Marianne Eriksson

Formellt skyddad svensk areal

Se upp för siffror i debattartiklar! Siffror invaggar lätt läsaren i någon sorts trygghet att här är minsann exakta vetenskapliga sanningar. Detta använder sig WWF av i  den här debattartikeln. Där står det om Sveriges skyddade arealer så här: ”Bland 27 EU-länder ligger vi i själva verket på plats 19 när det gäller hur stor landareal vi procentuellt sett har skyddat.”
En rapport tidigare i år angående former för skydds- och bevarandeåtgärder visar att olika länder redovisar skyddade arealer på olika sätt. Sverige rapporterar till den Internationella Naturvårdsunionen (IUCN) in strikt skyddade områden, t ex reservat och nationalparker, och landar i den sammanställningen på 11% skyddad areal. Tyskland ligger däremot på 42% skyddad areal. Synar man den handen så visar det sig att nästan hela den tyska arealen består av landskapsskyddsområden. I dessa ska visserligen särskilda hänsyn tas men det är fullt möjligt att bedriva skogsbruk där.
Det här kan inte vara okänt för WWFs experter. Ändå går man utan att blinka ut i media med denna jämförelse mellan äpplen och päron.

P.S. Det finns andra bloggare som upprörts av WWFs debattartikel, se här.

Barkpellets - koldioxidneutral energikälla

”Dirtier than coal” skriver Greenpeace i ett internationellt dokument om användning av skogsråvara för energiändamål. De flesta såg nog ut som fågelholkar i ansiktet när de läste detta. Skogsbrukets kretslopp är ju i det långa perspektivet klimatneutralt. Koldioxid tas upp i fotosyntesen, lagras i trädet och frigörs igen när träråvaran bryts ner, t ex genom att eldas. Balansen går att påverka på ett för klimatet positivt sätt genom att öka tillväxten under ett antal år och då ta upp och lagra mer än vad som bryts ner och genom att bygga in det avverkade virket i varaktiga konstruktioner. Stenkol är ju egentligen växtdelar som lagrats under mycket, mycket lång tid. När det används för energiproduktion frigörs den lagrade koldioxiden. En mycket negativ kolbalans för klimatet alltså. Genom att använda koldioxidneutral träråvara istället för kol gör man enligt logiskt matematiskt tänkande klimatet en tjänst, eller hur? Men se det tycker inte Greenpeace och deras kompanjoner ”Friends of the earth”. I logotypen för ”Friends of the earth” står också ”see things differently”. Det stämmer verkligen, de ser saker annorlunda. Kanske var de också inblandade i Body Shops plastkassar för ett antal år sedan. På dem stod den dummaste slogan jag sett innan jag såg ”dirtier than coal”. ”Save a tree, use PVC” stod det på dem.
LRF Skogsägarna har samlat sina ståndpunkter angående skogen och klimatet i en agenda som du hittar här.

Stämmodemokratisk kö till sluten votering

Jag känner flera föreningsveteraner som med skräckblandad förtjusning i rösten sagt mig att ”en stämma är en stämma”. De har då menat att på en stämma kan allt hända, man kan inte i förväg ta något för givet. Sådana är de medlemsdemokratiska reglerna. En skicklig talare kan få en stämma att byta fot och rösta på ett annat sätt än styrelse eller valberedning tänkt sig. Det fick jag uppleva idag på Norrskogs stämma där stämman i en sluten votering bytte ut en av de föreslagna styrelseledamöterna.  
Stämman bjöd i övrigt på en välgörande varm attityd till samverkan mellan LRF och Norrskog. LRFs VD stämmotalade om gemensamma utmaningar och vikten av att ”kroka arm” och Norrskogs ledning instämde. Värmande var det också att träffa så många gamla bekanta skogsägare från alla mina år i Västernorrland och Jämtland. Ränderna, eller är det kanske rutorna, går aldrig ur. Flera av skogsägarna var upprörda över och ville prata om Hembygdsförbundets skogspolitiska spel. Det kan nog bli en svettig stämma i Sundsvall nästa vecka.  
En glad överraskning råkade jag ut för på damtoaletten – det var kö där! 17 av 73 ombud var kvinnor, dvs 23%. I den nya styrelsen är 3 av 9 stämmovalda ledamöter kvinnor, 33%. Och andelen kvinnor i hela skogsägarkåren är 38%. Snart är vi där!

