Marianne Eriksson

Man kan inte annat än instämma i den strofen nu när sommaren står i sin vackraste skrud. I samma sångtext beskrivs även ”….skogar, jämt kring bygder på vakt…”.  Skogen som ”vakt” känns defensivt. Att nyttja skogen aktivt för att ge ökad sysselsättning i bygderna är däremot  kärnan i Skogsriket och temat för ett seminarium som vi har tillsammans med Landsbygdsdepartementet under Almedalsveckan.
”…. som blev vår lott och arvedel” fortsätter sångtexten. Ägarskiften i tid till dem som vill satsa på försörjning från skogen tror jag är en av nycklarna till framgång för Skogsriket.
”…för slit och mödor av fröjd och sol ett mått oss beskärt” Njaa, dagens skogsföretagare vill nog ha ut mer än så av sin skog.
Undrar du vilken sång det är? Jo det är Jämtlandssången, och egentligen inledde jag blogginlägget med den för att jag tänkte visa att Jämtlands landskapsblomma, brunkullan, nu står i full blom. Ett telefonmöte angående Skogsriket fick dock mina tankar att skena  åt annat håll. En bild på brunkullan bjuder jag dock på.

En bild av "helvetet", enligt Aftonbladet

Jag tillhör inte Aftonbladets flitigaste läsare och efter torsdag 23 juni överväger jag att helt sluta att läsa tidningen. Droppen som fick bägaren att rinna över var det katastrofalt dåligt underbyggda reportaget ”Himlen och helvetet” som handlar om två bygder i Jämtland, Kall och Ragunda, som jag känner mycket väl.
Att Kall beskrivs som himmel är roligt. Det är en härlig bygd med intressanta förutsättningar i fjäll- och Norgenära miljö på Åreskutans baksida. Kul att ett ungt inflyttat företagarpar intervjuas.
Ragunda är också en härlig bygd med sina förutsättningar. Där väljer man istället att intervjua två pensionärer. Det nya kommunalrådet Terese Benghard får finna sig i att beskrivas som en ”mörk skönhet” och ”tvåbarnsmor” och får lösryckta citat placerade i texten. Läs mer på hennes blogg om hur hon uppfattar reportaget.
Staffan Heimerson är en erfaren journalist som borde kunna göra betydligt bättre än så här. Många intressanta ämnesområden nämns i artikeln; 10% av landets vattenkraft produceras i Ragunda, historien bakom Hammarstrandsskylten (som inte syns från Heimersons bil), bob- och rodelsportens utveckling kontra utförsåkningens, turismens kapitalinflöde, inflyttning som utvecklingskraft, betydelsen av EUs jordbrukspolitik. Tänk om han hade valt en seriös analys av något av detta istället för att trava glesbygdsklichéer på varann. Isåfall kunde jag tänka mig att fortsätta läsa Aftonbladet.
Jag är så TRÖTT på mediabilden av vår landsbygd där storstaden hela tiden har tolkningsföreträdet. Skrivna ord etsar sig fast även om de är dåligt underbyggda eller till och med felaktiga. Ska vi snällt finna oss i det här? Nej, maila Staffan Heimerson och tala om vad du tycker. Skriv också dina synpunkter i kommentarsfältet efter artikeln på Aftonbladets hemsida. Kunde Ragundaborna rösta in Hammarstrand på den nya Monopolspelplanen så ska väl vi som stöder Ragundabygden kunna få Aftonbladets landsbygdsbild att skälva.

Arv och/eller miljö?

”Hur görs (o)jämställdhet i lantbruket” heter ett projekt där jag hamnat i referensgruppen. En ung doktorand ska i sin avhandling ta fram indikatorer som kan mäta hur jämställt, eller ojämställt, lantbruket är.
Jag hade mycket lättare, och svårare, att se sånt när jag var ung. Lättare därför att jag då trodde att livet var jämställt om man gjorde lika mycket var av samma sysslor. Svårare därför att jag trodde att det inte fanns några nedärvda glastak och dolda agendor.
Idag, flera decennier senare, har gråskalan fått fler nyanser, inte bara svart eller vitt. Jag har träffat så många lantbrukarpar där man och hustru tillsammans driver gården i samverkan och med full respekt för varandra. De har sina olika sysslor och det kan av en del tolkas som ojämställt. I anden och hjärtat är de dock jämställda.
Jag har också sett ojämställdheten i vitögat. Den ligger och ruvar där man minst anar det men numera tar jag den oftast på habitus. Det är dock ingen vetenskapligt gångbar mätmetod. Det ska däremot vår doktorand ta fram. Lycka till!

Det finns inget dåligt väder .......

