Marianne Eriksson

Har tillbringat en dag på SkogForsk i en referensgrupp för ökad användning av förädlat plantmaterial. Det är regeringen som gett SkogForsk uppdraget att tala om hur detta ska gå till. Det handlar dels om rent utredningsarbete men också om att sprida information om förädlat material. Under våren har en enkät gjorts bland skogstjänstemän i skogsägarföreningar, skogsbolag och skogsstyrelsen om hur de ser på möjligheterna med förädlat material. Skogsägarföreningarnas folk är mer positiva än de andra. Minst positiva är Skogsstyrelsen. Jag blev positivt överraskad, kan inte se annan anledning än att vårt arbete inom Kraftsamling Skog ökat kunskapen och förändrat attityder bland skogsägarföreningarnas personal. Oroväckande dock att vår myndighet är så skeptisk. Man kunde också se att Skogsstyrelsens personal i snitt prioriterade miljömålet högre än produktionsmålet.

Det är mentalt långt mellan Uppsala och Bingsta. Ena dagen fylldes luften av ”somatisk embryogenes” och ”randomiserade blockförsök”, nästa dag var det fullt upp med att jaga fram 45 mm planteringsrör till vårt lilla hygge. Att skapa kanaler mellan forskning och praktisk verksamhet, den utmaningen har jag ägnat större delen av mitt yrkesliv åt …….. med varierande framgång.

Försommarbrud

Långhelgen som nyss flög förbi bjöd på försommarens fröjder. Vi avnjöt den på lantligt arbets-SPA. När man nöter kontorsstol, headset och tangentbord dagarna i ända tycker jag att den bästa avkopplingen är att jobba med kroppen, röja, rensa, hugga, gräva. Det finns dock avvikande uppfattningar i familjen, särskilt bland dem som åker på att göra jobbet.

Vårt arbets-SPA har i alla fall inte nattöppet. Det har däremot den markberedningsentreprenör som långt efter midnatt kom brummande på vårt lilla hygge. På mindre än en timme var jobbet klart och han rullade vidare, knappast till något SPA, förhoppningsvis till några timmars sömn. Kvar blev de djupa hjulspåren som grundlades vid avverkningen, förvärrades vid utkörningen av vindfällena och nu fick sig ytterligare en duvning. Synnerligen pinsamt att jag bara veckan innan satt i ett möte som handlade om utbildning av entreprenörer för att undvika körskador. Måtte inte skvallerpressen hitta våra körskador. Med korp och hacka lyckades jag i alla fall lirka fram den stackars lilla bäcken.

Utanför fönstret på vår SPA-anläggning stod den vackra försommarbruden på fotot. Vilken lyx att somna och vakna till denna skönhet. Finns det något vitare än försommarnattens vita blommor?

Dagens färg är silver! Kraftsamling Skogs introduktionsfilm med skogsägaren Karin som huvudperson har vunnit ”Silver Screen” på International Film & Video Festival i USA. Filmen är producerad av Heurgren Film AB. Översatt till engelska heter filmen My Forest. 1100 bidrag från 22 länder var anmälda till årets festival. Tänk så duktiga samarbetspartners vi har i Kraftsamling Skog. Och jag som gått och smågruffat över hur dyrt det är att göra film. Johan – nå´t sån´t ska aldrig mer komma över mina läppar. Smakar det så kostar det. Går det så här bra är det värt varenda krona. Den svenska versionen av filmen kan man se på  www.kunskapdirekt.se/kraftsamlingskog

Jag hyser den djupaste respekt för den gröna cellen och dess unika förmåga att omvandla solenergi till allsköns nyttor. Att se den gröna fabriken rivstarta när vintern rasat ut är förvisso en njutning. Ibland tycker jag dock att naturen skulle kunna fokusera sin växtkraft lite bättre. Det är t ex rent slöseri att lägga så mycket krut på vide och björk i dikesrenarna och inne på våra småvägar. Rotryckning av vide är nämligen en av mina specialiteter så den växtkraften är bortkastad. Maskros, kvickrot och revsmörblomma är andra arter som jag inte riktigt unnar den ihärdiga växtkraft de uppvisar. Nu i maj känns de fortfarande möjliga att besegra men jag vet av bitter erfarenhet att de oftast avgår med segern innan sommaren är slut.

Vårens kraft visar sig på många märkliga sätt. Från vår båt fick vi härom kvällen uppleva ett orrspel på stenarna i strandbrynet. Jag har sett orrspel på sjöisar, myrar, lägdor – men aldrig i gränszonen mellan vatten och land. Orrtupparna verkade stortrivas, vårens krafter och åtrå riktigt bubblade om dem. Vissa likheter fanns mellan orrspelet och en lördagkväll på Golden Hits i Stockholm.

Dag före röd dag – förkortad arbetsdag, bara att tacka och ta emot. Tillbringade förmiddagen på LRF-kontoret i Östersund. Anställda, förtroendevalda och medlemmar på ett bräde, jordnära och familjärt, välgörande ombyte till Stockholms abstrakta storstadsmiljö.

