17
Aug

Om bönders vis

 

Den pittoreska "bonde-söker-fru-bilden"

I fredags gästspelade jag i LRFs monter på mässan Gårdsbruk i Ljusdal. Föga anade jag när jag tidigare i somras satte rubriken ”Heta skogspolitiska frågor inför valet” att en stor skogsbrand skulle komma emellan och ändra innebörden av ”heta” frågor. Någon större dragningskraft fick rubriken dock inte. Kl 9.55, fem minuter före utsatt starttid, lyste fortfarande bänkarna tomma. Med lite lock och pock och slutligen också mutor lyckades jag få några utställare från grannmontrarna att agera publik. De höll masken och räddade dagens första föredragning från fiasko.
Jag var väldigt glad över att inte komma efter LRF Ungdomen i programmet. De hade nämligen gjort en himla bra föreställning som hette ”Tal till bönder om bönders vis”.  Med glimten i ögat skildrade de olika schablonbilder av bonden. Den sista bilden hette ”den osynliga bonden”, dvs det fanns ingen schablonbild. Budskapet var förstås att en bonde kan se ut hur som helst, det viktiga är att vara sig själv och inte fastna i någon bild av hur man SKA vara. Glädjande nog verkar man leva som man lär för en skogsmaskinförare  är numera ordförande för LRF Ungdomen i Örebro. Härligt att skogen tågar in även i LRF Ungdomen! Och härligt att  Ungdomen fortsätter att sticka upp och utmana etablissemanget.

  • Maila artikeln!
  • Skriv ut artikeln!
Spara / dela
  • Facebook
  • del.icio.us
  • Pusha
  • Bloggy
  • Google
  • TwitThis
  • LinkedIn
Av:

Marianne Eriksson

Kategorier:

Okategoriserad

10
Aug

Syndabockssyndromet

Människan är liten när naturkrafterna kommer lösa

Sveriges största skogsbrand i modern tid har präglat den senaste veckan. Kaosforskaren Edward Lorenz myntade för länge sedan begreppet ”fjärilseffekten”, då han menade att en fjärils vingslag i Sydamerika kan utlösa en orkan i Afrika.  Juli bjöd på extremt bra semesterväder, men det ledde också till extremt torra skogar. Med de förutsättningarna behövdes inga fjärilsvingslag för att skapa kaos. Det räckte med en liten gnista från en markberedare.
Med stor oro har vi väl alla följt mediarapporteringen från branden. Det började med rena lägesrapporter, men det dröjde inte länge förrän syndabockssyndromet slog till. Det är otroligt hur många sorters syndabockar man kan leta fram. Ena stunden är brandutvecklingen regeringens fel, nästa stund finns syndabockarna i kommunen för att inte tala om länsstyrelsen, skogsnäringen, polisen, militären, hemvärnet – ja finns det någon instans som inte valsat runt som halt och lytt i branddebatten? Skogsbranden tycks ha fått många opinionsbildare att öppna plånböckerna och vilja mångdubbla brandskyddsnivån så att naturkrafterna aldrig någonsin ska bli oss övermäktiga. Rent osmakligt tycker jag det var av det politiska parti som tidigt i veckan gjorde ett utspel om ökade satsningar, dessutom på sånt som man tidigare ställt sig avvisande till. Att försöka vinna egna politiska poäng mitt i pågående brandkris luktar illa.
Stolt är jag däremot över att jobba för folkrörelser som LRF och skogsägarföreningarna som varit snabba och alerta att få igång både praktiskt och psykosocialt stöd för de drabbade. Inga politiska utspel, däremot handfasta direkta insatser.

  • Maila artikeln!
  • Skriv ut artikeln!
Spara / dela
  • Facebook
  • del.icio.us
  • Pusha
  • Bloggy
  • Google
  • TwitThis
  • LinkedIn
Av:

Marianne Eriksson

Kategorier:

Okategoriserad

4
Aug

Rikare Skog på loppis

 

Rikare Skog – vilket loppisfynd!

