Almedalsveckan är slut. Slut var jag redan på torsdag kväll när vi hade rivit vår monter på Donnerska platsen. Då hade vi burit, byggt, klättrat, flyttat, klistrat, sågat, skurit, knutit, skruvat och PRATAT sen sju på morgonen. Vår gotländske superentreprenör hade i ottan levererat delar av den gotländska skogen. Den skottskjutande granen protesterade dock mot torrläggningen genom att hänga med skotten. Besökarna i vår monter förförde vi med barkbröd och älgchips innan de fick smaka på familjeskogsbrukets erbjudande om hållbar framtid på och för landet. En heldag mitt i folkflödet med många viktiga samtal blev det och förhoppningsvis gav det fler effekter än onda fötter.
Det lär ha varit ca 1800 olika seminarier och möten under Almedalsveckan. Vilken fortbildningsmöjlighet! Jag hann tyvärr bara gå på skogsseminarier, och där var både budskap och diskussioner väldigt förutsägbara. Det hade varit kul, och nyttigt, att gå på något helt annat, t ex ”Hållbara hoppjerkor” som Almega anordnade. Att träffa andra människor än det vanliga klientelet, att fundera över andra frågor än de som hopas framför den egna dörren, att vända och vrida på vinklar, kuttingar och perspektiv – det behöver vi alla om vi inte ska stagnera i tanke och handling.
Många intressanta, och delvis skrämmande, samtal har det varit under veckan. Skrämmande var bl a det samtal där en politiker på en för skogsbruket mycket viktig position visade sig på fullaste allvar tro på att kontinuitetsskogsbruk ger en högre lönsamhet för skogsägaren. Skickligt lobbat (av andra än oss)! Skrämmande var också hur siffrorna om turismens expansion används som ett tecken på att skogsnäringen minskar i betydelse. Att vi svenskar spenderar lika mycket när vi turistar i andra länder glöms bort, liksom att det är i Stockholm, Göteborg och Malmö som turismen ökar som mest. Skogsnäring och turism är två viktiga näringar som mycket väl kan samexistera och ska vi prata nationalekonomi är det nettoexport som ska jämföras.
Nåväl, nu är Almedalsveckan slut för denna gång och vardagsarbetet tar vid. Fast för min del blir det först några veckors semester. Några blogginlägg ska det nog bli även under semestern för det finns ju så himla mycket intressanta saker att fundera över och samtala om. Du hänger väl på?
Marianne Eriksson