Skogsfolk är ett tåligt släkte. Det bevisades verkligen under gårdagens exkursion på Asa försökspark i Småland där trettio ambitiösa deltagare i en pilotdistanskurs på Skogsskötselserien trotsade ovädrets makter och i ösregn spetsade öronen för att tillägna sig skogsforskarnas senaste rön. Jag lärde mig t ex att täckrotsplantor är frostkänsligare än barrotsplantor och att hög- eller låggallring inte ger någon påvisbar kvalitetsskillnad utan att det måste till specifika stamval för att höja kvalitén.  Fulgallring var ett nytt begrepp som inte ingick i min skogliga utbildning. Tråkigt var att se att älgbetesskadorna i Småland är lika stora som i våra värst drabbade områden därhemma.
Pilotkursen är ett försök att hitta kostnadseffektiva metoder att utbilda vår personal. 7,5 högskolepoäng motsvarar denna pilotkurs förutsatt att man jobbar på webben, gör sina inlämningsuppgifter och hänger med i diskussionerna. Att investera i kompetens lönar sig på sikt, i alla väder.

Yttrande på yttrande på ....

Avslutade arbetsveckan med att skriva ett yttrande till förvaltningsrätten över aktbilaga xx, mål nr xxx-xx som avser xxs yttrande över LRF Skogsägarnas yttrande över xxs yttrande angående LRF Skogsägarnas överklagande av xxs beslut om ….. Först nu inser jag den fulla innebörden av begreppet yttrandefrihet.
Jag får ibland frågan om vad jag egentligen jobbar med. Undrar just om jag törs tala om att en del av medlemmarnas pengar går till att skriva yttranden. Jag har dock räknat ut en brytpunkt för hur många timmar jag kan lägga på den här byråkratiska karusellen. Tvisten handlar om 21000 kr. När kostnaden för den arbetstid jag lägger på detta överstiger 21000 kr lägger jag ner. Då är min yttrandefrihet inte längre lönsam.

Rapsgula maskRosor

När jag för ett par veckor sedan gick in för landning på Frösön tyckte jag mig se blommande rapsfält i Storsjöbygden. Även om min agrara kunskap inte är så stor så sa maggropskänslan att det var en felaktig artbestämning. Mycket riktigt visade det sig vid närmare besiktning var Rosornas krig som hade börjat. Jag menar då varken det gamla engelska kriget eller sossarnas krig, utan maskRosornas krig. Vi har i Jämtland landets högsta andel ekologisk areal och jag tror att vi toppar andelen maskrosareal också. Synd att marknaden för kaninmat och maskrosvin inte är större.
Nu är maskrosorna mogna och laddade för invasion. Biljarder små orädda fallskärmssoldater kastar sig ut för att ta över sin omvärld. Suverän spridningsstrategi de har!   

En hel armé av fallskärmssoldater

Handslaget, modell 2011

Bilden på det här ödesdigra handslaget flinade häromdagen mot oss från morgontidningen. Ett handslag på vägen mot en fusion mellan Milko och Arla. Ett spikslag i Milkobondens regionala stolthet och själ. Annat ljud i skällan var det för ett par år sedan när Milko tillsammans med handeln lanserade Handslaget som skulle ge bonden en krona mer för den lokala, nåja regionala, landskapsmjölken. Förra veckans handslag ledde istället till 40 öre mindre för mjölken och ”landskapet” kan hädanefter komma att omfatta även Danmark.

Kraftsamling Skog väcker intresse i våra nordiska grannländer. Norge har hängt på med sin ”Tid for skog” och Island(!) ligger i startgroparna. I torsdags besökte jag Skovdyrkerne i Danmark för att berätta hur vi jobbat, vilka resultat vi nått och vilka slutsatser vi dragit av Kraftsamling Skog. I Danmark finns det flera kooperativa sammanslutningar för skogsägare. Dansk Skovforening är den fackliga organisationen som jobbar med näringspolitik. Skovdyrkerna arbetar med rådgivning och uppdragsservice för skogsägarna. De sociala aspekterna på skogen är tunga i det tätbefolkade Danmark och produktionsskogsbruket väger lätt som en fjäder. Kanske just därför tändes många hoppfulla blickar när jag pratade Kraftsamling Skog och att god skogsproduktion också kan vara god miljönytta.
P.S. Att ”dyrka” skog på danska betyder alltså att sköta skog. D.S.

Hej, nu är jag tillbaka på LRFs bloggportal efter att det senaste året ha luftat mina tankar på den öppna marknaden. Vill du veta vad jag haft för mig där så klicka här. Du som inte känner mig sedan tidigare kan få veta lite mer om mig på den här länken.
Första dagen i mitt nygamla bloggliv har jag varit på möte med Övervakningskommittén för Landsbygdsprogrammet. Det är en stor kommitté med representanter för alla möjliga och omöjliga organisationer. Programperioden är 2007-13 så det börjar dra ihop sig. Till hösten görs programändringar för att säkra upp att alla medel används. En del åtgärder, t ex startstöd och investeringsstöd, går åt som smör i solsken, medan andra, t ex infrastruktur, står och stampar. Leader, med sina 63 LAG-grupper, börjar få luft under vingarna, även om det muttras en del över byråkratiska regelverk (borde kanske stavas regelvärk). Dagens bästa kommentar var ”är det viktigare att göra saker rätt än att göra rätt saker?”