16
Jan

Kvitter i skogen

Fågelkvitter - också ett sätt att kommunicera

”Kvitter i skogen” var rubriken på en artikel i Skogen nyligen. Den handlade om Twitter och avslutades med en lista över skogliga twittrare och sist, men inte minst, Mark Levengood. Han fick beskrivningen ”förbaskat kul” medan det efter mitt namn stod ”jämtlänning …”. Kanske dags att dra ner på patriotismen?
Sociala medier upptar en hel del av min arbetstid. Det började med bloggen för drygt sju år sedan. Det var då för mig ett nytt och spännande sätt att kommunicera. Min tanke var att på ett personligt sätt lyfta frågor och budskap som kändes viktiga, främst med koppling till jobbet men kryddat med mina egna känslor och tankar.
Sen fortsatte det med twitter för snart tre år sen. Då gick skogsdebattens vågor höga och jag hade två syften med mitt twittrande. Det ena var att följa vad som sades i debatten. Det andra var att föra ut fakta om skogsnäringen och dess möjligheter som motvikt till skogsbruksmotståndarnas inlägg. Jag ställde framför allt in siktet på mediafolk och politiker. Fram till dags dato har jag gjort drygt niotusen tweets/inlägg.
Vårvintern 2013 startade jag sen facebooksidan Vi som gillar skog. Tanken var att skapa en mötesplats för dem som är skogsintresserade, och också en plats där man kan tanka kunskap. Främst tänkte jag då på dem som är intresserade av skog men inte professionellt verksamma där. Det har dock visat sig att många skogsägare och skogsyrkesmänniskor besöker sidan också. Man behöver väl någonstans känna att man är bland vänner. På Vi som gillar skog lägger jag ut diverse information om skog och dess olika värden, gärna lite udda saker som väcker intresse. Ibland blir gensvaret stort med intressanta diskussioner och ibland hörs inte ett knyst från läsarna. Strax före jul passerade vi den magiska gränsen 10000 gillare.
Ibland är det svårt att hålla isär tillvaron på sociala medier och den verkliga världen. Idag blev jag uppringd av en person som jag sett en hel del av på sociala medier. Jag blev stum av häpnad över insikten att hen fanns IRL (In Real Life) också.

Av:

Marianne Eriksson

Kategorier:

Okategoriserad

10
Jan

Stormande känslor

Vi jämtar stöder er i stormigt söder

Det har varit många stormiga känslor den här veckan. I nutid skottdramat mot tryckfriheten i Paris. Och samtidigt 10-års-minnena från stormen Gudrun.
Jag minns tydligt Gudrunkvällen 8 januari. När jag klev ut från min farbrors 80-årskalas i Gillhovs bygdegård i södra Jämtland hade vädret slagit om, det blåste rejält och hemresan gick genom kraftigt snödrev. Föga anade vi då att detta bara var små fläktar av vad som pågick i södra Sverige. Det förstod vi först dagen efter. Bilderna som kablades ut var svåra att ta till sig, chocken efter tsunamikatastrofen fyllde fortfarande själen.
Säkert har varenda svensk minnen från Gudrundygnet. Den djupa förtvivlan, sorg och ilska som de direkt drabbade upplevde tror jag dock inte någon av oss andra riktigt kan förstå. Mycket av dessa känslor har nog rivits upp den senaste tiden när media verkligen lyft fram ”10-års-jubiléet” av Gudrun.
Skogsland har tillägnat hela tidningen denna vecka åt Gudrun. En hel del förtvivlan förstås, men också hoppfulla beskrivningar av vad vi människor förmår när vi går samman. Jag fylls av stolthet över vad de organisationer jag jobbar för, LRF och skogsägarföreningar, kan åstadkomma när det krisar. Missa inte Lars-Eric Åströms artikel om kooperationens styrka i stormen.
För mina då tonåriga barn var det nog en aha-upplevelse att på påsklovet 2005 åka till Stockholm för att på Sergels torg demonstrera tillsammans med tusentals LRF-are. ”Vi jämtar stöder er i stormigt söder” stod det på en av våra skyltar. Ett rörande samtal utspelade sig när en gammal småländsk skogsbonde tackade min son för att han åkt så långt för deras skull. Plötsligt blev det kristallklart vad mamma och LRF jobbade för.
Vi har lärt oss en hel del av Gudrun och de kommande stormarna. Södra gallrar t ex numera inte i äldre skogar över 20 meters höjd. Vi vet nu att det vid upparbetningen av vindfällen är klart lönsamt att ha särskilda losskapare. Är det svårt att hinna med avverkningen så kan vindfällen med god rotkontakt klara sig en säsong utan att tappa i kvalitet. Och det går att såga virke som lagrats i flera år under bevattning.
En tråkig vinkel i stormdebatten tycker jag är det ständiga sökandet efter fel och syndabockar. Givetvis ska vi försöka stormanpassa sånt som luftledningar och gallringsprogram men vi måste också acceptera att ibland är naturens krafter oss övermäktiga. Då är människan liten.

