22
Apr

Framtid för skogen, då som nu

”Skogarne och Skogsväsendet” är titeln på en bok från 1865. Den skrevs för att råda bot på ”bristande kunskap om skogarnas rätta betydelse och skogshushållningens väsende”. Den kunskapsbristen finns nog än idag.
Boken väcker många tankar och perspektiv på utvecklingen av vår skogsnäring. När den skrevs för 150 år sedan rådde skogsbrist i stora delar av landet. Man bedömde till exempel att endast 20% av arealen i Kronoberg utgjordes av skog. Det är svårt att tro när man reser därigenom idag.
Av produkterna från skogen var brännved den viktigaste. Därefter kom bräder, plankor, bjälkar, master och stäfver. När man skriver om ”skogsindustrin” så är det framförallt tillverkning av möbler,  verktygsskaft od man avser. Dock beskrivs på ett ställe en ”fabrikation som möjligen kan blifva af vigt i framtiden…. s.k. träpapper”. Det bestod till hälften av ”vanlig papperssmörja” (lump?) och hälften fint sönderhackade vedtrådar. Ja nog blev den fabrikationen av vikt.
Mycket har förändrats på 150 år. En sak förenar dock dåtid och nutid. Den kan sammanfattas i följande mening från boken – ”Forstmannen har en vacker lefnadsuppgift, den nemligen att mera än de flesta arbeta för framtiden.”

  • Maila artikeln!
  • Skriv ut artikeln!
Spara / dela
  • Facebook
  • del.icio.us
  • Pusha
  • Bloggy
  • Google
  • TwitThis
  • LinkedIn
Av:

Marianne Eriksson

Kategorier:

Okategoriserad

15
Apr

Ett välsignat land

Full Fart Framåt?

Årets Skogsnäringsvecka är igång, tema skogen och bioekonomin. Mikael Damberg konstaterade i sitt tal att det för honom som närings- och innovationsminister känns som obligatorisk närvaro, för ska man kombinera näringsliv och innovation hamnar skogen lätt i centrum. Han sa också att skogen räcker till mycket mer än det vi gör med den idag. Det handlar om innovationer. ”Business as usual är inget för skogsindustrin om man även fortsatt vill vara ryggraden i Sveriges ekonomi.
Om utveckling och förändring talade också provokative Per Schlingmann. Framtiden tillhör städerna och kvinnorna menade han. Högutbildade tjejer flyr landsbygden och städerna utvecklas till Girlvilles. Vi måste bli kompis med, bejaka och se möjligheter i den nya GUDen, Globalisering-Urbanisering-Digitalisering. Hur kan vi utveckla de värden som finns mellan staden och landet, de värden som inte kan urbaniseras eller digitaliseras?
Någon Girlville var det inte tal om i miniseminariet ”Full Fart Framåt” om forskning och innovation. Panelen bestod av enbart män. I ett av eftermiddagens seminarier var situationen däremot den motsatta så kanske har Schlingmann rätt. Twitterflödet dominerades fullständigt av kvinnor (se #snv15) och var så stort att vi  fanns med bland de fem största twitterflödena under hela dagen.
En av dagens höjdpunkter var författaren Theodor Kallifatides. Han berättade om hur hans far när han kom till Sverige sa ”Du lever i ett välsignat land – ett land med skog”.

Träbyggnadspoesi

Det poetiska anslaget fortsatte under ett miniseminarium om träbyggande. En arkitekt talade lyriskt om träbyggande i termer som ”det självklart enkla, det lätt fattbara, det magiskt vackra”. Och visst är det så ….
Hur gör skogen mest klimatnytta? var frågan för en paneldebatt där det avslutande svaret blev 1) håll tillväxten uppe 2) håll CO2-utsläppen nere  3) substituera, substituera, substituera.
Vad vore väl Skogsnäringsveckan utan prisutdelningar? Huden knottrades och det blev varmt i ögonen på mig när motiveringarna lästes upp. Så många års gediget arbete, kloka tankar och höga ambitioner som dessa personer har i bagaget. Det är de och deras kollegor som bidrar till att Sverige är ett välsignat land – ett land med skog.

