18
Aug

Hjort är hjort

En av tjusningarna med att jobba i en rikstäckande organisation är att man får inblick i många olika delar av vårt avlånga land. Förra veckan hade jag förmånen att besöka Sörmland, det svenskaste av landskap, ”prototypen” för Sverige. Det visade sig vara ett landskap i omvandling.
Från min tid i skogsvårdsorganisationen, och även från LRF, minns jag Sörmland som ett län med  få, och stora, fastigheter. Anledningen till detta är förstås de många godsen. Det har aldrig funnits i min tankevärld att det skulle vara någon nackdel för det aktiva brukandet av jord och skog. Enligt våra lokala värdar i Sörmland är det dock många av godsägarna som bor i Stockholm och bara kommer ner ett par gånger per år, och då för att jaga. För att få gott om jaktbart vilt sker regelbunden utfodring. Resultatet har blivit en explosiv ökning av hjort och vildsvin. Spannmålsodlarna är förtvivlade och övergår på grund av vildsvinens härjningar i deras åkrar till att odla vall. Och i skogen är betesskadorna hårda eftersom det finns alldeles för mycket hjort i förhållande till fodertillgången. Rönn, asp, sälg och ek kommer aldrig upp i trädstorlek vilket på sikt utarmar den biologiska mångfalden.
En av våra värdar berättade att han när han på morgonen tittar ut från sitt sovrumsfönster över åkrarna så kan han lätt räkna till 40, ibland ända uppemot 100 hjortar. Att Sörmland var så översvämmat av hjortar hade jag, för att citera Olof Palme, ingen aaaning om.
”Gjort är gjort, glöm det fort” fick jag höra under min uppväxt. I Sörmland borde det snarare vara ”hjort är hjort, skjut dem fort” som gäller.

Av:

Marianne Eriksson

Kategorier:

Okategoriserad

11
Aug

Var det bättre förr?

De första motorsågarna krävdes två man för att hantera

Ett besök igår på en utställning om motorsågens historia fick mig att rysa. Kolla in en av de tidiga motorsågarna här på bilden. Två man måste till för att hantera den. Vikten törs jag inte ens tänka på. Den användes bara för fällning. Sen kom enmanssågarna på 50-talet med namn som  BeBo, Jobu och Homelite och en matchvikt på 20 kilo. Hade motorsågen lanserats som arbetsredskap idag hade den aldrig blivit godkänd. En oskyddad skärande kedja som roterar med en hastighet av 20 meter/sekund skulle med dagens regelverk vara portad från varenda arbetsplats.
Tro nu inte att jag är motståndare till motorsågen. Dagens sågar är både lättare och säkrare än sina föregångare. Även nu krävs dock respektfullt och kompetent handhavande och god fysik. Avverkning med motorsåg är ett tungt arbete. Skördarnas intåg räddade många onda ryggar. Arbetsmiljöaspekterna kommer sällan fram när idealisterna i skogsdebatten ropar på återgång till manuellt skogsarbete.
Svaret på frågan i rubriken blir från mig ett tveklöst NEJ det var inte bättre förr vad gäller arbetet i skogen.

Av:

Marianne Eriksson

Kategorier:

Okategoriserad

3
Aug

Mjölk och honung

Levande bygd med levande mjölkproduktion

Jag besökte häromdagen en av Jämtlands ännu levande byar. Starkt bidragande till att byn lever är de två mjölkgårdar som man ser på bilden. På båda gårdarna har stora investeringar gjorts under senare år. Hur klarar dessa bönder den kris man nu är inne i? Kris för mjölkbönder har det talats om under alla de år jag jobbat på LRF. Halveringstiden för mjölkbönder har länge varit tio år, men kanske får vi snart se en halverad halveringstid. Det är inte längre kris, det är katastrof.
Tidigare i sommar träffade jag en mjölkbonde med järnkoll på gårdens intäkter och utgifter. Han hade tittat på gamla notor (jag minns inte riktigt år-talet) där det pris han fick för mjölken var samma som idag i kronor och ören. Dieselfakturorna var dock vitt skilda. Då var dieselpriset samma som det pris han fick för mjölken. Idag är dieselpriset mångdubbelt högre. Vilken fasa vore det inte för en löneanställd att ligga kvar på en lönenivå från förra millenniet.
I andra Moseboken talas det om ”ett gott och rymligt land, ett land som flyter av mjölk och honung”. Jämtland är gott och rymligt och det har flutit av mjölk här, även om det är sämre med honungen. Korta intensiva somrar när det är ljust dygnet runt borgar tillsammans med hög nederbörd för riklig grästillväxt. Spannmålsförutsättningarna är sämre, det hinner inte mogna eftersom sommaren är så kort. Men äter gräs gör inte ens jämtarna. Det måste till en gräsomvandlare däremellan, t ex en ko. Därför är mjölkproduktionen så fast förankrad, och framgångsrik, här. Utan kor dör våra levande bygder och öppna landskap.
Vad kan man då som förtvivlad konsument göra? Köpa svenskt förstås! Drick svensk mjölk. Ät svensk ost. Köp inte Lindahls turkiska yoghurt, den är god men råvaran kommer från Tyskland/Österrike. Det finns fullgoda svenska alternativ. Ringla lite honung över yoghurten och dröm om ”ett gott och rymligt land, ett land som flyter av mjölk och honung”.

