20
Jan

Plantager och plantager

 

Regnskog - ett artrikt ekosystem

Fortfarande i fjärran land, i Thailand närmare bestämt. Häromdagen vandrade vi i en regnskog. Det var en minnesvärd upplevelse för alla sinnen, skrikande cikador och slingrande lianer, dock ingen Tarzan. Enligt skolboken ska ju regnskogen vara ett oerhört artrikt och därmed stabilt ekosystem. Och nog var det artrikt allt. Våra svenska naturskogar är artfattiga ekosystem i jämförelse med detta.  

Gummiträdsplantage - ett artfattigt ekosystem

Riktig artfattigdom rådde i gummiträdsplantagen inte långt därifrån. Regnskogen var avverkad och ersatt med gummiträd. För att producera bra håller man fritt från konkurrerande växtlighet. Hemma i Sverige kallar miljörörelsen våra nya skogar för ”plantager”. Det är allt en himmelsvid skillnad på en svensk skogsplantering och en plantage.
Tolka inte mitt inlägg som att jag är emot gummiträdsplantering. Som synes på bilden finns det ett bostadshus i plantagen. Någon/några har sin försörjning från gummiträden. Vi vill ju inte själva ha all svensk skog som reservat och då kan vi inte kräva det av andra heller. Mark behövs för produktion av förnyelsebara råvaror. Artrikedomen ska vi bevara genom kloka avsättningar och hänsyn.

Av:

Marianne Eriksson

Kategorier:

Okategoriserad

15
Jan

I fjärran land

På semester i fjärran land kan jag inte låta bli att fundera över naturresurserna och deras fördelning på jordklotet nu och i framtiden.
Här, nära ekvatorn, står solen högt året runt men jag ser inte till många solceller. Bensinen säljs i glasflaskor som inte ens rymmer en liter. Priset är ungefär som i Sverige, men eftersom prisläget generellt är lägre är det helt klart en dyr energikälla.
Havsvatten finns det gott om, men tillgången på sötvatten är mer begränsad, inget man slösar med precis. Dricksvattenkvalitén passar inte oss västerlänningar men nog känns det knasigt att köpa vattenflaskor av märket Nestlé med en snögubbe på etiketten.
Mjukpapper, t ex servetter och toalettpapper, är av betydligt sämre kvalitet och mängd än vi är vana. Det trä som används till byggnadskonstruktioner skulle få en svensk snickare att gråta blod., krokigt och underdimensionerat.
Vilka naturtillgångar vi svenskar sitter på! Soltimmarna är i och för sig inget att skryta med. Men vi har stora mängder rent sötvatten, vattenkraft, biomassaproducerande arealer och långfibrig stark träråvara. Vi kan med tillförsikt se framtiden an, den må synas fjärran men snart är den här.

Sverige - landet som flödar av sötvatten och långfibrig biomassa

Av:

Marianne Eriksson

Kategorier:

Okategoriserad

11
Jan

Skattefria löneförmåner

Genuina skogsägare och energigivare

Understundom händer det att jag jobbar för mycket, särskilt under långa kvällar i Stockholm. Det är inte så bra för arbetslusten. Årets första riktiga arbetsdag gled över i en sådan lustlös och energifattig kväll. Då plingade det plötsligt till i mailboxen, ”Smålandshälsning” stod det i rubrikraden. Där kom en varm och blöt hälsning från ett skogsägarpar i Småland som jag haft en del att göra med. De ville höra hur vi hade det med stormfällningarna i Jämtland. Såren från Gudrun lade nog grunden för en rikstäckande empati skogsägare emellan. De berättade om sina vardagsbestyr och om kaffestunderna vid köksspisen som motvikt till blöta otjälade okörbara skogsmarker. Den 18-åriga granplanteringen som snart behöver gallras och de spännande nya plantorna som de beställt för provplantering till våren. En liten besviken underton fanns där över de nyfunna spännande sakerna som man inte visste om vid senaste studiebesöket och så gärna hade velat visa. Mailet avslutades med några uppmuntrande ord som Jantelagen hindrar mig att publicera här och till sist ”varma blöta hälsningar”.
Såna här energikickar är en skattefri löneförmån när man jobbar i en medlemsorganisation. Åh ni fantastiska, jordnära, kunskapstörstiga, omtänksamma, ansvarskännande, naturälskande, livsnjutande skogsägare – vilken arbetslust och energi ni ger mig.

Av:

Marianne Eriksson

Kategorier:

Okategoriserad

6
Jan

Rätt riktning?

Vilken åkriktning är den "rätta"?

