Marianne Eriksson

Fäviken Game Fair, en jakt- och fritidsmässa i västra Jämtland med 28000 besökare har just avslutats. Jag gjorde en liten insats där som moderator på en aktivitet om det nya älgförvaltningssystemet. De flesta deltagarna var både skogsägare och älgjägare och vi hade ett bra möte med många sansade och kloka inlägg. Majoriteten av deltagarna var män, och jag hade inte förväntat mig något annat heller.

Tarzans brorsa?

Efter mötet blev jag stående med en gammal medlem som ondgjorde sig över att man utsett en kvinna till en plats i viltförvaltningsdelegationen trots att hennes man kunde mycket mer om jakt. Med en, åtminstone i mitt tycke, ängels tålamod försökte jag förklara att det viktiga på en sådan post är att kunna stå upp för markägarintresset och då kanske det inte gör så mycket om man inte är erfaren jägare. Den typen av samtal har jag haft många genom åren.
Jag tog mig sedan en tur ut på mässområdet. Hos en av utställarna fotograferade jag den här machoaffischen. Vilken karlakarl va´ – kolla in den beslutsamma minen? Inte lockar det mig i alla fall. Fast en gång hittade jag faktiskt ett par toppenbra kängor i storlek 37 hos den här firman.
Med det hittills skrivna vill jag visa att jag oftast håller mig ganska lugn i genusfrågan. Tände på alla cylindrar gjorde jag dock när jag i en monter fick se denna t-shirt med texten ”Bättre med kråka i siktet än en skata i sängen”. VAD finns det för roligt i den texten? Kan någon vara snäll och förklara det för mig?

Tycker du den här är rolig?

Teater i trädkronorna

Storsjöyran pågår, festivalen där stad möter land och Oakland möter Börtnan. Utbudet är mångfacetterat. Ena stunden ungdomsteater i trädkronorna i residensets trädgård, sedan kanske nycirkus eller en kammarorkester som tolkar elektronisk 70-talsmusik på torget. Internationella gäster varvas med bygdens talanger. Till den senare kategorin räknas förstås Patrik Zakrisson, Börtnans egen sjövilda musik- och ordekvilibrist. Köldhålet Börtnan ligger miltals från europavägar. Börtnans Fjällvattenfisk odlar och förädlar landets godaste regnbåge, kanske tack vare det kalla, ständigt flödande vattnet.

Börtnan ligger ditåt

Dessutom är Börtnan känt för att ha gett näring åt det kreativa huvud som bärs av Patrik Zakrisson i Patriks Combo. Landsbygdens miljö är en bra grogrund för kreativitet och fritt tänkande. Patriks Combo passade kanske inte in i Dansbandskampens mallar men på Storsjöyrans palett har de en given plats. Här blommar Börtnan jämsides med Texas och Atlanta.

Sveriges första gårdsbutik

Nu har det äntligen hänt! Jag har besökt det som på sin tid sades vara Sveriges första gårdsbutik, Ängavallen, där man redan 1983 kunde köpa glada grisar i form av kotletter, revbensspjäll och bacon. Idag finns det fler såna butiker men då var det unikt och uppkäftigt mot slakterikooperationen, den som nu sönderfallit. 
Ängavallen har sedan dess utvecklat många fler mervärden på gården. Restaurang, hotell, konferens, berså-picnic, kryddträdgård och snart även ostproduktion. Verksamheten sysselsätter nu ett tjugotal personer. Uthållighet är en viktig framgångsfaktor säger ägarna.

Mer Värd Gård

Gör din egen barkborreätare

Granbarkborreätare

Det gäller att tänka nytt för att lösa hotet från granbarkborrarna. Vad sägs om dessa granbarkborreätare?

Här ser du också de kreativa producenterna av denna bekämpningsmetod.

Nya uppfinningar på gång

Fika på distans?

Den tekniska utvecklingen är verkligen förunderlig. Telefonen fanns ju redan i min barndom. Sekretessen var dock minimal, växeln i grannbyn var rena informationscentralen. Mobiltelefonen kom på 80-talet, tunga lådor som kostade 25000kr. Fantastiskt var det att kunna ringa utan trådar. Faxen var ännu märkligare, stoppa in ett papper i en apparat och få ut samma text i en annan apparat i en annan stad efter bara några sekunder. Och på 90-talet fick vi  datorer och internet och blixtsnabb överföring av information över hela världen, både med och utan tråd. Att döma av den här skylten har den tekniska utvecklingen nu tagit ett steg till – trådlöst fika.

Sommar, sol och semester. Livet leker! Tänk om jag på fredag kväll hade fått ett sms med besked om att min lön skulle sänkas med 5%. Det var precis vad Milkos mjölkbönder fick i fredags, ett sms om ytterligare 15-25 öres lägre mjölkpris. Då hjälper det föga med sommar och sol.
I Jämtland är mjölkproduktionen stor och närmarknaden liten. Restaurangernas huvudleverantör har ett annat mejeriföretag i sitt sortiment liksom Coop (som dock pliktskyldigast har en del av Milkos sortiment kvar). Milko blöder, 9% marknadstapp den senaste tiden, och många mjölkbönder gråter blod. Är det kanske så att Milko är för litet för att vara kostnadseffektivt och för stort för att vara intäktsexklusivt?

Almedalsslipsen

Sitter i hemmahamn och smälter intrycken från två dagar i Almedalen. Fascinerande hur Almedalsveckan vuxit från Olof Palmes första tal för över 40 år sedan till en gigantisk karusell med över 1400 seminarier på en vecka. Vilka möjligheter till oväntade möten och vilket enormt smörgåsbord att ta för sig av för den som vill allmänbilda sig. Viktigt dock att vara observant på vem som arrangerar och tolka budskapet därefter.
Bland aktörerna fanns allt från stora drakar som Eon till ideella föreningar. Imponerad blev jag t ex av den lilla föreningen som under tio dagar fanns på plats för att informera om Crohns sjukdom. Vilket engagemang! Mindre imponerad blev jag av alla nykläckta wannabes som svansade runt i ständig jakt på rätt sällskap.
Dresscoden var intressant. ”Kan en moderator ha sandaler?” frågade jag en mer Almedalsvan kollega? Svaret kom snabbt och utan tvekan ”I Almedalen kan man ha vad som helst”. Följaktligen fick finskorna stanna i väskan. Jag kunde sen konstatera att sandalerna matchade herrarnas lösa och lediga ”Almedalsslipsar”. Den dresscoden tycker jag vi kan ha på Stockholmskontoret också.

Eskil planterar för framtiden

  Almedalen – det hörs ju på namnet att det måste handla om skog där. Och mycket riktigt så hade vi idag i LRF-ladan i hamnen ett seminarium på temat ”Skogsriket behöver skogsägare”. Landsbygdsminister Eskil Erlandsson efterlyste duktiga skogsägare och entreprenörer för att skapa jobb, jobb och åter jobb på landsbygden. Vilken tur att vi i rockärmen hade tre härliga skogsföretagare med handlingskraft och framtidstro. En yrkesmilitär som sadlade om till skogsentreprenör och lokal färdigvärme, en banktjänsteman (eller rättare sagt banktjänstekvinna) som gifte till sig skog och nu kör skotare, röjer, producerar brasved och renoverar fönster på heltid och till sist en fjällnära skogsbonde som även timrar hus och förvaltar betalskoterleder. Potentialen är stor om man är av det rätta virket.
På Landsbygdsdepartementet jobbar man nu med att göra en handlingsplan för Skogsriket. I augusti ska den vara klar. Hoppas man hajat att Skogsriket behöver skogsägare om det ska bli mer än bara ord.