Marianne Eriksson

I fredagens Skogsland finns en hoppfull intervju med Skogsstyrelsens nya generaldirektör Monika Stridsman. Den andas ökat samförstånd mellan myndighet och skogsnäring. Även vid Föreningen Skogens höstexkursion uttalade sig Monika Stridsman på ett sätt som bådar gott för framtiden vad gäller samarbetsklimatet. Både i Skogsland och på exkursionen gav Monika beröm till Kraftsamling Skog, vilket givetvis föll i god jord hos mig. Däremot gillade jag inte att hon på en fråga om rådgivningens framtida prioritering inom Skogsstyrelsen svarade lite diffust att ”…rådgivningen sker genom landsbygdsprogrammet….”. Det får inte vara så att Skogsstyrelsen intecknar delar av landsbygdsprogrammet för att avlasta sina vanliga myndighetsmedel. Hittills har man beviljat sig själva 67 miljoner kr ur landsbygdsprogrammet medan 56 miljoner har gått till andra sökande. Hmm….

Nåväl, skogsnäringen ser fram emot att komma på speaking terms med Skogsstyrelsen. Kanske ska vi dock se upp så vi inte ”älskar ihjäl” vår nya GD. En GD måste få ha stor integritet, inte hamna i någons knä. Som gammal kurskamrat till Monika är jag dock säker på att hon säger till om det skulle gå för långt. Som kursens sånganförare kan hon nämligen både ta sig ton och säga det i toner.

En bra dag på jobbet. Besökte ett regionalt styrgruppsmöte i Hammarstrand. Konstruktiva diskussioner i bra samarbetsklimat bådar gott för den tredje Kraftsamlingssäsongen. Svåraste nöten att knäcka är som vanligt att integrera Kraftsamling Skog i det löpande arbetet i skogsägarföreningen, att sälja in de mervärden i form av stärkta relationer och fler uppdrag som ett ”kraftsamlande” arbetssätt ger.
Fortsatte  direkt till ”Allt för byn” som hade matinéföreställning på Centrum i Hammarstrand, sista anhalten på den järnvägsturné de gjort i inlandet den senaste veckan. Tyvärr missade jag framtidsseminariet som föregick själva föreställningen. Vilka landsbygdskämpar det här gänget är! Istället för att sätta sig ner och gnälla över att macken lagts ned, kiosken stängt och stafettläkarna kommer och går så lyfter de sig själva i håret och gör något som ingen kunde tänka sig. Låt oss hoppas att de kan starta en pandemi.
Avslutade dagen i Hammarstrand med att fira en femtonåring tillsammans med nära och kära. En heldag i Hammarstrand. En bra dag i livet.

Rekryteringskanal

En av mina arbetskamrater fick nyss det här SMSet, en inbjudan till röjningsdag på en av Kraftsamling Skogs demonstrationsgårdar. Inbjudan kom via LRFs utskicksservice. Kul att se nya rekryteringskanaler utvecklas. Vi har hittills varit ganska traditionella i Kraftsamling Skog, lagt massor av pengar på utskick och annonser. Privat tycker jag det är urjobbigt att utsättas för SMS från KappAhl, e-post från Ving och efterhängsna telefonförsäljare. När det gäller Kraftsamling Skog tycker jag däremot att det bara är bättre ju fler kanaler vi kan använda …… för visst är det väl fortfarande så att ändamålet helgar medlen?

Sydamerikansk invandrare

Vad vore livet utan potatis? Ja om man ska tro historikerna så vore det inget liv i Norrlands inland i alla fall. Den sydamerikanska invandraren spreds med hjälp av Alströmer i Sverige och gjorde det möjligt att leva året runt även i klimat där det inte gick att odla spannmål. Utan potatisen hade aldrig Norrlands inland kunna befolkas. Tack farbror Alströmer för att vi alla får uppleva känslan av rikedom när man lyfter blasten och de ligger där gula och goda i sitt bo. Då vill man svänga loss i ”The päran blues”.

I skogsbruket har vi istället en nordamerikansk invandrare, contortatallen. Precis som potatisen så kan den innebära en revolution för Norrland. 30-40% högre tillväxt på medelgoda tallmarker är fullt uppnåbart. I familjeskogsbruket torde det dock dröja innan contortan nått potatisens popularitet. Därför har vi också varit försiktiga när vi i Kraftsamling Skog formulerat ett av målen så här: ”5% av deltagarna ska ha provat på att använda tillväxthöjande trädslag.”