Vilken sommar vi har! Heta dagar, badvarma sjöar och tropiska nätter. Sent en ljummen kväll cyklade vi makligt hemåt. Vid sidan av vägen stod ett litet stånd, en sorts ”help-yourself-loppis”. Uppförsbacke, trötta ben och ren och skär nyfikenhet gjorde att vi stannade till en stund. Där fanns de klassiska loppisprylarna, porslinsfigurer i märkliga poseringar, udda koppar och grälla blomkrukor. Bland de tummade pocketböckerna stod en prydlig, till synes oanvänd, vit bok som fick mitt hjärta att slå extraslag – Rikare Skog.
Den boken var 1990-talets skogliga bibel. Det var den första rejäla utbildningssatsningen på naturhänsyn i skogsbruket för skogsägare. Studiekampanjen pågick 1990-93 och nådde drygt 100 000 deltagare. Jag var kampanjledare i Jämtland och provkörde studiematerialet i  ”Cirkel nr 1″. Vi höll till i en kvarterslokal nära min bostad för att jag skulle hinna hem och amma vårt tredje barn under kafferasten.
Rikare Skogs budskap var svårsålt till en början. Skogsägarna ville hellre prata kubikmetrar än knappnålslavar. Skogsvårdsorganisationen, som jag då jobbade för, fick tåla en hel del sura kommentarer. Jag fick titt som tätt ta fram det gamla talessättet ”att tänka annorlunda idag än igår är det som skiljer den vise från den envise” till försvar. Så småningom ändrades attityderna.
Ja det loppis-stoppet väckte många känslor. Är Rikare Skog nu mogen för loppis? Jag lade en tia i burken men lämnade boken kvar i hopp om att den ska komma till någon bättre behövande.

  • Maila artikeln!
  • Skriv ut artikeln!
Spara / dela
  • Facebook
  • del.icio.us
  • Pusha
  • Bloggy
  • Google
  • TwitThis
  • LinkedIn
Av:

Marianne Eriksson

Kategorier:

Okategoriserad

29
Jul

Ständig förändring

Krokomsviken svämmar över av vitkindade gäss

När jag 1996 började jobba på LRF Jämtland var canadagässen ett stort problem för bönderna runt Storsjön. De betade de nygrodda grödorna och skitade ner med sin avföring. Ibland hände att någon enstaka vitkindad gås fanns med i flockarna av canadagäss. Idag, knappt tjugo år senare är det den vitkindade gåsen som dominerar gåsflockarna runt Storsjön. Vid en cykeltur ikväll skrämde vi upp en koloni på nästan hundra vitkindade gäss från stranden.
Onekligen väcker den här typen av förändringar funderingar. Canadagåsen inplanterades i Sverige på 1930-talet. Att inplanteringar kan leda till obalans i populationsekolgin finns det många andra exempel på. Den vitkindade gåsen verkar dock inte vara inplanterad utan har blivit svensk häckare av egen kraft. Ändå har det uppstått en obalans. Jag tänker inte djupdyka i de olika gässens utveckling, och eventuella orsakssamband med jakt, jordbruksgrödor, klimatförändring etc. Ikväll nöjer jag mig med att konstatera att naturen inte står stilla utan är stadd i ständig förändring. Utbredningsområden förändras, populationer går upp och ner. I Jämtland vallfärdar vi till Offerdals sydväxtberg för att titta på en kvarlevande alm från tider med varmare klimat. I Skåne är almen vardagsmat, eller har i alla fall varit innan almsjukan spred sig. En sommarpratare från Dalarna beskrev härom veckan sin fascination över att äntligen få möta en lavskrika i sin skog. Här uppe i Jämtland behöver man inte sitta länge i granskogen innan de fladdrar runt en. Den som ropar på en statisk natur utan hänsyn till omgivande förutsättningar har missat något i biologikursen.

  • Maila artikeln!
  • Skriv ut artikeln!
Spara / dela
  • Facebook
  • del.icio.us
  • Pusha
  • Bloggy
  • Google
  • TwitThis
  • LinkedIn
Av:

Marianne Eriksson

Kategorier:

Okategoriserad

23
Jul

Sverige är större än …?

