Marianne Eriksson

Det kom en inbjudan till party im Frühlingswald. Vem kan motstå en sådan inbjudan? Inte jag i alla fall. Följaktligen har jag tillbringat tolv magiska timmar i en nyutsprucken bokskog utanför Zürich tillsammans med trevliga schweizare. Något så vårligt vackert som en bokskog i lövsprickningen är svårt att tänka sig. Det är verkligen Frühlingswald – vårskog.
Den här skogen var inte bara ”vårskog”, den var även ”vår skog” för Zurichborna. Den var offentligt ägd och en stor tillgång för friluftslivet med skötsel anpassad därefter och gott om promenadvägar och rastplatser.
Begreppet ”vår skog” har under helgen även kommit upp i DN ser jag, i form av artikelserien ”Skogen vi ärvde”. Första artikeln skrivs dock som om de svenska skogarna ägs av alla medborgare. Så är det ju inte. En fjärdedel är ”vår skog”, dvs statligt eller kommunalt ägd. Resten ägs av 330 000 enskilda skogsägare och ett okänt antal aktieägare.

Nu börjar en ny fas i mitt yrkesliv. Efter att under de senaste två månaderna ha misskött två jobb ska jag nu koncentrera mig på rollen som kommunikationsansvarig på LRF Skogsägarna. I Krafthandling Skog är nu min efterträdare Sven-Olof Jansson på plats. Det kommer att bli så bra! Han kommer att jobba utifrån parollen ”Just do it!”
Idag har jag suttit hela dagen med skogsägardelegationen, de fyra skogsägarföreningarnas ordföranden och några till. Alla med olika förutsättningar men ändå full samsyn om vart man vill. Det är stora utmaningar vi har framför oss, att visa att Familjeskogsbruket erbjuder en hållbar framtid på och för landet. Med den samlade folkrörelsens kraft kommer vi att klara det. Det är bara att kavla upp ärmarna och ”just do it”!

Aprilvägar kan ibland upplevas som aprilskämt men tyvärr är det djupaste allvar att delar av vårt vägnät under tjällossningen blir näst intill ofarbara. För personbilar är det stor frigångshöjd och robusta stötdämpare som gäller. Färden tar längre tid och blir mer obekväm men man tar sig ändå fram. Värre är det för timmerbilarna som även under denna tid av året behöver hålla virkesflödet igång till den färskvirkestörstande industrin. På vägen på bilden kan virkesbilarna inte ha mer än två tredjedels last jämfört med en BK1-väg (BK=bärighetsklass). Det hjälper föga att skogsbilvägarna längre in i vägsystemet har högre bärighet när den allmänna vägen ligger som en svag länk i kedjan.
Det sk ETT-projektet har visat att man med En Trave Till, dvs med en längre virkesbil med större last kan minska koldioxidutsläppen med 20% för våra virkestransporter. På vägen på bilden handlar det nog snarare om ETM – En Trave Mindre.

Talessättet att det finns tre former av lögn; nämligen lögn, förbannad lögn och statistik, kommer i mitt sinne när jag läser den här debattartikeln. Läs den, läs hela artikeln så att du kommer till stycket som handlar om bilden av staden resp landsbygden. Christel Gustafsson skriver där om risken av att staden blir det vanliga, riktmärket,  tolkningsföreträdet, det som syns och hörs i media. Är det därför som vi bara fått se statistik om att storstädernas befolkning ökar? Det kanske är en del i den ”mentala urbanisering” som pågår.
Artikelförfattaren är landsbygdsstrateg i Jordbruksverkets ledningsgrupp. Hon ska se till att det finns ett landsbygdsperspektiv på det mesta verket beslutar, utreder och utvecklar. Landsbygdsstrateger skulle behövas på alla myndigheter.

Skogsnäringsveckan går mot sitt slut. Skogsbruket har i år fått större plats än tidigare tycker jag. Alltifrån frösticklingar till skyddad skog har stått på agendan. Själv hann jag med svenska modellen (se förra blogginlägget), biologisk mångfald, Skogsriket och Dialog och samverkan. Massor av information och stundtals även plats för samtal och diskussion.
I dagens Dialogmöte inledde Skogsstyrelsens GD Monika Stridsman med att som avskräckande exempel citera Klumpedumpe i Alice i Underlandet: ”När jag säger ett ord betyder det just det som jag menar att det ska betyda.” Dialog var inte Klumpedumpes grej, att lyssna och ta in vad den andra parten menar. Kan det finnas en och annan Klumpedumpe även bland oss?
Någonstans fälldes kommentaren att Skogsnäringsveckan bara handlar om ”att klia varandras ryggar”. Jag upplevde inte att någon kliade min rygg men kanske var det mer av det på Föreningen Svenska Sågverksmäns slutna årsmötesmiddag i tisdags.