Mellanskogs nya ordförande Karin Perers

Tisdagen den sjunde maj anno 2013 skrevs det historia i skogssverige. Då valdes Karin Perers till ordförande för Mellanskog och blev därmed Sveriges första kvinnliga ordförande för en skogsägarförening, tillika med en kvinna som vice ordförande. Av styrelsens åtta stämmovalda ledamöter är nu fyra kvinnor. Det förvånar mig inte att det var just i Mellanskog det hände. För många år sen började man där jobba för att stärka de kvinnliga skogsägarnas kunskap och självkänsla. I studiekampanjen Kraftsamling Skog som pågick åren 2007-2010 låg andelen kvinnor bland deltagarna i Mellanskog alltid någon procentenhet över de andra skogsägarföreningarna. Det gäller att hålla i och hålla ut …….
Visst finns det kvinnliga galjonsfigurer i svensk skogsnäring, Skogsstyrelsens GD, Skogsindustriernas VD och några till, men de är ofta ganska ensamma i sina ledningsgrupper. Det sägs att man behöver vara över 30% för att inte fungera som en en minoritet. Därför känns det extra roligt att Mellanskog vågar kliva ända upp till 50% kvinnor i styrelsen. Jag har själv förmånen att nu arbeta på en skoglig arbetsplats med jämn könsfördelning. Därför blev jag lite beklämd när jag såg annonsen här nedan med 33 skogstjänstemän, varav två (2) kvinnor, dvs 6%. Det är lägre andel än på min skogiskurs som jag började på för fyrtio (40) år sen. Det gäller att hålla i och hålla ut ……

Mansdominerad bransch

Återfunnen cykelbana

Pendlarlivet mellan Jämtland och Stockholm är fullt av kontraster. Igår kom vår röda bil, med hjälp av högtrycksspruta, ut ur det tjocka grå smutslager som varit dess täckmantel under den pågående tjällossningen. Idag cyklade jag i den ljumma vårskymningen genom Stockholm på en av LRFs gröna tjänstecyklar. Tjällossningsvägar i Jämtland och cykelbanor i Stockholms innerstad tillhör båda vårens nära-döden-upplevelser.  Tjällossningsvägen ligger ändå där den ligger, förutom de delar som flyter åt sidorna, men Stockholms cykelbanor kommer och går, ena stunden cykelbana, i nästa stund bussgata eller omkörningsfil. Längtansfullt tittar cykeln mot trottoarer breda som en ordinär länsväg när cykelbanan försvunnit. Så är cykelbanan plötsligt tillbaka, vitmålad och fin. Cykeln får upp farten, överstiger snart den röda bilens hastighet  mellan tjälskotten härom veckan. Men då hörs ett vrål från en sportbil som tar fart, snarlikt vrålet från en fastkörd timmerbil. Tjänstecykelns gröna färg bleknar och den längtar hem till det trygga garaget. 
Ja vårrusiga äventyr väntar både här och där när den sköna Maj sluppit ut ur sina bojor. Välkommen våren vår!

Värva medlemmar genom svartmålning?

Det finns olika sätt att bedriva opinionsarbete. Man kan argumentera genom att lyfta fram styrkor och fördelar hos det man tror på. Man kan också göra tvärtom, leta fel hos och svartmåla det man inte tror på. LRF och skogsägarföreningarna väljer det första alternativet. Andra väljer det andra sättet. Eller vad ska man säga om den här ”reklamen” som många av våra tågsäten just nu är prydda med?

Kanske ett blivande socialt impediment?