Koppla av och upp med Telia i tätortsnära landsbygd

”Sverige är större än storstan” är LRFs slogan inför valet. Och landsbygdsfrågorna verkar onekligen ha stigit i rang hos de flesta riksdagspartierna. Inför sommarsemestern tycks även allas vårt Telia ha börjat tänka på landsbygden. I Stockholms tunnelbana kunde man för ett par veckor sedan se den här affischen. Någon reklammakare har vrängt ut-och-in på  sin landsbygdspolitiska ådra och skaldat om hur man med Telia kan både koppla av och koppla upp ”långt ute på skånska slätten”. Jag har för min del aldrig tvivlat på det. Däremot hyser jag stora tvivel vad gäller Norrlands inland, inte vad gäller att koppla av där, men däremot att koppla upp. Tänk den dag vi på affischer i tunnelbanan kan läsa ”Är långt ute i de norrländska skogarna och #kopplar upp ”.

  • Maila artikeln!
  • Skriv ut artikeln!
Spara / dela
  • Facebook
  • del.icio.us
  • Pusha
  • Bloggy
  • Google
  • TwitThis
  • LinkedIn
Av:

Marianne Eriksson

Kategorier:

Okategoriserad

18
Jul

Skogsälskande Sommarpratare

En av de skogsälskande sommarpratarna

Två olika sommarpratare har den här veckan delat sina tankar om skogen med oss radiolyssnare. Onsdag 16 juli kunde vi i Sommar i P1 lyssna till den miljöprisade naturvärdesinventeraren Sebastian Kirppu. Dagen efter lades ett Sommarprogram med den unga skogsmaskinföraren Johan Elofsson ut på Lantbrukspodden. Jag har lyssnat på båda och det tycker jag du kära bloggläsare också ska göra (länkar ligger på respektive namn). De har båda en stark kärlek till skogen. Gemensamt för dem är också att far-/morföräldrar spelat en viktig roll för deras skogsintresse. Hur många av de barn som nu växer upp har dessa generationsband till skogen? 
Båda sommarpratarna tycks också ha haft en sökande period i sitt liv. Där slutar dock likheterna mellan dem. De har valt olika vägar för att stilla sin längtan till skogen. Sebastian har valt att gå in i skogens minsta skrymslen och lärt sig hitta massor av de växt- och djurarter som lever i naturskogarna. Johan har valt att se skogen inifrån och ut, dess betydelse för att kunna försörja sig på landsbygden.
Sebastians kunskaper är imponerande djupa, men smala. Att han röstades fram som svenska folkets Sommarpratare är svårt att förstå även för andra än denna recensent i Aftonbladet. Att hans kunskap är stor förvärrar det faktum att han i programmet sprider helt fel information.  Han säger där att 2000 rödlistade skogslevande arter inte kan leva vidare i brukad skog. Som naturvärdesinventerare på Länsstyrelsen måste det anses som ett rent tjänstefel att sprida dylik desinformation. Reaktioner på bl a detta finns på den här länken.
Johan har också djupa kunskaper, men mer om hur man brukar skogen med hjälp av den skogsmaskin han kör. Han uttrycker i detta också sin omsorg om skogen, att skapa framtidens skogar så skonsamt som möjligt.

  • Maila artikeln!
  • Skriv ut artikeln!
Spara / dela
  • Facebook
  • del.icio.us
  • Pusha
  • Bloggy
  • Google
  • TwitThis
  • LinkedIn
Av:

Marianne Eriksson

Kategorier:

Okategoriserad

14
Jul

Regelförenkling på facebook?

