Marianne Eriksson

Enligt Wikipedia kommer ”dialog” från grekiskan och betyder ”genom samtal”. Motsatsen till dialog är ”debatt” som kommer från franskan och kan översättas med ungefär ”slå sönder”. I dialogen söker man kunskap och försöker förstå varandra. I debatten är den egna agendan drivkraften.
Jag har funderat en del över detta den senaste tiden, bland annat efter ett intensivt twittrande som slutade i ett förtäckt hot. Jag minns också som i ett förklarat ljus ett Skogsriketseminarium för en månad sen där syftet var att lyfta fram möjligheter till landsbygdsjobb baserade på skog. Två personer i publiken lyckades ”slå sönder” det seminariet med att bara, bara, bara prata kontinuitetsskogsbruk resp Änok-fallet. De följde sin, eller kanske sin organisations, egen agenda. Är det ”slå sönder” som är metoden även i det skogliga ordflödet som pågår i media just nu? Någon dialog är i alla fall svår att upptäcka.  
Skogsstyrelsen har bjudit in till ett Dialogprojekt för att bland annat uppnå en gemensam målbild vad gäller naturhänsyn i skogsbruket. Jobbigt, men förhoppningsvis givande på sikt.  Naturskyddsföreningen har valt att kliva av den dialogen. På samma sätt har man lämnat certifieringsorganisationen FSC. Jag hoppas att det inte beror på att man väljer metoden ”slå sönder”  istället för ”genom samtal”.

I filmbranschen är det inte ovanligt att det görs uppföljare till storsäljande filmer. Titeln återanvänds och får ett löpnummer; Polisskolan 2, Polisskolan 3 osv. Jag tycker det är dags för en uppföljare till Zarembas artikelserie ”Skogen vi ärvde”  i DN. Här kommer därför ”Skogen vi ärvde 2″:

Tänk att de kommer varje vår, dessa fantastiska dagar när grönskan bara exploderar. Plötsligt bara står den där i full funktion, den gröna fabriken som fångar solenergin och omvandlar den till allsköns nyttigheter. Människan konstruerar med stor möda solceller för att fånga den ständigt flödande solenergin, vårt enda egentliga tillflöde av energi. Klorofyllet bara  finns där i allt som grönskar och fångar så elegant upp den instrålande energin och lagrar den tills den nyttjas som mat för djur och människor, som ved till bränsle, byggande, papper. Visst är det ett under!
Fascinationen över det gröna undret bidrog till mitt yrkesval. Nästan alla skogsutbildade har ett stort naturintresse som drivkraft och jägmästarutbildningen ger goda möjligheter att förkovra sig inom bl a botanik, zoologi, ekologi, marklära för den som är intresserad.  Med en stabil baskunskap blir det lättare att förstå sambanden i den gröna fabriken och överföra dem i tillämpat skogsbruk. Kanske är det just på grund av att man har denna kunskap i bagaget som skogsfolk nu tar så illa vid sig av den pågående mediadebatten där skogsbruket skildras som naturmarodörer. Vi naturvetare som jobbar med det heliga brukandet av den gröna cellen för att försörja klotets växande befolkning har noll förståelse för storstadsbornas och kulturelitens syn på skogen och skogsbruket. Noll förståelse, hundra förnärmelse, noll kommunikation. Det finns en del att göra här.

En blivande botanist studerar släktet Taraxacum

Jag hyser dock gott hopp för framtiden. Den unga damen på fotot här uppvisar trots sin ringa ålder, två månader och två dagar, och storstadsboende ett mycket stort botaniskt intresse. Nästa gång ska jag introducera våra skogsträd för henne.

