
Summa summarum så är det alltid nyttigt att få andra perspektiv på saker och ting. Vi har olika förutsättningar och inrättar oss därefter. Inuti oss klappar dock samma sorts skogsägarhjärtan.

  • Maila artikeln!
  • Skriv ut artikeln!
Spara / dela
  • Facebook
  • del.icio.us
  • Pusha
  • Bloggy
  • Google
  • TwitThis
  • LinkedIn
Av:

Marianne Eriksson

Kategorier:

Okategoriserad

12
Okt

Urban hegemoni

Parfymen som doftar skog, för dem som längtar till landet.

Vad innebär urbaniseringen för skogsnäringen? Så löd rubriken för en sammankomst på KSLA, Kungliga Skogs- och Lantbruksakademin, förra veckan. Den inledande föreläsaren avlivade snabbt myten om landsbygdens avfolkning. Ända sedan 1950-talet har det bott knappt tre miljoner människor på den svenska landsbygden. Däremot har antalet människor som bor i städerna ökat vilket gör att andelen landsbygdsbor har minskat. Dessutom har det skett en omfördelning mellan olika delar av landsbygden. Endast tre procent av befolkningen bor i gles landsbygd, desto fler i tätortsnära landsbygd.
Med ökande andel stadsbor sker också en maktkoncentration. Urban hegemoni inträder, staden blir norm och får tolkningsföreträde. Fyra av fem skogsbesök sker i tätortsnära skog. Stadsborna och framtidens makthavare kommer allt längre från ett virkesproducerande skogsbruk. Det bådar inte gott för kommande skogspolitiska spelregler, inte heller för rekryteringen av arbetskraft till näringen.
Men kanske finns det hopp om en ny vår. ”Nya-vågarna” är på väg ut på landet. Och nya affärsidéer växer fram.  Längtan till landet anar man i parfymen Clean White Woods som doftar skog. Och vad sägs om en trädklättringskurs för 2800 kr?

  • Maila artikeln!
  • Skriv ut artikeln!
Spara / dela
  • Facebook
  • del.icio.us
  • Pusha
  • Bloggy
  • Google
  • TwitThis
  • LinkedIn
Av:

Marianne Eriksson

Kategorier:

Okategoriserad

3
Okt

Det gröna guldet

”Skogen – det gröna guldet – ska bidra till jobb och hållbar tillväxt i hela landet samt till utvecklingen av en växande bioekonomi.” Så lyder visionen för det nationella skogsprogrammet. Arbetet för att ta fram det nationella skogsprogrammet har just börjat. Arbetsgrupper har tillsatts och ute i landet genomförs regionala dialogmöten. Syftet med mötena är att ge fler möjligheten att bidra med tankar och idéer ur ett regionalt perspektiv. Man vill få fram förväntningar, utvecklingspotential i regionen och hur mötesdeltagarna kan och vill bidra till det nationella skogsprogrammets vision.
Jag är förväntansfull, jag ser utvecklingspotential och jag vill bidra till det nationella skogsprogrammets vision. Därför deltog jag tidigare i veckan i ett regionalt dialogmöte. Landsbygdsminister Sven-Erik Bucht inledde mötet med kloka ord om skogen som motor för Sveriges välfärd och uppmanade oss som jobbar med skog att känna stolthet. Vi kan skog! Han lyfte också fram tre utmaningar: 1) Skapa fler jobb 2) Öka röjningarna 3) Minska markskadorna . Jag instämmer.
Sedan följde talare på talare, intressanta föredrag om nya produkter, skogsägarnas drivkrafter, viltbetesskador med mera. Jag hade dock inte åkt dit för att höra intressanta föredrag. Jag trodde jag var där för att delta i en dialog. Otåligt väntade jag på när den skulle börja. Till sist blev det då dags. 40 minuter hade avsatts för detta.  Har de andra fyra dialogmötena samma upplägg så blir det 160 minuters dialog. 2 timmar och 40 minuter. Det duger inte! Jag hoppas verkligen att det kommer fler möjligheter för fler personer att göra inspel till det nationella skogsprogrammet. Tills vidare får vi nyttja möjligheten att mejla till den elektroniska brevlådan n.skogsprogrammet@regeringskansliet.se.
den här sidan kan du läsa mer om arbetet med det nationella skogsprogrammet.

  • Maila artikeln!
  • Skriv ut artikeln!
Spara / dela
  • Facebook
  • del.icio.us
  • Pusha
  • Bloggy
  • Google
  • TwitThis
  • LinkedIn
Av:

Marianne Eriksson

Kategorier:

Okategoriserad