29
Jun

Spårlöst i skogen

Dessa körspår växer igen på ett par år

Så kom då äntligen en positiv rapport om körskador vid avverkning, dvs inga körskador och med goda hänsyn till natur- och kulturmiljö. Rapporten kom från Skogsstyrelsen som inventerat 35 avverkningar väster om Vättern. Hoppas nu bara att det pressmeddelandet inte går spårlöst förbi utan får lika stor uppmärksamhet i media som när det uppstått körskador.
En hel del körskador går att förhindra med god planering och hjälpmedel. Förhoppningsvis ger de utbildningssatsningar som pågår detta resultat. För ett par år sen halverades andelen avverkningar där man körde över vattendrag efter en massiv utbildningssatsning på maskinförare och planerare. Vet man mer om vilka effekter körskador vid vattendrag kan ge så är man mer motiverad att tänka till och anstränga sig lite extra.
Att tro att det ska gå att avverka och köra ut virke helt spårlöst är dock naivt. Vi människor har valt att nyttja virkesresursen i skogen och då får vi, i dagsläget, också acceptera att det inte går helt spårlöst förbi. Fotot här intill är taget några veckor efter att virket från en avverkning körts ut. Kanske ser det för ett ovant öga ut som körskador men det är bara markvegetationen och humuslagret som skadats. Jag lovar att när det gått ett par år så är det grönt i spåren igen. Och längre ner längs vägen finns en bäck som maskinerna hade klarat att köra över utan några skador. Kunskap och attityd gör skillnad.

Av:

Marianne Eriksson

Kategorier:

Okategoriserad

23
Jun

Backcasting i skogen

Ser framtidens skog och skogsnäring ut så här?

Backcasting – kan det handla om flugfiske, kast med liten back eller längtan tillbaka till dåtiden? Nej ingetdera. Metoden backcasting används när man har en vision och vill hitta vägen fram till den. Jag har nyligen deltagit i en arbetsgrupp på temat ”Vad ska vi ha skogen till i framtiden?” Under två träffar har vi, ca femton personer från olika delar av skogssektorn, förflyttat oss fyrtio år fram i tiden och försökt beskriva hur vi vill att allt som har med skog att göra ser ut då. Samma process pågår också i tre andra grupperingar med helt annan sammansättning av människor. Vår grupp heter ”Skogsbruk”, de andra tre heter ”Naturvård och miljö”,  ”Samiska verksamheter” och ”Rekreation och lokalutveckling”.
Arbetet ingår i det tvärvetenskapliga forskningsprojektet Future Forests. Syftet är lyfta frågan om skogens framtid från den nuvarande nivån, där debatten huvudsakligen förs via media, till högre höjder. Olika intressenter får på ett strukturerat sätt formulera sina respektive visioner av den skogligaframtiden. De proffessionella processledarna kommer från FOI (Totalförsvarets Forskningsinstitut) vilket kanske innebär att de är förberedda på värre krig än mellan skogsbruk och miljörörelse. Förhoppningarna är att projektet ska minska polariseringen mellan olika intressenter så att de på sikt kan närma sig varandra. Läs mer om delprojektet på sid 16-17 i den här tidningen.
Jag har ju inte FOIs kunnande och erfarenhet men i maggropen känns det som att de olika framtidstrupperna är väldigt olika stora. I vår grupp är vi 3 personer från skogsägarrörelsen och  4-5 från storskogsbruket. I de andra trupperna finns organisationer som Naturskyddsföreningen, WWF, Jordens Vänner, Framtidsjorden, Fältbiologerna, Sportfiskarna, Jägarna, Friluftsfrämjandet, Ekoturismföreningen, Hembygdsförbundet, Orienteringsförbundet m fl m fl. Det fladdrar lite i min maggrop när de som äger skogen är i sådan minoritet när den viktiga frågan om vad vi ska ha skogen till i framtiden behandlas.