Forskaren Caroline Wigren som doktorerat på Gnosjöandan fortsatte sedan med att skrota tron att en utförlig affärsplan och finansiella resurser är en förutsättning för framgångsrikt entreprenörskap. Forskningen visar att det snarare är att ta tag i och göra något som är entreprenörens kännetecken. Vad gäller resurser så är det oftast Kajsa Warg som gäller, dvs ”man tager vad man haver”. Finansieringsmetoden är, åtminstone när företaget är nytt, ofta ”bootstrapping”*. Det handlar om att ersätta pengar med kreativitet, flytta fokus från finansiellt kapital till socialt och humant. Man kan t ex hyra istället för köpa, låna istället för hyra eller få istället för låna. (Det slog mig att som flerbarnsfamilj har vi nog bootstrappat en hel del.)
* Bootstrap är flärpen man drar i för att komma i en trång sko. Uttrycket ”by one’s own bootstrap” betyder ”av egen kraft”.

Trots flera intressanta föreläsare var nog dagens höjdpunkt ändå när de senaste tre årens Anders Wall-stipendiater berättade om sitt företagande. De bekräftade Caroline Wigrens teser att morgondagens entreprenörer är de som ifrågasätter det etablerade, går sin egen väg och skapar det nya. Läs mer om Jenny Söderström och Stefan Stolt i den här skriften  och om Thilde Höök på www.frostimport.com

Orättfärdigt uthängda skogsägare

I dagens ATL finns en artikel som retar upp mig rejält. Skribenten har lyckats förvränga en ambitiös skogsägares vånda och otrygghet inför myndigheters bedömningar till att skogsägaren med flit huggit bort naturvärden. Artikeln handlar om de skogsägare som Föreningen Skogens höstexkursion nyligen besökte, se tidigare blogginlägg. Så här är min vinkel av historien:
1) Skogsägare 1 får 1995 en nyckelbiotop i sin skog.
2) Skogsägare 1 avverkningsanmäler 2005 tre slutavverkningsmogna bestånd runt nyckelbiotopen.
3) Avverkningen tillåts inte. Nyckelbiotopen utökas, arealen mångdubblas.
4) Skogsägare 2, nära granne till skogsägare 1, planerar senare under 2005 att avverka 45 ha slutavverkningsmogen skog. Ingen nyckelbiotop där, inga särskilda signaler i den gröna skogsbruksplanen, inte heller i den extra översyn Mellanskog för säkerhets skull gör.
5) Trots detta känner skogsägare 2 sig så otrygg att han väljer att gallra istället för att slutavverka skogen.
6) 2009 pågår reservatsbildning, omfattar två av de tre nämnda (punkt2) bestånden hos skogsägare 1.
7) Hos skogsägare 2 står nu 45 ha gallrad gammal skog istället för nyanlagd växtlig skog. Sämre ekonomi både nu och i framtiden.

Skogsägare 2 är gårdsvärd i Kraftsamling Skog, har certifierat sitt skogsbruk och avsatt 7-8% av arealen för naturhänsyn. Han bjöd oss på sin skog, sin beslutsvånda och rädsla för myndigheters godtycke för att vi skulle få en bra grund för en bra debatt om vilka effekter de senaste årens tillämpning av skogs- och miljöpolitik kan få för den enskilde skogsföretagaren. ATLs skribent har valt att bara skildra ena sidan av den debatten. Skogsägare 2 beskylls för att ”kvickt gallra bort sina naturvärden”. Denna enögda journalistik har fått min adrenalinhalt att stiga och dessutom orsakat mitt längsta blogginlägg hittills. Du som orkade läsa ända hit – vad tycker du?