Besökte på eftermiddagen vårminglet i Företagens Hus. Under mina tio år som regionchef för LRF Jämtland vande jag mig vid att umgås med folk från andra branscher än min egen. Det vidgade mina gröna vyer väsentligt. Märkligt nog så finns det engagerade, intressanta och kloka människor som inte sätter jord och skog på en piedestal. När jag nu är tillbaka i skogsbranschen är jag lite rädd för att fastna i skogsfållan och tappa de breda nätverken. Vårmingel är bra motmedel.

Vid dagens vårmingel hjälpte SVs regionchef mig att få perspektiv på några moln som fördunklat min Kraftsamling Skog-himmel. Det skadar inte att byta glasögon ibland. Glasögonhandel på Internet som affärsidé fick jag också viss inblick i, liksom den nyöppnade operationskliniken för trasiga korsband och starta-eget-rådgivningen i regi av ett Stockholmsföretag(?). Jag förstod inte allt, men jag förstod att jag inte förstår allt ……. och det är en bra början.

Idag är dagen med stort B – B som i Blogg. Idag får jag en riktig blogg, inte bara en ”nyhetssida” på Kraftsamling Skogs hemsida. Jag har skrivit där 2-3 gånger i veckan i snart två år och borde väl ha blivit rätt van att bjuda på mina tankar. Ändå känns det lite agasamt (jämtländskt ord som saknar svensk synonym) idag. Tänk om ingen vill läsa det jag skriver. Dessutom är allt nu plötsligt nytt, bilderna hoppar ur bild och länkarna får jag inte alls in.
Jag hoppas på
1) läsare
2) förstående läsare som överser med hoppande bilder
3) skrivande läsare så att min blogg blir levande

Välkommen att fira dagen B med mig!

Dagens Nyheters hade som förstasidesnyhet i fredags att bolag som har kvinnor i valberedningen har fler kvinnor i sina styrelser. Det är riksdagens utredningstjänst som kommit fram till denna självklara, slutsats. Det påminner mig om skrönan om virkesforskaren som kom fram till att det fanns ett samband mellan stockens rakhet och avsaknad av krökar.
Valberedningarna har givetvis en nyckelroll när det gäller maktens fördelning. Män känner män och män ser mäns kompetens. Kvinnor känner kvinnor och ser kvinnors kompetens. Använder man bara ett öga så är det klart att det blir svårt att ha något djupseende. Sverker Martin Lööf uttalar sig i tidningen om hur svårt det är att hitta kompetenta kvinnor. Bullshit! Det tar bara lite längre tid att övertala dem.

Under (in-)ledning av Lars Lagerbäck har Kraftsamling Skog haft två dygns hejdundrande träningsläger på Sånga-Säby. 175 engagerade kraftsamlare från hela landet har idkat intensivt utbyte av idéer, erfarenheter och nyheter. Engagemang, inspiration, samverkan, samhörighet, stolthet är några av de ord som ofta återkommer i utvärderingen av dagarna. På frågan om hur kraftsamlingsarbetet där hemma kommer att påverkas skriver en deltagare så här: ”ökad glädje i arbetet pga bekräftelse”.

Mer än 2000 nya kontakter knöts under dessa dagar. Det vet vi eftersom det var en av frågorna på vår ”walkabout”, en grupptävling i terrängen med förprogrammerade mobiltelefoner uppkopplade till en centraldator som skickade nya uppdrag vartefter man löste dem.

När vi hade skiljts åt på lördag eftermiddag blev allt bara tyst och tomt. Att bo i Jämtland var under några timmar helt fel. Inte ett flyg, inte ett tåg gick hemöver denna lördag eftermiddag/kväll. Fyra olycksbröder från Västerbotten räddade dock min av hemlängtan sargade själ genom att ta med mig ut på middag. TACK! När jag söndag eftermiddag, efter två veckors bortavaro, gled ner under molnen och från flygplansfönstret kunde se Locknesjöns gröna vatten, Ingas sommarstuga vid Storsjöns strand och Sven-Eriks nyharvade åkrar rann glädjetårarna till. Borta bra men hemma bäst!

Maila gärna synpunkter till marianne.eriksson@lrf.se

Eskil Erlandsson lär ha sagt att andhämtning är ett av skogens viktiga mervärden. Häromkvällen begav jag mig ut med min privata skogsstyrelserepresentant för andhämtning i grannskogen. Det var exakt rätt tid för musöron och murklor. Understundom hänföll vi även åt skogliga betraktelser. Onekligen väcker det tankar att se att hygget som togs upp i mitten av 90-talet, markbereddes och planterades nu har ungskog som är betydligt högre än på grannskiftet som avverkades minst fem år tidigare och lämnades för självföryngring. Det hygget fick sedan markberedas om och planteras för några sedan. Tio förlorade år – och det blev inte ens någon kvalitetsskog.
Kanske undrar ni hur det gick med andhämtningen? Det fanns inte en enda and att hämta, däremot såg vi en sparvhök.