Av:

Marianne Eriksson

Kategorier:

Okategoriserad

4
Jan

Gott Nytt Arbetsår

Min största nyårsönskan - helhetssyn på skogen

Ett årsskifte förpliktigar. Borde kanske ha skrivit en årskrönika …… men jag hänvisar istället till min bloggkollega Jonas Eriksson som gjort en mycket bra sammanfattning av skogsåret 2014. Borde kanske utfärda några nyårslöften …..  det får i så fall bli att jag lovar att ge järnet ända in i kaklet under detta, mitt sista, arbetsår på LRF Skogsägarna.
Inför det nya arbetsåret har jag en låååång lista av nyårsönskningar:
- Först av allt önskar jag mig att skogsfrågorna blir högprioriterade inom hela LRF. På LRF Skogsägarna är de förstås ständigt i topp men eftersom merparten av LRFs medlemmar har skog måste de ligga högt inom hela organisationen.
- Min nästa önskan handlar om ett ännu tajtare samarbete mellan skogsägarföreningarna och LRF. Kan vi nyttja vår sammanlagda kompetens och resurser optimalt så är vi oslagbara som skogsägarens stöd både företagsmässigt och politiskt.
- Rent skogsbruksmässigt önskar jag att 2015 blir året när vi lyckas minska körskadorna radikalt. Ingen, varken skogsägare, allmänhet eller miljö, tycker om körskador.
- I samspelet med omvärlden önskar jag mig mer kunskap och mindre tyckande. Det gäller miljöorganisationer, politiker, opinionsbildare och även oss själva.
- Jag önskar också fler samtal och färre skyttegravar. Jag hoppas att Naturskyddsföreningens nya ledning också har det på sin önskelista.
- Min allra största önskan (förutom fred på jorden och dylikt) handlar om HELHETSSYN. Jag önskar att 2015 års ögon öppnas upp för skogen som bas för vår hållbara välfärd, klimat, energi, samhällsekonomi, levande landsbygd och livsmiljö. Förhoppningsvis kommer detta att prägla det kommande nationella skogsprogrammet.
Ja detta är några av de ledstjärnor jag kommer att ha under mitt arbetsår 2015 …… men några nyårslöften är det inte.