Tidning till kaffet

Att ha kontoret hemma innebär torftiga kafferaster. Att vidga vyerna och hitta ny inspiration är inte så lätt när man bara har sig själv att prata med. Idag hittade jag dock en tidning, Amos, som gav mig både inspiration och vyer. Där fanns bl a ett reportage om fenomenet Lars Winnerbäck, något som jag själv grunnat en del över. Vad är det som gör att en liten grå och tystlåten person får ett helt folk med sig? Jo han skriver sångttexter om sånt som vi alla känner igen men inte kan sätta egna ord på. Där har framtidens skogsägarförening något att ta efter, att få varje medlem att känna igen sig och känna tillhörighet. Det kanske är viktigare än att hitta de häftigaste melodislingorna och scenkläderna – fråga Winnerbäck.
En annan artikel handlade om att välja, att vi gör tusentals aktiva val varje dag. Att kunna välja är frihet. Med de val jag gör formar jag min egen tillvaro. Jag har ansvaret, jag kan göra något. I ett brett samarbetsprojekt som Kraftsamling Skog kan man ibland fastna i nånannanism och maximal demokrati. Kafferasten med Amos och existentialismen gav mig råg i ryggen att som projektledare göra mina val och gå vidare.
Kanske undrar du vad Amos är för tidning. Det gjorde jag också, men nu vet jag att Amos produceras av ett fristående företag och betalas av svenska kyrkan.

090909 – vilket magiskt datum! Hela dagen har jag letat efter tecken på att idag är en magisk dag. Började med att skriva brev till SVs avdelningar, inte en gnutta magik i det. Korrekturläste en tidningsintervju och en broschyrtext,  lika omagiskt det. Agerade pedagogisk konsult åt en av LRFs regionchefer, jättekul men knappast magiskt. Drabbades telefonledes av en vetgirig innovationskonsult med bioenergiska planer, helt omagiskt. Förhandlade med en tidningsmakare om lämpliga artikeluppslag, hade behövt magiska krafter. Gratulerade min syster på namnsdagen, det är faktiskt magiskt att ha en så yster syster. Trollade in ett samverkansmöte i Sandviken på en dag som redan var bokad i Stockholm, den dagen kommer att kräva magi. Diskuterade registrering av webutbildade, kan nog krävas viss magi för att få det att fungera. Glodde på siffror i Kraftsamling Skogregistret tills ögonen gick i kors. Då såg jag det magiska – idag har Kraftsamling Skog passerat det magiska deltagarantalet 44444!!!
Så kan jag då äntligen säga att idag var ”En magisk dag på jobbet”.

Skördetid i buskarna

Skördetid i skogen

Sensommar? Höst? Nej, skördetid är den årstid som råder nu. Skog och mark dignar av mogna bär, svampar och älgar. Medan somliga skördar flyttar andra. Inifrån vinbärsbuskarna följer jag i skymningen tranornas plogar på väg mot nattvila vid Tysjöarna. De är dystra i tonen, hade nog gärna stannat ett tag till i vildmarken. Muntrare lät den hop med vitkindade gäss som igår hade högljutt flyttpartaj på en nyskördad åker mitt i Ås. Att kyrkogården var närmsta granne tycktes inte röra dem i ryggen.
Så blandas skördens glädje och flyttens melankoli till den välsignade årstid som ligger mellan sensommar och höst. Varje år kommer den till oss med sina alldeles speciella dofter, känslor och ljud.

Energigallring

Föreningen Skogens höstexkursion, en dag skogspolitik, en dag biobränsle. Jag höll på att tappa hakan när jag fick veta att det på socialdemokraternas kongress 1952 väcktes förslag om att förstatliga bondeskogen. Det hade jag ingen aaaning om! Omtumlande var också insikten om att många skogsägare i nyckelbiotopstäta Norrtälje känner sig så otrygga att de inte törs slutavverka ens trivial gammal skog utan hellre gallrar den med dålig ekonomiskt utfall och tillväxt som följd. En riktigt het potatis är detta för ambitiösa skogsägare som i Kraftsamling Skog vill jobba med ökad tillväxt och lönsamhet.
Brännhett, i ordets rätta bemärkelse, var även temat andra dagen – biobränsle. Från energigallring i skogen kom vi via en 8 ha stor nyanlagd terminal (en asfaltläggares dröm) till det bautastora Igelstaverket i Södertälje. Märkligt att tänka sig att man där ska elda biobränsle ända uppifrån Jämtland. SÅTAB skrev nämligen ett treårskontrakt med dem i våras.
Läs mer från höstexkursionen på Linda Hedlunds blogg.