K-G Burman, LRFs förre VD, är död.
K-G var folkrörelsen personifierad. Från den glesaste glesbygd utanför Dorotea förde Vi Unga, Centerpartiet och LRF honom till Stockholm. I storstaden och maktens korridorer var han dock bara på tillfälligt besök för att föra småfolkets och landsbygdens talan. Han trivdes bättre i långkalsonger än slips. Han visste att om man ska ut på möte i en bygdegård så gäller det att ha långkalsonger på sig om man inte vill frysa.
K-G var min chef, medlemschef och VD, i ett drygt decennium. Jag var nog inte hans lydigaste medarbetare, ändå gav han mig nästintill fritt spelrum. Det kunde gå lång tid mellan våra kontakter men när jag behövde honom fanns han där. K-G gick på sin magkänsla. Två gånger under mina tio år som regionchef var jag i riktigt krisläge, och utan frågor eller tvekan gav han mig då sitt villkorslösa stöd. Utan det hade jag inte varit kvar i LRF idag.
K-G kämpade länge mot sin sjukdom men till sist orkade han inte längre …… trots att det stundade finalspel i både hockey-VM och Champions Legaue. Jag hoppas att bygdegårdarna i K-Gs himmel sänder hockey på storbildsskärm och att Hans-Ola, Annette och andra folkrörelsens eldsjälar som gått före finns på plats.

Intensiv skogsdebatt pågår. Skogsstyrelsen, 15 tunga forskare från Sveriges Lantbruksuniversitet, en skogsentreprenör och Naturskyddsföreningen uttryckte häromdagen sina åsikter på DN Debatt.  
Naturskyddsföreningens artikel med krav på ny skogspolitik har LRF och LRF Skogsägarna tidigare besvarat, se här. Det vore dock mycket värdefullt om du som tror på det svenska skogsbruket ginge in på DN Debatt och skrev kommentarer till debattartiklarna. Hittills är inläggen nämligen mycket ensidiga. Stå upp för den näringsgren som finns i våra hjärtan och är en förutsättning för så många landsbygdsföretagare. Berätta om din vardag, om hur du arbetar för att bruka utan att förbruka. Berätta om skogsbrukets kretslopp, hur skogsplantor blir till träd. Berätta om livet i din bygd, om människorna som direkt eller indirekt har sin försörjning från skogen. Berätta om dina förfäder som fick skog att växa på de skogsmarker som lämnats kala efter bruksepoken. Berätta om vidderna som finns utom synhåll från de asfalterade vägarna. Fråga om dessa marker ska ligga i träda i väntan på att någon av de boende på Söder ska söka sig dit på retreat. Glöm inte att berätta om dina och naturens smultronställen, dom som du lämnar orörda när du avverkar. Sjung ut om din stolthet över att bruka den viktiga förnyelsebara resurs som stavas s k o g.
P.S. Här kan du se vad Arne i Västerbotten skrev. D.S.

Brittiska barkborrar förbereder svärmning

Jag drog till London på minisemester i tron att under några dagar slippa tänka på skogsbruk. Rugbyturnering kändes garanterat skogsfritt. Innan jag ens hade hunnit in på arenan sprang jag dock på dessa gigantiska brittiska barkborrar (se bilden). De verkade ladda upp för svärmning. Stressande värre för fyra skogstjänstemän från Dagmars hemland. Ingen rast och ingen ro.
Ingen rast och ro har det varit på den mediala fronten heller. Zarembas femte artikel i serien ”Skogen vi ärvde” heter ”Skönheten och odjuret”. I en rak översättning är skönheten det allmänheten vill ha ut av skogen, och odjuret är skogsbruket. En hake i resonemanget är att ”skogen vi ärvde”  inte ärvdes av allmänheten, den ärvdes av trehundratusen skogsägare. En av dem har uttalat sig i en debattartikel i Västerbottenskuriren.
Ryktet att det idag skulle bli chat med Zaremba på DNs websida nådde ända till London. Tyvärr hann jag inte hem innan chatten stängde och kanske var det tur. Min skogslärarådra löper amok när jag i efterhand läser frågorna och svaren. Även min bloggkollega verkar ha härsknat till.  Inom mig ser jag en annan kollega, en skogsman som ägnade hela sitt yrkesliv åt information och utbildning. På sin pensionsdag sammanfattade han läget i orden ”kunskapsbehovet är bottenlöst”.

Razzia mot skogsmaffian?