Av:

Marianne Eriksson

Kategorier:

Okategoriserad

30
Dec

Tankar om vårt uthus

Frivillig avsättning i samband med avverkning av gammalt uthus

På vår tomt fanns fram till i somras ett gammalt uthus. Det var ett charmigt uthus i bästa Pettsson-stil. Panelen var bitvis lavbevuxen och rötsvampar frodades i golvåsarna.  I skrymslen och vrår huserade diverse smågnagare till lekattens stora förtjusning. Myror, hästmyror och diverse skalbaggar gnagde sig tålmodigt fram i det gamla virket. Taket bågnade,  dörren hängde på trekvart och inträde skedde på egen risk. Uthuset var nog ett eldorado för den lägre floran och faunan, men dess funktion för oss lagfarna ägare var inte längre bra.
Det gamla uthuset är nu rivet och ett nytt uthus är byggt i samma stil som det gamla, fast med en del förbättringar som t ex många hyllplan och indragen el. Virket är nytt och friskt och uthuset kommer att fylla sin funktion under resten av vår levnad.
Som ett eget litet kulturminne fick en gavel av det gamla uthuset leva kvar som plank mellan uteplats och kompost. En frivillig avsättning helt enkelt.
Onekligen finns det även en del andra paralleller mellan våra uthus och att bedriva skogsbruk. Skogen blir också gammal och tappar i tillväxt/funktion. Förhoppningsvis har den kloka skogsägaren avverkat den innan den förfallit så långt som vårt uthus. Den nya skogen planteras, liknar den gamla men växer bättre och fyller sin funktion under lång tid framöver.
Tänk om någon inventerare skulle ha hittat en rödlistad skalbagge i vårt gamla uthus. Tänk om vi inte hade fått riva vårt uthus. Tänk om det skulle ha stått kvar där som ett döende monument. Tänk om ….

Av:

Marianne Eriksson

Kategorier:

Okategoriserad

22
Dec

Hur mycket är nog?

Får våra skogsägare någon julefrid?

På väg mot julefrid …… trodde jag. Senaste tiden har dock inte varit någon höjdare sett ur ett skogsägarperspektiv. En skogsägare i Dalarna riskerar avverkningsförbud utan ekonomisk ersättning pga av att Skogsstyrelsen sett lavskrika på hans marker. Samma effekt kunde det ha fått om man sett talltita där, eller orre, eller jorduggla eller någon annan på den artlista som börjat tillämpas som nån sorts länk mellan Skogsvårdslagen och Artskyddsförordningen. Vad gäller skogsägarens möjlighet till ersättning hänvisas till en lag som inte finns! Den här soppan kan om den får fortsätta lägga en död hand över merparten av Sveriges skogar. Titta på artlistan, och fundera över om det finns några skogar där ingen av dessa arter finns.
Jag har i snart tjugofem års tid, alltsedan utbildningskampanjen Rikare Skog, arbetat för och trott på balans mellan naturhänsyn och virkesproduktion i svenskt skogsbruk. I början var det trögt att få gehör för ökad naturhänsyn men likt en atlantångare styr det nu över. Dit det bär dit bär det.  Var finns de makthavare med helhetssyn som ser vad som håller på att hända? Ska vi överhuvudtaget ha någon skogsproduktion i Sverige? Vem ser skogsproduktionens roll för klimatet och omställningen till ett biobaserat samhälle? Vem törs ställa frågan om våra miljömål är rätt utformade? Jonas Eriksson konstaterar i sin blogg att även om vi skulle satsa hela statsbudgeten, flera år i rad, så kommer vi inte att klara miljömålet Levande skogar så som kriterierna är uppställda idag.
Och vad är vår grundlagsskyddade äganderätt värd? Hur mycket ska våra skogsägare tåla? Hur får man som skogsägare julefrid i nådens år 2014?

Av:

Marianne Eriksson

Kategorier:

Okategoriserad

14
Dec

Skogen ska brukas, viltet ska njutas

Skogen ska brukas, viltet ska njutas” sa Göran Persson när han talade på ett arrangemang i projektet Viltstammar i balans som drivits av LRF Sydost i samarbete med Södra och Jägarförbundet. Jag var inte med den gången men istället fick jag äran att vara med på projektets avslutningsseminarium i Kosta. Över 2000 markägare och jägare har under projekttiden deltagit i olika kurser och seminarier om bl a den viktiga balansen mellan fodertillgång och klövviltstammarnas storlek. Man var rörande eniga om att DIALOG är nyckeln till den balansen. Att markägare och jägare tillsammans tar del av ny kunskap och ser situationen ur flera perspektiv skapar insikt och förståelse. Det bäddar för konstruktiva lösningar på ett problem som i vissa delar av landet anses svårlöst. Ett smart grepp i projektet var att handledare från markägarorganisationerna och från Jägarförbundet jobbade tillsammans i par.
Gästföreläsare på seminariet var den legendariske fotbollsledaren Tommy Svensson. Jag säger bara VM 1994. Han visade sig vara en lågmäld och försynt man med många kloka synpunkter om hur man skapar vinnaranda i ett lag. Allt ledarskap handlar om relationer, att bry sig om människor var ett av hans budskap. Ska man bli vinnare måste man lära sig att tänka som vinnare, för hjärnan kan nämligen inte skilja på en tänkt och en verklig händelse. Vinnaren säger: det blir svårt men det är möjligt. Förloraren säger: det är möjligt men det blir för svårt. Vinnaren har en handlingsplan, förloraren en ursäkt. Han avslutade med att konstatera att ledarens viktigaste uppgift är att få andra människor att växa. 

Av:

Marianne Eriksson

Kategorier:

Okategoriserad

7
Dec

Olika ljus i advent

Uppfinningsrikedomen är stor i vårt avlånga land, även i adventstid. De här maffiga adventsljusen står på en gård i Vigge i Jämtland. Starkt gjort av bönderna att tända ljus i det mjölkmörker som tycks råda nu. 20 öres sänkning på mjölkpriset kom som en tidig, och oönskad, julklapp för ett tag sen.
Även Naturskyddsföreningen använder sig av tända-ljus-metoden. Varje ljus man tänder på sin hemsida är en önskning inför en ny  skogspolitik. ”De flesta av oss har en skog som vi älskar och som vi kallar vår egen.” Så står det på samma sida. Som vi kallar vår egen – är det en ny tolkning av äganderätten månntro? Naturskyddsföreningen har sju skogspolitiska ljus. Fyra av dem hann tändas före regeringskrisen. Tre återstår, tre ljus, tre månader med sittande regering.
Apropå advent så hänger du väl med på adventskalendern på vår facebooksida Vi som gillar skog?
Måndag 8 december öppnas LRFs nya hemsida. Min blogg kommer inte längre att finnas på förstasidan. Du som vill fortsätta att besöka den kan istället gå in på direktadressen http://blogg.lrf.se/marianne-eriksson/ . Väl mött även efter 8 december!

Av:

Marianne Eriksson

Kategorier:

Okategoriserad

1
Dec

Buddha möter Fredrika

Buddha betraktar Fredrikas bygder

Ett dygns semesterresa ToR Vännäs gav i helgen bränsle åt både kropp och själ. Kroppen fick sitt av ett dignande  julbord och själen gick in i ett meditativt tillstånd under mil efter mil av skogar, myrar och sjöar. Den blyga novembersolen sken över det lättklädda vinterlandskapet och arbetsveckans stressknutor rann bort i de små och stora älvar vi korsade. Där rann också ett av 60-talets tillväxtmedel, vattenkraften. Den rinner fortfarande, men känner sig numera komma i skymundan av de mer spektakulära vindkraftsparkerna som dansar på skogslandets höjder.
Ja tiderna förändras och olika kulturer kommer och går. Det intrycket förstärktes när vi på en av höjderna längs vägen beskådade denna bautastora Buddhafigur i det klassiska norrländska skogslandskapet. Långt borta i horisonten kan den skarpögde se en vindkraftspark. Och de blankisade sjöar som tidigare var vinterns genvägar genom landskapet ligger orörda.  Inte ens en skridskoåkare i färgglad skaljacka över Houdinitröjan syntes till.