Av:

Marianne Eriksson

Kategorier:

Okategoriserad

20
Jun

I midsommartid

 

Midsommarnatten är ljus även i skogen

”Vi skal ikkje sova bort sumarnatta, ho er for ljos til det”. Så inleds en fin gammal norsk visa som alltid ljuder inom mig veckorna runt midsommar när natten aldrig blir mer än en svag skymning. Ljuset förleder mig att tro att jag är odödlig och inte behöver sova. Jag skulle kunna påta i trädgården eller motionera datorn halva natten om det inte vore för att jag av bitter erfarenhet vet att ögonlocken, och även andra kroppsdelar,  är tunga som bly på morgonen när klockan ringer.
Ljuset ger naturen en hisnande växtkraft. Det bara sprutar grönska ur marken och träden. Nog är det lätt att förstå att midsommarfirandet i fornnordisk tid började som riter till fruktbarhetsgudinnan Freja. Midsommarstången tycks däremot ha en yngre historia. I vad mån den är en manlig fruktbarhetssymbol lämnar jag åt er läsare att uttolka när ni snart dansar/skuttar runt den.
Nätterna är ljusa även i skogsnäringen den här veckan. Komet, pilotprojektet där markägare frivilligt väljer vilka marker man vill avsätta, kommer successivt att utvidgas till hela landet. Södra investerar 700 milj kr i Mörrum. Biodiesel slipper tills vidare beskattning även om det är över 15% inblandning, vilket hittills varit ett hämmande tak. Och facebooksidan Vi som gillar skog passerade just ikväll 6000 gillare. Låt oss njuta av och fira midsommarljuset

Av:

Marianne Eriksson

Kategorier:

Okategoriserad

15
Jun

Skogen – en upplevelse i 3D

 

Skog - en källa till upplevelser för stor som liten

Att jobba med skogsfrågor innebär för min del sällan att jobba i skogen. Men en av sommarens vackraste junidagar blev jag utsläppt i skogen för att processleda en grupp eldsjälar kring skogens sociala värden. Syftet var att kläcka idéer till ett pilotprojekt om hur man skulle kunna locka fler ur allmänheten ut i skogen.
Svenska folket säger när man frågar dem att gå i skogen är deras favoritsysselsättning på fritiden. Siffrorna över hur många som verkligen är ute i skogen minskar dock. Fler och fler bor längre och längre från skogen både fysiskt och mentalt. Man har inte längre en mormor eller farfar som bor på landet och äger skog. Det  innebär  på sikt att färre och färre känner till och uppskattar skogens många värden. Man läser tidningar, tror att den svenska skogen är på väg att ta slut och ansluter sig till Stockholms-Söderns  ”stoppa-skogsbruket-grupper”.
Att vistas i skogen är bra för både kropp och själ, det visar forskningen tydligt. Den visar också att det är den brukade skogen vi helst vill vara i. Variation, genomsikt, lätt att gå, inslag av lövträd, gläntor, utsikt är några av de skogsegenskaper som uppskattas. 
Vi hade förlagt vår arbetsdag om skogens sociala värden till Norrtäljes närskog. Mestadels rörde vi oss på kommunens mark. Där hade man under många år inte skött skogen, antagligen av rädsla för att få kritik för avverkningsrester och körspår. Längs med motionsspåret stod oröjd ungskog, ogallrad gallringsskog och gammal skog med hängande vindfällen. Ingen av miljöerna inbjöd till att kliva in och njuta av skogen. Först när vi kom över rågången till en enskild markägares skog var det gallrat, soligt och inbjudande. Den brukade skogen är trivsam. Den har sina olika faser, kan ju inte alltid vara en medelålders gallrad skog hela sin omloppstid.  Men i ett variationsrikt landskap med många enskilda skogsägare finns det alltid en trivsam skog någonstans.
Dagens bästa kommentar var när en av deltagarna berättade om skolpojken som kom ut i skogen och förundrat vände sig till sin lärare och sa ”Wow, det är ju  3D!”

Av:

Marianne Eriksson

Kategorier:

Okategoriserad

9
Jun

Lik i garderoben

En tall-lik i en misskött garderob

Nu ska jag avslöja ett av mina lik i garderoben. Liket är en hektar oskött skogsmark runt en fiskarstuga vid en vacker sjö. När min far byggde stugan för drygt 40 år sedan var där ett försumpat kalhygge. Det kalhygget har av olika anledningar stått så gott som orört sen dess. En sorts naturskog har det blivit. Eller en bedrövligt dålig produktionsskog. De ljusälskande tallar som först växte upp är nu bara döda skelett. De klarade inte att stå i skuggan av de snabbare växande björkar som tagit över. Och nu är granen på väg att smyga sig in underifrån. Ren och skär misshushållning med markens produktionsförmåga. Tillika har det glunkats från grannar att vår ”naturskog” stjäl ljus och sjöutsikt.
I ett trevande försök att rädda grannsämja och skogsbrukarheder startade vi nyligen, till småfåglarnas stora förtvivlan, operation ”20-år-för-sen-röjning”. Sparvhöken gjorde ett sista sök bland trädtopparna innan småfågelbiotopen övergick till siktröjd stugtomt.
Naturmarodör eller god granne, vad var jag egentligen? Och hur ska man prioritera när olika värden står mot varandra? Var på rangskalan står människans upplevelsevärden?
20 år till så skulle den misskötta skogen kanske ha platsat som nyckelbiotop med grovt löv och rikt fågelliv. 40 år till så skulle granen ha tagit över och kvävt lövet. Naturskogen har, liksom kulturskogen, sin dynamik. En skillnad är att kulturskogen går att kombinera med människans rekreationsbehov vilket är mer än man kan säga om mitt ”lik i garderoben”.