Snömängden i Jämtland har varit i knappaste laget för skidåkning den här julledigheten. Häromdagen lyckades vi dock hitta ett skapligt spårsystem för längdåkning. Min tolkning av den något snåriga spårskyltningen visade sig efter nån kilometer vara annorlunda än de flesta andras vilket fick till följd att det blev många möten i det enfiliga skidspåret. Trots det mötte jag inga sura miner. När jag skuldmedvetet klev ur spår och bad om ursäkt för min åkriktning fick jag istället ett glatt ”det spelar väl ingen roll” till svar. Stor kram till er, ni toleranta och samarbetsvilliga skidåkare i Storgräftån.
Mina tankar gick under skidturen till en liknande händelse i Stockholm. Jag skulle cykla över Västerbron och hade hamnat på fel cykelbana. Mellan mig, med tungt packad cykel, och andra sidans cykelbana fanns alltför många vägräcken och hårt trafikerade körfält för att jag skulle våga ta mig över dit. Cykelbanan jag stod på var dock bred för flera cyklar i bredd så jag chansade på att det skulle gå att cykla på den även om det var åt fel håll. Vilken miss!!! Så utskälld har jag sällan blivit,  mötande cyklister visslade, skrek och gjorde obscena gester åt mig. Mina rädda ögon och svettiga panna utgjorde inga förmildrande omständigheter.
En lång och skön julledighet är slut. Imorgon byter jag de jämtländska enfiliga skidspåren mot Stockholms flerfiliga folkflöden. Men se upp alla storstadsbor - det är inte säkert att jag håller mig i gängse fil. Jag är inte så bra på att gå i takt åt ”rätt” håll.

Av:

Marianne Eriksson

Kategorier:

Okategoriserad

2
Jan

Nyårsönskningar

Nu börjar vi på ny kula - nytt år och nya tag

Om mitt yrkesmässiga nyårslöfte är att under 2014 göra mitt allra bästa i jobbet för de skogsägare som är mina  arbetsgivare så hoppas jag det är ok att jag också gör en önskelista för 2014. Den skulle då innehålla bl a följande:
- Inga syskon till Simone, Hilde, Sven och Ivar.
- En klok proposition om biologisk mångfald, med helhetssyn.
- En gemensam kraftsamling inom LRF och skogsägarföreningarna för att lyfta familjeskogsbrukets möjligheter.
- Ny vilja till dialog och samarbete med oss i skogen nu när Naturskyddsföreningen får ny ordförande.
- En handlingskraftig regering som ger långsiktiga spelregler för nyttjandet av biomassa från skogen.
- Investerare som satsar på kraftfull utveckling av skogsbaserade produkter för framtidens gröna ekonomi.
Jahaa ……. önska kostar ju ingenting. Gott nytt skogsår på er!

Av:

Marianne Eriksson

Kategorier:

Okategoriserad

29
Dec

El-lösée-palatset

 

Ljus i mitt el-lösa trådlösa hus

Igår kväll satt jag i stearinljussken och trodde att jag skulle förfärdiga ett blogginlägg om strömavbrott och elberoende. Det var naivt av mig, tänkte inte på att routern som styr vårt trådlösa nätverk behöver ström för att fungera. Nu är strömmen tillbaka och jag med den. Varje strömavbrott väcker dock tankar om hur sårbart och elberoende vårt samhälle är.
Den här gången varade strömavbrottet bara några få timmar. Värre var det i vissa byar i Berg som var strömlösa en vecka efter stormen Ivars framfart före jul. Värme och ljus går ju att fixa om man har vedspis och stearinljus, men om vattenpumpen är eldriven, cirkulationspumpen till värmepannan likaså …… och så routern då. Glesbygdsbor med självbevarelsedrift har därför eget dieseldrivet elverk. Själv är bäste dräng när man bor utanför Sveriges välfärdszoner.
Det finns många märkliga åsikter om det här med olika sorters energi. Efter min tankevurpa med det trådlösa nätverket och ellösheten förstår jag att jag inte platsar i experternas skara. Jag tillhör dock inte den femtedel av Sveriges befolkning som tror att bensin är ett förnybart drivmedel. Inte heller sväljer jag den generella uppfattningen att el är så ”ren”. Det beror ju helt på hur den är framställd. Processen fram till två hål i väggen kan ha en hel del plumpar i protokollet. Som framgått av tidigare blogginlägg är jag med i den gröna solfångarens fanclub. Där finns plats för många fler. Nog om detta. En sak är vi nog alla eniga om – att lägre energiförbrukning är ett måste för en hållbar framtid.
P.S. Gårdagens strömavbrott hade en positiv sak med sig:  jag kan nu använda  fotot från förra blogginlägget ännu en gång. D.S.

Av:

Marianne Eriksson

Kategorier:

Okategoriserad

24
Dec

Losskapare

Låt julefriden bli din losskapare

”Loss-kapare” är ett, åtminstone för mig, nytt ord som kommit fram efter de stormar som drabbat skogsägarna det senaste decenniet. Losskaparen är den som går före skördaren och kapar loss stammen från rotvältan. Ofta är läget på vindfället sådant att skördaren har svårt att klara det. Att ha tillgång till och snabbt få igång losskapare är en framgångsfaktor i det mödosamma arbetet att ta rätt på virket efter stormarnas härjningar.
Jag ser julen som en mental losskapare. Julen ger oss möjlighet att kapa av kontakten med den där tyngande rotvältan, arbetsuppgifterna som tippade och inte blev som de skulle. Med lite tur kanske själva rotvältan faller tillbaka på sin plats och man kan börja om på ny kula efter julledigheten. Det är betydligt lättare att få grepp om och upparbeta den fallna stammen när den är losskapad från rotvältan. Därför önskar jag alla er läsare en riktigt god jul, en loss-kapare som ger vila, kraft och bra grepp på den kommande upparbetningen. God Jul!