I veckan har regeringen tagit beslut om förenkling av en del regler för att underlätta för skogsägare/-företagare, läs om det på denna länk. Halva Sveriges skogsareal ägs av enskilda skogsägare och jag är ganska säker på att de är positiva till dessa förenklingar. Från några av miljörörelsens mer extrema företrädare är  reaktionerna de motsatta. Så här skriver en av dem på facebook ”Se där – regeringen gör allt för att det ska bli enklare att skövla det sista av det sista. Fy fan! Dessa galningar måste bort!” Jag undrar om det skett nån sorts regelförenkling på facebook, eller får man uttrycka sig hur som helst där? På facebooksidan Vi som gillar skog har vi i alla fall policyn att det som skrivs där inte får vara kränkande eller stötande, innehålla svordomar, personangrepp eller skällsord.  
Jag kan aldrig tänka mig att den person jag citerade här ovan skulle kunna få något seriöst medialt utrymme. Under veckan kommer vi dock att få höra en annan av skogsbrukets stora motståndare som sommarpratare i radion. Förhoppningsvis uttrycker han sig mer städat. Tyvärr verkar han sakna insikt om de små skogsägarnas villkor och att regelförenklingar kan vara viktiga för dem. På sin facebooksida skriver han så här ”… skogsindustrin är den enda som gynnas av en miljöfientlig regerings beslut? Man skäms över hur vår natur behandlas av alliansregeringen med Centerpartiet som miljötalesparti.” Lyssnar du som läser detta på hans sommarprogram så hoppas jag att du också lyssnar på lantbrukspoddens sommarpratare 17 juli, en ung skogsmaskinförare som berättar om sin vardag i skogen och sina tankar om livet. Läs mer om honom här.

  • Maila artikeln!
  • Skriv ut artikeln!
Spara / dela
  • Facebook
  • del.icio.us
  • Pusha
  • Bloggy
  • Google
  • TwitThis
  • LinkedIn
Av:

Marianne Eriksson

Kategorier:

Okategoriserad

7
Jul

Skogen i Almedalen

 

Södras ordförande, iklädd träfiber, talade sig varm för skogsråvarans möjligheter

Almedalsveckan gick och semestern kom. För andra året i rad har jag betraktat Almedalsveckan på distans, twittrat, facebookat och gjort mitt bästa för att sprida det som hänt där på skogsfronten. Det är slående hur perspektivet på skogsfrågorna ändrats på kort tid. 2011 var det inte många aktiviteter på skogstema. Vi gjorde från LRF Skogsägarna ett tafatt seminarium tillsammans med Landsbygdsdepartementet för att lansera Skogsriket och miljöorganisationerna höll några enstaka seminarier. 2012 var det fullt pådrag mot skogsbruket. Det var rödlistade arter, naturskogar och hotad biologisk mångfald på agendan. Genom Visby marscherade Fältbiologerna utklädda till levande buskar i protest mot Ojnarefallet. Själva stod vi på Donners plats med älgchips, barkbröd och vår heliga skrift om familjeskogsbrukets erbjudande.
2013 var perspektivet ändrat. Skogens betydelse för klimat, förnybar energi och biobaserade produkter tog betydligt mer plats än de snäva rödlistefrågorna. Och i år har Almedalsprogrammet flödat av aktiviteter om skogsråvaran som nyckeln till en hållbar biobaserad samhällsekonomi. Det handlar inte längre om ATT det skulle gå att ställa om med skogen som bas, det handlar om HUR vi gör det. LRF Skogsägarnas ordförande Sven Erik Hammar sammanfattar det hela så här : ”Det kommer en ny tid och där kommer skogen att spela en avgörande roll.”
Jag tar nu semester och blogginläggen kanske kommer lite glesare, följer nog regnvädrens frekvens. Ha en riktigt skön sommar!

  • Maila artikeln!
  • Skriv ut artikeln!
Spara / dela
  • Facebook
  • del.icio.us
  • Pusha
  • Bloggy
  • Google
  • TwitThis
  • LinkedIn
Av:

Marianne Eriksson

Kategorier:

