Marianne Eriksson

Mitt cellsamma hotellrumsfönster

Krafthandling Skogs projektledning, den sk förstafemman, och styrgruppen är samlade till gemensamt möte i det gamla fängelset på Långholmen. Energin och engagemanget är imponerande trots att mötet idag varade fram till kl sju på kvällen. Tillika visade det sig att vi var så gott som eniga om projektets mål och arbetssätt.  Våra medlemmar kan skatta sig lyckliga som har så målinriktade arbetshästar i sitt stall.
Hotellrummen är tidigare fångceller och många cellsamma historier finns i väggarna. På 30-talet verkar cykelstölder ha varit en vanlig anledning till att man spärrades in här. Själv kom jag hit på en av LRFs tjänstecyklar.

Packad för konferens på lånad, ännu ej stulen, cykel

Blandad kompott i matbutiken

I en av Östersunds livsmedelsaffärer hittade jag den här skylten som jag inte kunde låta bli att fotografera. Carl von Linné skulle nog vända sig dubbla varv i sin grav över detta klassificeringssystem. Tillhör inte blomster växtriket?
Djurgifter känns ju som en lite ruffig produkt att sälja i en livsmedelsaffär. Undrar just vad det kan vara. Bara för att man ibland säger att kaffet smakar råttgift kan man väl inte klassa det som djurgift, eller …… Köksmaskiner var ju ett käckt komplement till växtnäring och djurgifter, kanske någon köksanpassad form av gödselspridare och spruta.

Roundup för hemmaträdgården - utan folkstorm!

Växtnäring och djurgifter ja … I en annan av stadens matbutiker fanns det tidigare i sommar gott om växtgifter i form av Roundup, se bildbevis här. Vilken diversifiering vi fått i livsmedelsbranschen. Bensinmackarna säljer mat och matbutikerna säljer växt- och djurgifter.

Att göra något man inte brukar göra är enligt trendspanare Magnus Lindqvist en viktig ”framtidsförstärkare”. I den andan pep jag härom kvällen iväg till Stureplanskvarteren för att lyssna på ett seminarium om investeringar i skog. Det var jag inte ensam om att göra. I en smockfull lokal trängdes några fjuniga brats, några slymiga backslick-frisyrer, några pigga åldringar, några rutiga flanellskjortor, två jägmästare, hundratalet medelålders allvarstyngda propert klädda storstadsbor och jag.
Jag lärde mig att Europeiska skogsfondens affärsidé är att nyttja spannet mellan lågt värderad skog i öst och högt värderad skog i väst. Bl a äger man drygt 4000 ha oförsäkrad skog i Litauen. Den entusiastiske säljaren talade om skogens avkastning som ”en långsiktig investerares våta dröm”. Det värvade han nog inga kvinnliga skogsinvesterare på. Undrar just om han var maratonlöpare, hans favorituttryck var nämligen ”in the long run”.
Kvällens behållning var för min del Björn Ferry. Han hade kristallklara mål vad gällde skog. Före 40 års ålder ska han äga 1000 ha skog och den ska göra honom ekonomiskt oberoende. Han räknar och gör sina egna analyser oavsett vad det gäller. ”Jag gör LRF Konsults jobb, fast nogrannare” sa han. På frågan om vilken timpenning han räknade hem när han röjde vek han dock in på en annan väg. Det räknar jag som en hobby sa han, istället för att dricka rödvin på Stureplan.

Kraftsamling Skogs reklampelare

Ja givetvis hade jag med mig en bunt Kraftsamling Skog-tidningar med Ferry på framsidan. De gick åt som smör i solsken. Hur fondförsäljningen gick vet jag inte.

Plats för tankar om trä

Avrundade en underbar höstdag i vår lätt frostnupna trädgård med en meditativ stund i min trädgårdsgunga. Det är en av mina käraste ägodelar. Jag fick den i femtioårspresent av min familj. Innan leveransen från Finland hade nått hem till Ås hade jag nästan hunnit bli femtioett år. Jag tror jag ska fråga Eskil Erlandsson om den svenska trädgårdsgungenischen kan vara något för Skogsriket. Då kanske jag kan få tag i en svensk trädgårdsgunga när jag slitit ut den här.
Det vill förstås till att jag lever länge eftersom virket i gungan är tryckimpregnerat. Inte så miljövänligt men alternativen är än så länge få. Lärkträ är ju rötbeständigt men inte helt lätt att få tag i. Värmebehandling av trä är en intressant metod som jag hoppas vi får se mer av framöver. Värmebehandlingens konserverande effekt känner vi ju till från när man förut svedde störarna till gärdsgårdar.
Vurmen för tropiskt trä i våra trädgårdar har jag aldrig fallit för. Frakta virke över halva jordklotet och få mörka och tunga trädgårdsmöbler när vi har så många inhemska träslag som om de värmebehandlas blir både hållbara och mörka (för den som vill ha det). Min nästa trädgårdsgunga blir nog en i ThermoWood. Välkommen att gunga med mig!

Dagens gåta – vad är det som betingar ett pris på 925 kr per gram?
Kanske gissar du på saffran? Fel, det kostade ifjol 70 kr per gram. Guld då? Nej priset på 24 karats guld ligger på 340 kr per gram. Då drar du kanske till med kokain? Fel igen, enligt Wikipedia är kokainpriset 800 kr (har inte gjort någon egen marknadsundersökning).