Av:

Marianne Eriksson

Kategorier:

Okategoriserad

19
Dec

Förädlad solenergi

Finessrik solfångare som finns i hela vårt land

Jag läste idag i ett julbrev från en god vän att intresset för solenergi är så lågt i Sverige att de i sitt företag nu hellre jobbar med andra länder. Finns det ett samband med att vi i Sverige också tycks ha så svårt att se värdet av de gigantiska solfångarytor vi har i våra skogar. Trä är förädlad solenergi hörde jag någon klok person säga.  Träden tar upp, omvandlar och lagrar solenergi – vilken finurlig process naturen hittat där. Finurlig så länge upptaget är större än nedbrytningen alltså. Det gäller att ta vara på träråvaran i rättan tid. När träden blir alltför gamla minskar, ja till och med upphör, tillväxten och röta och andra nedbrytande processer tar vid. Ändå hävdar en Uppsalaprofessor i den här debattartikeln att våra svenska barrskogar gör bäst klimatnytta genom att stå i 600 år (!!!). Inte ens om jag blev dragen baklänges under ett rotben i fullmånens sken skulle jag tro på det.
Då tycker jag att det här debattsvaret har en betydligt klokare syn på skogens roll i klimatfrågan. Skogsråvara är ”gröna” kolatomer som om de ersätter svarta fossila kolatomer gör stor klimatnytta. Trä kan också genom att byggas in under tak, dvs i husbyggen, få lång livslängd och fungera som kolsänka. Att inte nyttja den förnybara förädlade solenergi som finns i våra skogar är ett slöseri med naturresurser. Läs mer här om LRF Skogsägarnas ståndpunkter när det gäller skogen och klimatet.

Av:

Marianne Eriksson

Kategorier:

Okategoriserad

15
Dec

I stormens öga

Här var före Ivar en väg

”Han kom som ett yrväder….” står det om Karlsson i Hemsöborna. Ivar, han kom som en stormvind, men övergick snart i orkanstyrka med upp till 60 sekundmeter i byarna. Han stannade inte många timmar men förstörelsen blev enorm, både på hus, elledningar och skog. Det är inte bara nygallrade bestånd och fröträdsställningar som drabbats, även skog i de mest skyddade lägen har åkt dit. Gamla bastanta  gårdstallar som stått pall för två världskrig och ett helt sekels vindar ligger nu som slagna soldater och undrar vad som hände.
Elledningarna är hårt drabbade och behängda med fallna träd både här och där. Många hushåll är nu inne på sitt fjärde dygn utan ström och kommer så att vara även denna vecka. Värst är det förstås för djurbönderna, mjölkmaskinerna måste gå och stora djur dricker stora mängder vatten. Som tur är har det flesta numera egna elaggregat. Utan det blir det mörkt, kallt och vattenlöst. Vårt samhälle är extremt elberoende. Vad hjälper det med vedpanna om cirkulationspumpen är eldriven. 
Fyra stora stormar har vi haft i höst. Först kom Simone i södra Sverige, förebådad och följd av ett enormt mediapådrag. Sen kom Hilde i mellersta Norrland, fällde dubbelt så mycket skog som Simone men fick inte en tiondel av hennes mediapådrag. Därefter var det Svens tur nere i södern, förebådad och fruktad men tog gudskelov bara hälften så mycket skog som Simone. Och nu har Ivar slagit till i södra Norrland. På grund av de långvariga elavbrotten syns Ivar en del även i nationella media. Hur mycket skog han fällt vet vi ännu inte men risken är stor att han varit än mer hårdhänt än Dagmar som för två år sedan fällde 4,5 miljoner kubikmeter. Frågan är om det räcker för att riksmedia ska bevaka det.

 
Av:

Marianne Eriksson

Kategorier:

Okategoriserad

11
Dec

Träskallar är klimatsmarta

Trä, betong, stål - varsågod och välj.

Genom en kommunikativ arbetskamrat på Twitter fångade jag idag upp denna intressanta bild från Future Forests konferens. Bilden talar väl för sig själv.
Tidigare i veckan invigdes ett åttavåningshus helt i trä i Sundbyberg. Huset är byggt av 750 kubikmeter rent trä. Den volymen motsvarar en minuts tillväxt i Sveriges skogar. I kombination med uppgifterna på bilden härintill blir klimatnyttan av Sundbybergshuset ungefär 1000 ton koldioxid jämfört med om det skulle ha byggts i stål och betong. Att vara en träskalle får hädanefter en ny betydelse – träskallar är klimatsmarta.

Av:

Marianne Eriksson

Kategorier:

Okategoriserad