Okategoriserad

29
Jun

Spårlöst i skogen

Dessa körspår växer igen på ett par år

Så kom då äntligen en positiv rapport om körskador vid avverkning, dvs inga körskador och med goda hänsyn till natur- och kulturmiljö. Rapporten kom från Skogsstyrelsen som inventerat 35 avverkningar väster om Vättern. Hoppas nu bara att det pressmeddelandet inte går spårlöst förbi utan får lika stor uppmärksamhet i media som när det uppstått körskador.
En hel del körskador går att förhindra med god planering och hjälpmedel. Förhoppningsvis ger de utbildningssatsningar som pågår detta resultat. För ett par år sen halverades andelen avverkningar där man körde över vattendrag efter en massiv utbildningssatsning på maskinförare och planerare. Vet man mer om vilka effekter körskador vid vattendrag kan ge så är man mer motiverad att tänka till och anstränga sig lite extra.
Att tro att det ska gå att avverka och köra ut virke helt spårlöst är dock naivt. Vi människor har valt att nyttja virkesresursen i skogen och då får vi, i dagsläget, också acceptera att det inte går helt spårlöst förbi. Fotot här intill är taget några veckor efter att virket från en avverkning körts ut. Kanske ser det för ett ovant öga ut som körskador men det är bara markvegetationen och humuslagret som skadats. Jag lovar att när det gått ett par år så är det grönt i spåren igen. Och längre ner längs vägen finns en bäck som maskinerna hade klarat att köra över utan några skador. Kunskap och attityd gör skillnad.

  • Maila artikeln!
  • Skriv ut artikeln!
Spara / dela
  • Facebook
  • del.icio.us
  • Pusha
  • Bloggy
  • Google
  • TwitThis
  • LinkedIn
Av:

Marianne Eriksson

Kategorier:

Okategoriserad

23
Jun

Backcasting i skogen

Ser framtidens skog och skogsnäring ut så här?

Backcasting – kan det handla om flugfiske, kast med liten back eller längtan tillbaka till dåtiden? Nej ingetdera. Metoden backcasting används när man har en vision och vill hitta vägen fram till den. Jag har nyligen deltagit i en arbetsgrupp på temat ”Vad ska vi ha skogen till i framtiden?” Under två träffar har vi, ca femton personer från olika delar av skogssektorn, förflyttat oss fyrtio år fram i tiden och försökt beskriva hur vi vill att allt som har med skog att göra ser ut då. Samma process pågår också i tre andra grupperingar med helt annan sammansättning av människor. Vår grupp heter ”Skogsbruk”, de andra tre heter ”Naturvård och miljö”,  ”Samiska verksamheter” och ”Rekreation och lokalutveckling”.
Arbetet ingår i det tvärvetenskapliga forskningsprojektet Future Forests. Syftet är lyfta frågan om skogens framtid från den nuvarande nivån, där debatten huvudsakligen förs via media, till högre höjder. Olika intressenter får på ett strukturerat sätt formulera sina respektive visioner av den skogligaframtiden. De proffessionella processledarna kommer från FOI (Totalförsvarets Forskningsinstitut) vilket kanske innebär att de är förberedda på värre krig än mellan skogsbruk och miljörörelse. Förhoppningarna är att projektet ska minska polariseringen mellan olika intressenter så att de på sikt kan närma sig varandra. Läs mer om delprojektet på sid 16-17 i den här tidningen.
Jag har ju inte FOIs kunnande och erfarenhet men i maggropen känns det som att de olika framtidstrupperna är väldigt olika stora. I vår grupp är vi 3 personer från skogsägarrörelsen och  4-5 från storskogsbruket. I de andra trupperna finns organisationer som Naturskyddsföreningen, WWF, Jordens Vänner, Framtidsjorden, Fältbiologerna, Sportfiskarna, Jägarna, Friluftsfrämjandet, Ekoturismföreningen, Hembygdsförbundet, Orienteringsförbundet m fl m fl. Det fladdrar lite i min maggrop när de som äger skogen är i sådan minoritet när den viktiga frågan om vad vi ska ha skogen till i framtiden behandlas.

  • Maila artikeln!
  • Skriv ut artikeln!
Spara / dela
  • Facebook
  • del.icio.us
  • Pusha
  • Bloggy
  • Google
  • TwitThis
  • LinkedIn
Av:

Marianne Eriksson

Kategorier:

Okategoriserad