Marianne Eriksson

Det är fascinerande hur ett ämne i media kan gå från 0 till 100 på en vecka. ATL och Skogsland har lyckats att på en vecka lyfta fram Lübeckmetoden som det svenska skogsbrukets frälsning.
Jag har full förståelse för att Örebro kommun vill ha kontinuerlig skog runt sin soptipp, att kontinuitetsskogsbruk av sociala skäl kan passa i det närmaste strövområdet runt städerna och att bokskogar i sydligaste Sverige kan skötas på detta sätt. Merparten av våra skogar i Sverige är dock inte soptipps-/tätortsnära eller ädellövskogar.
I fredagens Skogsland efterlyser en av Lübecksmetodens förespråkare en saklig och nyanserad debatt. Samtidigt handlar artikeln om vad man ”anser”, ”tror på” och ”tycker”. I en förbryllande stickvägsplanering beskrivs hur man först har 25 meter mellan stickvägarna och sedan när träden blir större ökar stickvägsavståndet till 40 meter. Hur hög procent stickvägsareal blir det egentligen? Slutklämmen i artikeln är att ”hyggesfritt skogsbruk har alla förutsättningar att bli den dominerande brukningsformen i Sverige”. Saklig och nyanserad debatt?
Med förra veckans stormmöte i färskt minne är jag synnerligen skeptisk till en metod där man gallrar skogen vart tionde år. En gallring skapar tyvärr en tillfällig instabilitet hos de kvarvarande träden. Stormen Dagmar var skoningslös på den fastighet inom Norrskogs område där ägaren satsat hårt på kontinuitetsskogsbruk. Inom Södra har man efter stormarna Gudrun och Per enats om att inte längre gallra i skog över 20 meters höjd.
Jag har glädjande nog fått många kommentarer på mina blogginlägg om Lübecksmetoden. Jag ska försöka besvara dem så fort jag kan. Eftersom jag inte är någon skogsskötselforskare måste jag dock kolla upp några saker först för att kunna vara saklig och nyanserad. Du hänger väl på debatten?

Var inte orolig – rubriken antyder inte någon ny rättspraxis. ”Bättre fälla än fria” var bara ett av de råd stormrutinerat Södrafolk gav till sina olycksbröder från Mellanskog och Norrskog vid ett stormmöte igår. Rådet gällde söndertrasade restbestånd där man kommit fram till att det är bättre att ta ner resterna och anlägga ett helt nytt bestånd.
Gårdagens möte var ett praktiskt exempel på nyttan av en samverkande skogsägarrörelse över hela landet. Södra har gjort en imponerande analys och dokumentation av sitt arbete med Gudrun och Per.  Mellanskog och Norrskog som hittills varit mer förskonade från katastrofstormar fick nu ta del av många värdefulla erfarenheter och slipper förhoppningsvis göra en del misstag.
Några intressanta saker som kom fram var t.ex. att
När vindstyrkan överstiger 27 m/s i byarna börjar stormskadorna slå hårt.
22 meters trädhöjd verkar vara den magiska gränsen för stormskador.
Andelen gran i Götaland har varit oförändrad under flera decennier.
Däremot har virkesförråden har ökat med 60% sedan 1969.
”Stormhyenor” kallas de oseriösa förmedlare av maskiner och arbetskraft som dyker upp efter en storm.
Avverkningskostnaden efter stormfällning är ungefär dubbelt så hög som annars.
Det ryms 20000 m3 virke per hektar terminalyta.
Södra gallrar numera inga granbestånd som är över 20 meters höjd.

Så var det då dags för ytterligare ett blogginlägg om Lübeckmodellen.  ATL skrev förra veckan om modellen. Skogsaktuellt skrev redan 2010 om modellen i samband med att Naturskyddsföreningen kom ut med skriften  ”Skogsbruk utan hyggen”.  I den lyfts Lübecksmodellen fram som ett lönsamt och naturligt skogsskötselsystem. Lutz Fähser, fd chef för Lübecks statsskog, tror att modellen passar även i Sverige. Tror han att vi har gott om ädellövskogar och brunjordar i Sverige också? Vi vet att en stor del av Sverige täcks av podsoler med isolerande humuslager och där är granen vinnare i ett kontinuitetsskogsbruk. Svenska skogsforskare har i Skogsskötselserien samlat det man vet om Lübecksliknande modeller i Sverige.
Den ekonomiska principen för ett framgångsrikt skogsbruk är enligt Lübeckmodellen att minimera insatsen – och inte att maximera uttaget. Modellen klarar sig i de flesta fall utan plantering och röjning. När Lutz Fähser införde den minskade kostnaderna med 50% …… och virkesuttaget med 25%. Det kan man kanske acceptera om man som det skrivs i avsnittet om Lübecksmodellen vill minska vår konsumtion av skogsprodukter och ersätta detta med andra material. Är det åter dags för plastkassarna med texten ”Save a tree, use PVC”?

.... julegranen kastas ut, ut, ut.

Tjugondagknut dansas julen ut. Julgranshantering har denna jul varit ett populärt ämne i media och på LRFs hemsida har vi också surfat på den vågen. Julgransskötsel före jul och hantering av gamla julgranar efter jul drar många läsare. De f.d. julgransägare som dumpat sina granar under Sankt Eriks-bron, se bildbevis, missade nog att läsa våra tips om julgransavfall.

Är detta rätt spår?