1,973 kg rekvisition

Kommer du inte på nå´t mer? Då kan jag avslöja att den rekvisition till Landsbygdsprogrammet av pengar för ett halvårs verksamhet inom projektet Krafthandling Skog som vi efter mycken möda och stort besvär skickade in igår betingade ett pris på 925 kr per gram. 1,973 kg vägde handlingarna som följde med rekvisitionen. När och hur handläggarna på Skogsstyrelsen ska hinna granska materialet står skrivet i stjärnorna. Kanske är det säkrare att investera i saffran?

Platsen för den nya Kalmarunionen

17 juni 1397 instiftades Kalmarunionen på Kalmars Slott. Idag, 13 september 2011, återupprättades den när de nordiska skogsägarföreningarna avhöll sin årsmötesmiddag där. Nordic Family Forestry är det gemensamma ansiktet ut i världen för Nordens familjeskogsbruk. I vissa stycken har vi olika förutsättningar för skogsbruk i de olika nordiska länderna men våra grundvärderingar är desamma. Vi tror alla på och verkar för ett ansvarsfullt och uthålligt skogsbruk i familjeägo. Vi samverkar i demokratiska medlemsorganisationer och vi ser de stora möjligheter som skogens alla värden innebär. Att komma samman en gång per år öppnar dörrar och knyter band. 1397 gällde det att stå starka mot den tyska Hansan. Idag är hotbilden en annan, men kanske är riktningen densamma.

Jag är fullt medveten om vikten av biologisk mångfald, både av ekologiska och politiska skäl. Ibland drabbas jag dock av tvivel, t ex när vårt potatisland redan innan potatisskörden är genomborrat av sorkgångar. Stora feta vattensorkar, Krösus Sork och hans anhang, har lagt beslag på potatis som vi tänkt njuta av efter att ha satsat en hel del muskelkraft och svett (min mans svett) i potatislandet. Krösus Sork visste dock inte att min vanligtvis timide man kan bli synnerligen mordlysten när hans äganderätt och odlarmöda kränks på detta sätt. Efter en kamp på liv och död vilar nu Krösus Sork i högen med potatisblast medan min man haltar runt med en sträckt ljumske.

Genetiskt betingad samlarmani?

Viss förståelse för Krösus Sorks samlarmani kan jag dock känna när jag sitter här med ett berg av rödgul trumpetsvamp framför mig. Det måste vara en uråldrig gen som driver detta samlande inför vintern trots att livsmedelsimporten fortgår året runt. En viktig skillnad mellan min och Krösus Sorks samlarmani är dock att svampplockning ingår i allemansrätten medan potatislandet omfattas av äganderätten.

Inte helt oväntat har media, med eldunderstöd från SNF,  blåst upp delar av det forskaren Lena Gustafsson sade vid förra veckans höstexkursion i Västerbottens skogar. Ur en ännu opublicerad rapport flög %-siffror hit och dit i jämförelsen mellan olika länders olika naturhänsyn. Svenskt skogsbruk fick siffran 3% klistrad i pannan medan Canada sades ha 30% kvarlämnad naturhänsyn vid avverkning. Huruvida mark som hos oss inte klassas som skogsmark ingick i detta framgick aldrig. Inte heller togs markavsättningar, formella som frivilliga, med i procentandet.
I exkursionshandledningen stod det så här: ”Hur hjälper vi politikerna att göra välgrundade avvägningar mellan olika nyttigheter och hur bra är vi själva på att tolka forskningsresultaten?” På den första frågan svarar jag ”Inte så här”. På den andra frågan svarar jag ”Inte så bra”.

Här i Jämtland gulnar många björkar tidigt i år. Det handlar inte om klimatförändringar eller något annat dramatiskt utan det är björkrost , en svamp som angriper björken. Nu fattar jag varför min bil den senaste tiden sett så rostig ut. Den har stått parkerad under en rostangripen björk och de roströda sporerna har snöat ner i riklig mängd över min bil.

Min björkrostiga bil

Klassisk exkursionsbild

Nyss hemkommen från Föreningen Skogens höstexkursion med huvudet fullt av intryck. Värd för exkursionen var denna gång det tvärvetenskapliga forskningsprojektet Future Forest. Där forskas på både det ena och det andra, allt från skogens intressekonflikter till ökad tillväxt och funktionella kantzoner. ”Var tid har sina frågor som kräver sina svar” påpekade en av inledningstalarna. Och nog är det skillnad från år 1905 när skogsprofeten Wallmo konstaterade att den svenska skogstillväxten var 21 milj m3/år och avverkningen 35 milj m3 till idag när tillväxten ligger långt över 100 milj m3 och avverkningen är 80-90 milj m3.
Forskarna drar sig inte för att krossa gamla sanningar. Det lyckliga äktenskapet mellan mykorrhizabildande svampar och barrträdens rötter fick sig en rejäl knäck. Kanske är det nu istället så att riklig mykorrhiza är en av anledningarna till att kvävet är en flaskhals för tillväxten. Lättare att ta till sig var klimatnyttoforskarens ”take home message” – att öka tillväxten och använda mer skogsråvara gör störst klimatnytta.
Skogsstyrelsens generaldirektör avrundade med några reflektioner runt den svenska modellen och varnade för att falla i fällan ”alla grabbar på en gång”. Som andlig avslutning läste en av exkursionens politiker Kvällsböna av Gunnar Ehne. Gör det du också.