Av:

Marianne Eriksson

Kategorier:

Okategoriserad

4
Jun

Skriv bättre i jobbet

Jag har gått på skrivarkurs, ”Skriv bättre i jobbet”, på Poppius journalistskola.  Visste du att Miljöpartiets kontor och Poppius journalistskola ligger i samma hus? Endast ett par decimeter innergolv skiljer dem åt. Den insikten blev en ögonöppnare för mig.
Jag fick mig förstås några  ögonöppnare under själva kursen också. Till exempel att den exakta skogliga terminologin inte höjer läsvärdet på en text. Och att jag skriver för långa meningar med för långa ord. För att inte tala om vikten av att skriva det viktigaste först, inte spara det till slutknorren.
Alla kursdeltagarna var kvinnor. Är männen redan fullfjädrade skribenter? Eller är det i alla branscher så som i skogen att det är kvinnor som hamnar på kommunikationsjobben? Det var dock av en man som jag för några år sedan lärde mig att ”man ska vara rädd om ordens valörer”. Han hade i sin tur lärt sig det av sin far. Jag tänker ofta på ordens valörer, luktar, smakar, rullar runt dem på tungan som ett gott vin. De allra bästa orden kan faktiskt ge en lätt berusningseffekt också.

 

Av:

Marianne Eriksson

Kategorier:

Okategoriserad

30
Maj

Tredje gången gillt

Häggen med stort H fyller 109 år i år.

För en månad sen var jag i Skåne. Där blommade häggen.
Sen dess har jag varit i Stockholm några gånger. Där blommade häggen.
Men nu är jag i Bingsta, och här blommar Häggen med stort H. Då, och först då, börjar sommaren. Tredje gången gillt.
Min mammas faster planterade Häggen när hon var fem år gammal. Året var 1905 och Norge hade just proklamerat upplösningen av den svensk-norska unionen, även om inte Sverige accepterade den förrän sent på hösten samma år.
Tänk så många nymodigheter Häggen varit med om under sin livstid. Det gamla timmerhuset ersattes av ett brädhus och fick på gamla dar byta karriär och bli sportstuga i grannbyn. Tjärvedsstickorna byttes mot elektriskt ljus och på 60-talet var det slut på kånkandet av vattenhinkar. Bara att vrida på kranen. Utedasset blev till skräpbod. Bilarna rullade in på gårdsplanen. Men lagården tömdes på djur. Beteshagen blev till skog och ingen slog längre dikesrenar och vägkanter. Utan EU-stöd hade lägdorna stått oslagna också. Motorgräsklipparen trampar ständigt Häggen på tårna. Tacka vet hon forna tiders lieslåtter.
Kanske kommer liemannen fortare än Häggen anar. Häggen är gammal och trött. Femte generationen barnafötter springer nu runt henne. Flera gånger har häggspinnarmalen attackerat hennes krona. För varje år blir blomningen tunnare och grenarna skörare. Nostalgin räddar henne kvar varje år. Utan Häggen ingen sommar.

Av:

Marianne Eriksson

Kategorier:

Okategoriserad

25
Maj

Hallå omvärld!

Hallå världen! Hur är det där ute? Här inne har vi efter gårdagens häftiga åskväder varit utan telefoni, internet och TV i drygt ett dygn. Lägg därtill ett heldagsregn så är lappsjukan nära. För en gångs skull är jag glad att LRF gått över till Telenor så att åtminstone jobbdatorn har omvärldskontakt, om än med lägsta möjliga signalstyrka. Telia har lovat att vi ska vara tillbaka på kartan senast kl 18 på onsdag, fyra dygn efter åskvädret. Kanske tror du nu att jag bor i väglöst land långt från ära och redlighet? Det där med ära och redlighet är ju en tolkningsfråga, men väglöst är det definitivt inte i Ås, nio kilometer från residensstaden Östersund, mitt i Sverige.