Jag hörde härom dagen en man använda det träffande uttrycket ”sociala impediment”. Med impediment menar vi ju i skogen marker där produktionsförmågan är mindre än en kubikmeter per år och hektar. Ibland har jag nog skämtsamt använt uttrycket ”socialt impediment” när en person helt saknar social kompetens, men det var inte det den här mannen menade. Nej han pratade om flerägda skogsfastigheter som ibland kan leda till död mans hand över skogen. Tre syskon, eller ännu värre åtta kusiner, som inte kan enas om vad man ska göra med skogen. En vill avverka och få ut pengar, en annan vill skapa nyckelbiotoper. En vill röja ungskogen men en annan tycker sig inte ha råd med det. Summan av kardemumman blir att ingenting blir gjort alls och så blir det ett socialt impediment av fastigheten. Det är ett gissel för landsbygden som ”älskas ihjäl” ……. och efter att ha skrivit det här får jag väl skaffa  bodyguard.

Tät tätortsparkering

I mitt pendlande mellan Jämtland och Stockholm går det inte att undvika att filosofera över olikheterna mellan dessa världar. Orden tätort och glesbygd säger en hel del. I en tätort som Stockholm är det verkligen tätt mellan det mesta. Tätt mellan husen, tätt mellan bilarna och tätt mellan människorna. En morgon på tunnelbanan kände jag något varmt bakom örat. Jag trodde först att det var en räv som hade vaknat men insåg snart att det var en medpassagerare bakom mig som andades rakt på mitt öra. Då står man tätt! Är det anledningen till att Stockholm ligger högst i landet i antibiotikanvändning?
I den jämtländska glesbygden blåser det istället kallt om öronen och det är glest, mycket glest, mellan husen, mellan bilarna och mellan människorna. Men så ligger också Jämtland lägst i landet i antibiotikaanvändning.
Vi behöver både stad och land, tätort och glesbygd, men det är inte bra när tätorten blir för tät och glesbygden för gles. Obalansen blir allt större och kollapsen kommer närmare på bägge ställena. Hur ska vi bryta den utvecklingen? Finns lösningen bland de unga kvinnor med stort engagemang för miljö och natur som lockas av ett liv på landet? Läs mer om dem i den här bloggen skriven av Christel Gustafsson, landsbygdsstrateg på Jordbruksverket. Kanske är det dags för en ny grön våg?

Här i glesbygden finns det gott om plats för fler människor

Skogen i Skolan har fått ny luft under vingarna

Idag har den nya styrgruppen för skogsnäringens samordnade kommunikationsplattform, Skogen i Skolan och Skogssverige, träffats hos sin ”hyresvärd”, Föreningen Skogen. Den nya verksamhetsledaren är på plats och entusiasmen är stor.
Skogen i Skolan fyller fyrtio år i år. Arbete med hög kvalitet och integritet  borgar för att det nog kan bli fyrtio år till. En del tycker att det borde heta Skolan i Skogen istället eftersom mycket går ut på att få ut lärare och elever i skogen. Namnet är dock Skogen i Skolan för att betona att skogsnäringen deltar på skolans villkor.
Själv är jag trogen Skogen i Skolan-supporter alltsedan den dagen jag var med ett av våra barn i skolan. Där fick jag se hur barnen satt inne i klassrummet och ritade av löv från olika trädslag ur en bok. På skolgården utanför fönstret fanns åtminstone tre olika sorters lövträd och till skogen var det inte längre än 3-400 meter. Skogen är oslagbar som pedagogiskt verktyg och lärosal!

Vi som gillar skog finns nu på facebook

Du har väl inte missat den sprillans nya facebooksidan ”Vi som gillar skog”? Det är så många som har synpunkter om skog och skogsbruk. Det har vi som jobbar på LRF Skogsägarna också. På facebooksidan tänker vi lägga ut både fakta och synpunkter om aktuella skogsfrågor. Vi vill skapa en allsidig belysning av och debatt om skogen och brukandet av den.  
Jag hoppas att vår sida på Facebook blir en naturlig mötesplats för alla som vill diskutera dessa frågor – både med varandra och med oss. Jag tycker att bakgrundsbilden på sidan visar att även vi som har vår försörjning från skogen  njuter av skogen som livsmiljö. Pappa Tomas är ute med röjsågen och fikastunden med Wilma i en tallbacke är säkert en av dagens höjdpunkter. 

Skog till nytta och njutning för Wilma och pappa Tomas

Så till sist – du som gillar skog, glöm inte att gå in och gilla ”Vi som gillar skog”