  • Maila artikeln!
  • Skriv ut artikeln!
Spara / dela
  • Facebook
  • del.icio.us
  • Pusha
  • Bloggy
  • Google
  • TwitThis
  • LinkedIn
Av:

Marianne Eriksson

Kategorier:

Okategoriserad

8
Apr

Uppror på landsbygden

På långfredagen gick Landsbygdsupproret av stapeln ute i landet, åtminstone i halva landet. Nordligaste aktiviteten var nämligen i Jämtland som ju ligger geografiskt mitt i landet. Kanske är landsbygden norr därom redan så glest befolkad att det inte går att uppbåda ett uppror.
Landsbygdsupproret samlade femtusen deltagare och ettusen fordon på 22 orter. För nästan exakt tio år sedan samlades sextusen personer på Sergels Torg i Stockholm för att visa sitt stöd för dem som hade drabbats av Gudrun. Äldre kollegor får något drömskt i blicken när de talar om Bondetåget i början av 90-talet med 25 000 deltagare. Jag tror att den tiden när man kunde samla horder av folk är förbi. Upproren har andra och snabbare kanaler idag. Löpeldar sprids på sociala medier, inte med traktortåg.
Jag förstår den frustration som ligger bakom Landsbygdsupproret. Man står mitt i en sönderfallande landsbygd och vill göra något konkret åt det. Man tycker att den enda riktigt stora landsbygdsorganisationen, LRF, inte syns och hörs tillräckligt, inte står på barrikaderna. LRF jobbar på ett annat sätt idag, bygger relationer, förtroende och visar på möjligheter. I ett antal djupintervjuer med rikspolitiker ifjol uttryckte flera sin uppskattning över LRFs och skogsägarföreningarnas saklighet och konstruktiva arbete i samband med miljömålsberedningen. Man lyssnade på och tog intryck av våra representanter och resultatet blev att flera aviserade avigheter för skogsägarna togs tillbaka. I den situation vi har idag med ett samhälleligt ointresse för de gröna näringarna kan faktiskt minskade motgångar vara en framgång.
Både LRF-medlemmar och andra har deltagit i Landsbygdsupproret. Åh vad jag önskar att man kunde injicera engagemanget bland ”upprorsmakarna” i LRFs ordinarie organisation. Tänk om alla LRFs kommungrupper med stolthet och framtidstro skulle bearbeta kommunpolitiker och tjänstemän, ordna oförglömliga möten, komma med förbättringsförslag i planarbetet, konstruktiva remissvar, intresseväckande debattartiklar och nytänkande samarbeten. Jag är intill visshet säker på att långsiktigt arbete i konstruktiv anda ger bättre resultat än punktinsatser. Utmaningen är att samla krafterna och dra åt samma håll. Jag har svårt att se någon organisation som kan vara en bättre plattform för det än LRF.

P.S. Undrar du vad LRF gör i landsbygdsfrågorna så läs om några saker på den här länken. D.S.

  • Maila artikeln!
  • Skriv ut artikeln!
Spara / dela
  • Facebook
  • del.icio.us
  • Pusha
  • Bloggy
  • Google
  • TwitThis
  • LinkedIn
Av:

Marianne Eriksson

Kategorier:

Okategoriserad

30
Mar

Gör om, gör rätt!