Skogsnäringsveckan är igång. KSLAs skogsskötselkommitté ordnade idag ett seminarium med rubriken ”Fungerar den svenska modellen för brukande av skog?”
Svenska modellen förknippas ju med mycket annat än skog, t ex avtalsförhandlingar. Samverkan, samförstånd och konsencus är ledord. Där är vi inte just nu vad gäller skogen. Flera av föreläsarna påpekade att vi har olika målbilder. Jolmig skogsvårdslag och stelbent certifiering passerade också i luftrummet. I panelen satt inga hönor. En av dem, paneltupparna alltså, avrundade med att citera Kirkegaard ” Den som tror sig begripa helheten sätter sig upp mot gudarna.”
Seminariet var historiskt – jag startade nämligen min twitterkarriär där och då. Jag och Karin Ekerby kommer under Skogsnäringsveckan att twittra från de aktiviteter vi deltar på. Du hänger väl på?

Nu har jag debuterat som formell KSLA-ledamot på en av årets två formella akademisammankomster. Det var lite stelt till en början men med hjälp av Snoddas Flottarkärlek tinade både jag och stora delar av skogsavdelningen upp.
Dagens gästartist var Eskil Erlandsson på tema Skogsriket. Han var för dagen flitigt uppvaktad av media, tyvärr inte angående Skogsriket. Det var istället hans stundande bröllopsplaner som lockade. (Apropå det så har Skogforsk en väldigt bra film som heter ”Bröllop i skogen”.) Tänk om man istället kunde skriva lika många spaltmetrar om Skogsriket, om vad skogsnäringen betyder för Sverige, om hur vi kan utveckla nyttjandet av skogen och vad det kan betyda för landsbygden.

”Från tall till pall” och ”från stubbe till nubbe” är två av Eskils slogans när det handlar om ökat förädlingsvärde för skogsråvaran. Den senare skulle man kunna utveckla ytterligare, ”från stubbe till nubbe till gubbe”. Inspirationen till dessa bevingade ord fick jag från min munvige bordsgranne vid den efterföljande sillmackan i KSLA:s källarvalv där han konstaterade att skogsmannakulturen är etanoldriven.

P.S. Missa inte nästa Skogsriketmöte – onsdag 18 april kl 14-16 i Pelarsalen, Norra Latin, Stockholm. Då ska vi visa hur Skogsriket kan gå  från vision till verklighet. D.S.

Fyllda av uppdämd arbetslust efter påskhelgen samlades idag några tänkare till en intensiv arbetsdag. Vid dagens slut hade vi tapetserat mötesrummet med fullskrivna blädderblocksblad. Elektroniska mötesplatser i all ära men tacka vet jag gamla hederliga blädderblock där kloka tankar skrivs ner med flödande pennor och bilden av det vi ska göra växer fram ur gemensamma födslovärkar. Den gemensamma processen är svår att webbifiera. Tycker du som jag så är du välkommen som medlem i Blädderblockets Vänner där jag är självvald ordförande.

Vår bästa tid är nu – vårvintern. Den femte årstiden där den kalla vita vintern möter den varma soliga våren. Snötäcket ligger starkt efter nattens kyla och skidorna löper fritt. Skidturens mål är, oavsett längd, alltid detsamma – en snösoffa i skyddat läge där vårsolen gassar mot den bländvita snön.
Ligger vårvinterns tjusning kanske i att den har det bästa från två årstider? Precis som åkerbrynet eller myrkanten har extra stor mångfald eftersom de hyser arter från två olika biotoper.
Ja vårvintern är en stor konkurrensfördel för skidturismen. Däremot är det en konkurrensnackdel för det norrländska jordbruket. När vårbruket är i full gång i södra Sverige ligger snön kvar här uppe i norr. Så nog behövs LFA-stödet om det ska finnas något jordbruk i norra Sverige.

Min tro på mänskligheten står extra stark efter två sinsemellan olika, men ändå lika, kvällar den här veckan.
Igår hade föreningen Årets Margareta årsmöte. Föreningens huvuduppgift är att varje år dela ut ett stipendium till en kvinnlig företagare i Krokoms kommun. Upphovet till föreningen är en bonde som istället för presenter till sin 60-årsdag bad gästerna lägga pengar till en grundplåt för stipendiet. Tio år har gått och tio kvinnor har lyfts fram och uppmuntrats. Föreningens medlemmar betalar snällt sina medlemsavgifter trots att det inte finns några medlemsförmåner.
Ikväll har jag istället avnjutit en god middag på Fjällhalsens restaurang till toner från Patriks Combo som i samarbete med två andra band är ute på Basse on Tour. Musikerna spelar utan ersättning och 15% av restaurangens omsättning ikväll går till Bassestiftelsen. Basse var en femåring som dog av en hjärntumör 1995. Stiftelsens syfte är att göra sjukhusvistelsen för barn och föräldrar lättare och trivsammare. Turnén går under påskveckan vidare bland skidorter i Jämtland.

Visst måste det finnas en god kraft någonstans inom människor, något som får oss att göra bra saker utan egen vinning? Där finns drivkraften till den tredje sektorn, de ideella organisationer utan vars insatser civilsamhället skulle stanna av och livskvalitén sjunka.