Marianne Eriksson

Örups almskog i ny skepnad

Årets skogsmullesemester fortsatte med ett besök i Örups almskog. Mitt första besök där var på Skogis sommarresa våren 1974, löven var inte fullt utspruckna och marken var täckt av allehanda små rara blommor som vi norrlänningar inte ens kunde stava till. Andra besöket gjorde jag sommaren 1981 när almsjukan härjade och en del av de ståtliga almarna hade börjat dö bort. År 2009 är det bara att konstatera att Örups almskog är helt omvandlad. Markvegetationen domineras av storvuxna nässlor. Döda almar står som stela grå skelett över hela området och en ny generation träd är på väg att växa upp.  Almsjukan finns fortfarande kvar,  gula vissnande löv syntes här och där, men tycks ha tappat sitt tidigare övertag.  
Örups almskog ägs av SNF. När almsjukan härjade som värst var den allmänna rekommendationen att avverka och frakta bort angripna träd så fort som möjligt. Det vägrade SNF, ville istället lämna området för fri utveckling. Några almar har överlevt,  tycks ha större motståndskraft mot almsjukan än andra. Hade almen varit ett av våra mer kommersiella trädslag borde detta ha kunnat initiera intressanta forskningsprojekt (det kanske det har gjort ändå………..vet ngn ngt om det?). Hade almen varit ett av våra mer kommersiella trädslag hade å andra sidan svenskt skogsbruk kraschat på 80-talet när några små svampsporer, med spridningshjälp av almsplintborrarna, slog ut stora starka almar i parti och minut.

Okulärbesiktning av Domänverkets gamla synder

Vad gör vi skogsmullar när vi har semester? Jo t ex tittar på Sveriges sydligaste contortaplantering. I början av det glada 70-talet planterade Domänverket contortatall i skyddsskogen vid Sandhammaren i Skåne. Idag kan vi konstatera att det inte blev någon större hit där. Dålig överlevnad, dålig kvalitet och ingen högre tillväxt än den vanliga tallen. Dessa utvärderingsresultat är framtagna i en dagsfärsk subjektiv okulärbesiktning med hjälp av mätinstrumentet köttöga. I besiktningen deltog delar av Skogsstyrelsens styrgrupp för ”Främmande trädslag”.   I augusti ska man diskutera contorta i Vittangi i Norrbotten. Låt oss hoppas att utfallet är bättre där uppe, att man satt rätt provenienser på rätt marker. Det lyckades man  inte alltid med vid de tidiga contortaplanteringarna.
70-talets lössläppta contortaplanteringar är ett av de hinder som vi brottas med i Kraftsamling Skog. Idag vet vi så mycket mer om contortan. Vi vet också att contorta av rätt proveniens på medelgoda tallmarker i norra halvan av Sverige är vårt mest potenta sätt att höja tillväxten. 30-40% högre tillväxt är fullt möjligt att uppnå där. Då är det inte kul att så många skogsägare fortfarande har bilder av allsköns 70-talscontorta på näthinnan. Nu behöver vi istället visa positiva bilder av lyckade contortaföryngringar av god kvalitet om vårt budskap ska bli trovärdigt.

Dagens Skogsland tar både på ledare och mittuppslag upp vikten av att generationsskifta i tid. Tre fjärdedelar av Sveriges skogsägare är över 50 år, och många av dem har nyss blivit skogsägare. Jag tillhör själv den kategorin. En svensk skogsägares slutliga pensionsålder skulle få vilken nationalekonom som helst att kippa efter andan. Jag har genom åren haft många samtal med skogsägare 80+ som varit bekymrade över att barnen inte vill ta över skogen. En av dem ställde sitt hopp till barnbarnen.
Det är en viktig fråga som Skogsland tar upp. Men är det inte dags att börja prata om ägarskifte istället för generationsskifte? Skogsintresse är inte genetiskt betingat och kanske kommer skogen till större nytta i någon helt utomståendes ägo.

Understundom har jag här på bloggen varit kritisk mot Skogsstyrelsens hantering av landsbygdsprogrammet. Den här gången måste jag dock få ge Skogsstyrelsen en komplimang för en oerhört snabb ärendehantering. 9 dagar från ankomststämpel till beslut!!! År 2007 låg vår ansökan inne 9 månader innan något beslut togs. Vilken dramatisk förkortning av handläggningstiden!
Tack vare en snabb och flexibel tjänsteman kan nu många inom skogsägarrörelsen ta semester i lugn och ro. Beslutet om förlängning av vårt projekt gör att vi kan jobba i jämn takt hela hösten istället för att tokjobba augusti-september för att hinna ikapp oss själva i det projekt som vi startade med många månaders försening.
Jag hoppas denna radikala tempohöjning hos Skogsstyrelsen är ett tecken som bådar gott inför den översyn* man nu gör över skogsägarnas myndighetskontakter. Är den ljusnande framtid månne vår?
*Den bloggade Linda Hedlund om igår.