Jag fick idag flashbacks till syslöjden i skolan. Ibland sydde jag fel, och det blev inte som jag hade tänkt.  Det som skulle bli en elegant krage liknade mer en strypsnara. ”Gör om, gör rätt!” var slöjdlärarinnans tydliga order.
”Gör om, gör rätt” är precis vad vi som jobbar för skogsägarna nu säger till Skogsstyrelsen och Naturvårdsverket när det gäller Artskyddsförordningen. Den är en svensk nitisk produkt som delvis är baserad på två EU-direktiv, Art- och habitatdirektivet och Fågeldirektivet. Enligt förordningen är det bland annat förbjudet att störa fåglar eller skada deras häckningsområden och viloplatser. En lista finns bifogad över ett 50-tal fågelarter, t ex talltita, lavskrika och skogsduva. Skogsbruksförbud under fem av årets månader, eller i värsta fall hela året, blir det om du har en häckande talltita i din planerade avverkning. Och det där med ersättning kan du glömma för artskyddsförordningen står över såna trivialiteter, såvitt det inte finns ett ”allt överskuggande allmänintresse”.
Artskyddsförordningen har funnits i flera år men levt ett stilla och undanskymt liv. 2014 infördes dock nya föreskrifter och allmänna råd till skogsvårdslagens naturvårdsparagraf och då passade man på att prudentligt hänvisa till artskyddsförordningen och dess fågellista. När Skogsstyrelsen började tillämpa detta upptäcktes att den eleganta kragen var en riktig strypsnara. (Om detta bloggade jag i slutet av 2014.) ”Gör om, gör rätt” skulle min slöjdlärarinna ha sagt. Men Skogsstyrelsen och Naturvårdsverket tänker istället ta fram en ”vägledning för ärendehandläggning” så att deras tjänstemän ska kunna hantera strypsnaran bättre. En av mina kollegor avslutade dagens genomgång med att krasst konstatera att ”det kommer att bli mer eller mindre dåligt”.

  • Maila artikeln!
  • Skriv ut artikeln!
Spara / dela
  • Facebook
  • del.icio.us
  • Pusha
  • Bloggy
  • Google
  • TwitThis
  • LinkedIn
Av:

Marianne Eriksson

Kategorier:

Okategoriserad

24
Mar

Stämmotider

Stämm-ningsfull pausdans i jämtländsk längdåkningsstil

I dessa dagar når LRF-året sin kulmen ute i landet. Regionstämmorna duggar tätt. Men av detta märks ännu inget  i kontorslandskapet i LRF-huset i Stockholm. Här kulminerar LRF-året senare i vår när frukterna av regionstämmorna nått hit för syltning inför riksförbundsstämman.
Just idag hölls det stämma hemma i Jämtland. Hur gärna hade jag inte varit där och insupit folkrörelsens själ. Ombuden som komma från öst och väst, nord och syd. Gamla kända ansikten och handslag och här och där en ny bekantskap. Glädjen över att träffas uppblandad med oron över mjölkböndernas prekära läge. Sorlet i foajén har sin egen trygga melodi och det vill vallhundar till för att få alla ombud på plats i tid.
Tack vare Land Lantbruks flitiga twittrande från stämman har även jag, en jämte i exil, kunnat ta del av stämman.  Av denna inledande tweet ”Ordförande Håkan Nilsson inleder #LRFstamma med rock -blir det #LedZeppelin ”Stairway to heaven” el #ACDC ”Highway to hell” för lantbruket?” förstår jag att ordekvilibristen Håkan Nilsson som vanligt hållit ett finessrikt inledningsanförande. Säkert har han ägnat de senaste nätterna åt att finslipa ord och bild. Foton från lokalen ger flashbacks till mina tio stämmor där. Det är påskpyntat på borden och på scenen hänger färgglada overaller. När jag ser tweeten och bilden om pausdans i bästa längdåkningsstil längtar jag hem så det gör ont. Där, bland dessa galna kloka människor, finns LRFs själ.

  • Maila artikeln!
  • Skriv ut artikeln!
Spara / dela
  • Facebook
  • del.icio.us
  • Pusha
  • Bloggy
  • Google
  • TwitThis
  • LinkedIn
Av:

Marianne Eriksson

Kategorier:

Okategoriserad

18
Mar

Zero are my Heroes

Från svart till grönt kol

Jag har hittat nya hjältar! Trots mellovinsten är det inte Måns Zelmerlövs Heroes jag tänker på. Jag tänker på den norska miljöstiftelsen Zero som jag lyssnade till förra veckan. Den bildades 2002 av miljöengagerade personer som ville fokusera på den största utmaningen av alla – klimatförändringarna. Man ville också lägga sin kraft på att jobba FÖR lösningar, istället för MOT allting.
Zeros Heroe Kåre talade i sitt fördrag om ”det grönne skiftet”, att byta från det svarta till det gröna kolet. Att bruka biomassan för att minska utsläppen i världen är en del av klimatlösningen. För en skogsmulle och LRFare smakade förstås dessa ord som honung. Äntligen någon som såg möjligheterna i de gröna näringarna. Den gröna fabrik som finns över hela vårt land är en möjlighet för miljön, inte ett problem. Zero, you are my hero!