Sveriges Radio - vår livlina i åskdrabbad cyberspace

Radion är vår livlina denna valvakornas kväll. Och visst går det att lyssna till procentsiffror också, även om valresultat rent pedagogiskt gör sig bättre i TV-mediet. Just nu verkar det som om kvinnorna haft stort inflytande på valresultatet. Då tänker jag inte bara på FI:s intåg på arenan. Kvinnorna har också dissat Moderaterna. Endast 14% av Moderaternas väljare är kvinnor. Miljöpartiet däremot har 57% kvinnor bland sina väljare. Vilken roll spelade den avslutande TV-debatten månntro? Arrogant karl kontra alert kvinna.

 

Av:

Marianne Eriksson

Kategorier:

Okategoriserad

21
Maj

Ny vår för skogen?

Tibast - ett säkert vårtecken i skogen

Ny vår för skogen blir det förvisso varje år när ljus och värme sätter fart på den gröna fabriken. Men i år är ny vår för skogen även namnet på Naturskyddsföreningens förslag till ny skogspolitik. Skulle den förverkligas så innebär det definitivt inte någon ny vår för skogsägaren. Nej det blir nog snarare till att gå i vinteride de närmaste decennierna. Ett av förslagen är nämligen att hos varje enskild skogsägare ska 20% av skogen vara äldre än 140 år, och detta utöver de 20% av all skog som ska avsättas formellt. En kollega räknade ut att förslaget innebär att 38% av våra skogar skulle undantas från brukande under lång tid. Det motsvarar all skog i landet äldre än 60 år. Det innebär också att det där med omställning från fossilberoende till biobaserat samhälle får vi lägga på is några decennier (om det finns någon is att lägga den på sen i vårt föränderliga klimat).
Några andra förslag i en ny vår för skogen:
- Beslut om godkänd avverkningsanmälan ska kunna överklagas 3 veckor efter beslutet.
- Talerätt för intressenter, typ Naturskyddsföreningen, vid alla skogsbruksbeslut.
- Produktionsmålet i skogsvårdslagens portalparagraf tas bort.
- Bara färskt granvirke ska omfattas av skogsskyddsbestämmelserna. Vindfällen av tall kan alltså lämnas för att föda upp märgborrarna.
- Lagstadgad skogsbruksplan inkl natur-, sociala och kulturvärden. Oriktiga uppgifter i planen straffbeläggs.
- Träd med exponerad ved (kan det gälla t ex en fäll- eller körskada?) får inte avverkas
- Tillsynen över skogsbruket läggs på länsstyrelsen.
Jag tror jag slutar här. Även om du som skogsägare får många års sömn om detta går igenom så är det synd att förstöra din nattsömn fram till dess.

 

 

Av:

Marianne Eriksson

Kategorier:

Okategoriserad

16
Maj

Har hen skinn på staken?

Det kan väckas många tankar runt ett livfullt kaffebord på en levande arbetsplats. Idag var ett av ämnena vid vårt kaffebord, liksom säkert vid många andra, Maud Olofssons pinsamma framträdande i Aktuellt. Vad är sanning? Vem offras för vem? Vid bordet fanns minst en ung, alert och engagerad yrkeskvinna med starka åsikter. (det var inte jag) 
Samtalet tog sedan ett annat spår. Jag berättade om en kvinna som nyss bytt jobb, beskrev hur duktig hon är, och sen sa jag ”… och hon kan nog vara ganska krävande”.  Ung, alert,  engagerad yrkeskvinna med starka åsikter replikerade reptilsnabbt ”Hade du sagt ”krävande” om det hade gällt en man?” Nej då heter det istället att han är ”drivande”, ”driftig” eller ”vet vad han vill”. Kvinnor är veliga, män är eftertänksamma. Kvinnor surrar, män brainstormar. Det finns hur många exempel som helst på könsskilda värdeladdade ord. Och jag måste erkänna att efter fyrtio år i en mansdominerad bransch faller jag lätt in i den gängse trallen. Jag har nu, heligt och dyrt, bestämt mig för att vakta min tunga.
Vi konstaterade till sist att om en driftig person säger man om det är en kvinna att hon har skinn på näsan, om det är en man så är det stake i honom. Ska vi vara könsneutrala får vi väl börja säga att ”hen har skinn på staken”.

Av:

Marianne Eriksson

Kategorier:

Okategoriserad