Av:

Marianne Eriksson

Kategorier:

Okategoriserad

25
Nov

Det är vanligt att vara ovanlig

Många vitmossearter, men bara ett fåtal viktiga för ekosystemtjänsten vattenreglering

Är det vanligt att vara vanlig eller att vara ovanlig? Den frågan ställdes igår av en av våra föreläsare, Kristoffer Hylander, på en workshop om ekosystemtjänster. Svaret är att i naturen är det vanligt att vara ovanlig. Det är endast ett fåtal arter som det finns riktigt många individer av. De flesta är mer eller mindre ovanliga. Det stökade till det i min tankevärld. Vad innebär detta för vårt löfte att bevara alla arter? Om de flesta arter är ovanliga och dessutom utspridda så törs vi ju snart inte bruka naturen alls.
Och inte blev det enklare när Hylander visade ett exempel från våtmarker där vitmossor reglerar vattenflödena. Trots att det finns många, många vitmossarter där så är det troligen bara några få som är viktiga för den vattenreglerande funktionen. För ekosystemtjänsten vattenreglering vore det alltså betydligt värre att en vanlig vitmosseart minskar till hälften än att två vitmossearter försvinner. Hylander dristade sig till och med till att nämna tanken att de flesta arter kanske inte betyder något ur ett ekosystemtjänstperspektiv. Att bibehålla ekosystemtjänster och biologisk mångfald är alltså två olika mål som inte alltid drar åt samma håll.
På tunnelbanan grunnade jag återigen på det där med att det är vanligt att vara ovanlig. Tonåringar tycks ju sträva efter att se ut som alla andra tonåringar. Men om det är vanligt att vara ovanlig så borde alla se olika ut, men de ser ju lika ut. Naturens lagar gäller nog inte på tunnelbanan.

Av:

Marianne Eriksson

Kategorier:

Okategoriserad

20
Nov

Det finns alltid en bättre lösning

Idag en av arbetsårets höjdpunkter – Anders Walls entreprenörsseminarium. Evigt unge Anders Wall inledde med att tala om vikten av att ha, och släppa fram, passion, glädje, drömmar och tro. En entreprenör hittar alltid en bättre lösning hävdade nästa föreläsare. Den som säger sig ha ”the one best way” har alltid fel. Kan det gälla i skogsbruket också?
I avsaknad av dragplåstret Petter Stordalen som tvingats lämna sent återbud dominerades dagen fullständigt av kvinnorna. Där var Julia som utan ärftlig belastning och branschbakgrund blev VD för Wetterlings yxfabrik vid 21 års ålder. Hon säljer inte yxor, hon säljer ett gott liv. Stina Honkamaa Bergfors, tidigare vd för Google, skakade om vår syn på internet. Visste du att det varje minut läggs in 300 timmars videofilm på nätet? Kolla in på ”You, me and Youtube”.
Vad sägs om ett duschsystem som använder 90% mindre vatten och 80% mindre energi än våra vanliga? Det kan man kalla innovation. 5 liter vatten räcker till en dusch, cirkulerar runt gång på gång. Påminner om den där snapsvisan ”tänk om jag hade lilla nubben uppå ett snöre i halsen. Jag skulle dra den upp och ner så att den kändes som många fler.”
Dagens leading lady var Tina Thörner (Ike kunde inte komma), som en gång i tiden ville bli stridspilot men inte fick för att hon var kvinna. Istället blev hon världens bästa rallykartläsare. Hennes framgångsrecept är att varje morgon bestämma sig för att idag ska jag göra mitt bästa i allt jag tar mig för. Numera är hon i kunskapsbranschen. I ”Ungt driv ger Enköping liv” bidrog hon till att höja andelen elever med godkända avgångsbetyg från 76 till 100%. Och snart lanserar hon School4youi 40 länder. Kunskap ger möjligheter!

Tina Thörners tydliga tips

 

Av:

Marianne Eriksson

Kategorier:

Okategoriserad