  • Maila artikeln!
  • Skriv ut artikeln!
Spara / dela
  • Facebook
  • del.icio.us
  • Pusha
  • Bloggy
  • Google
  • TwitThis
  • LinkedIn
Av:

Marianne Eriksson

Kategorier:

Okategoriserad

12
Mar

Sågtimmer och oxfilé

Det ideala trädet utan störande klenvirke och kvistar

Att halveringstiden för svenska folkets kunskap om skog och skogsbruk blir allt kortare i takt med urbaniseringen framstod tydligt vid vårt kaffebord härom dagen. En kollega berättade då om ett samtal med en person som på fullt allvar framförde åsikten att skogsbruket bara skulle odla sågtimmer och ingen massaved. Att den gröna produktionsapparaten finns i de kvistiga delarna av trädet tycktes ha gått hen förbi. Kvistiga stockar med kraftig avsmalning i trädens övre delar lämpar sig helt enkelt inte som sågtimmer. Och även om sågtimmerdelen av trädet ger 70-80% av virkesintäkten så vore det stort resursslöseri att inte ta vara på resten av stammen. Ungefär som att bara äta oxfilé och inget framdelskött. Men precis som kockarna kan åstadkomma underbart goda och smakrika rätter av framdelsköttet så utvecklar forskarna idag nya och underbart spännande produkter av det som tidigare blev ”bara” massa.
Ovanstående för tanken till det gamla talessättet att man aldrig ska överskatta folks kunskap, och aldrig underskatta folks intelligens. Personen med det rena sågtimmerträdet var tyvärr ingen vanlig Svensson utan en person som kan påverka skogsbrukets förutsättningar. Och det kan även den politiker som ifjol sa att ”Jag är inte jätteglad i att svenska värdefulla trävaror görs till blöjor och näsdukar …….”. Men småbarnsföräldrar och förkylda är glada över det.

  • Maila artikeln!
  • Skriv ut artikeln!
Spara / dela
  • Facebook
  • del.icio.us
  • Pusha
  • Bloggy
  • Google
  • TwitThis
  • LinkedIn
Av:

Marianne Eriksson

Kategorier:

Okategoriserad

5
Mar

Skogen byggde staden

Bünsowska huset - välfärd byggd med pengar från skogen

Längs Strandvägen i Stockholm ligger många stora vackra hus byggda runt förra sekelskiftet. Ett av dem är det Bünsowska huset, byggt 1886-88 av natursten och tegel. Trots det vill jag påstå att det är byggt av skogsråvara, eller rättare sagt av de pengar som trävarorna inbringade. Fredrik Bünsow kom från Tyskland till Sverige som 20-åring. Tre år därefter övertog han en trävarufirma i Sundsvall. Det var tydligen inga problem att vara invandrare på den tiden. Firman växte snabbt till den största i regionen och lönsamheten var god, mycket god. (Skönviksbolaget ingår numera, efter många fusioner, i SCA).
Det hus Bünsow lät bygga i Stockholm var påkostat och präglades av extremt stora paradvåningar. Det var ett av de första husen som hade hiss, elektrisk belysning, badrum och vattentoalett. Hallwylska palatset vid Nybroplan är ett annat exempel på träpatronernas överdådiga byggande. Det är alltså ingen överdrift att säga att skogen byggde staden. Ja skogen byggde hela Sveriges välstånd.
Hur är det då idag? Skogsnäringen är fortfarande den näringsgren som har största nettoexporten. Och 85% av den bioenergi vi använder kommer från skogen. Men allra mest intressant är nog framtiden. Skogen är nyckeln till det biobaserade samhället. Allt som idag görs av olja går att göra av trä. En förnybar råvara som kommer igen och igen. En gigantisk solfångare med finessrik fotokemisk mekanism. Skogen byggde staden och skogen bygger framtiden.