Från Skogsmaffians djup kommer här min vittnesbörd och reflektioner på Zarembas artikelserie i DN. Jag hade inte tänkt kommentera den eftersom artiklarna är så långa och osakliga att det skulle ta alltför lång tid till liten nytta. Dock är det så många som hör av sig till mig så jag gör ändå ett försök. Så här ser jag på saken:
En klok människa sa en gång till mig att innan man tar till sig en information ska man tänka efter – VEM är det som säger det här och VARFÖR säger den personen det? Jag har tänkt och hoppas, i min fortfarande naiva tro på människan, att Zaremba säger det han säger därför att han älskar att titta på och gå i skogen. Övertygad är jag dock inte.
Jag älskar också att titta på och gå i skogen men jag vet också hur viktig skogen är som inkomstkälla för skogsägaren som vill leva kvar på landsbygden, för möjligheten att ersätta olja med biobränsle, för upptaget av koldioxid vid skogstillväxten, för landets sysselsättning och nettoexport. Jag vet också att de senaste tjugo årens ansträngningar att på ett bättre sätt än under 70-talet ta naturhänsyn i skogsbruket börjar ge resultat. Mängden löv, äldre skog, grova träd och död ved ökar; strukturer som är viktiga för många känsliga arter. Jag hyser gott hopp om att vi kommer att klara att kombinera produktion och miljö i det svenska skogsbruket.
Vi har i Sverige tagit ställning för att skogen är en så viktig resurs att vi uthålligt ska bruka den i människans tjänst inom de ramar som satts upp av våra folkvalda. Vi lever i en omvärld där mark och energi kommer att bli en bristvara. Att i det läget välja skogsbruksmetoder som sänker vår skogsproduktion med upp till 40% anser jag vara oklokt.
Zaremba är en aktad och prisbelönt journalist. Det tycks innebära att man kan bli proffstyckare om vilket ämnesområde som helst. Jag är väl inte lika aktad, men prisbelönt är jag, dubbelt upp dessutom. Jag skulle dock aldrig komma på tanken att vräka ur mig så mycket osaklig propaganda utanför mitt ämnesområde, även om jag irriterar mig på att damskor är oergonomiska, asfaltarealen alltför stor liksom varmvattenförbrukningen, för att inte tala om mobiltelefonernas konstruktion och bristen på urologer och ……. Jag kanske borde skriva en debattartikel ändå. Bara inte någon då  funderar på vem som skrivit den och varför.

I veckans Skogsland har Naturskyddsföreningen en debattartikel inne där man begär en ny skogspolitik. Den underblåses av en artikel på samma tema på ett annat ställe i tidningen. Helt fel tajming att komma med krav på ny skogspolitik nu tycker jag, därför att
- Vi har en pågående miljömålsberedning som måste få jobba färdigt.
- Det pågår också ett dialogprojekt för ökad samsyn vad gäller målbilder för miljöhänsyn i skogsbruket.
- KOMET-projektet, där markägare själva anmäler områden med höga naturvärden för avsättning, skickar positiva signaler men är ännu inte formellt utvärderat.  
- Skogsstyrelsens utvärdering av drygt en miljon hektar frivilligt avsatta arealer visar att mer än 600 000 hektar håller riktigt höga naturvärden (tidigare mål 450 000 ha).
- Riksskogstaxeringen visar att mängden död ved, grova träd, löv och äldre skog ökar.
- Framskrivningar av frivilliga avsättningar som görs idag pekar på att många av dessa om 20-50 år håller nyckelbiotopskaraktär.
- Snart har alla skogsentreprenörer Grönt kort och utbildningar på temat Skogens vatten är högaktuella.

Ja kort sagt så pågår det många konstruktiva och framåtsyftande insatser och vi börjar också se resultat av dem. Att i det läget ropa på ny skogspolitik är dålig tajming …….. eller är det helt enkelt så att man inte vill att insatserna ska nå framgång? 

Ett litet förtydligande:
Skogsland ingår i Land Lantbruk som är LRFs medlemstidning.
Naturskyddsföreningens medlemstidning heter Sveriges Natur.