Jenter i Skogbruket

Strosar runt på semester i Oslo och får flashbacks till 1993 när jag var här på besök hos Jenter i Skogbruket. Den norska odalsloven, som sa att äldste sonen alltid skulle ärva gården, ändrades och blev könsneutral i början av 80-talet men det visade sig att sönerna i alla fall var de som tog över gården. Det blev upprinnelsen till att Jenter i skogbruket, JiS, startades 1986 med syfte att få fler kvinnor att intressera sig för skogsbruk. Man byggde med starkt stöd av departement och skogsnäring upp en rikstäckande organisation som fortfarande finns kvar.

Jag var här 1993 för att lyssna och lära för att vi eventuellt skulle kunna göra något liknande i Sverige. Min värdinna Berit Sanness hade ordnat ett späckat program med både formella och informella möten. Jag träffade eldsjälarna i styrelsen och tjänstemän som stöttade och blåste under. Hela JiS sjöd av något som var svårt att beskriva i ord. Häromveckan såg  jag en norsk platsannons där man sökte en kock med ”stort pågangsmot och ståpåvilje”. Då förstod jag att det var det JiS hade så gott om. Det hade inte vi svenska skogskvinnor den gången och vår trevande riksorganisation ”Skogens Kvinnor” rann ganska snart ut i sanden.

Så kokar man vidjor

Den eviga frågan koka, såga eller elda fick en ny innebörd när jag häromda´n slank in på den skogs- och lantbruksdag som Bergs SBO och LRF hade ordnat. Där träffade jag Olle från Jämtgärsgård i Sandnäset som visade hur han kokar vidjorna (se bilden) som han sedan klyver och binder gärsgår´n med. Störarna spetsas och bränns i den ände som ska stå i marken. För Olle är svaret på frågan koka, såga eller elda enkelt. Det är koka, klyva och bränna som gäller.
Företaget Jämtgärsgård som har sin bas i Sandnäset, en liten by långt ute i Jämtlandsskogarna, skapar  jobb för över tio personer. Man använder en råvara, undertryckt gran, som annars inte skulle nyttjas. Jämtgärsgård gör verklighet av landsbygdens mervärde och livskraft.  Troligen gör de större nytta för landsbygden än vad ett helt tjog ledamöter i övervakningskommittén för landsbygdsprogrammet gör (se tidigare blogginlägg).
Det var riktigt kul att komma som semesterledig privatperson på en skogsdag. Vilken fröjd att se Norrskog, LRF och SV som gemensamma arrangörer sida vid sida. Det bådar gott för Kraftsamling Skogs tredje säsong. Tillsammans är vi oslagbara!

Efter drygt femton år som inbiten fotbollsmorsa har jag vissa abstinensbesvär när det drar ihop sig till sommar och Storsjöcup. Utan att ha några ”egna” spelare med smög jag i år dit för att titta på Kampala Kids, ett P12-lag från Uganda som på fem spelade matcher hade en målskillnad på 130-0.
LRFs förrförre VD beordrade på sin tid oss medarbetare att ägna minst fem procent av arbetstiden åt saker helt utanför LRF därför att vi lär oss så mycket av det. Vad har då Kraftsamling Skog att lära av Kampala Kids? Vad är deras framgångsrecept? Ja vad jag efter femton år som staketexpert kunde se så var det bl a följande:
• Passningsspelet. Exakta passningar och alltid en spelare på väg dit bollen skulle komma.
• Förmåga att sätta sig in i motståndarlagets tankegångar och därmed avväpna dem.
• Bollen på plan mest hela tiden. Har aldrig sett en ungdomsmatch med så få inkast.
• De få inkast och frisparkar som kom gjordes blixtsnabbt, ingen tvekan och seg titta-runt-hela-laget-innan-jag-kastar.
• Juste spel utan tjuvnyp och ruffigheter.
• Ytterst få fall, alla spelare på benen hela tiden.
• Extremt snabb acceleration när läge uppkom.
• Ur varje klungbildning och strid om bollen kom en Kampala Kids ut med bollen klistrad vid foten.
Ja, det mesta av detta är direkt tillämpbart i Kraftsamling Skog. Tack Kampala Kids för en timmes lysande fortbildning.