 

Av:

Marianne Eriksson

Kategorier:

Okategoriserad

28
Jul

I Nils Holgerssons spår

Efter att ha tillbringat en vecka på Söderslätt, inte långt från Nils Holgerssons hemort Västra Vemmenhög, har jag under två dagar rest genom halva Sverige till min hemort Ås i Jämtland. Hällregnet inbjöd inte till några utflykter så det blev till att studera omgivningen genom bilfönstret. Resan påbörjades bland böljande sädesfält men landskapet övergick snabbt till skog, skog och mera skog.
När Nils Holgersson lämnade Västra Vemmenhög för sin långa resa vid förra sekelskiftet låg skogarna förödda av hårt nyttjande och brist på föryngringsåtgärder. Ärr efter förödelse gick att se även på min resa, ärr efter stormen Gudruns framfart. Där växer nu ny skog upp i snabb takt, så snabb att skogsägarna har svårt att hinna med att röja i tid. Vissa Gudrunhyggen såg ut att vara översvämmade av lövsly som nu  växer in i en fas där röjningen snabbt blir både jobbig och dyr.
Farhågor fanns att de stora hyggesarealerna efter Gudrun under lång tid skulle avge klimatskadligt koldioxid från den nedbrytning av avverkningsavfall och humuslager som sätter fart när ljus och solvärme tränger sig på. Glädjande nog har forskarna mätt upp att redan efter åtta år har den nya skogens koldioxidupptag kommit upp i nivåer som är större än koldioxidutsläppen från samma arealer. Och nu kommer skogens koldioxidupptag att bli bara större och större i takt med virkestillväxten.
Visst såg vi flera hyggen längs vår väg, men ännu fler växande skogar i olika åldrar. Skulle Nils Holgersson göra om sin resa idag skulle han se att Sverige är ett skogrikt och värdefullt land, långt ifrån den värdelösa bild Naturskyddsföreningen häromåret försökte sälja in.

Gudrunhyggena blev inte den kolbomb man befarade

Av:

Marianne Eriksson

Kategorier:

Okategoriserad

16
Jul

Sommarland

Är vårt sommarland på Way out?

Sommar och semester. Nu fylls våra hjärtan av en årligen återkommande kärlek till landet, vårt leende sommarland. Och då är det inte Skara Sommarland det handlar om. Nej det är den svenska landsbygden med betande djur i grönskande hagar, röda stugor och gångvänliga skogar som dignar av svamp och bär. Vårt sommarland är så grönt och vackert att ögonen tåras inte bara för pollenallergiker.
Rimligen borde vi hysa dessa starka känslor även för de människor som ser till att vi har betande djur, välskötta skogar och levande landsbygd. Bönder, skogsbrukare och andra landsbygdsföretagare. Rimligen borde vi göra det inte bara på sommaren utan året runt, och särskilt i mataffären.
Det går på sina håll så sakteliga åt rätt håll, importen av dansk fläskfilé minskade visst förra året. Men på andra håll går det snabbt åt fel håll. Ryggraden i svenskt jordbruk, mjölkgårdarna, är i sin kanske svåraste kris någonsin.  Ett rent hånflin är då att storstadsfestivalen Way Out West  bojkottar mjölk, men behåller alkohol och kaffe. Man säger sig med detta göra ett ”hållbarhetsavancemang”. Det är låga odds på gissningen att samma klientel vurmar för ekologisk mat. Värt att betänka är då att kretsloppet i ett ekologiskt jordbruk fungerar betydligt bättre med än utan kreatur. Det gör även vårt älskade sommarland.

Av:

Marianne Eriksson

Kategorier:

Okategoriserad

10
Jul

Bioekonomi vs artskydd

Familjeskogsbruket erbjuder hållbar framtid för landet

Ett ofrivilligt hål har uppstått i min bloggosfär. ”Det blir så ibland” som mitt treåriga barnbarn säger. Orsak 1: ett arbetsmässigt slukhål som tog all tillgänglig tid, resultatet finns här. Orsak 2: prioritering av familjelivet som kompensation för min mentala och fysiska frånvaro. Orsak 3: digitalt distansfokus på Almedalsveckan.
Jag går in i sommarsemestern med en tydlig insikt i hur viktigt det jobb vi gör inom skogsägarrörelsen och LRF är. Vi är en handfull experter på LRF Skogsägarna med hög specialkompetens, stabila grundvärderingar och stora nätverk. Vårt jobb ger inga snabba flashiga effekter men vi gör skillnad. De handlar om långsiktiga effekter, om försämringar som undviks, om attitydförändringar och om byggandet av förtroendefulla relationer. Vi står på skogsägarnas sida i lust och nöd. Det är många som gör det i lust, men i nöd är vi ensamma.
Tittar man i backspegeln så har synen på skogsnäringen förändrats en hel del de senaste tre åren. Då gjorde miljörörelsen, peppade av Zarembas artikelserie i DN, ett försök att svartmåla skogsbruket, alla över en kam, bolagsskogsbrukets kam. I klimatarbetets spår har skogsdebatten nyanserats. Det märktes bl a i Almedalsveckans seminarier och diskussioner. Bioekonomi var ordet på allas läppar. En av dagarna hamnade #bioekonomi till och med på twitters tio-i-topplista. ”Jag tror på bioekonomi. Det är ett väldigt smart begrepp” sa Naturskyddsföreningens generalsekreterare Svante Axelsson. Och var finns de största råvaruresurserna för framtidens bioekonomi om inte i skogen. Kanske är det islossning på gång i relationen mellan Naturskyddsföreningen och skogsnäringen? I Vimmerby är man i alla fall on speaking terms av denna artikel att döma.
Några speaking terms är det dock inte tal om när det gäller artskyddsfrågorna. Här har vi nog det just nu största hotet mot skogsägarens rätt att bruka sin egen ägandes skog. Vem minns inte lavskrikan i norra Dalarna som stoppade en avverkning utan ersättning till markägaren. Tillämpningen av artskyddsförordningen är inte att leka med. Den baserar sig delvis på EUs art- och habitat- respektive fågeldirektiv. Just nu finns en öppen enkät om direktiven ute där vem som helst kan svara och säga sin mening om hur man tycker att direktiven fungerar. Europas miljöorganisationer har uppbådat enorma mängder svar som säger att direktiven är bra som de är. Vill vi skogsägare framföra våra synpunkter att direktiven måste ändras så gäller det att göra det före 24 juli på den här länken. Vem som går segrande ur den matchen har stor betydelse för vårt brukande av skogen. Det har i sin tur stor betydelse för möjligheterna att klara klimatutmaningen och övergå till ett biobaserat samhälle.

Av:

Marianne Eriksson

Kategorier:

Okategoriserad

6
Jun

Bloggar som berör

Det är tyvärr inte så många skribenter från skogsnäringen i bloggosfären. En av mina få bloggkollegor är Herman Sundqvist, skogschef på Sveaskog. Han skriver initierat om skogsbruk, naturvård, skogspolitik, fågelliv mm. Herman är känd för gedigen kunskap och erfarenhet om såväl skogsskötsel som ornitologi. Att den som är kunnig och erfaren talar om vad han tycker faller inte alla på läppen. I en debattartikel i Svenska Dagbladet kritiserar sex av Naturskyddsföreningen inte bara Sveaskog, utan även Sveaskogs skogschef, alltså Herman.  Hårdrar man deras avslutande punkter så kan det tolkas som en uppmaning till Sveaskog att göra sig av med sin nuvarande skogschef. Personangrepp av denna typ anstår inte en seriöst arbetande organisation tycker jag.
Till Herman vill jag säga Stå på dig! Dina bloggar berör, eftersom det finns substans i dem, kunskap och erfarenhet. När dina motståndare inte klarar att bemöta dig med fakta så  väljer man att kritisera dig som person och det du gör. Det gamla talessättet stämmer tyvärr: ”För att undvika kritik, säg inget, gör inget, var inget.”

P.S. För er som klarar att läsa fakta och åsikter om skog och skogspolitik så rekommenderar jag också Jonas Erikssons blogg ”Skogssnack”. D.S.

Av:

Marianne Eriksson

Kategorier:

Okategoriserad

28
Maj

Från macho till modern

Pliktskyldigast närvarade jag igår vid en workshop angående jämställdhet i skogsnäringen. Det var Sveriges Lantbruksuniversitet och Luleå tekniska universitet som presenterade varsitt Vinnovafinansierat projekt; Jämställdhet som branschgemensam strategi i skogsbrukssektorn respektive Från macho’ till ’modern’ – jämställdhet i skogsbrukets arbetsorganisationer. Jag skrev ”pliktskyldigast” därför att jag sedan länge skruvat ner mitt engagemang i jämställdhetsfrågan. Man måste välja sina strider. Nu har jag emellertid till uppdrag att rigga en jämställdhetsdag för skogsägarföreningarna nästa vecka och då kan det vara bra att ha insupit de senaste forskningsrönen.
De senaste forskningsrönen skulle lite elakt kunna sammanfattas i ”intet är nytt under solen”.  Det sa jag förstås inte högt, vill ju inte framstå som gammal och bitter. Och några små guldkorn gick det trots allt att vaska fram. Den här meningen tycker jag t ex träffar huvudet på spiken: ”När privilegiet i att vara norm påtalas och utmanas uppstår motstånd”. Rådet att synliggöra strukturer och kulturer är inte heller dumt. Att man ska arbeta målinriktat och strategiskt behöver man dock inte vara Einstein för att räkna ut. Hade vi följt forskarnas råd att våga lära av motstånd så hade vi kanske alla varit Einstein nu.
Behållningen av workshopen var, som vanligt, människorna som var där. Sveaskogs personalchef, som oförtrutet år efter år arbetat för att stärka kvinnorna i Sveaskog och få dem att bli fler, beskrev hur man nu systematiskt jobbar med att öka kunskap och förändra attityder i ALLA led i företaget. Skogstekniska klustret med Indexator som frontfigur berättade om hur företagets lönsamhet ökat i takt med jämställdheten.
Visste ni att män gynnas av slumpen medan kvinnor gynnas av struktur i arbetslivet? Några unga orädda personer med strukturer för jämställdhetsarbete och skinn på näsan finns i företaget Add Gender. De har bland annat jobbat med Skogselmia. Bland utställarna där gissar jag att det finns stor potential att gå från macho till modern.

Av:

Marianne Eriksson

Kategorier:

Okategoriserad

21
Maj

Leva som man lär

Skogsbrukets kretslopp

Oräkneliga gånger i mitt yrkesliv har jag förklarat skogsbrukets kretslopp för ömsom troende, ömsom tvivlande mottagare. ”Slutavverkning är inte slutet utan början på ett nytt varv.” ”Störningsdynamikens grunder.” ”Från frö till planka.” ”Om några år står det ny skog här.” Ur diverse olika vinklar har jag försökt övertyga de klentrogna att ett hygge inte varar för evigt, att det egentligen är en föryngringsyta. Symbiosen mellan media och miljöorganisationer som kablat ut bilder av ökenartade milsvida hyggen har inte precis underlättat mitt missionerande.
Nu sitter jag här med skägget i brevlådan. Grannen håller på att avverka utanför knuten. ”Min” närskog som jag tittat ut mot flera gånger om dagen omvandlas i snabb takt till ett hygge. Träden som jag kände så väl ligger styckade vid vägen. Timmerbil på timmerbil passerar utanför fönstret. Jösses så virkestät den skogen var! Nu gäller det att övertala mig själv om att vintersolen som brukade gömma sig bakom träden nu kommer att lysa in i köket, att jag bara behöver gå hundra meter bort för att plocka hallon, att det inte blir några vindfällen över stigen i nästa storm, att rotrötan nu inte  sprider sig till de fina timmergranarna, att det snart kommer ny välväxt skog ……. att det gäller att leva som man lär.

Av:

Marianne Eriksson

Kategorier:

Okategoriserad

14
Maj

Lätt att skära breda remmar ur andras läder

Skogsnäringens framtida könsfördelning?

”Det är lätt att skära breda remmar ur andras läder” sa en av mina kollegor när hon igår hjälpte mig med förberedelserna inför en workshop inom det tvärvetenskapliga forskningsprojektet Future Forests. Fyra olika grupper har tidigare träffats två halvdagar för att forma sina framtidsscenarier för den svenska skogen år 2054. Igår träffades vi alla för att förtydliga, förklara och i bästa fall förstå varandras scenarier. Våra processledare betonade att syftet med dagen inte var att bli överens ….. och det blev vi inte heller.
De fyra grupperna var Naturvård och miljö, Rekreation och lokal utveckling, Skogsbruk och energi och Samiska verksamheter. Det var en ovanlig könsfördelning i vår skog-o-energigrupp den här dagen, fem kvinnor och en man. Är det kanske som Per Schlingmann sa på skogsnäringsveckan att framtiden tillhör kvinnorna?
De olika scenarierna var just det – olika.  Och visst försökte vi förtydliga och förklara våra scenarier för varandra. Men försökte vi förstå? Skulle inte tro det. Vi i vår grupp drog förstås allt det där om tillväxtpotentialen, nyckeln till det biobaserade samhället, klimaträddaren, ökad variation i brukandemetoder, uppnådda miljömål,  livskraftig landsbygd, kunskap, dialog och fortsatt välfärd. Ingen reaktion. Och Naturvård-och-miljö-gruppen undantog halva skogsarealen från skogsbruk och på andra halvan skulle de bedriva kontinuitetsskogsbruk. Då uttalade någon de bevingade orden ”det är lätt att skära breda remmar ur andras läder” (och det var inte jag).

Av:

Marianne Eriksson

Kategorier:

Okategoriserad