  • Maila artikeln!
  • Skriv ut artikeln!
Spara / dela
  • Facebook
  • del.icio.us
  • Pusha
  • Bloggy
  • Google
  • TwitThis
  • LinkedIn
Av:

Marianne Eriksson

Kategorier:

Okategoriserad

26
Feb

Härifrån till Bryssel

Helena Jonsson berättar för jämtländska LRF-medlemmar om storheten i LRF

Idag har det varit storfrämmande hos LRF Jämtland – förbundsordförande Helena Jonsson. Hon inledde sin dag uppe i den bondetäta fjällbygden Kall. Där fick hon nog ta Jämtlands största karda i hand. Man förstår det där med händer stora som dasslock när man varit där. På eftermiddagen var det öppet medlemsmöte på kontoret i Ås. Helena gav där en bra beskrivning av LRFs arbete. Storheten i LRF är att vi påverkar på alla nivåer; lokalavdelningar och kommungrupper påverkar kommunerna, regionen påverkar länsstyrelser m fl, riksförbundet påverkar departement och myndigheter och i Bryssel påverkar man EU-parlamentariker och andra nyckelpersoner. Från Kall till Bryssel, och tillbaka igen. Eu-skefeurats gamla låt dök plötsligt upp i mitt huvud ”…. det är långt härifrån till Bryssel. Och ännu mycket längre ifrån Bryssel och hit…” Ronny Eriksson hade nog inte upptäckt LRFs storhet när han skrev den. Vilken annan organisation täcker upp hela den kedjan?
Jag är stolt över att ha Helena som ordförande. Hon är klok och kunnig, välformulerad och fyndig. När det behövs är hon både orädd och vass. Hon är trygg i sin roll, kan lyssna och är helt fri från det pubertala självhävdelsebehov som en del aldrig växer ifrån. När Helena var helt ny i LRFs förbundsstyrelse deltog hon i vår ordförandekonferens här i Jämtland. Tio år har gått sen dess. Mycket har säkert hänt i hennes inre, men till det yttre ser hon lika fräsch ut nu som då. Det är kanske som norrmännen säger att ”det fastnar inte damm på den som går i motvind”.

  • Maila artikeln!
  • Skriv ut artikeln!
Spara / dela
  • Facebook
  • del.icio.us
  • Pusha
  • Bloggy
  • Google
  • TwitThis
  • LinkedIn
Av:

Marianne Eriksson

Kategorier:

Okategoriserad

20
Feb

Strutspolitik på twitter?

Är jag månne en struts som kvittrar på Twitter?

I dagens Skogsland finns en debattartikel som kritiserar LRF Skogsägarnas twittrande. Mer specifikt så är det jag och och vår naturvårdsexpert som påstås censurera twittrandet. Hur det nu går till att censurera det man själv skriver vet jag inte riktigt. Det råder nog något missförstånd runt ordet censur där. Missförstånd verkar även råda om LRFs roll. Debattören vill gärna sätta opartiskhetens vita vingar på LRF. Men LRF är ingen opartisk myndighet. LRF är en intresseorganisation som jobbar för sina medlemmar.
Kortsynt strutspolitik tycker debattören att vi har. I den strutspolitiken säger han också att vi systematiskt motarbetar Miljöpartiet. Men vi jobbar inte partipolitiskt. Kommer det förslag som är negativa för våra medlemmar så kritiserar vi dem oavsett vilket parti de kommer ifrån. Kanske är det så att Miljöpartiet kommit med  förslag som vi tycker motarbetar våra medlemmar. När vi då arbetar för våra medlemmar kan det verka som att vi arbetar mot Miljöpartiet. Det kan finnas olika sorters strutspolitik.
Det kommer  en replik till debattartikeln i nästa veckas Skogsland så jag ska inte bränna allt för mycket av det krutet här i bloggen. Jag avslutar med att konstatera att jag gläder mig åt att denne debattör läser vad jag twittrar om och märkt att jag tar ställning för skogsägarna. Jag twittrar nämligen inte för att tillfredsställa mina följare på twitter.
Ett gammalt träffande talessätt träder fram på näthinnan: ”För att undvika kritik, säg inget, gör inget, var inget.”

  • Maila artikeln!
  • Skriv ut artikeln!
Spara / dela
  • Facebook
  • del.icio.us
  • Pusha
  • Bloggy
  • Google
  • TwitThis
  • LinkedIn
Av:

Marianne Eriksson

Kategorier:

Okategoriserad