Milkoland har blivit Arla-land. Längs skidspåret i Ås och i jämtarnas hjärta lever dock Milko kvar. Sunda förnuftet förstår att Arla i dagsläget var enda spåret för jämtlands mjölkbönder att överleva. Hjärtat grämer sig dock över att förhandlingarna mellan Milko och Norrmejerier för några år sen inte gick iland. Isåfall hade vi haft ett starkt norrländskt varumärke på mejerifronten som hade kunnat hålla emot Arlas totala dominans. Det hade känts som rätt spår.
På rätt spår är jag dock när jag masar runt i skidspåren i Ås. I kanonfina spår åker jag i min egen takt och stil utan att behöva trängas med trikåklädda fartåkare. Vi saktfärdiga motionärer bävade lite när två landslagstränare för några år sedan flyttade in i Ås. Effekten av detta blev dock inte den befarade elitismen utan istället en mycket aktiv barnskidskola. Det är en fröjd att se barnfamiljerna kajka runt i skidspåren på helgerna med termos och grillkorv i högsta hugg. Heder åt alla ideellt arbetande skidledare och spårskötare som underlättar för oss andra att hitta rätt spår.

På vår skogliga myndighet håller man på arbetstiderna, inga halvdagar före röd dag där inte. Med anledning av detta befann jag mig på trettondagsaftonens eftermiddag sittande i Skogsstyrelsens väntrum. Där gick det ingen nöd på mig. Även om dagens informationsbroschyrer inte kan jämföras med den breda floran av pedagogiskt material som Skogsstyrelsen framställde på ”den gamla goda tiden” så fanns det gott om intressant väntrumslektyr.

Ett 310-kronors-träd?

Ett par informationsblad märkta 2012 väckte min uppmärksamhet sådär på det nya årets femte dag, up to date i ordets rätta bemärkelse. Där stod bl a om de olika schablonersättningar man kan få inom stödet för Skogens mångfald. För stängsling av lövungskog i naturvårdssyfte kan man få 6800 kr/100 meter och för att skapa våtmark genom att täppa igen dike 950 kr/dikespropp. Hamling av naturvärdesträd ger 310 kr/träd. Det gäller dock att man inte hamlar så hårt att trädet dör för man får bara 80 kr/träd för att skapa död ved ….. och jag tror inte man kan få ut båda ersättningarna för samma träd.
Skämt åsido så behövs det här informationsmaterialet verkligen. Intresset för att söka dessa stöd har nämligen varit minst sagt svalt bland skogsägarna. Kontraproduktivt,  tycker de som hellre vill hellre se minskade klövviltstammar och rensade diken.

Stormen Dagmar har bedarrat. Efter henne kom snön, flera decimeter nysnö ligger nu som ett vitt täcke över de nerblåsta träden. Den snön hade vi kunnat vara utan. Upparbetningen av vindfällena försvåras och det luckra snötäcket försämrar tjälens möjligheter att växa sig stark.
Det blir ett tufft år för skogsbruket i Dagmars revir. 4-5 miljoner kubikmeter bedöms ha blåst ner totalt, dessutom spridda över ett stort område. Skogsägarföreningarna och skogsbolagen omfördelar nu sina maskingrupper för att hinna ta hand om virket innan kärlekskranka barkborrar vädrar morgonluft.
Efter Gudrun lärde vi oss att stormen har mentala efterverkningar också. Sorgen över att skogar som man vårdat genom åren nu ser ut som restskogar tar tid att bearbeta. Oron gnager över om man ska hinna få ut virket i tid och vad försäkringen egentligen täcker. Missräkningen suger över att sälja virke just nu när efterfrågan är dålig och priserna sjunker. De sociala mötesplatser som skogsägarföreningarna och LRF kan erbjuda tror jag är extra viktiga ett år som detta. Delad sorg är halv sorg.

Inte vilket vindfälle som helst

Fint skidföre blev det i alla fall av snöfallet. Ett stort tack till markägare och lokala spårgeneraler i Ås som kapat alla vindfällen som lagt sig över skidspåret. Det var med extra stor sorg i hjärtat jag beskådade vindfället på fotot här intill. På just det här trädet satt nämligen en brevlåda där man genom att lägga en lapp när man passerade deltog i ett månadslotteri där man kunde vinna en tårta. Ju fler varv desto fler vinstchanser. Jag har vunnit en tårta under mina tjugo år i Ås. Vem vet, kanske hade januaritårtan 2012 blivit min om inte Dagmar hade snott den.

I den här lådan skulle min vinstlott ha legat

Låt oss börja på ny kula 2012

Varje nyårsdag vaknar jag med den sköna känslan av att NU stundar nya tider, ett nyfött och oförstört år väntar. Nu finns möjlighet att börja på ny kula, lämna gamla surdegar, hitta nya perspektiv på gamla frågor, stressa mindre och njuta mer. Nytt år = nya möjligheter.
”Vad ser du fram emot 2012?” Den frågan ställdes idag i en av våra kvällstidningar till ett antal kändisar. Jag fick aldrig frågan men hade jag fått det skulle jag kanske ha svarat så här:
- Väder och avverkningsresurser så att effekterna av Dagmars framfart kan minimeras.
- Ökad efterfrågan på sågade trävaror.
- Fortsatt ”glasnost” mellan Skogsstyrelsen och skogsnäringen.
- Att skogsnäringen enigt står upp för Skogen i Skolan.
- Att Skogsriket går från vision till verklighet.
- Att på nyårsafton 2012 kunna blicka bakåt och se att mina förväntningar uppfyllts.